Hej hej!

Jag har läst en del här om saken (se ämnet till trådstarten). Jag har också en hel del empirisk erfarenhet av en hel del olika medel som fungerar på GABA i hjärnan. (Bensodiazepiner exempelvis, även Lyrica och GABA-pentin). Det vore oerhört lockande att bara käka 1mg Iktrovil (klonazepam) varje morgon och sen inte gnälla mer. Men jag vet att det ger mig problem på olika vis. Dels så lämnar jag pissprov till det statliga etablissemanget som kuvat mig till lydnad, som vill ha urin av mig (vilket i sig är aningen perverst när man tänker efter). Dels så hade jag blivit beroende av det och inte kunnat sluta efter ett längre tag med Iktrovil i frukosten varje dag. Sen så finns risken att jag hade fått för mig att fiffla med doseringen förr eller senare o blivit knarkig av det.. Så, nej det vill jag inte göra, efter ren intellektuellt bedömning av det.. Men jag vill inte äta/göra någonting annat än nåt som påverkar just GABA, tror jag. Ingen neuroleptika (usch!), ingen SSRI eller SNRI.

Problemet är att jag känner mig fysiskt nervös i sociala situationer (typ inga jobbiga tankar alltså, bara spänd nervös obehaglig känsla som gör att jag inte förmår att vara mig själv, vilket jag älskar att vara i möte med andra människor. Samt att jag får en oerhört hämmande ångest som hindrar mig från att göra alla de "vettiga" saker (som jag e.g. inte vill göra, men måste/behöver göra). Givetvis gör jag det mesta ändå, men inte allt & det kommer krascha helt om jag inte fixar detta.

Jag tänker lösa det här problemet, inget snack om saken, för jag ska fixa städning, studier, blabla allting, samt kunna känna mig bekväm i sociala situationer.

Men - Det finns ju saker som påverkar ens GABA utan att det är lika beroendeframkallande som t.ex. benzo är.

Jag har fått sluta med min medicinering av GABA-pentin för några månader sen. Jag är glad över det, för jag vart till en "slav" under medicinen. Effekten av den blev till slut som så att jag inte fick någon annan uttalad effekt av den mer än att den bröt någon slags vidrig abstinens, när jag åt den. Jag vill vara såpass fri som jag tänkbart kan vara, så jag vill helst inte börja med någonting som man blir beroende av på det viset, även om det är en fis i rymden jämfört med att sluta med benzo.

Nu har jag slutat äta Effexor också. Jag valde att testa sluta med den förra veckan, sen efter helgen (i måndags) krävde jag att få tillbaks den igen för det kändes inte alls bra. Det fick jag inte.
Lösning: -Jag köpte Johannesört istället och det lindrade faktiskt besvären med det.

Följande ökar GABA, (rätta mig om jag har fel, men jag har nog hobbyforskat själv så det räcker):
Jag styrketränar nu och ska börja konditionsträna igen. Det ökar sannolikt GABA efteråt.
Jag dricker Grönt te, som innehåller L-theanin. Det ökar GABA.
Jag käkar Valeriana Natt [som innehåller: Vänderot, Humle och Citronmeliss, som alla ökar GABA].
Jag vet att man kan använda Picamilon. -Beroendeframkallande
Osså vet jag att man kan köpa Glutamin, en aminosyra som på nåt vänster ökar GABA.
Man kan använda Kava. -Beroendeframkallande
Man kan använda Phenibut. -Beroendeframkallande
Man kan träna Yoga. Ökade GABA med 27 procent enligt nåt jävla forskningsresultat. Googla fram det själva.
Man kan Supa™. -Beroendeframkallande (Well duh!)
Man kan käka Omega-3 (det gör jag nu).


Frågeställningar: Har ni några råd? Andra råd än de tankebanor jag är inne på nu? Vet ni fler bra saker man kan göra för att öka GABA? Nånting annat tänkvärt? Har jag gjort nåt fel i tråden som jag borde ändra på?

Tack för svar!

Ok, jag har läst lite om Kava Kava, nu har jag bestämt mig för att pröva det. Det är ju något starkare än alla andra örter jag redan har, så det kanske gör susen. Jag kommer ge information här om hur jag tyckte om det, när jag ordnat det. (Vilket blir om ~3 veckor)

Jasså-jaha? Gott folk och fä, det är inte nån som här ger feedback ännu.

Tråden jag skapade här är inte bara till för att lösa mina enfaldiga problem, jag har även tänkt att innehållet ska kunna hjälpa andra som kan känna sig nerviga o socialt hämmade av sin ågren.
Så ni vet.

MEN!
Nu är det som så att jag har löst problemet, tror jag i varje fall.
Idag testade jag att byta ut morgonens kaffe/te till absurda mängder Kakao blandat med vatten.
För att använda Kakao som medicinal-ört, inte för den goda smaken alltså. (Mjölk binder vissa av de nyttiga ämnen som Kakao innehåller fick jag höra, så jag blandade med vatten).

Jag glömde ju en riktigt jävla viktig detalj i mitt första inlägg, förresten.
Jag äter Medikinet (Metylfenidat, även känt under varunamnet Ritalin), 60mg varje dag.
Det är nog hela kärnan till denna nervositet. Ursäkta för att jag glömde skriva det tidigare.

NU!
Idag; i morse, efter jag intog mkt Kakao före jag åt min Medikinet så blev det en närmast mirakulös effekt av det, som suttit i hela dagen. Jag känner ingen ångest alls idag, jag mår betydligt bättre än vanligt och jag skippar det där med Kava-kava. Hoppas det blir likadant imorgon också, o att det inte bara var en tillfällighet.

Men hallå! Vet någon här varför jag mår bra av Kakao? Vad i hela friden har det för verksam farmakologisk biokemisk mekanism? Nån tack?

Snipp snapp snut, så var sagan slut!

Vad sägs om beteendeterapi emot social fobi? Medicin är som stödhjul, de kan hjälpa men man måste fortfarande trampa själv.

Det kan inte vara kaffet? Jag får ökad ångest av koffein, speciellt kaffe och energidryck som jag numera undviker. Känner igen mig i din situation förövrigt

Jag kan tipsa om hur det var för mig:

Jag har haft Asperger alla dessa år utan utan att veta det. Men när min av olika skäl psykiska ohälsa blev akut för 30 år sedan, så blev jag kristen, och vuxenkonfirmerade mig.

Sedan dess så har jag inte varit speciellt nervös, mer än vid vissa tillfällen. Detta upplever jag som Guds verk, också p.g.a att jag varit med om ca 5 riktiga underverk.

Att inte vara nervös är helt underbart, men i stället så har min schizofreni, som jag fick diagnos för ca 2010, förstört så mycket att jag behöver bo på gruppboende och är sjukpensionär. Jag har inte extrem Asperger.

Mitt råd är alltså att söka Gud, vilket både är lätt och svårt.

Medveten andning ska tydligen hjälpa har jag hört. http://medvetenandning.se/

Det finns en bok - STOPP, sluta inte läsa nu! - det finns 1 bok som beskriver vad som faktiskt händer vid ångest och hur man själv styr det (vare sig man vill det eller inte eller tror det eller inte).

Ångest: om orsaker, uttryck och vägen bort från den
av Christer L Nordlund (ISBN 91-631-5481-1)

Jag vet att jag tjatat om den tidigare(det är den sannerligen värd) så för omväxlings skull återger jag några av andras omdömen:

"Boken ingick som kursmaterial i min KBT utbildning. Lättläst för alla. Tar upp allt man behöver veta för att förstå vad ångest är och innebär."

"Äntligen en bok som kan hjälpa Fick nys om den här boken idag och klickade hem den med än gång. Läste om den i en blogg och den verkar vara riktigt bra. Psykiatrin har tyvärr gett upp hoppet om mig, men den här boken känns mer hoppfull."


Ångest kan ALLTID behandlas - men gör man på fel sätt så hjälper det ju inte. Det kommer att ta en jävla tid, det kommer man inte undan efter att så stenhårt ha lärt in sina ångestreaktioner under alla år, men när man väl lärt om så är framstegen bestående och fullständiga. Vägen dit är kantad av misslyckanden och återfall. Låter det för jobbigt? Välj själv om du hellre vill fortsätta med ångest. När jag skriver ångest här så menar jag såklart ångestsyndrom, inte den nedärvda förmågan att över huvud taget kunna bli rädd.

Kakao innehåller ju bl.a. mycket magnesium, som det säjs att många lider brist på nuförtiden. Själv har jag nyligen börjat ta magnesiumtabletter (från apoteket) som kosttillskott.
Till min stora häpnad känner jag mig lugn och stabil, efter att bara ha använt preparatet 14 dagar. Säkert rena rama inbillningen, tänker jag misstroget, men faktum kvarstår. Så här bra har jag inte mått på länge.
Det finns mycket intressant att läsa på nätet om magnesiumbrist.

Tror inte det är inbillning, snarare en placeboeffekt.

Myrkr skrev:Tror inte det är inbillning, snarare en placeboeffekt.

Troligast en effekt av att kroppen äntligen får tillräckligt med magnesium. Placebo hör trots allt till undantagen.

gadas skrev:

Myrkr skrev:Tror inte det är inbillning, snarare en placeboeffekt.

Troligast en effekt av att kroppen äntligen får tillräckligt med magnesium. Placebo hör trots allt till undantagen.

Nej det är vanligt förekommande. Studier visar att tron gör underverk, titt som tätt, i vardagen.

Hej go'vänner! Jag har inte orkat titta in här, för jag har inbillat mig att alla skulle ogilla den här tråden av nån anledning (slutat med effexor - BÖRJADE IDAG IGEN med 37.5mg istället för 75. Känts fantastiskt bra hela dagen)..

Men tack för era svar, ni är hjälpsamma o snälla!

Som många nämner här är det oerhört viktigt att använda psykiska träningsformer om man vill ändra på sina inlärda beteenden. Ångest är i allra högsta grad ett inlärt beteendemönster, jag vet. Det jag glömde nämna i TS (trådstarten) var att jag är NLP-nörd och även pysslat en del med KBT också förut. Så den biten har jag oerhört bra koll på, men tack för råden om det. Det kan inte undertecknas nog hur viktigt det är med att arbeta med sina tankar för att ändra sina känslor! Men eftersom att jag redan pysslat sååå mycket med den biten som jag har, så tänkte jag ämna den här tråden åt just kost och kosttillskott, med fokus på GABA, som infallsvinkel.

Visst är det kaffe som fuckar till saker för mig, ur ångestperspektivet. Men inte minst Ritalinet.

Det visade sig att Kakao fungerade bra just den där dagen. Det var väl en kombination med av sömn, bra träning, etc som spelade in. Nästa dag var oerhört jobbig. Men allt har blivit sjukt mycket bättre när jag fick tillbaks Effexor igen. (=Potent SNRI (Serotonin & Noradrenalin -återupptagshämmare).

Kakao innehåller GABA i sig, läste jag idag. Men kroppen tar inte upp mycket av rent GABA via blodhjärnabarriären. Men väldigt många människor får effekt ändå av det, så det verkar vara rätt individuellt.


Mitt nästa försök kommer vara med växten Kava Kava! Det jag läst om den är oerhört lovande. Den är på gränsen till att vara ett berusningsmedel. Den är laglig. Den är för svag för att bli omtyckt av folk som eftersträvar att bli berusade. Den sägs tydligen av vissa inom psyk-branchen i USA, vara bättre än benzo och SSRI eftersom att den har färre biverkningar.

Jag återkommer glädjeligen med resultaten av det, när jag har prövat det och utvärderat det.

Baba Jaga skrev:Kakao innehåller ju bl.a. mycket magnesium, som det säjs att många lider brist på nuförtiden. Själv har jag nyligen börjat ta magnesiumtabletter (från apoteket) som kosttillskott.
Till min stora häpnad känner jag mig lugn och stabil, efter att bara ha använt preparatet 14 dagar. Säkert rena rama inbillningen, tänker jag misstroget, men faktum kvarstår. Så här bra har jag inte mått på länge.
Det finns mycket intressant att läsa på nätet om magnesiumbrist.

Du. Tror du att du får hjälp av nånting du äter, så får du det i och med att du tror på det. Fortsätt tro på vad du gör. Det blir bäst så!
-Därtill kan jag säga dig att Magnesium är en svag NMDA-receptor antagonist. Kolla på det på wikipedia.

NMDA-R-antagonister sägs vara bra mot AS -symptom. Det är också bra mot depressioner osv. Men det är inga lätta droger som tillhör den kategorin, om man säger så, så om man vill laborera själv med det ska man vara jääääääävligt försiktig!

Ha det bäst!

Baba Jaga skrev:...

Ja, just det! Viktigt att veta är att Magnesium bör kombineras med Kalcium, har jag hört/läst många gånger, för att "annars kan man få benskörhet".. Jag har inte forskat fram exakt hur det där ligger till, men eftersom jag hört/läst det så många gånger från folk så nämner jag det för dig. Mvh

Hallonbaowt skrev:

Baba Jaga skrev:...

Ja, just det! Viktigt att veta är att Magnesium bör kombineras med Kalcium, har jag hört/läst många gånger, för att "annars kan man få benskörhet".. Jag har inte forskat fram exakt hur det där ligger till, men eftersom jag hört/läst det så många gånger från folk så nämner jag det för dig. Mvh

Jag tar tabletter av dolomitkalk, det innehåller magnesium och kalcium naturligt.

Mot ångest tar jag Buspiron, det funkar bra.

Baba Jaga skrev:Kakao innehåller ju bl.a. mycket magnesium, som det säjs att många lider brist på nuförtiden. Själv har jag nyligen börjat ta magnesiumtabletter (från apoteket) som kosttillskott.
Till min stora häpnad känner jag mig lugn och stabil, efter att bara ha använt preparatet 14 dagar. Säkert rena rama inbillningen, tänker jag misstroget, men faktum kvarstår. Så här bra har jag inte mått på länge.
Det finns mycket intressant att läsa på nätet om magnesiumbrist.

Det kan nog stämma. Jag tog en halv tsk epsomsalt (magnesiumsalt) och blev obehagligt lugn, nästan apatisk, så mer vågade jag inte ta, tom min hjärtfrekvens blev lägre.

Hallonbaowt skrev:

Baba Jaga skrev:...

Ja, just det! Viktigt att veta är att Magnesium bör kombineras med Kalcium, har jag hört/läst många gånger, för att "annars kan man få benskörhet".. Jag har inte forskat fram exakt hur det där ligger till, men eftersom jag hört/läst det så många gånger från folk så nämner jag det för dig. Mvh

Tack för varningen, Hallonbaowt. Som tur är bälgar jag i mig massor av mjölk. Har läst nånstans att just ett högt kalciumintag (precis som stress och alkohol) kan ge brist på magnesium.
Gäller tydligen att ha balans kalcium/magnesium. Förutom allt annat som man ska ha balans på.
Positivt är att magnesium inte kan överdoseras. Man kissar ut ev. överskott.

Detta kommer förmodligen irritera några här men det är inte min mening.
Har ätit sertralin i 1 år och equasym i 6 månader. Vilket tillsammans med hjälp av min fantastiska psykolog har gett mig energi att försöka MEN den stora ändringen kom när jag ändrade till en mer hälsosam kost, spenderade mer tid utomhus och i solen och slutligen att jag börjat med fysisk aktivitet.
Jag simmar och tar långa promenader. Funkar även om man är överviktig, har ledproblem eller andra åkommor. Underskatta inte det magiska dopaminet.
Sen hjälper det även till viss del att vara nöjd med sin kropp mot nervositet.

Myrkr skrev:

gadas skrev:

Myrkr skrev:Tror inte det är inbillning, snarare en placeboeffekt.

Troligast en effekt av att kroppen äntligen får tillräckligt med magnesium. Placebo hör trots allt till undantagen.

Nej det är vanligt förekommande. Studier visar att tron gör underverk, titt som tätt, i vardagen.

Jadå, vanligt är det, magnesiumbrist också. Menar bara att man inte behöver söka onödigt komplicerade förklaringar.

Baba Jaga skrev:

Hallonbaowt skrev:

Baba Jaga skrev:...

Ja, just det! Viktigt att veta är att Magnesium bör kombineras med Kalcium, har jag hört/läst många gånger, för att "annars kan man få benskörhet".. Jag har inte forskat fram exakt hur det där ligger till, men eftersom jag hört/läst det så många gånger från folk så nämner jag det för dig. Mvh

Tack för varningen, Hallonbaowt. Som tur är bälgar jag i mig massor av mjölk. Har läst nånstans att just ett högt kalciumintag (precis som stress och alkohol) kan ge brist på magnesium.
Gäller tydligen att ha balans kalcium/magnesium. Förutom allt annat som man ska ha balans på.
Positivt är att magnesium inte kan överdoseras. Man kissar ut ev. överskott.

Enda undantaget är om ens njurar inte fungerar. Och så kan man behöva justera dosen om man får diarré...

Det är också bra att veta att risken är liten för kalciumbrist, balansen är känsligare för magnesiumbrist. Man ska inte ha mer än dubbelt så mycket kalcium som magnesium. Många får i sig två gram kalcium om dagen och rekommenderade 350 mg magnesium är då helt otillräckligt. För hundra år sedan var det för övrigt vanligt att man åt ett gram magnesium om dagen.

Dessutom gör man av med mer magnesium när man är stressad, t ex vid träning eller ångest.

Jaha jag skrev en massa text som raderades o nu måste jag börja om med den texten igen. Underbart.
ÄLSKAR inte ni också när sånt händer??
------------------------------------------------------------------------------

Tack för era svar

Varmt idag. Nu har jag flyttat till familjehem precis, igår... SÅGA SÅGA ÄTA ÄTA GRÄS

Pyromax skrev: Detta kommer förmodligen irritera några här men det är inte min mening.
Har ätit sertralin i 1 år och equasym i 6 månader. Vilket tillsammans med hjälp av min fantastiska psykolog har gett mig energi att försöka MEN den stora ändringen kom när jag ändrade till en mer hälsosam kost, spenderade mer tid utomhus och i solen och slutligen att jag börjat med fysisk aktivitet.
Jag simmar och tar långa promenader. Funkar även om man är överviktig, har ledproblem eller andra åkommor. Underskatta inte det magiska dopaminet.
Sen hjälper det även till viss del att vara nöjd med sin kropp mot nervositet.

Nej då, oerhört vettigt tänkt. Man blir/är vad man äter, man blir/är vad man tänker, man blir/är vad man känner... Tror jag..

Speciellt det sista du sade. Man ska träna sig på att bli nöjdare med sin kropp så som den är. Vad i hela friden finns att förlora på det? Oavsett om man tränar eller inte, eller vafan man än är i för situation i livet. Det är ALLTID bra att älska sig själv. Tränar man på det så tränar man på att njuta av livet i sin helhet. Allt kommer ur kärlek till en själv fan. Man kan träna på det genom att "tvångsmässigt" säga/tänka snälla saker till sig själv.

Om man tänker sig att man är sig själv som ligger på dödsbädden och ser sig själv som ung (nu), när man står o ser sig i spegeln. Vad i hela friden hade du sagt till dig själv? Gör det varje dag!!

Mvh orkar inte skriva mer nu för den tog ju för helskotta bort min fina text första gången men ha det Bäst nu =)

Instämmer i hur viktigt det är med fysisk aktivitet, just mot ångest. Men jag vill samtidigt försöka förklara vad det egentligen är som hjälper. Det kan liksom öka motivationen om det finns en logisk teori bakom.

"Endorfiner" säger man. Och visst, det finns en gyroverkan i ett cykelhjul också. Men det är inte den som gör det möjligt att hålla balansen, utan de rörelser man gör med styret! Som en extra poäng i liknelsen handlar det om att inse att det är det man själv gör som gör skillnad...

För mig är det numera helt uppenbart vad i träningen etc som hjälper mot ångest. Alla former/grader av ångest består helt och hållet i abstraktionen/upplevelsen av upptrappad och kvardröjande anspänning i kroppen, dels mekanisk, dels kemisk - oavsett vad det känns som.

Förmågan till anspänning är livsviktig och det är inte typen eller graden av anspänning som är problemet utan varaktigheten - så fort det inte längre är rationellt att vara spänd så ska anspänningen släppa. Det gör den ofta inte i dag, vi får för tätt med sinnesintryck och sociala signaler.

Det enklaste, om inte enda, sättet att lösa upp anspänning är att tillfälligt lägga på ytterligare anspänning. Precis, för att ta en lite barnslig liknelse, som när tandläkaren borrar hålet större innan han lagar det - idiotiskt eller hur...? Men det måste rimligen vara något som går lätt att upphöra med så att det inte bara blir ett enda stort hål...

Det finns två exempel på att detta sker helt naturligt, fast vi ser naturligtvis inte så på det. Skratt och gråt är inget annat än pulserande spänning - avslappning! Skillnaden är bara att skratt löser upp kortvarig oviktig anspänning medan gråt mildrar en mer långvarig anspänning.

Det är samma sak med (annan) fysisk aktivitet.

Problemet är ju att det uppfattas något provocerande, även fast det inte borde vara det. Folk verkar upplever att man kallar dom lata eller inte tar deras problem på allvar om man säger "rör på dig" till någon med ångest. Att ligga hemma med ångest ökar och förlänger bara misären, men det finns en trygghet i det.

gadas skrev:
Instämmer i hur viktigt det är med fysisk aktivitet, just mot ångest. Men jag vill samtidigt försöka förklara vad det egentligen är som hjälper. Det kan liksom öka motivationen om det finns en logisk teori bakom.

"Endorfiner" säger man. Och visst, det finns en gyroverkan i ett cykelhjul också. Men det är inte den som gör det möjligt att hålla balansen, utan de rörelser man gör med styret! Som en extra poäng i liknelsen handlar det om att inse att det är det man själv gör som gör skillnad...

För mig är det numera helt uppenbart vad i träningen etc som hjälper mot ångest. Alla former/grader av ångest består helt och hållet i abstraktionen/upplevelsen av upptrappad och kvardröjande anspänning i kroppen, dels mekanisk, dels kemisk - oavsett vad det känns som.

Förmågan till anspänning är livsviktig och det är inte typen eller graden av anspänning som är problemet utan varaktigheten - så fort det inte längre är rationellt att vara spänd så ska anspänningen släppa. Det gör den ofta inte i dag, vi får för tätt med sinnesintryck och sociala signaler.

Det enklaste, om inte enda, sättet att lösa upp anspänning är att tillfälligt lägga på ytterligare anspänning. Precis, för att ta en lite barnslig liknelse, som när tandläkaren borrar hålet större innan han lagar det - idiotiskt eller hur...? Men det måste rimligen vara något som går lätt att upphöra med så att det inte bara blir ett enda stort hål...

Det finns två exempel på att detta sker helt naturligt, fast vi ser naturligtvis inte så på det. Skratt och gråt är inget annat än pulserande spänning - avslappning! Skillnaden är bara att skratt löser upp kortvarig oviktig anspänning medan gråt mildrar en mer långvarig anspänning.

Det är samma sak med (annan) fysisk aktivitet.

Mycket bra reflektion, tycker jag. Det märks att du är en tänkare som jag. Men jag måste säga det att jag inte gillar hur du formulerar dig lite som om "du sitter på sanningen", i början av ditt inlägg. Ta mig inte fel, jag gör det själv ofta (eftersom att jag tänker ut allt själv, skruvar ner saker i molekyler (som neurotypa svin har sagt till mig) o bildar mig min egen syn på allt) - men det är ju en ful ovana, eftersom sanningen i sig existerar inte på ett objektivt plan iöht, enligt mig dvs

Du har så rätt, tycker jag. Men vi tar mig som ett exempel. När jag då äter min ADHD-medicin (jag blir spänd av den) på morgonen, så krävs det att jag tar mig till gymmet innan jag går på nåt möte med människor (inte kompisar asså jag menar - möten), för annars blir det fullständigt fel för mig. Resultatet av det vi samtalat om visar sig i regel vara väldigt bra o ingen märker hur jag mår under ett sånt möte (de möten det blir jobbigt för mig).
Men inte ska det väl ändå krävas av mig att jag ska lyfta 100kg marklyft o stånka loss totalt i en timme ( haha) för att kunna må bra och vara mig själv under såna här tråkiga sociala situationer? (Vad kallar man såna möten jag menar förresten? du vet, såna här som arbetsintervjuer eller stå o möta kunder exempelvis.. skit kallar jag det där man "måste bete sig normalt"..)
-Jag är av den åsikten att detta är något som jag inte tänker acceptera, för ibland hinner man inte träna på morgonen... O det ska ju inte behöva vara absolut nödvändigt heller, det blir fel.. Förstår du hur jag tänker?

Så därför tänkte jag använda ett medel av något slag för att för att ta bort den nervösa spärren. Det är som en tröskel man ska över. Ibland skämtar jag för att skratta bort det, o ibland blir jag helt oseriös då istället ...
Jag vill bara må bra.. O det gör jag just nu =) O önskar er detsamma, god jul