slatten skrev:Sen tror jag inte man ändrar tillstånd, utan att tillståndet man har ändrar skepnad under olika åldrar och förhållanden, säger du.

Jag håller med om det!

Med kriterier menar jag att man utgår från varje persons svårigheter och styrkor. Det blir mycket bättre då eftersom vi ändå inte alltid har samma svårigheter trots samma diagnos. Sedan har vi olika personligheter som gör att somliga kommer framåt i livet trots att ingen skulle tro det vid begynnelsen.

En sak som jag inte tycker om hos BUP är att de hela tiden tänker på att barnen ska fungera i skolan, vara koncentrerad. De vill gärna sätta in medicin för den sakens skull! Eftersom jag säger nej så tvingar de inte på medicin.

Den här BUP ligger i Halland och den psykologen som min son har är Hallands bästa psykolog när det gäller autism har jag fått information om. Han är specialist på utredningar.

Håller helt med dig, dels om att det vore vettigare att utgå ifrån specifika svårigheter, istället för att bunta ihop det till att Han är sån för han har AS. Det säger ofta ganska lite, med tanke på att folk är så olika drabbade, har olika bakgrund, historia (förstående föräldrar eller inte t ex), intelligens, tycke och smak osv osv.

Det vore intressantare och mer användbart (som jag ser det) att tala om att man har svårigheter med t ex sociala koder, konkret tolkning av språk, igångsättningssvårigheter och problem med grovmotoriken. Fast det skulle kräva så mycket mer av folk, och kompetensbrist är det gott om... Tyvärr.

Håller också med om det där med medicinhysterin. Har en liten som funkar bättre i skolan men sämre med en massa annat sen hon började med centralstimulantia. Är superbesviken och lite lost. Får se vad vi gör av det. Där var det så sjukt- för att återknyta till det du sa- att skolan bad oss be om medicin innan ungen ens var utredd! Snacka oproffsighet, tycker jag. Vi vägrade.

alfapetsmamma skrev:

snyggsmartosexig skrev:

alfapetsmamma skrev:Jag skrev fel, ja. ODD menade jag. Oppositional Defiant Disorder. Bra att du var vaken!

Varför inte skriva en egen bok om asperger då du har så mycket bakgrundskunskap att basera dina egna slutsatser på!?

Tja, så kanske det blir en dag. Har inte riktigt kläm på om du menade det eller var ironisk men jag menade mitt ja på allvar.

Inte det minsta ironisk. Och det är jag inte nu heller...

Någon som har asperger (som jag antar att du har) och har läst så mycket om syndromet har ju mycket information både subjektivt och objektivt vilket borde vara en god grund för en bok.

snyggsmartosexig skrev:Inte det minsta ironisk. Och det är jag inte nu heller...

Någon som har asperger (som jag antar att du har) och har läst så mycket om syndromet har ju mycket information både subjektivt och objektivt vilket borde vara en god grund för en bok.

Är inte klar med utredningen men tror nog jag landar på dubbeldiagnos ja. (Hittills har jag varit här dels för att jag misstänkte AS i mitt fall, men också för att jag har två ungar med extra bokstäver.)

Tack för credden!

Tror iaf att jag ska föreslå min älsklingsfröken att skriva nåt om npf och bokstavstolkning. Som nån rehab-grej att komma tillbaks till Universitetet med.

Jag har nyligen läst ”Jag och mina diagnoser” av Håkan Jansson.

De diagnoser han har är AS, ADHD och bipolär sjukdom (typ 2. Hans liv tycks fyllt av sorg och ensamhet och samtidigt en önskan om ensamhet. Vissa saker känner jag igen, andra är långt ifrån mig och en del saker, t ex när han beskriver hur han tänker fattar jag helt enkelt inte. Men somligt är lätt nog att känna igen sig i:

”Det är viktigt att säga hej och hejdå hela tiden. Ofta och jämt. Om du möter någon på gatan som du tydligen känner så säg ’Hej!’när ni träffas och ’Hejdå!’ när du går. Då vet den andra när du kommer fram till henne/honom och när du går. Det blir liksom tydligare var du befinner dig. Om du glömmer att säga ’Hejdå!’ kanske den andre tror att du är kvar och blir stående själv och pratar rätt ut i tomma luften.”

”Skall jag träffa min socialsekreterare på eftermiddagen är hela dagen fram till mötet förstörd och jag fungerar normalt först när mötet är över och jag är hemma igen.”

”Jag har varit på en föreläsning där föreläsaren hade en intressant idé om att människor med NPF borde få full lön men bara jobba halvtid. Energin och jobbet vi lägger ner på att komma till och vara på jobbet motsvarar en heltid. Dessutom är de flesta extremt effektiva och energiska på arbetsplatserna.”

”Jag har aldrig i sociala sammanhang fått slappna av och bara varit mig själv. Aldrig någonsin.” (Först tyckte jag det lät jättesorgligt, men sen tänkte jag att det nog bara är barn och djur som kan få slappna av och bara vara sig själva. Alla vi andra får anpassa oss för att bli drägliga. Men det sker nog automatiskt hos NT, så de är inte medvetna om det på samma sätt.)

”Min sociala oförmåga är den brist hos mig som jag hatar mest och som skapar mest oro och inre stress hos mig. T ex så får jag en påtagligt och mycket smärtande sorg efter varje social kontakt, oavsett om det är min psykolog, en gammal kompis eller mannen på macken. Det behöver naturligtvis inte bara bero på mitt funktionshinder utan kan vara resultatet av ett helt liv fyllt med bannor för alla fel jag jämt gjort och att jag är van vid att ’vara en som gör fel’.”

Jag tycker boken är bra men samtidigt kanske inte den bästa om man nyss fått diagnosen och känner sig deprimerad. Åtminstone jag kände mig lite sorgsen efter att ha läst den.

Detta boktips kanske var långt, men det är ändå kortversionen. Jag har skrivit ännu mer om boken under Artiklar, tyckte den hade så många intressanta citat (jag-och-mina-diagnoser-av-hakan-jansson-t22353.html).

WOW! Låter mycket intressant. Hade hört talas om boken, men nu vet jag att jag bara måste måste måste läsa det. Kände igen mig i några av citaten. Och dessutom är det alltid intressant med personer med AS eller autism eller adhd som berättar om hur deras liv har sett ut. Har en känsla av att jag kommer att bli ledsen av det, men jag ska inte gå händelserna i förväg
Tack för det långa boktipset =)))
Ska också se till att läsa artikeln.

Själv blev jag besviken på Jag och mina diagnoser. Eftersom han varit rektor och föreläsare förväntade jag mig mer av hans skrivsätt. Minns inte om jag tyckte den upprepade sig mycket eller om den var fladdrig eller vad det var jag stördes av dock. Dumt att ha för högt satta förväntningar. Fast den var intressant ändå, det var den.

alfapetsmamma skrev:Själv blev jag besviken på Jag och mina diagnoser. Eftersom han varit rektor och föreläsare förväntade jag mig mer av hans skrivsätt. Minns inte om jag tyckte den upprepade sig mycket eller om den var fladdrig eller vad det var jag stördes av dock. Dumt att ha för högt satta förväntningar. Fast den var intressant ändå, det var den.

Ja, den hade nog vissa upprepningar men det stördes jag inte av. Han är ju inte yrkesförfattare. Sen kunde den kännas flummig, när han skrev om sina "tankestrukturer". Men det kan bero på att det blev för abstrakt och overkligt för mig. Jag kan ju inte ens beskriva hur jag själv tänker och definitivt inte begripa hur andra tänker.

Alien skrev:

alfapetsmamma skrev:Själv blev jag besviken på Jag och mina diagnoser. Eftersom han varit rektor och föreläsare förväntade jag mig mer av hans skrivsätt. Minns inte om jag tyckte den upprepade sig mycket eller om den var fladdrig eller vad det var jag stördes av dock. Dumt att ha för högt satta förväntningar. Fast den var intressant ändå, det var den.

Ja, den hade nog vissa upprepningar men det stördes jag inte av. Han är ju inte yrkesförfattare. Sen kunde den kännas flummig, när han skrev om sina "tankestrukturer". Men det kan bero på att det blev för abstrakt och overkligt för mig. Jag kan ju inte ens beskriva hur jag själv tänker och definitivt inte begripa hur andra tänker.

Håller helt med, särskilt om det sista. Jag behöver åskådligare texter om jag ska hänga med, om det inte handlar om känslor och stämningar. Det var ofta som om han pratade om nåt man inte begrep vad det var, ett mystiskt X liksom. Jag blev irriterad... Och yrkesförfattare är han förvisso inte, men jag tyckte han gjorde språkfel man inte väntar sig hos en rektor och företagsledare (visst hade han varit det?). Det störde mig också. Mest blev jag nog besviken för att jag väntat länge på boken och hade glatt mig åt den och den sen inte mötte förväntningarna.

alfapetsmamma skrev:Och yrkesförfattare är han förvisso inte, men jag tyckte han gjorde språkfel man inte väntar sig hos en rektor och företagsledare (visst hade han varit det?). Det störde mig också. Mest blev jag nog besviken för att jag väntat länge på boken och hade glatt mig åt den och den sen inte mötte förväntningarna.

Fast rektorer och företagsledare behöver kanske inte nödvändigtvis vara så bra på att handskas med svenska språket. De har väl ofta sekreterare som sköter korrespondensen.

Men jag blir nyfiken på boken efter att här ha läst så skiftande omdömen om den.

Sabina skrev:

alfapetsmamma skrev:Och yrkesförfattare är han förvisso inte, men jag tyckte han gjorde språkfel man inte väntar sig hos en rektor och företagsledare (visst hade han varit det?). Det störde mig också. Mest blev jag nog besviken för att jag väntat länge på boken och hade glatt mig åt den och den sen inte mötte förväntningarna.

Fast rektorer och företagsledare behöver kanske inte nödvändigtvis vara så bra på att handskas med svenska språket. De har väl ofta sekreterare som sköter korrespondensen.

Men jag blir nyfiken på boken efter att här ha läst så skiftande omdömen om den.

Återkom med en recension vetja! Men läs hellre den bok jag rekommenderade i annan tråd, DEN är sååå härlig. (Den siste samurajen, av Helen DeWitt)

alfapetsmamma skrev:

Sabina skrev:

alfapetsmamma skrev:Och yrkesförfattare är han förvisso inte, men jag tyckte han gjorde språkfel man inte väntar sig hos en rektor och företagsledare (visst hade han varit det?). Det störde mig också. Mest blev jag nog besviken för att jag väntat länge på boken och hade glatt mig åt den och den sen inte mötte förväntningarna.

Fast rektorer och företagsledare behöver kanske inte nödvändigtvis vara så bra på att handskas med svenska språket. De har väl ofta sekreterare som sköter korrespondensen.

Men jag blir nyfiken på boken efter att här ha läst så skiftande omdömen om den.

Återkom med en recension vetja! Men läs hellre den bok jag rekommenderade i annan tråd, DEN är sååå härlig. (Den siste samurajen, av Helen DeWitt)

Okej. Tack för tipset!

Om man orkar läsa på engelska kan jag rekommendera:

Coming Out Asperger; Diagnosis, Disclosure and Self-Confidence
Flera förf, bl.a Tony Attwood, Wendy Lawson m.fl. Edited by Dinah Murray.

Lite fånig titel kanske men hög igenkänningsfaktor (för mig), många exempel på situationer där svårigheter kan bli tydliga, strategier för om man bör berätta om sin diagnos, hur och för vem osv. Föräldraperspektiv, på jobbet mm. Mycket matnyttigt.

Pretending to be Normal; Living with Asperger's Syndrome
Liane Holliday Willey med förord av Tony Attwood

Varmt skriven berättelse av en kvinna som blir uppmärksammad på sina egna svårigheter först när hennes 7-åriga dotter utreds och diagnosticeras. Liane Holliday Willey redogör för sitt liv, från barndom till vuxen med egen familj, med många exempel på situationer och svårigheter hon upplevt genom åren, samt hur det är att vara mamma till en flicka med AS och samtidigt själv ha diagnosen.

Synd att så många tycker min bok är "konstig". Men tyvärr är det mycket svårt att skriva en bok med tanke på mina starka funktionsnedsättningar. Att vara logisk, sammansatt, inte upprepa sig själv o.s.v.

Och jag ville inte skriva en populistisk bok om våra funktionsnedsättningar, det finns det gott om redan. Jag ville skriva om hur det verkligen är att leva med framförallt starka autistiska drag. Som någon skriver, är man nydiagnostiserad eller ung är väl detta inte den rätta boken...

Den språkliga kritiken förstår jag inte. Jag har visserligen inte vare sig varit rektor eller företagsledare ,dock svensklärare m.m..., och jag är mycket intresserad av grammatik, semantik o.s.v. Dock har jag ett stort problem att skriva meningar uppbyggda som "normala" bygger upp dem. Som autist tänker jag annorlunda och oftast blir det bakvända meningar. Dock skall det, mig veterligen, inte finnas några direkta språkfel i boken.

Egentligen var det aldrig meningen att skriva en bok. Jag förde noggranna och långa anteckningar om mitt mående för att förstå mig själv innan och efter jag fick mina diagnoser och helt plötsligt ville ett förlag ge ut dem (en psykiatriker såg till att förlaget fick nys om mina anteckningar). De klippte och ändrade en del i det jag skrivit, men tanken att det egentligen är en radda med observationer kring mig eget liv hoppas jag framkommer. Kanske en förklaring varför det finns upprepningar, förvirrande partier m.m. Jag har liksom aldrig tänkt att skriva en bok från pärm till pärm.

Och det är nog inte konstigt att många inte känner igen sig i min autistiska värld. Jag har visserligen en Aspergerdiagnos, men med tillägget "påtagligt autistiska drag". Min autism är alltså väldigt stark och därför ter sig säkert min autistiska värld lite konstig för någon utomstående. Men om man verkligen försöker ta till sig mina försök att beskriva denna autismens inre väsen kan man nog få en god insikt i vår egna värld och vårt tänkande. Kanske lite mer av s.k. Kanners autism än "bara" Aspergers syndrom. Och vi är väldigt annorlunda och kan säkert ses som konstiga av andra med NPF. Många tror att jag förmodligen egentligen inte skall kunna kommunicera med tanke på min starka autism. Så min förhoppning är att jag, om än bara till liten grad, kan vara ett språkrör för alla med starkare autism.

Samtidigt uppskattar jag er kritik. Det är alltid mycket bättre att läsa vad människor som har insikt i problematiken tycker än de recensioner av boken som florerat i media.

Skriver nu på en ny bok, en handledning och mer faktainriktad kring autismtillstånd. Som jag planerar noggrant och skriver kapitel för kapitel, utan upprepningar m.m. I boken kritiserar jag bl.a. konkret diagnoskriterierna för autismtillstånd (enligt DSM-lV) och ger nya förslag, diskuterar Wings triad som jag tycker är ofullständig, översätter internationella tester för AS till svenska m.m.

I övrigt åker jag land och rike runt och föreläser om NPF (se www.miljonmysteriet.com/hj).

Tack för en intressant debatt om bl.a. min bok. Det uppskattas!

Vad roligt med en författare här, och vad intressant att höra din syn på din bok såväl som kritiken av den. Jag har själv inte läst din bok, men inget av det som sagts här ovan skulle 'skrämt bort' mig iaf. Efter att läst ditt inlägg blir jag verkligen nyfiken. Tack!

HJ,

Intressant att du kom in SJÄLV och reagerade! Det jag anförde som synpunkter på språk och hattighet gäller många andra, såväl såna med extra bokstavsberikning och NT-sar. Jag tyckte t ex att Karin Stadlers bok Konflikter, missförstånd, ensamhet- återspeglingar av Aspergers syndrom hos vuxna var mycket hattigare. Och Gunilla Brattbergs böcker är FULLA av upprepningar. Det är okej.. Det var mest att jag hade väntat så länge på att boken skulle komma in, och jag var spänd inför att läsa om nån med dubbeldiagnos osv så när den var knökig att läsa och otydlig så blev jag besviken, utifrån mina antagligen för högt ställda förväntningar.

Det jag vill minnas att jag blev mest frustrerad av var uttalandena om att tänka annorlunda och vara annorlunda som jag inte fann exemplifierades tillräckligt. Det var nåt om tankestrukturer som förblev väldigt vagt, för mig märk väl.

Blir lika ställd i en konversation IRL om nån säger att nån, den själv eller nån annan, är "speciell" eller "annorlunda" men sen inte kan ge mig åt påtagligt eller mer åskådligt att fundera kring. Vaddå annorlunda liksom? HURDÅ?!!? Jag blir tokfrustrerad av vaghet och dubbeltydighet. Aspigt värre, jag vet...

Angående språket så var det kanske inte rena språkfel (minns inte) utan mer en märklig meningsbyggnad (precis som du säger) eller en känsla av icke-flyt jag upplevde. Jag vill minnas att jag fick läsa om och läsa om för att få nån fason på det lästa.

Allt detta sagt med många brasklappar. Jag läste den en gång för några månader sen och aldrig med tanken på att behöva diskutera den i detalj.

Coolt att du skrev hursomhelst, och stort lycka till med vidare skrivande!

Jag håller med om mycket du skriver "alfapetsmamma".
Blir imponerad av din klarsynthet och ärlighet!

Skulle jag skriva boken idag skulle jag använda mig mycket mer av just konkreta exempel på det jag diskuterar i boken. Från så många perspektiv som möjligt.

Jag är t.ex. ansedd som en mycket duktig föreläsare och en orsak åhörare nämner är just det faktum att jag ger så många konkreta exempel på vårat "tänk", något som alla dessa författare, psykiatriker m.fl. som föreläser har svårt att göra. För dem är det mer intressant att berätta OM bl.a. NPF än att beskriva vad det egentligen innebär att ha dem. För det kan ju alla dessa experter m.fl. aldrig förstå...

Och jag försöker få åhörarna att tänka på ett annat sätt just genom alla dessa exempel. Sluta tänka som "normala" och försöka ta in att det faktiskt finns en helt annan värld.

1 + 1 = 2. Men 1 + 1 är också två ettor = 11. Och en sandhög + en sandhög blir en sandhög. Ett kanske dåligt exempel, men du förstår nog vad jag menar. Eller att se ADHD-barn som barn som egentligen tänker blixtsnabbt. Att de kanske i själva verket är för snabbtänkta för sig själva!

Att få åhörarna att tänka om för att sedan utifrån detta bemöta och förhålla sig till alla oss med NPF. Att bemöta oss utifrån en kunskap om hur vi fungerar och där dessa normala bl.a. måste fundera på vilka de själva egentligen är innan de s.a.s. värderar (dömer?) oss.

Jag menar, vem fan med lite intelligens och en skopa sunt bondförnuft skulle t.ex. egentligen följa Jantelagen så som normala gör?

Och idag har jag t.ex. lärt mig att på ett förståeligt sätt beskriva mina "tankestrukturer", hur jag bygger upp dem och vilken oerhörd betydelse de har för mig i mitt liv på ett mer begripligt och konkret sätt.

Och, som du beskriver, vad innebär det konkret att vara annorlunda, att inte fungera som andra? Att vara "speciell" o.s.v. Jag blir liksom du också skogstokig av människor som är vaga, otydliga och aldrig (vågar?) nå målet med sina uttalanden. Så jag förstår helt och hållet vad du menar!

Och t.ex., något jag egentligen tycker fattas i boken och som jag ofta tillfrågas om; vad det egentligen innebär att ha flera diagnoser, t.ex. hur det faktum att ADHD och autism, som ju egentligen ger diametralt olika symtom, kan upplevas. Hur de olika diagnoserna direkt påverkar mig på olika sätt i vardagen.

Tyvärr var jag nog lite väl "i mig själv" och alltför upptagen av mina diagnoser och i en total förvirring när jag skrev grunden till boken. Men tror och hoppas den likväl kan ha ett värde då den ärligt beskriver hur många av oss med NPF lider.

Hoppas min kommande bok kan ge dig mer av vad just du eftersträvar, vad det nu än är!

Vänligen,

/hj

HJ,

Himla roligt att läsa det senaste inlägget! Ska försöka minnas (guldfiskminne) att återkomma och svara på det sätt som anstår inlägget. Just nu ska jag dock skriva ett tråkigt mejl jag skjutit framför mig alltför länge. Har dessutom ONT och så står teven på och låter och kan inte stängas av (nån annan tittar) så läget är kasst för att svara dig. Du tycks ha förstått vad jag menade precis och inte blivit stött, det gläder mig massor!

Vill du läsa nåt spännande om den onödiga och kontraproduktiva uppdelningen mellan olika npf rekommenderar jag varmt boken The ADHD Autism Connection. Författaren menar att adhd-drag och aspiga drag bara är olika drag av en större npf-kaka som kan te sig på många fler sätt än vad respektive tillstånds experter velat göra gällande. MYCKET spännande!

Åh, vad roligt att en författare själv kommer in i tråden och pratar om sin bok!

Nu blir jag jättenyfiken på att läsa boken. Du skriver också väldigt bra och intressant i dina inlägg här.

hj skrev:Och jag försöker få åhörarna att tänka på ett annat sätt just genom alla dessa exempel. Sluta tänka som "normala" och försöka ta in att det faktiskt finns en helt annan värld.

1 + 1 = 2. Men 1 + 1 är också två ettor = 11. Och en sandhög + en sandhög blir en sandhög. Ett kanske dåligt exempel, men du förstår nog vad jag menar. Eller att se ADHD-barn som barn som egentligen tänker blixtsnabbt. Att de kanske i själva verket är för snabbtänkta för sig själva!

Att få åhörarna att tänka om för att sedan utifrån detta bemöta och förhålla sig till alla oss med NPF. Att bemöta oss utifrån en kunskap om hur vi fungerar och där dessa normala bl.a. måste fundera på vilka de själva egentligen är innan de s.a.s. värderar (dömer?) oss.

Jag menar, vem fan med lite intelligens och en skopa sunt bondförnuft skulle t.ex. egentligen följa Jantelagen så som normala gör?

Jag har precis köpt och börjat läsa "The Gift of adult ADD" (någon liknande titel om barn är översatt till svenska). Jag tror inte jag kommer att gilla allt i boken, men jag är ute efter tankar om de styrkor som faktiskt finns med den här typen av personlighet, med adhd och asperger etc. UppFRISKande läsning, helt enkelt. Motbilder kanske man kan kalla det.

Här några glimtar ur boken: "When ADD adults behave impulsively, in many cases they are simply expressing their creativity. In defining it as a part of a disorder, with little reflection on what it is or where it comes from, the medical model has gone to far."

"A person who is sloppy and loose in speech may just be saying what others are thinking but are to constrained to say themselves. This vocalization is good for all of us: the more information a system has available to it - the less that is hidden - the more effective it will be in adapting to existing realities"

Utan att ha läst mer än Sabinas inlägg så får jag en stark lust att hålla med. Återkommer kanske med bättre underbyggda kommentarer för den här tråden ska jag läsa!

Sabina skrev:Jag har precis köpt och börjat läsa "The Gift of adult ADD" (någon liknande titel om barn är översatt till svenska). Jag tror inte jag kommer att gilla allt i boken, men jag är ute efter tankar om de styrkor som faktiskt finns med den här typen av personlighet, med adhd och asperger etc. UppFRISKande läsning, helt enkelt. Motbilder kanske man kan kalla det.

Här några glimtar ur boken: "When ADD adults behave impulsively, in many cases they are simply expressing their creativity. In defining it as a part of a disorder, with little reflection on what it is or where it comes from, the medical model has gone to far."

"A person who is sloppy and loose in speech may just be saying what others are thinking but are to constrained to say themselves. This vocalization is good for all of us: the more information a system has available to it - the less that is hidden - the more effective it will be in adapting to existing realities"

Håller med Jonsch att Sabinas inlägg och citat var jätteintressant.

Att säga sanningar är inte accepterat.

/Barracuber

Läste ett riktigt bra kapitel om autismspektrum i boken Inre och yttre världar- funktionshinder i psykologisk belysning. Den hör till serien Handikapp & samhälle, förlaget är Studentlitteratur och red Erland Hjelmquist. Den som skrivit kapitlet heter Gunvor Larsson Abbad.

Moderator:

För att inte denna utmärkta tråd skall riskera att falla i skymundan ligger numera en länk i den klistrade tråden för praktiska bra-att-ha-trådar.

Ingen bok om AS men helt ljuvlig ändå, så jag lägger tipset här. Hittar ingen bättre länk just nu.

http://www.veryawesomeworld.com/awesomebook/inside.html

barracuber skrev:Konflikter, missförstånd, ensamhet : återspeglingar av Aspergers syndrom hos vuxna? av psykologen Karin Stadler.

Den vänder sig mest till de mer högfungerande, som jag själv tillhör.

Fördelen med den är att man får många exempel från hennes verksamhet som neurobiologiskt (i motsats till psykodynamiskt) intresserad psykolog där hon verkar ha haft många aspiga (vilket ibland blivit uppenbart först i efterhand) patienter.

Nackdelen är att jag är osäker på hur vetenskapligt grundad boken egentligen är. Exempelvis berättar hon att det överhuvudtaget inte pågår någon forskning om subklinisk Aspergers syndrom vilket i sig är rätt ofattbart.

Boken väcker också den viktiga frågan om hur stort mörkertalet egentligen är för subklinisk Aspergers syndrom. Jag tycker jag ser drag i snart var och varannan människa jag möter.

Jag har bloggat om den här.

/Barracuber

Alltså, jag har den boken hemma och har läst lite i den, men jag förstår inte vad skillanden är på aspergers syndrom och subkliniskt asperger syndrom.

Kan någon förklara så jag förstår?