Träffade just på ett spännande problem...

... hur SJUTTON böjer man ordet "guru" i flertal? Jag vill helst inte böja det med engelskt -s för att ange pluralform!

(Detta otyg är dock alltför vanligt och verkar vara på väg att tränga undan det gamla svenska sättet att ange plural - en tendens som jag personligen tycker är mer farlig för svenska i gemen än att slänga sej med enstaka engelska ord medan man väntar på att den svenska uppfinningsrikedomen ska hitta på ett eget begrepp...)

En variant vore väl gurur eller guruer, gurusar, är en mer lekfull barnslig variant.

Om gurun ifråga är tillhörande en skoreligion* blir det klart som KKF säger. Kanske utan e et.

*mycket dålig vits

Guru är ett engelskt ord (i vart fall inte svenskt) och kan därmed böjas på engelskt sätt utan problem. I annat fall blir det nån hemsnickrad försvenskning. Men med tiden kanske ex.vis guruer blir allmänt accepterat som den rätta svenska böjningen. Eller varför inte gurer.

Själv föredrar jag gurusar eftersom jag är ett stort barn

SAOL som numera finns gratis på nätet

http://www.svenskaakademien.se/web/Ordlista.aspx

anger som pluralböjning för guru: guruer, dvs pluraländelsen är -er

Gurer låter för likt guror, som ju är något helt annat. Jag är dock inte helt främmande för gurun, analogt med äpplen, men det är väl inte så lysande. Tvivlar också på att ordet är engelskt, vad plural ändelser är på hindi, eller vad nu ordet kommer ifrån, vet jag inte men det vet säkert andra på forumet, annars blir jag besviken.

Men tycker du att engelska ord kan böjas på engelska i svenska? "Jag har mailed dig uppgifterna" låter lite udda i mina öron. Fast det varierar så klart när man tänker efter, bulldozers går nog lika bra som bulldozrar. Rackets däremot kan knappast ersätta racketar.

Edit: postat innan jag sett TKs inlägg

SAOL anger alltså guruer. Det låter i mina öron bra.

Ordet guru går tillbaka på sanskrit, och har väl i moden tid införts i olika språk via hindi.

Se: http://en.wikipedia.org/wiki/Guru

Jonte skrev:Gurer låter för likt guror, som ju är något helt annat. Jag är dock inte helt främmande för gurun, analogt med äpplen, men det är väl inte så lysande. Tvivlar också på att ordet är engelskt, vad plural ändelser är på hindi, eller vad nu ordet kommer ifrån, vet jag inte men det vet säkert andra på forumet, annars blir jag besviken.

Men tycker du att engelska ord kan böjas på engelska i svenska? "Jag har mailed dig uppgifterna" låter lite udda i mina öron. Fast det varierar så klart när man tänker efter, bulldozers går nog lika bra som bulldozrar. Rackets däremot kan knappast ersätta racketar.

Vad är guror?

Tror man i princip kan göra hur man vill bara det funkar ihop med svenskan i övrigt. Men som du säger så funkar inte mailed så därföranvänder jag e-postat istället. Både mailat och mejlat ser konstigt ut tycker jag.

Sen är ju språket under ständig förvandling och utveckling. Numera har uttrycket "sjön suger" två nästan motsatta betydelser beroende på hur gammal den är som använder uttrycket. Kan orsaka allvarliga missförstånd.

Guror är pluralis av gura dvs gitarr. OK, det är dialektalt

Annars är sjön suger ett kul exempel. För mina föräldrar betydde "smart" inte intelligent utan maniplativ, beräknande, illslug. Det ledde till något intressant missförstånd.

Jonte skrev:Guror är pluralis av gura dvs gitarr. OK, det är dialektalt

Annars är sjön suger ett kul exempel. För mina föräldrar betydde "smart" inte intelligent utan maniplativ, beräknande, illslug. Det ledde till något intressant missförstånd.

Aha

Ja det där med "smart" stämmer ju. Pinsamma situationer kan uppstå när gamla människor använder ett gammalt ord för ex.vis en möbel som står ostadigt och vickar lite. Enl dom så run... den

En guru flera guru torde väl också fungera? Åtminstone käns det inte onaturligt för mig att säga så.

Nej Duras, guru är inte engelska. Det är sanskrit, lånat via hindi och urdu, och betyder "tung" (av visdom eller gudangnista, i det här sammanhanget) - släkt med latinets gravis med samma betydelse, som vi har lånat in över franskan i formen grav (som i "ett gravt problem").

************

Vet inte om det gäller just dig i allmänhet, men jag har märkt att svenskar tenderar att tro att alla ord som inte är svenska är engelska, att man talar engelska överallt utom i (det efterblivna) Sverige, och rentav att alla ord skulle komma från engelskan från början eller att de engelska orden skulle vara (objektivt alltså, inte bara som man personligen tycker) på något sätt verkligare än andra ord.

Inga föreställningar som håller länge för en "bildad" persons medvetna granskning, men fånga samma människa i ett oreflekterat ögonblick (som förvånansvärt många har när det gäller just svenska språket) eller lyssna på en mindre "bildad" person så kan ni få höra.

Annars håller jag med weasley om att strukturlån är värre än ordlån. Med tillägget att jag då vill uppmärksamma den grupp strukturlån som betydelselånen utgör.
För numera har vi en ständigt pågående lavin av fall där vi lånar in den engelska betydelsen hos ett ord vi redan har, men vars betydelse i svenskan råkar ligga mitt emellan det ordet och ett annat, vi därför slutar använda det andra svenska ordet och svenskan därmed blir en nyans fattigare. (Till exempel framgång och succé > succé; hata och avsky > hata...)

************

Jag tycker gurur, guruer eller guruar (alltefter smak) går utmärkt.

Den moderna vanan att pluralböja ord med -n i realkön (flera "gurun", "ordföranden" och så vidare) tycker jag är ett oskick. Den pluraländelsen har aldrig förr varit annat än neutral (som i ett äpple, flera äpplen) och för mig signalerar -n:et antingen det-kön eller också bestämd form ental. Dessutom brukar det-kön (utom i det urgamla ordet "barn") vara nedsättande när det används om personer - som i "våp", "mongo", "miffo".

Förlåt, guru betyder kanske snarare "tung" av visdom eller ära.

Jag är djupt besviken på dig Zombie, inte ett ord om pluralformer i sanskrit.

Nej, nåt får ni väl ta reda på själva. Vill ju inte va nån guru heller.

Efter en ganska deppig dag är det helt underbart att komma hem från jobbet och hitta en sån här tråd!

Inte heller jag vet vad pluralformen av "guru" är på sanskrit. Dock framgår det av wikipedia att sanskrit har tre numerus: singularis, dualis och pluralis. Det betyder, om jag förstår saken rätt, att en form gäller om man pratar om exakt två gurusar och en annan form om man pratar om tre eller flera.

Handlar den här tråden bara om ordet "guru" eller får man ta upp fler svårböjda ord? (Om inte kanske nån moderator kan splittra tråden?)

Hur ska man göra med "orange"? Alltså... "en orange bil" går ju bra men "ett o... papper"??? Det går ju bra att säga "ett oranscht papper" men hur ska man stava det? "oranget" ser ju inte klokt ut!

Jag tycker vi kör på "oranscht". Och jag tycker att folk har en litet ohälsosam respekt för Svenska Akademien. Jag tycker mig nämligen ha märkt att man hellre håller sig till att säga "ett orange papper" än att man böjer det svenskt - det kanske är ett dåligt exempel, det är litet krångligt att säga "oranscht" men tendensen till att göra det ordboksmässigt korrekt hellre än svenskt korrekt, den finns, vill jag hävda. Vilket urvattnar språket.

På sätt och vis är det väl faktiskt skadligt för (relativt) små språk att ha officiella språkregler. Å andra sidan kanske på många sätt positivt?

Mats skrev:Efter en ganska deppig dag är det helt underbart att komma hem från jobbet och hitta en sån här tråd!

Inte heller jag vet vad pluralformen av "guru" är på sanskrit. Dock framgår det av wikipedia att sanskrit har tre numerus: singularis, dualis och pluralis. Det betyder, om jag förstår saken rätt, att en form gäller om man pratar om exakt två gurusar och en annan form om man pratar om tre eller flera.

Två rakt av, eller en "elliptisk dual" där man till exempel sätter en persons namn i dual när man åsyftar den personen plus någon tjänare eller mindre berömd vän.
Ett spår av det tänkesättet kanske vi har på nära håll i de isländska och färiska orden feðgar och mæðgar (numera plural; 'far och son' respektive 'mor och dotter', av faðir 'far' och móðir 'mor').

Jag har för mig jag har läst någonstans att dualen i åtminstone vissa indoeuropeiska språk kan ha använts för åtminstone mer kollektiva saker upp till fyra eller så (som man kan räkna på ena handen kanske).

*******************************************************

edit: Ja, tråden handlar om mycket på en gång och borde nog delas på något sätt...

Mats skrev:Hur ska man göra med "orange"? Alltså... "en orange bil" går ju bra men "ett o... papper"??? Det går ju bra att säga "ett oranscht papper" men hur ska man stava det? "oranget" ser ju inte klokt ut!

Ett brandgult papper funkar fint.

http://www.brandgult.se/

Zombie skrev:Jag har för mig jag har läst någonstans att dualen i åtminstone vissa indoeuropeiska språk kan ha använts för åtminstone mer kollektiva saker upp till fyra eller så (som man kan räkna på ena handen kanske).

Enligt en polsk arbetskamrat till mig är det så i polska, dvs en form för en ... , en annan form för två till fyra ... och en tredje form för fem eller fler ...

haha, jag var bara tvungen att registrera mig eftersom det är min absoluta favoritfärg.

http://www.brandgult.se/ (vid "bevara brandgult")

Nån mer kanske?

Mats

H*n menar då inte möjligen själva räkneorden? Av dem brukar i ålderdomligare indoeuropeiska språk (som färiska, isländska och de flesta slaviska) 1 böjas som ett substantiv eller adjektiv i singular, 2, 3 och 4 i former som (delvis) härstammar från den gamla dualen och 5 - 10 inte alls. Men någon levande dualböjning har jag aldrig hört talas om i polskan.