calima skrev:

Sheyen skrev:ag svarade Calima. Hon skrev att hon inte vet om något i hemmet tar onödigt lång tid eller tar kraft i onödan. Det verkar inte handla om att hon "inte vet var hon ska börja", eller liknande.

Jag har inga problem med att veta var jag skall börja.
Att jag inte vet om något tar onödigt lång tid eller tar energi i onödan beror helt enkelt på att jag aldrig har jämfört mig med någon. Kanske min städning av bottenvåningen tar fyra gånger så lång tid som för en person utan diagnos? Inte vet jag.

Jag har aldrig jämför mig med andra, aldrig reflekterat över om jag lägger ner energi i onödan på olika göromål.
Jag har skött hem och ungar i över tjugo år, och arbetat eller pluggat heltid. Livet har travat på, jag har aldrig haft tid, eller känt behov av, att fundera över eller jämföra med hur andra hushållar med sin energi.

det tar tio gånger längre för mamma att städa än det tar för pappa. det tar än längre för deras petiga granne att städa. det är fullt normalt att det tar tid att städa.

eftersom du skött både heltidsjobb och familj och boende under så lång tid utan boendestöd och, vad jag tolkar det som, utan större problem så borde du inte ens fundera över att ansöka.

att man som NPF-are kan behöva ha lite lägre förväntningar på vissa delar av sitt liv och inte tro att man hinner med femtioelva saker på samma dag så som många NT's tycks klara av, är helt normalt. att på grund av det tycka att man ska ha boendestöd är fel.
visst skulle det vara skönt att få hjälp med hushållsarbetet och det skulle kunna hjälpa till en aning, men det skulle det göra i nästan alla hushåll.

jag tycker det verkar som om du klarar av allt det där galant och då är det bara idioti att ens fundera över att ansöka. hjälpen är till för de som verkligen behöver den.

Sheyen skrev:

calima skrev:

Sheyen skrev:Jag svarade Calima. Hon skrev att hon inte vet om något i hemmet tar onödigt lång tid eller tar kraft i onödan. Det verkar inte handla om att hon "inte vet var hon ska börja", eller liknande.

Jag har inga problem med att veta var jag skall börja.
Att jag inte vet om något tar onödigt lång tid eller tar energi i onödan beror helt enkelt på att jag aldrig har jämfört mig med någon. Kanske min städning av bottenvåningen tar fyra gånger så lång tid som för en person utan diagnos? Inte vet jag.

Jag har aldrig jämför mig med andra, aldrig reflekterat över om jag lägger ner energi i onödan på olika göromål.
Jag har skött hem och ungar i över tjugo år, och arbetat eller pluggat heltid. Livet har travat på, jag har aldrig haft tid, eller känt behov av, att fundera över eller jämföra med hur andra hushållar med sin energi.

Jag tror att du har missförstått vad det är för typ av människor som får boendestöd. Det är inte de som har skött hem och ungar i över 20 år som får det (förutsatt att de inte har råkat ut för någon ordentlig olycka eller liknande).

EDIT: Personligen förstår jag inte ens hur man kan klara av att sköta kombinationen hem, ungar och arbete.

Tanken är väl att all sorts stöd ska delas ut till den/de som är i störst behov av den pga. kognitiva nedsättningar? Det är i alla fall så som jag har uppfattat saken.

Skulle heller inte klara av kombinationen hem, ungar och arbete. Jag klarar arbete och delvis hem och sambo...

Henkkalexi skrev:Skulle heller inte klara av kombinationen hem, ungar och arbete. Jag klarar arbete och delvis hem och sambo...

då klarar du delvis en del mer än vad jag klarar.... jag klarar i princip bara arbete och sambo... så får sambo klara mig och hem iochförsig klarar jag av matlagning och hjälpa sambo med.

Fenren skrev:jag tycker det verkar som om du klarar av allt det där galant och då är det bara idioti att ens fundera över att ansöka. hjälpen är till för de som verkligen behöver den.

Jag har inte ens funderat på att söka. Jag har alltid utgått från att det är personer med exv grav utvecklingsstörning som fått den typen av hjälp och blivit förvånad över att bokstavsfolk kan ha det behovet. Jag funderade över vilken typ av hjälp som finns att få och varför.

Jag har dessutom väldigt dålig koll på hur funktionshindrande en bokstavsdiagnos faktisk kan vara. Bla eftersom jag inte uppfattar mig som speciellt begränsad själv. Och det i sin tur kan bero på att jag aldrig jämför mig med andra, varken med de med diagnos eller de utan.
Jag är kanske, vid jämförelse, mer funktionshindrad än jag är medveten om?

Fenren skrev:

Henkkalexi skrev:Skulle heller inte klara av kombinationen hem, ungar och arbete. Jag klarar arbete och delvis hem och sambo...

då klarar du delvis en del mer än vad jag klarar.... jag klarar i princip bara arbete och sambo... så får sambo klara mig och hem iochförsig klarar jag av matlagning och hjälpa sambo med.

Min sambo har en depression just nu, så jag befinner mig i den mycket nya situationen för mig att vara familjeförsörjare och samtidigt försöka hålla ställningarna i hushållet utan att kalla min sambo för emobögjävel när han inte gör saker exakt så som jag skötte dem när jag var "hemmafru".

En mycket god hjälp som jag får från HAB är min psykolog som hjälper mig att hantera den nya situationen och förändringen.

Henkkalexi skrev:En mycket god hjälp som jag får från HAB är min psykolog som hjälper mig att hantera den nya situationen och förändringen.

ja det kan jag förstå att det hjälper. man måste försöka komma ihåg att anpassa kraven på sig och det närmsta efter rådande förutsättningar
hoppas han mår bättre snart.

Sheyen skrev:Om du klarar av att städa ditt hem behöver du knappast ha boendestöd.

Städa? (eller tvätta sig, eller byta kläder) Varför skulle man vilja göra det? Det är ju bara meningslöst slöseri med tid. Om jag ville städa så skulle jag väl kunna göra det.

Calima: kontakta vuxen-hab som kan hjälpa dig med att kontakta kommunen. Skulle bli förvånad om det blir avslag bara sådär skulle du vilja söka.
Du kan höra efter, direkt med en handläggare, om hur de ser på vem som kan få boendestöd.

Jag kommer <tt ansöka om boendestöd när jag flyttat till Norrköping. Jag har igångsättningsproblem som är grava. Just nu är det min mor som hjälper mig men där nere har hon ingen möjlighet att hjälpa mig så ett boendestöd är ett måste annars kan jag bli vräkt för att jag inte städar tillräckligt bra. Hyresvärden kan vräka folk av den orsaken och det finns laglig grund för det.

Henkkalexi skrev:Tanken är väl att all sorts stöd ska delas ut till den/de som är i störst behov av den pga. kognitiva nedsättningar? Det är i alla fall så som jag har uppfattat saken.

Precis! Så är det.

Mitt boendestöd följer efter mig i affären när jag ska handla och tittar på när jag ska tvätta. Fattar inte riktigt hur det ska hjälpa mig. För det gör det inte, snarare tvärtom.
Så jag undviker henne. Som tur är har hon och hennes unge varit mkt sjuka.

Intressant tråd, Min psykolog började prata om att det nog skulle vara bra för mig med boendestöd och jag blev livrädd. Hatar att prata med folk bara sådär och vet inte vad jag ska säga utan är bara obekväm. Kan nån svara på om min rädsla är befogad eller om jag ska ska fundera på boende stöd så man slipper ha morsan som städar och tvättar när det går för långt.

KaosPrinsessa skrev:Mitt boendestöd följer efter mig i affären när jag ska handla och tittar på när jag ska tvätta. Fattar inte riktigt hur det ska hjälpa mig. För det gör det inte, snarare tvärtom.
Så jag undviker henne. Som tur är har hon och hennes unge varit mkt sjuka.

Låter som om du, boendestödjarna eller kommunen har missförstått vitsen med boendestöd. Det ska vara till hjälp för en, och det ska vara man själv som styr med vad. Det är inte meningen att det ska vara sådant att man klarar sig bättre utan. Man har också rätt att säga upp det — även om det tyvärr finns kommuner som då kan börja jiddra med andra former av hjälp som man kanske behöver, vilket det knappast är meningen att de ska.

Zombie skrev:Låter som om du, boendestödjarna eller kommunen har missförstått vitsen med boendestöd. Det ska vara till hjälp för en, och det ska vara man själv som styr med vad. Det är inte meningen att det ska vara sådant att man klarar sig bättre utan. Man har också rätt att säga upp det — även om det tyvärr finns kommuner som då kan börja jiddra med andra former av hjälp som man kanske behöver, vilket det knappast är meningen att de ska.

Jo, men om ingen tvingar mig att tex handla och tvätta så gör jag det typ aldrig eftersom jag redan tycker det är jobbigt ändå. Men sen tycker jag inte sånna där saker är så viktigt heller. Men jag har aldrig förstått vad ett boendestöd ska göra egentligen, hade det där jag bodde förut med och det gick till på samma sätt som här. Nån som liksom kommer och tittar på en. Men måste ha boendestöd sen när jag får träningslägenhet, så jag kan inte säga upp det.

KaosPrinsessa skrev:Men måste ha boendestöd sen när jag får träningslägenhet, så jag kan inte säga upp det.

Det där vet jag inte hur det funkar, men tyvärr kan man ju inte heller ta för givet att en kommun tolkar det rätt.

Beträffande vad boendestödet gör så är det dock fortfarande meningen att det ska hjälpa en och att man ska kunna resonera sig fram till något som gör det. Det är inte meningen att de bara ska få göra som de vill.

Min sambo, eller fd. sambo rättare sagt då hon häromkvällen berättade att jag måste flytta, sa att jag borde ha boendestöd, men jag är tveksam. Jag tycker inte om att träffa okända människor och jag vill definitivt inte ha dom i mitt hem. Jag fick en ledsagare en gång men jag hörde aldrig av mig till honom igen efter att han dök upp på PÖV och föreslog att vi kunde gå till kafé för att lära känna varandra.

Vi gör vad jag vill att vi ska göra.
Vi har kommit överens om hur och vad vi ska dela upp saker. I det ingår att de kan föreslå att vi ska kanske plocka lite med det här idag... Mitt hälsoläge varierar rätt mycket (=inte så mycket energi ibland), och då kan jag säga att nu får ni gå för idag.
Det är två olika som kommer och det har funkat över förväntan sedan vi började lite innan jul.

Inget att ha enligt mig påtvingades mer eller mindre det under en kortare tid . Folk som inkräktar på ens revir .Dessutom sköter jag sysslorna exemplariskt på eget bevåg . Kan även tillägga att jag verkligen hatade min boendestödjare som var en dryg gris!

Mitt bostöd ringer och väcker mig på morgonen, typ 4, 5 dagar i veckan just nu.

Boendestöd är frivilligt. Man kan inte tvingas att ha boendestöd inom något lagrum.

Hit fick de komma och först bara vara här en stund, bara det var ett stort steg att släppa in någon jag inte kände. Vi pratade en halvtimme kanske och sedan gick de. Det är först den senaste månaderna som de har fått titta in i alla rummen i bostaden. Det är bara en som det skar sig med fullständigt. Istället för att ta av sig skorna så använde hon blåa plasttossor över sina ytterskor. Kan ses som en helt okej lösning för många men här tar man av sig skorna, punkt slut. Jag har ingen aning om vad vi talade om för det enda jag kunde fokusera på var att hon inte hade tagit av sig skorna.

Sedan är det det med att göra saker tillsammans, eller hjälpas åt. Boendestödjaren sitter inte i soffan och dirigerar mig till vad hon/han tycker behöver göras. Om det här skulle vara som hemtjänst så skulle jag ha sagt nej för länge sen.
Förutom den som inte tog av sig skorna så har det varit väldigt bra. Vi har fått bättre ordning och mitt förhållande till min man är mycket bättre nu. Det ligger inte längre enbart på honom att tillse någonsorts ordning mitt i kaoset, nu kan han och jag dela på sysslorna på ett helt annat sätt än tidigare.

Jag kan också rekommendera taltjänst för läkarbesök etc., extremt bra med två par extra öron som hör och tar anteckningar.

Det finns en del privata aktörer som erbjuder boendestöd. Där jag bor finns det, utöver kommunen, två privata företag som erbjuder boendestöd.

Jag har all förståelse för dom som tycker att själva tanken på boendestöd är skrämmande. Det tog mig två år av att bara ha funderat på saken och sedan rejält med vånda innan jag kunde släppa in dom över tröskeln. Enkelt är det inte men till oändligt stor hjälp när det kom igång.

Mitt nya boendestöd är väldigt trevligt. Gillar honom mycket.
Vi har bara träffats tre gånger, så vi har inte hunnit kommit in i rutinerna riktigt än.
Plus att jag mått sämre nu ett tag.

Trevligt med en boendestöd tråd, dock är det hemtjänst som
utför mitt boendestöd, saknar psyk diagnos och står utanför LSS.

Jag har alltså Hemtjänst enligt SoL men kallar det oftast Bostöd
eftersom det låter lite bättre.

Ganska intressant vad bostöd är för nått och hur dom fungerar,
viktigt är att dom fungerar bra, en nedlåtande bostödjare ställer
ju till med problem medans en som verkligen fungerar bra kan ge
framgång och tillit som hon jag träffar pratar ofta om
"du klarar ju inte dig själv" vilket hon påminner mig om ibland.
Inte så kul att höra av just dom.

Lilla Gumman skrev:Hej!

Jag har haft nån variant där en personal har kommit från ett gruppboende. Då var det gratis, Jag fick damma, dammsuga och sånt medan personalen tittade på och kunde anmärka om jag missade nånstans. Personalen fick inte hjälpa till alls. Om jag stod på en stege och skulle damma en hylla fick personalen inte ta emot prylar jag skulle ta ner, utan jag fick gå upp och ner för stegen hundra gånger medan personalen tittade på. Var det nåt jag inte nådde, eller inte orkade/kunde göra, så sa personalen att jag skulle gå och be maken om hjälp.
Jag sa upp den hjälpen efter kanske ett halvår eller så.

Om detta skulle hända mig skulle personen åka ut med huvudet före. Det värsta jag vet är när någon står med armarna i kors och pekar på vad jag ska göra utan att själv göra ett skit. Jag skulle aldrig gå med på att någon bestämde i min bostad eller på annat sätt bestämde något över huvudet på mig.

Visst kan folk få komma med förslag och idéer som sedan kan diskuteras gemensamt. Men att någon säger gör si eller så med dessa saker eller liknande och sedan inte tar hänsyn till vad jag vill då blir jag arg. Om jag säger till personen att nej jag vill inte göra på det sättet och får till svar att det är bäst om du gör på detta sättet, det är sånt jag ogillar.

Jag brukar aldrig bli arg annars, men om någon försöker bestämma över mig då blir jag arg. Visst händer det någon enstaka gång att någon inte tar hänsyn till mina åsikter så ok. Händer det istället gång på gång vid flera tillfällen då kan man börja ifrågasätta vem som lider av funktionshinder.

Har haft boendestöd och vill aldrig ha det igen, det funkade inte alls.
Dels är det dyrt, innan var det gratis om man hade det genom LSS men det är ändrat.
Ständiga byten av personal, de saker som de kunde hjälpa till med var de saker vi faktiskt klarar själva. Ibland fick man hjälp med något man bad bara för att gången efter få ett surt "det du fick hjälp med sist ingår inte i våra arbetsuppgifter".

Vi hade bestämt att om det blev för mycket för mig när jag var ensam hemma och jag bad dem gå skulle de göra det utan tjafs så kunde vi prata om det nästa gång.
När jag fick panik och bad personen gå, vägrade hon lämna lägenheten och tjafsade om att "vi måste prata om det" utan att inse eller bry sig om att jag inte var i skick att prata om det just då!