Hört på Rapport 26 juni:

"Marknaden kan inte bygga för fattiga och unga!"

Så HUR ska då de unga bo? Jo, tillsammans! Lyssna själv:

http://svtplay.se/t/103261/rapport 26 juni, 04:40 minuter in i Rapport.

I många andra länder har man ett väl inarbetat "flatshare"-system. Vi ligger bara lite efter i tiden, som vanligt. Och det kommer förstås att ta tid att acceptera sådana samhällsomdaningar. Om man vill kan man ju försöka se det positiva i situationen: "Den svenska ensamheten" kan råka gå i graven pga uteblivna statliga byggnadssubventioner och tilltagande fattigdom.

Detta är kanske Framtiden?

http://www.spareroom.co.uk/flatshare/fl ... /0/302235/

Kanske kan det bli riktigt trevligt?
"...att hitta flatmates ar otroligt enkelt… jag känner ingen som inte delar hus med folk, flatmates kulturen som finns här är helt underbar. Träffa massa roligt nytt folk, aldrig behöva tänka på att köpa möbler, alltid någon att festa/snacka med om man är ny har osv."

Kanske t o m något för funktionshindrade?

GIL:
”Boendekooperativen är här för att stanna. Med den relativt nya boendeformen får personer med funktionsnedsättningar nya möjligheter till ett självständigt liv. Att flytta hemifrån kunde tidigare vara ett val mellan isolering och gruppboende, nu finns möjligheten till att bo själv, samtidigt som man bor tillsammans med en kompis.”

Kanske möjligt även för aspergare, som i The big bang theory?

Svenska studenter har gjort såhär i alla fall sedan några år innan jag själv började studera och delade lägenheter med andra studenter, d.v.s. i åtminstone 20 år. Det är ingen ny företeelse, bara ett nytt engelskt namn på fenomenet "att dela en lägenhet eller ett hus".

Lakrits: Jo, studenter. Men nu dras allt fler in i det här sättet att leva, arbetande ungdomar och människor i alla åldrar. Jag själv letade efter delad lägenhet med 50-talister i UK och fann att även äldre personer valt (eller tvingats till?) detta sätt att leva.

Ärligt talat funderar jag på att lämna Sverige just för att den här livsstilen tilltalar mig, men för de flesta något äldre svenskar är själva tanken absurd. Tanken är lika osvensk som jag själv. Att hitta några "pantertanter" att dela lägenhet med i Sverige är nog omöjligt. Erbjöd en hemlös kvinna en gång att bo med mig men hon var, liksom de flesta, besatt av tanken på att ha "något eget".

Jag har en onkel som spenderade vintrarna i ett pensionärskollektiv i Mexiko. Det fungerar utmärkt så länge man orkar att resa så långt, men när man blir så skröplig som han är nu, så får man nöja sig med att bli kvar hemma. Men, kör hårt, tycker jag!

Min lillebror delade en femma med tolv andra personer under den tid han arbetade i London, just p.g.a. de höga hyrorna där (även en bra bit utanför centrum). Det var lite väl trångt, tyckte han, men bättre än att behöva pendla fyra, fem timmar varje dag.

Lakrits skrev:Jag har en onkel som spenderade vintrarna i ett pensionärskollektiv i Mexiko. Det fungerar utmärkt så länge man orkar att resa så långt, men när man blir så skröplig som han är nu, så får man nöja sig med att bli kvar hemma. Men, kör hårt, tycker jag!

Tack! Men här blir det en mjuk och försiktig stil. Eftersom jag är rätt så fattig kan semester utomlands uteslutas. Däremot kan man ev. bo längre tid i annat land medan man förvarar vissa grejer i ett förråd. Först måste jag veta allt om sjukvård i andra länder. Där faller många länder bort då det krävs privat sjukförsäkring. Att få fram exakt information kommer att ta lång tid. Det är inte bara att ringa FK om någon trodde det!!!

Men, bara det, att samla information, är både en hobby och en slags resa - i fantasin. En person på Flashback frågade om någon visste vad han skulle få betala för sina dyra TNF-sprutor i England - och fick förstås inget svar.

Fast, nu skulle vi egentligen hålla oss till boende i Sverige.....

Det var liksom häftigt att få svart på vitt att marknaden inte tänker/kan bygga för låginkomsttagare. Bostadsbidrag är en urusel lösning. Det binder folk till Sverige. För många sjukpensionärer är bostadstillägget halva inkomsten. Det kan vara kul att känna sig fri.

Låter som ett rent helvete om man som jag står ut med andra människor i högst några timmar och absolut inte varje dag. Och att dela revir... Fy fan.

Xzirie skrev:Låter som ett rent helvete om man som jag står ut med andra människor i högst några timmar och absolut inte varje dag. Och att dela revir... Fy fan.

Din inställning är säkert representativ här!

Fast...den här lösningen på bostadsbristen som presenterades i Rapport verkar ju vedertagen i alla politiska läger. Utan statliga bostadssubventioner kan man inte bygga nytt för de fattiga. Jag tycker det är fel. Det bör finnas alternativ så att människor får bo så som de själv vill.

Men tänk, för bara 70 år sedan bodde familjer med flera barn i ettor!

Lakrits skrev:Svenska studenter har gjort såhär i alla fall sedan några år innan jag själv började studera och delade lägenheter med andra studenter, d.v.s. i åtminstone 20 år.

Minst det dubbla vad jag vet. Och åtminstone i Uppsala även icke-studenter, men det kan ju förstås vara under visst inflytande från studentvärlden.

Lakrits skrev:Det är ingen ny företeelse, bara ett nytt engelskt namn på fenomenet "att dela en lägenhet eller ett hus".

Ja, tänk: ingenting blir giltigt här förrän vi får det från Amerika om så femtio år efteråt, och då glömmer vi genast lydigt att vi någonsin hade det själva.

Xzirie skrev:Låter som ett rent helvete om man som jag står ut med andra människor i högst några timmar och absolut inte varje dag. Och att dela revir... Fy fan.

Säger detsamma. Så lagom trevligt för många av oss.

Och jag är inte ens eremit. Jag vill gärna ha sällskap, men förutsättningen är att jag har full kontroll över såväl av vilka som när och var. Och i "var" ingår mitt kök, badrum och hall, åtminstone med de levnadsvanor vi nu en gång har i det här landet.

När tänker de som bestämmer (formellt och informellt) börja förstå sådant?

Xzirie skrev:Låter som ett rent helvete om man som jag står ut med andra människor i högst några timmar och absolut inte varje dag. Och att dela revir... Fy fan.

Jo, men när det inte finns lägenheter att få tag i utan att betala ockerhyror, så får man stuva undan känslorna och dela hus och hem tills dess att man hittar något eget. Det gjorde jag och det kostade mig inte mer än ett par månader på psyket.

Jag skulle också bli galen. Och sjuk.

Jag undrar om den här nya politiska linjen om sammanboende kommer att leda till att man bygger rum med extra god ljudisolering? Om rummet är välisolerat så att man kan dra sig undan när man vill verkar idén inte omöjlig. Men om det är pappersväggar så att man inte får en lugn stund - ja, då skulle jag också bli galen.

När min engelske man lämnade mig hyrde han en "bedseat" på 10 kvm. Delade dusch och kök med andra boende. Rummet verkade välisolerat. Fast för litet och för dyrt.

Debbido skrev:Hört på Rapport 26 juni:

"Marknaden kan inte bygga för fattiga och unga!"

Så HUR ska då de unga bo? Jo, tillsammans! Lyssna själv:

http://svtplay.se/t/103261/rapport 26 juni, 04:40 minuter in i Rapport.

I många andra länder har man ett väl inarbetat "flatshare"-system. Vi ligger bara lite efter i tiden, som vanligt. Och det kommer förstås att ta tid att acceptera sådana samhällsomdaningar. Om man vill kan man ju försöka se det positiva i situationen: "Den svenska ensamheten" kan råka gå i graven pga uteblivna statliga byggnadssubventioner och tilltagande fattigdom.

Detta är kanske Framtiden?

http://www.spareroom.co.uk/flatshare/fl ... /0/302235/

Kanske kan det bli riktigt trevligt?
"...att hitta flatmates ar otroligt enkelt… jag känner ingen som inte delar hus med folk, flatmates kulturen som finns här är helt underbar. Träffa massa roligt nytt folk, aldrig behöva tänka på att köpa möbler, alltid någon att festa/snacka med om man är ny har osv."

Kanske t o m något för funktionshindrade?

GIL:
”Boendekooperativen är här för att stanna. Med den relativt nya boendeformen får personer med funktionsnedsättningar nya möjligheter till ett självständigt liv. Att flytta hemifrån kunde tidigare vara ett val mellan isolering och gruppboende, nu finns möjligheten till att bo själv, samtidigt som man bor tillsammans med en kompis.”

Kanske möjligt även för aspergare, som i The big bang theory?

så klart att varje 20 åring ska ha en egen lägenhet och om man sedan jobbar från och till när man fyller 20 så är det ju extra viktigt att få leva ett eget liv ?

en del kanske studerar men jobbar mellan studierna och så vidare.elle jobbar sommrar.

hur svårt kan det vara är väl bara att bygga enkla lägenheter 60 tal ska visa ett par bilder på sköna lägenheter.

Midsommarkransen sthlm enkelt men ändå inget Getto!!

Debbido skrev:Hört på Rapport 26 juni:

"Marknaden kan inte bygga för fattiga och unga!"

Så HUR ska då de unga bo? Jo, tillsammans! Lyssna själv:

http://svtplay.se/t/103261/rapport 26 juni, 04:40 minuter in i Rapport.

I många andra länder har man ett väl inarbetat "flatshare"-system. Vi ligger bara lite efter i tiden, som vanligt. Och det kommer förstås att ta tid att acceptera sådana samhällsomdaningar. Om man vill kan man ju försöka se det positiva i situationen: "Den svenska ensamheten" kan råka gå i graven pga uteblivna statliga byggnadssubventioner och tilltagande fattigdom.

Detta är kanske Framtiden?

http://www.spareroom.co.uk/flatshare/fl ... /0/302235/

Kanske kan det bli riktigt trevligt?
"...att hitta flatmates ar otroligt enkelt… jag känner ingen som inte delar hus med folk, flatmates kulturen som finns här är helt underbar. Träffa massa roligt nytt folk, aldrig behöva tänka på att köpa möbler, alltid någon att festa/snacka med om man är ny har osv."

Kanske t o m något för funktionshindrade?

GIL:
”Boendekooperativen är här för att stanna. Med den relativt nya boendeformen får personer med funktionsnedsättningar nya möjligheter till ett självständigt liv. Att flytta hemifrån kunde tidigare vara ett val mellan isolering och gruppboende, nu finns möjligheten till att bo själv, samtidigt som man bor tillsammans med en kompis.”

Kanske möjligt även för aspergare, som i The big bang theory?

flatmates är nog ganska dåligt för oss då jag såg en hel del bråk och så under gruppboendet man blir helt enkelt trött på varandra att se samma ansikten .men det finns större risk att man inte förstår personalen eller att en del mistolkningar kanse .

flatmates är good om man är bra vänner dock--!!

lite mera standard bilder.

Från: uppsatser.se:

"Sveriges befolkning ökar och 1990-talets stora barnkullar söker en egen bostad samtidigt som 40-talisterna behöver förändra sitt boende. Därutöver utreds om allmännyttan strider mot EG-rättens statstöds och konkurrensregler. Sammantaget kan det skapa problem för kommunerna som enligt bostadsförsörjningslagen skall ansvara för bostadsförsörjningen så alla kan leva i goda bostäder. Ovanstående genererar de frågor som vi vill ha besvarade. Hur kommer kommunerna att tillfredställa efterfrågan på boende? Hur påverkas hyresbostadsbyggnationer av de slopade bidragen?

Vad jag eller du vill spelar väl ingen roll? Det är marknaden och EU som styr nu. Allt och alla är konkurrensutsatta. Bostadssubventionerna systematiskt avskaffade, en efter en. Marknadshyrorna ett faktum. Vi lever inte i en socialistisk stat längre. De allmännyttiga kommunala bostadsföretagen ÄR inte allmännyttiga. De är bara nyttiga för de rika.

Att anpassa sig eller gå under är det som gäller!

Min x-man från England påstod (90-tal) att det nästan bara var helt utslagna människor som bodde i hyresrätter, nedgångna sådana. Det normala vara att äga sitt boende, oftast radhus. Jag tänkte då att det var tur att jag (som fattig) bodde i ett land med rimliga hyresrätter. Det var då. Nu har vi ett helt annat samhälle, mera likt det engelska. Vi kan inte backa oss ur det här. Ungdomar får väl dela lägenhet med andra medan de sparar ihop till sin bostadsrätt eller hus. Vad finns det för alternativ?

Debbido skrev:Från: uppsatser.se:

"Sveriges befolkning ökar och 1990-talets stora barnkullar söker en egen bostad samtidigt som 40-talisterna behöver förändra sitt boende. Därutöver utreds om allmännyttan strider mot EG-rättens statstöds och konkurrensregler. Sammantaget kan det skapa problem för kommunerna som enligt bostadsförsörjningslagen skall ansvara för bostadsförsörjningen så alla kan leva i goda bostäder. Ovanstående genererar de frågor som vi vill ha besvarade. Hur kommer kommunerna att tillfredställa efterfrågan på boende? Hur påverkas hyresbostadsbyggnationer av de slopade bidragen?

Vad jag eller du vill spelar väl ingen roll? Det är marknaden och EU som styr nu. Allt och alla är konkurrensutsatta. Bostadssubventionerna systematiskt avskaffade, en efter en. Marknadshyrorna ett faktum. Vi lever inte i en socialistisk stat längre. De allmännyttiga kommunala bostadsföretagen ÄR inte allmännyttiga. De är bara nyttiga för de rika.

Att anpassa sig eller gå under är det som gäller!

Min x-man från England påstod (90-tal) att det nästan bara var helt utslagna människor som bodde i hyresrätter, nedgångna sådana. Det normala vara att äga sitt boende, oftast radhus. Jag tänkte då att det var tur att jag (som fattig) bodde i ett land med rimliga hyresrätter. Det var då. Nu har vi ett helt annat samhälle, mera likt det engelska. Vi kan inte backa oss ur det här. Ungdomar får väl dela lägenhet med andra medan de sparar ihop till sin bostadsrätt eller hus. Vad finns det för alternativ?

ingen dålig ide att dela på boende men då så bör man vara väldigt bra polare också innan??
Annars så funkar det nog inte sedan så bör det finns 2 st sovrum också en 2 då.

manne skrev:ingen dålig ide att dela på boende men då så bör man vara väldigt bra polare också innan??
Annars så funkar det nog inte sedan så bör det finns 2 st sovrum också en 2 då.

Jag vet inte hur regeringen har tänkt sig det hela, eller OM de har tänkt. Det krävs ju egentligen en slags Flatmates-förmedling där man försöker koppla ihop människor efter deras behov och förutsättningar.

På de engelska sidor jag kollat kan man välja kön och antal personer, fast det känns ju läskigt att bara flytta ihop så där...

På en amerikansk sida framgick det att man försökte matcha ihop personer med handikapp som på något sätt kunde komplettera varandra. Syftet vara inte bara ekonomi utan också att minska funktionshindrades ensamhet.

I svenska kollektiv blir man kallad till en intervju. Huu! Nej, jag har inte blivit godkänd - hittills! Nej, jag är ju reumatiker och det skulle de inte orka med sa de.

Friends, Seinfeldt, Pantertanter och en mängd serier visar hur kul det skulle kunna bli, fast man kan lätt föreställa sig motsatsen!

Debbido skrev:

Xzirie skrev:Låter som ett rent helvete om man som jag står ut med andra människor i högst några timmar och absolut inte varje dag. Och att dela revir... Fy fan.

Din inställning är säkert representativ här!

Fast...den här lösningen på bostadsbristen som presenterades i Rapport verkar ju vedertagen i alla politiska läger. Utan statliga bostadssubventioner kan man inte bygga nytt för de fattiga. Jag tycker det är fel. Det bör finnas alternativ så att människor får bo så som de själv vill.

Men tänk, för bara 70 år sedan bodde familjer med flera barn i ettor!

Skulle du vilja att en eventuell framtida nya regering ska återinföra bostadssubventionerna som togs bort i mitten av 1990-talet?

Jag tänkte åt det hållet med tanke på unga människor och människor med dålig ekonomi.

Ja det var för ungefär 70 år sedan då barnfamiljer med flera barn i små lägenheter, det ser man på barnprogrammet "Pip-Larssons" där det var en familj med 7 barn och en på väg och en ljudkänslig äldre grannkvinna som klagade på oväsen från familjen och anmälde detta till hyresvärden och hyresvärden kom och hotade familjen med vräkning om familjen inte minskar på barnskaran.

Programmet sänds på lördagar kl 19.00 i SVT 1 och i barnkanalen. Det första avsnittet sändes i lördags.

mvh Noli

Ber om ursäkt för ett tämligen talspråkligt inlägg, jag är just nu lite smågroggy efter att ha somnat i solen

Jag har inget faktabaserat att bidra med i denna diskussion, men känner att jag utifrån min nuvarande situation som bostadssökande kan bidra med en observation.

Tyvärr så förhåller det sig nog så som TS beskriver utvecklingen. Tyvärr för min del i alla fall, för jag är inte alls förtjust i det men jag inser att det är vad som står mig till buds. Jag upplever det som att jag är inne i en ond cirkel där jag aldrig blir helt utvilad pga att jag saknar en fast punkt i livet.

Det tycks också som att man ska ha kontakter för att hitta dessa "kollektiv" och det är något som jag saknar.

Noli skrev:Skulle du vilja att en eventuell framtida nya regering ska återinföra bostadssubventionerna som togs bort i mitten av 1990-talet?

Jag tänkte åt det hållet med tanke på unga människor och människor med dålig ekonomi.

Svar: JA! Med ett långt kristet förflutet kan jag självklart inte förespråka sociala orättvisor och utslagning! Jesus var alltid på de svagas sida.

Jag är för en kristen socialism som inte existerar i denna värld (Kd - fuck!)
I brist på bättre: Ett uttrag från Proletären 2008:

http://www.proletaren.se/index.php?opti ... &Itemid=46

Här står allting klart och tydligt: vad som har hänt. Bostäderna subventionerades för att säkra ALLAS RÄTT TILL BOSTAD. Numera är bostadsföretagen, även de kommunala, tvingade att gå med vinst, så stor som möjligt. Att bo är nu inte en rättighet utan en förmån.

När vänsterblocket nyligen lovade att underlätta för ungdomar att flytta ihop i den svindyra lägenheterna så undrar jag vad de menade med det?
Lätttillgängliga flatmatesajter där man lätt kan göra sökningar på lämpliga rumskamrater? Att t ex England har sådanan sidor är ju bra. Ännu bättre är valfrihet, att bo samman eller ensam.

Jag är rätt så krass i min verklighetsuppfattning. EU och marknadskrafterna går inte att stoppa. Sedan är det "bara" att försöka anpassa sig till detta. Ska vi backa och åteinföra bostadssubventioner så tror jag faktiskt vi måste backa ur EU och Lissabonnföredraget. Men det kommer vi inte att kunna göra.

Jag anser att de svenska politikerna bara har en marginell inverkan på de beslut som styr oss och som fattas i EU-parlamentet.

Men tänk om den framtida eventuella regeringen ändå återinför bostadssubventionerna utan att kräva att Sverige ska lämna EU dvs att Sverige är fortfarande med i EU?

mvh Noli

Sedan tonåren har jag sett flatmating som självklarhet. Som ung hemifrån-flyttare så var något annat än flatsharing uteslutet. Vem hyr ut, ens i andra hand, något till en 16-åring utan föräldrarnas inblandning?

Tyvärr är flatsharing något fortfarande "ovanligt" i Sverige, kanske lite vanligare bland studenter och lite mer acceptabelt med men generellt är det något som fortfarande anses som konstigt.
Kollektivt boende har funnit längre därmed mer accepterat, för då bor man oftast mer än 2 där. Lägenhet eller hus, kollektivt boende har mer samhällsförståelse. Där inräknas knäppt nog allt från enskilda/privata kollektiv (vänner/främlingar) och jag väljer att sträcka mig till serviceboende samt företag som hyr/har som kollektivt boende som verksamhet.

Tyvärr är allt flatsharing inte alls lika ok, varken sig hos bostadsbolagen eller myndigheter (ibland ens ute i samhället).

Detta exempel gäller framför allt två-boenden, speciellt av olika kön.
Under många år har jag stött på just det problemet. Bo med fler än 1 extra person klarar jag inte av, bo med en kvinna ptja, inte med en främling och några kvinnor känner jag ju då inte.
Det har blivit män, oftast vänner. FLytten blivit många, egentliga sambos ännu färre.
Gång på gång stötter jag på den eviga tjatet, påtryckningen och för mig rent av diskrimineringen av att jag inte har kvinnliga vänner om hur dessa manliga vänner jag delar bo med är mina partners..
I ett fall där jag hyrde ett rum i en aning större bostad, var hyran saftig nog att jag tvingades i en kort period vända mig till socialen blev det till och med rättsfall! Jag tvingades minsann att bevisa att jag inte var sambo och därmed inte delad ekonomi etc.

FLatsharing är ok om bostaden är speciellt anpassat för det (i Lund tex, bland studentbostäderna, finns större lägenheter som är byggda med spegelvänt arkitektur, vars endera sovrum har vardera eget fullständigt badrum, köket med öppenlösning och skåp anpassat för just delande).
Ändock, trots all den senaste tidens heta HBT-frågor varit på tapeten är det ingen (om än få) som skulle ifrågesätta om två enkönade delade bostad. Sexualliteten spelar ibland mer roll än praktiken.
För söker du X-kön/sexualitet bostadstilägg hos FK, informerar att du delar bostad med en annan av samma kön, kommer de eller vilken annan myndighet, troligast inte fråga "är personen din partner?" utan man slinkar undan.

Även om fler än två delar bo av samma kön skulle inte heller den frågan poppas upp. Två kvinnor och en man eller två män och en kvinna däremot skulle genast få samhället (framförallt myndigheter) att ifrågesätta om allt från partnerskap till andra exotiska ideer de kan nu ha för sig.


Flatsharing/kollektivboende är och har varit här länge, mer av det lär det också bli. Dilemmorna sitter dock i att framför allt Sverige som land och stat, inte är vana eller har bra direktiv att sköta sådan nymodernisering, trots den idag solklara storproblematik det är på flera håll i landet om bostadsbrist.

Det finns lite eller inget skydd för splittringar, utnyttjande (människor som hyr ut rum tex, räknas egentligen också in i bostadsdelandet men kan också, sett från bostadsbolagen, anses som hotellverksamhet och då är det oftast vräkning som väntar).
I Stockholm såg jag att Botkyrka bostäder tex hade infört just KompisBo-paket där varje enskild person, även om fler bor i bostaden, har enskilda rätt/skyldigheter. Vardera hyresgäst har egna kontrakt.
Troligast finns det fler sådana exempel ut i landet men i kris och bostadsbrist tider tar man ju vad man får, till vilket pris?


Stöd hos Hyresgästföreningen som så gärna skryter om hur de värnar och jobbar för den hyresgästens rättigheter har oftast väldigt tafatta stödinsatser för just flatsharing då deras arbete oftast grundar sig på lag- och andra dylika paragrafer.


Vi med whatever funktionshinder, speciellt inom autism, vilken nu som helst (speciellt högfunktionella) får än mer problem när vi kanske behöver stödinsatser...
...så, flatsharing, bara för NTs?

Tror de bytt ut rapportavsnittet.

Men, på en samhällsekonomisk nivå, jag förstår inte riktigt vinsten med att dela lägenhet, ok, man sparar in att bygga ett extra kök. Men det är ju inte största kostnaden för en lägenhet?

En tvåa kostar ju nästan det dubbla mot en etta om man ska ha motsvarande extra yta (tvåor brukar också vara dyrare per kvadrat) och man vill ju gärna ha ett vardagsrum, så då kan det bli nästan lika dyrt att dela som bo ensam. (iaf är det så här)

Låter mer som ett sätt att lösa ett tillfälligt problem med för få ettor? Kanske på grund av en ökande andel ensamboende i samhället?

Så tror inte på någon extrem trend, tror inte folk kommer standardisera på det i framtiden. För det är otroligt frustrerande att dela kök med någon man inte kommer väldigt bra överens med. Jag känner folk som delar lägenhet, men de är ju oftast bra kompisar från början.

Men vem vet, jag kan ju ha fel.

Flatsharing tycks vara för NT:s ja. Jag tycks vara pestsmittad och inte speciellt intressant för de som vill dela lägenhet.

Så det blir aningen delad lgh (om nu någon mot förmodan vill ha mig till detta) och det suger att dela lgh i vilket fall som helst. Eller så blir det att flytta hem till föräldrarna, vilket suger ännu mer.