Jag framstår säkert lite som en person som inte åstadkommit särskilt mycket.
Men jag har sett och upplevt otroligt mycket och arbetat för fullt. Jag har fått en lavett av karma många gånger då jag har haft fördomar åt alla håll och kanter.

Detta stör mig inte alls, det har varit spännande och hemsk men också har saker jag trott varit dåligt visat sig vara rätt okej.

Det mest plågsamma jag upplevt är dock kärlek , någon jag önskar att det inte fanns, det krångla till allting och är problem och tar tid. Jag längtar efter kärlek och har en bild av det som mest är retande för mig som står tom och dessutom är jag kräsen och jag skulle vilja att jag ej hade fri vilja.
Jag skulle vilja sluta vilja känna behov som ej går att lösa.
Fri vilja för mig är inte kärlek.

Kärlek för mig kan vara att allt är bestämt men jag tror jag gör det själv. Som ett barn som tror de hjälper till men det går inte göra fel. Men känslorna är jobbiga och världen är rå kall och otäck. Jag lever gärna men jag förstår inte kärlek är bra och fri vilja. Det är kaos precis allting på denna jorden och det repareras aldrig . livet är för dig som ej behöver kärlek.livet är för dig utan känslor , livet är för dig som är psykopat med hat.


För er andra så vill jag säga att ni med gott samvete kan döda någon rent etiskt som mår bra i denna skitvärld.

I min tråd om förbättra världen lyfte ingen så rent etiskt varför förtjänar någon livet ? Dem som förtjänar de mest mår dåligt och lyckligt folk är dåliga människor.
Ställ er till svars tack. Frågor ? MVH döden

”Tvärtom, du sorgset kvidande,
se här din svåra roll:
att inse världens lidande
med glädjen i behåll”

/Tage Danielsson