Efter att ha kämpat inom mitt nuvarande yrke (ett tjänstemannayrke inom industrin) i rätt så många år, känns det som att möjligheterna börjar bli uttömda. Jag klarar faktiskt inte av det särskilt bra. Jag tror att det mest är abstraktionsnivån som jag har problem med, min föreställningsförmåga räcker inte till för att jag ska kunna jobba självständigt på det sätt som förväntas.

Jag har tidigare haft liknande arbetsuppgifter hos en annan arbetsgivare. Där hade jag samma problem. Jag får helt enkelt för lite gjort och blir väldigt stressad och drabbas av återkommande depressioner.För några år sedan bytte jag till min nuvarande arbetsplats och hoppades att det skulle fungera bättre, men det har det tyvärr inte gjort.

På grund av svårigheterna begärde jag själv att bli utredd (för ADHD som jag själv misstänkte, men det visade sig vara AS). Jag har varit öppen mot mina chefer om utredning och diagnos och det känns som att vi har haft en bra kommunikation. Jag har varit tydlig med att jag själv anser att jag har problem och att jag är angelägen om att hitta en lösning som är bra för både mig och företaget. Diverse olika försök att anpassa mina arbetsuppgifter har gjorts men tyvärr har ingenting fungerat fullt ut.

Nu har mina chefer föreslagit att jag ska byta till en annan avdelning, där man arbetar mera praktiskt. Jag tycker att det verkar som en bra lösning. Jag gillar att arbeta med händerna och att få röra på mig. Jag har väldigt svårt för att sitta stilla och fokusera längre stunder, så jag tror faktiskt att jag både skulle må bättre och prestera bättre med den här typen av arbetsuppgifter.

Samtidigt känns det inte helt positivt. Även om det var jag själv som tog upp problemen med mina chefer (förmodligen hade de väl förr eller senare börjat klaga på mina dåliga prestationer men jag har varit rätt bra på att "mörka" min ineffektivitet, och dessutom presterat bra i vissa avseenden och perioder) så är det är klart att det känns tråkigt att känna sig "misslyckad" i mitt nuvarande yrke, och lite trist att "slänga bort" en lång utbildning och jobba med något som kräver avsevärt kortare utbildning. Men å andra sidan så har jag ju kämpat med mitt nuvarande yrke i många år utan större framgång, och min utbildning kommer jag att ha nytta av även i det nya arbetet. Ekonomiskt blir det förmodligen ett visst avbräck men det kan det ju iofs vara värt att må bra...

En sak som känns jobbig är de sociala bitarna. Jag tycker väldigt mycket om mina kollegor som jag jobbar med nu, och jag kommer att sakna dem. Att gå från ett kvalificerat jobb till ett enklare inom samma företag är ju inte heller någon direkt "normal" karriärmanöver så det känns också lite jobbigt att folk kommer att undra vad som försiggår.

Är det någon som har erfarenheter från den här typen av "baklängeskarriär"? Positivt eller negativt?

Att ta ett mindre kvalificerat jobb än det jag är utbildad för känner jag igen. Städning, kortare vik och sånt. Jag hoppas det går att lösa så bra för dig som möjligt utan att du blir för understimulerad.

Det viktiga är att man jobbar med något som känns okej och helst också lite kul