Jag är medelålders som det så tråkigt heter.
Förlorade min man i en olycka.
Träffade en annan man några år senare.
Denna man har aldrig flyttat hemifrån då han som han säger aldrig haft anledning till det.
(släktgård med många rum)
Han har aldrig haft en relation med en kvinna tidigare.
Han gick runt gröten länge.
Han sa han var tondöv och inte förstod om jag ville eller ej.
Han och jag bor i min bostad sen något år.
Vi ska flytta till hans bostad men en äldre släkting som är utköpt sen många år flyttar inte därifrån och vi kan inte bo där då vederbörande snokar runt i alla våra saker då vi inte är hemma.
Vi har letat bostad til denna gamla släkting i nu nått år.
Min man ska göra iordning en bostad bara et stenkast ifrån så vi kan ta hand om men slippa inomhus.

Men det huset blir aldrig färdigt då min man utvärderar planslösning och inedning om och om igen. Jag gråter 2-3 gånger per år och har sönder porslin då jag hatar att bo med våra saker spridda i två hus och jag vill ha et hem. Jag vill ha ett hem. Han säger sig förstå att jag vill ha et hem men själv har han alltid levt med de få möbler som finns i släkthuset och det är gammalt skräp som funkar men inget är ett hem. Jag är rädd jag ska bli så gammal så jag får infarkt eller dör eller blir så gammal och handikappad själv så jag hamnar på ett pensionärshem själv inna han nånsin gör huset klart så vi kan flytta ut hans släkting och flytta in själva. Håller aspies på och lusläser alla fakta om allting så ett renoveringsjobb i et hus som jag räknar med ska ta ca 2-3 månader med hantverkare nu är tre år? han reviderar sina planer om och om igen. Han jobbar inte alls så han har hur mycket tid som helst men jag kommer dö mitt i en flytt som aldrig blir av.

Är han aspie? Inga vänner och läser manualer och instruktionsböcker men får inget gjort trots att han kan! Han är så duktig men det händer inget trots allt

Vi kan ju inte här svara på om han är aspie el ej. Men aspiga drag har han iaf, som svårighet med exekutiva funktioner.

Det skulle gå fortare om du tog över och kontaktade hantverkare. Men det kanske han inte går med på.

Problemet är att han vill inte ha hit hantverkare då avloppet ej är 100% godkänt och han vill göra det helt OK utan inblandning av hantverkare.
Jag har satt gräns för då jag flyttar nån annnastans om jag inte får ett hem och kan packa upp mina kläder och tavlor och böcker och boa in mig.Om jag nu är hans enda nånsin, är jag inte värd ett hem då?

Du är säkert värd ett hem, men han har svårt att ändra sitt sätt att tänka. Är det inte bäst att fixa avloppet först? Om huset en dag ska säljas, blir det svårt om det inte är godkänt avlopp. Men han tror väl att han ska bo där till hans dör. Men det blir ju besvärligt för den som ärver huset (du?). Är ni gifta el bara särbor?

Även om hemmet skulle bli fixat, så vill han säkert inte göra sig av med möblerna. Det är inte "gammalt skräp" för honom utan hör ihop med hans barndom.

Några andra trådar om att leva med någon som (ev) har AS:

hjalp-har-min-partner-as-t6266.html
sarbo-med-en-as-man-som-har-stort-behov-av-ensamtid-t23080.html
att-leva-med-en-aspie-aspergare-t11318.html

Det låter som att du har fångat ett riktigt bottennapp. Mitt råd är att lämna honom och gå vidare. Vill du stanna får du nog acceptera att det är du som får fixa med huset och sluta förlita dig på att han gör något alls. Vill han inte det får du ställa ett ultimatum eller flytta någon annanstans tillsammans.

Hallå caramba.

Jag håller med Liljan, det verkar vara ett riktigt "bottennapp" du fått tag i.

När det gäller avloppet så är det lag på att det måste vara en behörig VVS-installatör som gör i ordning avloppet (samma gäller för eljobb och våtrumsinredning, för övrigt. Men de delarna kanske är riktigt gjorda?).

Skriv gärna till oss igen och berätta hur din situation utvecklar sig. (Jag var förresten förlovad en period med en kvinna i min ålder (då runt 40) som bodde kvar hemma hos sin åldriga mor och kvinnan jag var förlovad med vägrade flytta med mig till egen bostad. Den förlovningen höll inte många månader.)

Alien skrev:Du är säkert värd ett hem, men han har svårt att ändra sitt sätt att tänka. Är det inte bäst att fixa avloppet först? Om huset en dag ska säljas, blir det svårt om det inte är godkänt avlopp. Men han tror väl att han ska bo där till hans dör. Men det blir ju besvärligt för den som ärver huset (du?). Är ni gifta el bara särbor?

Även om hemmet skulle bli fixat, så vill han säkert inte göra sig av med möblerna. Det är inte "gammalt skräp" för honom utan hör ihop med hans barndom.

Vi är gifta sen nått år.

Jag/vi bor i mitt hus där jag inte vill bo, ofärdigt och på fel ort för jobb för oss båda.
Hans barndomshem bebos av hans äldre släkting och möblerna där är skräp som samlats ihop under 70-90 talet och inte intressant vare sig för mig, honom eller hans åldriga släkting.
Det huset är stort nog att rymma oss alla tre men den äldre släktingen går bokstavligt talat igenom allt vi äger då vi är ute på jobb.
Hus alldeles intill detta hus saknar avlopp och det gör vi iordning för hans äldre släkting så denne kan bo i annat hus men nära för omvårdnad om det skulle behövas om några år.
Han vill ej ta in hantverkare då de kanske skulle ifrågasätta om avloppet godkänt.

Han är omtänksam och har lärt sig saker som att se till att jag har bra värme i det hus vi bor i förhoppningsvis tillfälligt och att jag har ekonomisk trygghet. Men att få tummen ur och se till att vi kommer i n i det hus vi ska bo i och at jag får ett hem verkar vara främmande för honom och han verkar inte riktigt ha samam behov som jag av att ha färgmatchande gardiner och sånt.
Han är noga med att ha samma typ av kläder och äta samma typ av mat och inte se TV.
Intelligent och jävligt duktig inom sitt yrke och jobbar när han känner sig för det, aldrig anställd.
Han har inga kompisar och ingen ringer eller hälsar på men det är OK för mig.
Omtänksam men verkar absolut inte fata att jag får panik av at bo mittimellan två bostäder under mera än ett par års tid. Jag vill in i "nya" huset och boa in mig och söka jobb utifrån den adressen.
Det är ett evinnerligt bilåkande mellan dessa hus.
Köpa et till hus skulle innebära at de vi redan har måste säljas och skulle ta än mera tid av planerande o planerande o planerande.
Jag satte datum i går på då jag flyttar själv och han säger det är bra at jag ger honom press.

Hejsan!
Jag upplever att frågan om huruvida nån är en aspie/aspergare eller inte kan leda in en på lite fel spår. Jag tror att det som vore bra är att försöka se hur personen kan fungera i vardagen. Det är ju det som vi vill (det är ju därför man får diagnos). Med detta menar jag att det bästa kan vara att olika tips för aspergare fungerar för denna person. Jag, personligen, är extremt olik vissa aspergare även om det finns likheter. Så tänker jag

caramba skrev: Håller aspies på och lusläser alla fakta om allting så ett renoveringsjobb i et hus som jag räknar med ska ta ca 2-3 månader med hantverkare nu är tre år? han reviderar sina planer om och om igen. Han jobbar inte alls så han har hur mycket tid som helst men jag kommer dö mitt i en flytt som aldrig blir av.

Är han aspie? Inga vänner och läser manualer och instruktionsböcker men får inget gjort trots att han kan! Han är så duktig men det händer inget trots allt

Tycker det kan vara lite antydningar av bipolärt syndrom. Har han perioder av depression och är ibland manisk och överdrivet "uppåt"? Men hursomhelst så om han inte arbetar, undrar man om han är pensionär eller är sjukskriven?

Har en släkting som är bipolär, som har lite problem få saker gjorda när hen är "nedåt" men när det är uppåt är det tvärtom då ska allt göras på en gång och då blir så klart det katastrof...

Jag tror inte att han är ett bottennapp för det finns inga perfekta män.....
Men jag kan tänka mig att det är en för stor förändring för att han själv ska kunna strukturera upp hur det hela ska gå till. Han blir överväldigad utav alla olika saker och blir låst utav din press att saker borde ha hänt igår.

Ta en rejäl funderare ihop hur man ska lägga upp det här. Mitt tips är att ta ett stort papper och dela in det i 9 st rutor och ta en ruta för varje vecka framöver. Börja skissa på vad som ska göras i stort, sen bryter ni ned det i smådelar och för in rimligt mycket i varje veckoruta. Då kan han få lite översikt över vad som ska göras, i vilken ordning och i lagom takt så han kan få en chans att ordna upp detta. Typ

antonius skrev:

caramba skrev: Håller aspies på och lusläser alla fakta om allting så ett renoveringsjobb i et hus som jag räknar med ska ta ca 2-3 månader med hantverkare nu är tre år? han reviderar sina planer om och om igen. Han jobbar inte alls så han har hur mycket tid som helst men jag kommer dö mitt i en flytt som aldrig blir av.

Är han aspie? Inga vänner och läser manualer och instruktionsböcker men får inget gjort trots att han kan! Han är så duktig men det händer inget trots allt

Tycker det kan vara lite antydningar av bipolärt syndrom. Har han perioder av depression och är ibland manisk och överdrivet "uppåt"? Men hursomhelst så om han inte arbetar, undrar man om han är pensionär eller är sjukskriven?

Har en släkting som är bipolär, som har lite problem få saker gjorda när hen är "nedåt" men när det är uppåt är det tvärtom då ska allt göras på en gång och då blir så klart det katastrof...

Han har aldrig varit anställd. Egenföretagare som jobbat i princip dygnet runt tills han träffade mig. Gott renomme och vare sig hemsida eller e-mail. I samma veva blev han blåst på ett stort jobb med mycket pengar och gav lite upp.Jobbat dygnet runt och den han gjort jobb åt gick i KK utan kapital.Sen dess planerar han............

supernova skrev:Jag tror inte att han är ett bottennapp för det finns inga perfekta män.....
Men jag kan tänka mig att det är en för stor förändring för att han själv ska kunna strukturera upp hur det hela ska gå till. Han blir överväldigad utav alla olika saker och blir låst utav din press att saker borde ha hänt igår.

Ta en rejäl funderare ihop hur man ska lägga upp det här. Mitt tips är att ta ett stort papper och dela in det i 9 st rutor och ta en ruta för varje vecka framöver. Börja skissa på vad som ska göras i stort, sen bryter ni ned det i smådelar och för in rimligt mycket i varje veckoruta. Då kan han få lite översikt över vad som ska göras, i vilken ordning och i lagom takt så han kan få en chans att ordna upp detta. Typ

Knappast bottennapp.
Tidigare män har surfat porr och slösat pengar samt druckit sprit och rökt och aldrig frågat hur jag mår.
Papper och pennna, varför har jag inte tänkt på att involvera honom i mina veckoscheman??