- och bokstavligt översatt då ett femtal (etc.) av burkar.

Genitiven är en s.k. partitiv genitiv, som anger del eller begränsning - i det här fallet i antal - och man beakte att vare sig tjeckiskan eller polskan (eller ryskan m.fl.) har någon artikel (som vårt "ett" i min "översättning").

**********************************************************

edit: missade sanskritinlägget av vår guru Matsogeshvinda.
*imponerad - jag orkade inte söka*

( det kan inte tänkas följa med någon anvisning för hur man får tecknen läsbara också?)

Zombie skrev:( det kan inte tänkas följa med någon anvisning för hur man får tecknen läsbara också?)

Oj! de blev läsbara på min dator utan att jag gjorde nåt särskilt. Jag plockar bort strecken över och prickarna under bokstäverna...

Nominativ: gurus, guru, guravas
Ackusativ: gurum, guru, gurun
Dativ: gurave, gurubhyam gurubhyas
Genitiv: guros, gurvos, gurunam
Lokativ: gurau, gurvos gurusu
Ablativ: guros, gurubhyam, gurubhyas
Instrumentalis: guruna, gurubhyam, gurubhis
Vokativ: guro, guru, guravas

Mats skrev:

Jonte skrev:Jag är djupt besviken på dig Zombie, inte ett ord om pluralformer i sanskrit.

Då antar väl jag utmaningen. Efter en del googlande och diskussion med språkintresserade arbetskamrater har jag kommit fram till följande förslag:

Ordningen på varje rad är singularis, dualis, pluralis
Nominativ: gurus, gurū, guravas
Ackusativ: gurum, gurū, gurūn
Dativ: gurave, gurubhyām gurubhyas
Genitiv: guros, gurvos, gurūṇām
Lokativ: gurāu, gurvos guruṣu
Ablativ: guros, gurubhyām, gurubhyas
Instrumentalis: guruṇā, gurubhyām, gurubhis
Vokativ: guro, gurū, guravas

Så om vi ska låna böjningen från sanskrit blir det väl:
en gurus, två guru, tre (etc) guravas...

Tack, nu kan jag sova lugnt igen.

Ledsen om jag gör nattsömnen orolig, men till saken får väl tyvärr läggas sandhi-fenomenet: att många slutkonsonanter helt eller delvis anpassas (assimileras) till det ljud ordet efter börjar på, eller i vissa fall faller bort, och att det återspeglas i stavningen. -s, har jag för mig, faller bort eller blir -h redan när ordet står utan något efter.

Zombie skrev:sandhi-fenomenet

Tack!

Nu fick jag ett ord för ett fenomen jag (som glad amatör) tycker finns i svenskan också - att man säger "mim bil" och "ming katt" i stället för "min bil" och min katt". Fast i svenskan ändar vi inte stavningen förstås.

Eller har jag missuppfattat sandhi-fenomenet?

Nej, du har fattat helt rätt.

Gäller vokaler också, förresten. I sanskrit blir -a + u- ett långt o, till exempel (peppar peppar, tror jag minns rätt); överhuvudtaget brukar det vara samma ljudförändringar som också har skett inuti ord.

Tack för besväret med diakritikorna förresten!

Zombie skrev:Tack för besväret med diakritikorna förresten!

Det var verkligen inget stort besvär! Men jag undrar vad det är som gör att jag ser dem men inte du. Borde kanske starta en tråd i IT-forum... Det är så mycket man borde... *lat*

... och här har vi sandhi i en sammansättningsfog!:

atoms skrev:Eftersom jag länge uppfattade ordet brandgul som branggul så är det framförallt den delen jag är svag för; alltså den branggula färgen. Den som påminner om mönja; som i sig inte är en färg.

- eller "brambil", som de "riktiga" pojkarna i lekskolan sa.

**********************************************************

... Lata, det är vi allihopa, allihopa...

Zombie skrev:... och här har vi sandhi i en sammansättningsfog!:

atoms skrev:Eftersom jag länge uppfattade ordet brandgul som branggul så är det framförallt den delen jag är svag för; alltså den branggula färgen. Den som påminner om mönja; som i sig inte är en färg.

- eller "brambil", som de "riktiga" pojkarna i lekskolan sa.

**********************************************************

... Lata, det är vi allihopa, allihopa... ;)

Att hitta sådana exempel är väl ingen konst? Tänk bara på hur man uttalar ordet "västgöte"...

Å "pangkaka". Nä, du har rätt, weasley. Det är inte svårt alls att hitta svenska exempel på sandhi.

Mats skrev:Å "pangkaka". Nä, du har rätt, weasley. Det är inte svårt alls att hitta svenska exempel på sandhi.

Satt och funderade på om "västgöte" verkligen är ett exempel på sandhi. Tänkte därför att alla måste byta ut ordet "västgöte" mot "ping-glass" istället. ("Ping-glass = pinnglass") Men nej, det är verkligen inte svårt att hitta exempel på det i svenska. Många sammansatta ord som sitter ihop med bokstäverna n-k, n-g, r-d, r-s utsätts för sandhi i talspråket. Det borde väl finnas en term för detta redan? Annars tycker jag vi har funnit en bra nu. :-D

Satt för övrigt och svor i tysthet över alla som vill böja alla utländska ord på engelska. Toner - toners. Precis som om det inte duger med det böjningssystem vi redan har! Bah.

Tills Zombie säger nåt annat är jag övertygad om att "väschöte" räknas som sandhi. Fast jag tycker yttre sandhi (när det uppstår mellan två ord) är intressantare än inre sandhi (när det uppstår inuti ett ord) - som att "Pär Svensson" blir "PäSchvensson" i delar av Sverige.

Yttre och inre sandhi är f.ö. mina påhittade begrepp. Z eller någon annan får gärna berätta vad det egentligen heter... *hint hint*

När jag ändå skriver... Är det nån som vet hur "dh" i sandhi ska uttalas? Jag kan tänka mig antingen som ett "extra hårt" (emfatiskt) d eller som tonande th (som i engelskans "that"). Båda dessa språkljud finns i singalesiska och båda brukar transkriberas med "dh". Sen finns ju försås möjligheten att det är två olika språkljud, att det ska uttalas "sand-hi". Eller kanske nån fjärde variant bortom min fantasi...

Jag ska genast börja säga "tonrar" . Har länge använt "levlar". Det är nånting som brukar finnas i TV-spel. Och NEJ! - Det heter INTE "tröskel" eller "nivå" i TV-spelssammanhang. Det heter "level"!

Sen är det kanske inte bara engelska som använder -s som pluraländelse... Har för mig att spanska, franska och portugisiska också använder det. Och att det finns en tysk deklination med plural-s. Så man kanske kan få tillåtelse att säga "sombreros" utan att bli anklagad för att böja på engelska...?

Mats skrev:Yttre och inre sandhi är f.ö. mina påhittade begrepp. Z eller någon annan får gärna berätta vad det egentligen heter... *hint hint*

Elert talar om inre och yttre sandhi. Likaså Nordisk familjebok.

Mats skrev:När jag ändå skriver... Är det nån som vet hur "dh" i sandhi ska uttalas? Jag kan tänka mig antingen som ett "extra hårt" (emfatiskt) d eller som tonande th (som i engelskans "that"). Båda dessa språkljud finns i singalesiska och båda brukar transkriberas med "dh". Sen finns ju försås möjligheten att det är två olika språkljud, att det ska uttalas "sand-hi". Eller kanske nån fjärde variant bortom min fantasi...

Enligt Elert uttlas det ['sãdhi], alltså med nasalerat a och med d och h uttalade för sig.

Mats skrev:Sen är det kanske inte bara engelska som använder -s som pluraländelse... Har för mig att spanska, franska och portugisiska också använder det. Och att det finns en tysk deklination med plural-s. Så man kanske kan få tillåtelse att säga "sombreros" utan att bli anklagad för att böja på engelska...?

I tyskan är s vanligt som pluraländelse bland lånord och kortord: das Restaurant — die Restaurants, das Auto — die Autos (förkortning för Automobil), der LKW — die LKWs (Lastkraftwagen, en sammansättning där alla led har inhemskt ursprung) och så vidare.

Ja, det är vanligt att substantiv slutar på s i plural i indoeuropeiska språk. Detta s återfinns som r i nordiska pluralformer, ett r som är ett före detta så kallat palatalt r, vilket i sin tur går tillbaka på tonande s. (I urgermanskan blev s i vissa positioner tonande genom så kallad Vernersk växling.)

Själva ord(-element-)skarvsfenomenet kallas (yttre och inre) sandhi, som HGJ skrev.
Det som då sker mellan ljuden, fonetiskt sett, brukar vara olika slags (hel och partiell) assimilation (1); ibland dock tvärtom dissimilation. Elision är vanlig, men ibland förekommer också inskott av ett extra ljud.

ph, th, kh, bh, dh, gh i sanskrit: såvitt jag har läst var det, så länge det levande tal språket baserade sig på fanns kvar, troligtvis aspirerade klusiler (2), alltså uttalade med ett h-liknande "efterläckage" så som vi nordbor, britter och tyskar uttalar våra p-, t- och k-ljud till skillnad från till exempel fransmän, spanjorer och italienare, som uttalar dem "rena".

Numera brukar indierna uttala dem som sådana oaspirerade klusiler plus h, såvitt även jag har hört.

------------
(1) [WikiEng]http://en.wikipedia.org/wiki/Assimilation_(linguistics)[/WikiEng]
(2) [WikiEng]http://en.wikipedia.org/wiki/Aspiration_(phonetics)[/WikiEng]

(Länkar till flerordiga uppslagsord i Wikipedia går tyvärr inte att få till om man vill ha annat än hela uppslagsordet i texten.)

Mats skrev:Tills Zombie säger nåt annat är jag övertygad om att "väschöte" räknas som sandhi.

Jag tror inte det är sandhi. Jag ser det så här:

Framför ö uttalas g normalt som j. Ljudenligt kan ordet då skrivas västjöte. Men stj uttalas sedan flera hundra år som sje-ljud, exempelvis i stjärna. Därför är det naturligt att uttala västgöte med sje-ljud.

Analysen är riktig, men eftersom ljudövergången går över skarven mellan två morfem som båda kan utgöra självständiga ord, blir den (inre) sandhi.

I den mån ett språk har sandhi sker vanligtvis samma ljudövergångar i de skarvarna som inom det närmare förflutna har skett med samma ljudkombinationer i andra ställningar.

En egenartad detalj i det här fallet är sje-ljudets ställning mitt i ordet och efter den tryckstarka stavelsen - i de områden där man skiljer mellan sje-ljud (som här) och rs-ljud (som i "fors") brukar det förra bara förekomma först i ord, i uddljud (som det kallas, i motsats till utljud).*

------------
* På ("outblandad") skåneländska säger man visserligen "dusch" med samma ljud som i "stjärt" (vad jag vet) - men där säger man å andra sidan "fors" med r + s.

Äh, morfemet "göt-" kan förstås inte (numera) utgöra något självständigt ord. Men ordelementet (sammansättningsledet) "göte" kan (i princip).

Zombie skrev:En egenartad detalj i det här fallet är sje-ljudets ställning mitt i ordet och efter den tryckstarka stavelsen - i de områden där man skiljer mellan sje-ljud (som här) och rs-ljud (som i "fors") brukar det förra bara förekomma först i ord, i uddljud (som det kallas, i motsats till utljud).*

------------
* På ("outblandad") skåneländska säger man visserligen "dusch" med samma ljud som i "stjärt" (vad jag vet) - men där säger man å andra sidan "fors" med r + s.

Det här ställer jag mig frågande till (och funderar på om jag missförstår dig). Jag använder samma sje-ljud i "dusch", "Nässjö" och "hässja" som i "sjuk", och ett annat sje-ljud i "fors". Rs-sje-ljudet kan inte förekomma i början av ord, utom som ett resultat av yttre sandhi.

"Hässja" glömde jag. De få sje-ljud som kommer av s + j inuti ord brukar vara undantag från regeln om de komplementära sje-ljuden.
"Nässjö" kan vara ett annat exempel, om det kommer från böjda flertalsformer av ordet "näs" (genitiv näsja, dativ näsjom); i sin moderna form är det (omtolkat till?) en sammansättning av näs och sjö.

Vad ditt uttal av "dusch" respektive "fors" beträffar får jag kanske ta det som en upplysning om att det skåneländska uttalet av "dusch" fortsätter [hur högt, månntro?] upp i Småland.

Fick nåt att fundera på...

Hyscha uttalar jag med rs-sje-ljud, lunch, marsch och garage med vanligt sje-ljud. För galosch kan jag tänka mig båda uttalen (men föredrar nog vanligt sje-ljud *osäker*).

Har svårt att komma på ord med sje-ljud efter den betonade vokalen...

Oj! Nu kom jag på...

Schlager och schnitzel uttalar jag med rs-sje-ljud, så det kan förekomma i början av ord.

Ja - i (företrädesvis?) tyska lånord.

Sedan bör jag väl tillägga att jag talade om den så kallat "vårdade" rikssvenskan. I dialekter och mindre formell regional rikssvenska (Uppland, Gästrikland...) kan man säga "schlå" och så vidare (med rs-ljud + l).
Men "schnygg", "schpola"...? Någon (norrlänning?) som vet?

Har inte den här tråden spårat ur lite nu? Kanske någon moderator kan dela den?

Jag skulle vilja återföra samtalet till böjningar och fråga vad flera avocado heter? Avocados låter lite spanskt, får man säga det eller måste man säga avocadoar?

Hmm... Enligt SAOL stavas det "avokado" med plural "avokador" eller "avokadoer".

Jag kan väl säga att jag inte är särskilt överens med SAOL här, vare sig om stavning eller pluralformer. *trotsig*