Bostadsbrist - ny "flatmate"-kultur?
34 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
Jnx skrev:Tror de bytt ut rapportavsnittet.
Det ligger kvar än så länge:
http://svtplay.se/v/2057767/rapport/26_ ... or_sverige
Noli skrev:Men tänk om den framtida eventuella regeringen ändå återinför bostadssubventionerna utan att kräva att Sverige ska lämna EU dvs att Sverige är fortfarande med i EU?
Det skulle strida emot lagarna om upphandling och konkurrensutsättning! Sverige kan inte handla i strid med EU-lagarna.
Grekerna försöker åtminstone...
<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/000203D6.gif" border="0" title="Click to get more."></a>
---fast de inte har en chans emot EU!
clivia skrev:FLatsharing är ok om bostaden är speciellt anpassat för det (i Lund tex, bland studentbostäderna, finns större lägenheter som är byggda med spegelvänt arkitektur, vars endera sovrum har vardera eget fullständigt badrum, köket med öppenlösning och skåp anpassat för just delande).
Ändock, trots all den senaste tidens heta HBT-frågor varit på tapeten är det ingen (om än få) som skulle ifrågesätta om två enkönade delade bostad. Sexualliteten spelar ibland mer roll än praktiken.
För söker du X-kön/sexualitet bostadstilägg hos FK, informerar att du delar bostad med en annan av samma kön, kommer de eller vilken annan myndighet, troligast inte fråga "är personen din partner?" utan man slinkar undan.
Vi med whatever funktionshinder, speciellt inom autism, vilken nu som helst (speciellt högfunktionella) får än mer problem när vi kanske behöver stödinsatser...
...så, flatsharing, bara för NTs?
Tack för ditt inlägg!
Du tar upp alla de relevanta problem som finns att ta upp. Om jag skulle dela lägenhet med en man och denne behöver socialbidrag, så får han inte det, jag måste försörja honom - även om vi bara är kompisar!
Vänsterblocket talade om höjningar av bostadsbidragen --- och? För att få bostadsbidrag måste de sammanboende har var sitt lägenhetskontrakt. Allt måste separeras. Rummen måste vara specialbyggda och inte bestå av pappersväggar. ALLT måste tacklas på ett nytt sätt om flatmatekulturen ska kunna försvenskas. Detta klarar inte en enskild person att fixa.
Att kollektiven inte vill ha en reumatiker med i spelet vet jag efter en del undersökningar av läget. Hur skulle det gå med handikappade i flatmatesystemet. (Jovisst, och så har jag AS!)
Får VI plats i det nya systemet? Vem vill bo med oss?
På en englesk sida stod en fråga: "Skulla du kunna hjälpa din rumskamrat om denna får influensa?" (Handla lite t ex)
Här finns betydligt många fler frågor att ställa:
Skulle du orka med om en av dina rumskamrater har:
- autism
- schizofreni
- MS
- psykopati
- ADHD.................................................................
Jnx skrev:Tror de bytt ut rapportavsnittet.
Men, på en samhällsekonomisk nivå, jag förstår inte riktigt vinsten med att dela lägenhet, ok, man sparar in att bygga ett extra kök.
Låter mer som ett sätt att lösa ett tillfälligt problem med för få ettor? Kanske på grund av en ökande andel ensamboende i samhället?
Så tror inte på någon extrem trend, tror inte folk kommer standardisera på det i framtiden. För det är otroligt frustrerande att dela kök med någon man inte kommer väldigt bra överens med. Jag känner folk som delar lägenhet, men de är ju oftast bra kompisar från början.
Men vem vet, jag kan ju ha fel.
Vi kan alla ha fel! (Inklusive regeringen)
Jag tar upp ett samhällsproblem, inte en trend. Allt som byggts senare år där jag bor kostar en förmögenhet - allt! "Flyttkedjan" löser inga problem. De rika överger en dyr villa för ett lika dyrt 55+-boende, t ex.
Varje kvadratmeter är svindyr. Att de boende delar kök, badrum och ev. vardagsrum gör det mycket billigare.
Vi har inte en tillfällig brist på ettor utan en generell/kronisk brist. Visst, jag hittade en nybyggd etta för 8000 kr/månad. Utan bostadssubventioner är vi både stekta och kockta, vi fattiga!
Synd om min länk till Rapport inte stämmer längre. För visst är det svårt att tro att det som händer verkligen händer!
Men det händer - här och nu.
Det finns nog tre frågor här.
1. Kommer lägenheter generellt sett stiga i pris pga indragna bidrag till husbyggare?
2. Kommer detta leda till att folk delar boende?
3. Behöver lagarna gällande samboende förnyas?
På fråga 1 tror jag att svaret är ja, vilket ju är ganska självklart, någon måste betala, antingen hyresgästen eller staten. Men samtidigt öppnar ju detta upp för generösare bostadsbidrag för samma pengar. Något som ju faktiskt är bättre, eftersom det gynnar bara de fattiga, och inte rika personer som bor billigt.
Om det bara är att byggarna är "elaka" och inte bygger hus av billig konstruktion trots att det går och det finns folk som är villiga att bo där. Ja då har du chansen att bli rik! Bygg ett sådant själv och hyr ut!
På fråga 2 tror inte jag att det nödvändigtvis kommer leda till detta i någon större utsträckning eftersom det finns så många nackdelar med att dela. Kanske som de sa i reportaget att det blir något man gör tillfälligt. Kanske medan man söker jobb eller medan man letar efter något bättre. För folk med NPF kommer det nog inte vara så aktuellt med tanke på de aspekter som har nämnts innan. Isåfall med folk som helt enkelt vill bo tillsammans för de trivs med det.
På fråga 3 så är det ju av diskussionen innan ganska tydligt fallet.
Eller är det en annan frågeställning du har i tanken?
1. Kommer lägenheter generellt sett stiga i pris pga indragna bidrag till husbyggare?
2. Kommer detta leda till att folk delar boende?
3. Behöver lagarna gällande samboende förnyas?
På fråga 1 tror jag att svaret är ja, vilket ju är ganska självklart, någon måste betala, antingen hyresgästen eller staten. Men samtidigt öppnar ju detta upp för generösare bostadsbidrag för samma pengar. Något som ju faktiskt är bättre, eftersom det gynnar bara de fattiga, och inte rika personer som bor billigt.
Om det bara är att byggarna är "elaka" och inte bygger hus av billig konstruktion trots att det går och det finns folk som är villiga att bo där. Ja då har du chansen att bli rik! Bygg ett sådant själv och hyr ut!
På fråga 2 tror inte jag att det nödvändigtvis kommer leda till detta i någon större utsträckning eftersom det finns så många nackdelar med att dela. Kanske som de sa i reportaget att det blir något man gör tillfälligt. Kanske medan man söker jobb eller medan man letar efter något bättre. För folk med NPF kommer det nog inte vara så aktuellt med tanke på de aspekter som har nämnts innan. Isåfall med folk som helt enkelt vill bo tillsammans för de trivs med det.
På fråga 3 så är det ju av diskussionen innan ganska tydligt fallet.
Eller är det en annan frågeställning du har i tanken?
Jnx skrev:Det finns nog tre frågor här.
1. Kommer lägenheter generellt sett stiga i pris pga indragna bidrag till husbyggare?
2. Kommer detta leda till att folk delar boende?
3. Behöver lagarna gällande samboende förnyas?
På fråga 1 tror jag att svaret är ja, vilket ju är ganska självklart, någon måste betala, antingen hyresgästen eller staten. Men samtidigt öppnar ju detta upp för generösare bostadsbidrag för samma pengar. Något som ju faktiskt är bättre, eftersom det gynnar bara de fattiga, och inte rika personer som bor billigt.
Marknaden kan ev. definieras som "ond" ifall inga sociala aspekter alls vägs in. För övrigt är den väl mest bara smart och alla försöker tjäna så mycket pengar som möjligt. Jag vill att sociala rättviseaspekter ska finnas med!
Jag gillar inte bostadsbidrag. De låser människor b l a till just Sverige. Om man har en högre pension så finns valfrihet att bo var man vill och förövrigt också större frihet. T ex gör bostadstillägget att ett par sjuka som flyttar ihop också riskerar att få lägre inkomst (bidrag). Om man jobbar extra kan bostadstillägget sjunka. Om man har en sommarstuga får man inget bostadstillägg alls!!!!!!!! Fast, som delägare till ärvd stuga är man inte rik! Jag bor inte i ett pepparkakshus och jag ÄR inte förmögen. Har alltid upplevt bostadsbidrag som en tvångströja. Just nu har jag inget. Vågar inte skriva över stugan på sonen pga nedmonteringen av socialförsäkringssystemet.
Jnx skrev:På fråga 2 tror inte jag att det nödvändigtvis kommer leda till detta i någon större utsträckning eftersom det finns så många nackdelar med att dela. Kanske som de sa i reportaget att det blir något man gör tillfälligt. Kanske medan man söker jobb eller medan man letar efter något bättre. För folk med NPF kommer det nog inte vara så aktuellt med tanke på de aspekter som har nämnts innan. Isåfall med folk som helt enkelt vill bo tillsammans för de trivs med det.
På fråga 3 så är det ju av diskussionen innan ganska tydligt fallet.
Eller är det en annan frågeställning du har i tanken?
Hur stor utsträckning det blir vet jag inte. Nöden har ingen lag. Hur många hemlösa doldisar har vi som bor lite varstans? Och när det kroniskt byggt för lite billiga bostäder så växer ju det här problemet hela tiden, värre för varje år. Alltså tror jag många inte kommer att kunna undvika lägenhetsdelande. Eller tja, husvagn, tält, missbrukarbarack (man kan ju alltid ljuga!)....
Kristofer skrev:Debbido
Vi ska tydligen bo hos våra föräldrar. Även när vi fyllt 30. Jag är tydligen pestsmittad eller något då det kommer an på folk som söker någon att dela bostad med.
Tja, själv funderar jag på:
I'm moving on
http://www.youtube.com/watch?v=6uhezzqJsKY
I det här landet saknas det bostäder för allt fler och alla kollektiv hittills har refuserat mig, mest pga reumatismen, men hade väl åkt dit på asperger om jag flyttat in.
I flatmatesystemet verkar det vara mera neutralt. Man hyr ett rum. Man går inte på "anställningsintervju". Det tar tid att jobba in den toleranta attityden här.
Man kan väl bo kvar hos sina föräldrar tills dessa dör? Då blir ju lägenheten ledig?
Att jobba på distans via datorn och bo utanför storstäderna kan ju funka i vissa jobb.
Annars får man väl göra revolution på grekiskt manér?
Bostadsbrist - ny "flatmate"-kultur?
Bump!
Om "flat mates" blivit populärare i Sverige vet jag inte, men utomlands är det ju det av nödtvång. Min dotter har bott i WG (Wohngemeinschaft) i Tyskland (intervju först från de som redan bodde där), i smått lyxig lägenhet med två män (de var förstahandshyresgäster, hon var andrahandshyresgäst) och i något mindre lyxig lägenhet 6 tr utan hiss med andra tjejer. Inte en chans att hon skulle haft råd med egen lägenhet, varken som studerande el som frilansare. Men hon gillar det, hon tycker om att det är andra i lägenheten. Så detta får bli hennes liv tills hon hittar en partner att flytta ihop med. (Hon är förstås NT.)
Läste i DN om hur det är utomlands.
London, en man och en kvinna bor ihop utan att vara ett par. De bor i en trea och betalar 1.400 pund/månad, dvs 7.500 kr/person.
"Det finns en stark tradition i England att äga sin bostad. Och det är unga som är förlorare när det gäller bostadsägande." (DN 2013-03-30 "Unga förlorare i bostadsjakten") De unga har inte råd att köpa lägenheter. Hyreslägenheter (council estates) verkar bara vara för underklassen/fattiga, och associeras med vandalism, ungdomsgäng och allmän kriminalitet. Som våra miljonprogramhus men värre. (Möjligen en fördom men så är det i alla serier på TV.)
"Lägenheten där de bor har ett marknadsvärde på runt 3 miljoner kronor.
Som förstagångsköpare skulle de behöva klara en kontantinsats på 20-25 procent av priset. --- Banker lånar i regel ut upp till tre gånger en persons årsinkomst, vilket innebär att Aaron eller Siobhan skulle kunna låna motsvarande 840 000 kronor." Och det räcker inte.
I Italien bor mer än var tredje italienare som har fyllt 30 kvar hemma. "Allt färre får fast jobb, och hankar sig fram med olika projektanställningar, där det inte är ovanligt att en bruttolön stannar på 5 000 kronor i månaden. Då är det omöjligt att flytta hemifrån."
I storstäder får unga vara beredd att inte dela bara lägenhet utan rum.
I New York är det också vanligt med flat mates och man får betala 5.000 - 10.000 kr i hyran för en delad lägenhet.
I Paris bor ungdomar ofta i fd pigrum på vinden, 9 kvm med toalett i korridoren och ca 5.000 kr i hyra/månad.
Framtiden för Sverige? Kommunala hyresbostäder med subventionerade hyror för de fattiga som är riktiga slumområden, bostadsrätter för de rika, och flat sharing för de unga.
Om "flat mates" blivit populärare i Sverige vet jag inte, men utomlands är det ju det av nödtvång. Min dotter har bott i WG (Wohngemeinschaft) i Tyskland (intervju först från de som redan bodde där), i smått lyxig lägenhet med två män (de var förstahandshyresgäster, hon var andrahandshyresgäst) och i något mindre lyxig lägenhet 6 tr utan hiss med andra tjejer. Inte en chans att hon skulle haft råd med egen lägenhet, varken som studerande el som frilansare. Men hon gillar det, hon tycker om att det är andra i lägenheten. Så detta får bli hennes liv tills hon hittar en partner att flytta ihop med. (Hon är förstås NT.)
Läste i DN om hur det är utomlands.
London, en man och en kvinna bor ihop utan att vara ett par. De bor i en trea och betalar 1.400 pund/månad, dvs 7.500 kr/person.
"Det finns en stark tradition i England att äga sin bostad. Och det är unga som är förlorare när det gäller bostadsägande." (DN 2013-03-30 "Unga förlorare i bostadsjakten") De unga har inte råd att köpa lägenheter. Hyreslägenheter (council estates) verkar bara vara för underklassen/fattiga, och associeras med vandalism, ungdomsgäng och allmän kriminalitet. Som våra miljonprogramhus men värre. (Möjligen en fördom men så är det i alla serier på TV.)
"Lägenheten där de bor har ett marknadsvärde på runt 3 miljoner kronor.
Som förstagångsköpare skulle de behöva klara en kontantinsats på 20-25 procent av priset. --- Banker lånar i regel ut upp till tre gånger en persons årsinkomst, vilket innebär att Aaron eller Siobhan skulle kunna låna motsvarande 840 000 kronor." Och det räcker inte.
I Italien bor mer än var tredje italienare som har fyllt 30 kvar hemma. "Allt färre får fast jobb, och hankar sig fram med olika projektanställningar, där det inte är ovanligt att en bruttolön stannar på 5 000 kronor i månaden. Då är det omöjligt att flytta hemifrån."
I storstäder får unga vara beredd att inte dela bara lägenhet utan rum.
I New York är det också vanligt med flat mates och man får betala 5.000 - 10.000 kr i hyran för en delad lägenhet.
I Paris bor ungdomar ofta i fd pigrum på vinden, 9 kvm med toalett i korridoren och ca 5.000 kr i hyra/månad.
Framtiden för Sverige? Kommunala hyresbostäder med subventionerade hyror för de fattiga som är riktiga slumområden, bostadsrätter för de rika, och flat sharing för de unga.