Windfarne skrev:Ordet "Ganska", som exempel, härrör sig från tyska "ganz" vilket betyder alldeles, fullkomligt, helt osv. På detta sätt användes det i Sverige för århundraden sedan, vartefter det började betydelseförskjutas till att få en motsatt innebörd till sin ursprungliga.

Just det fallet påminner om franskans sans doute, som vi hade uppe för ett tag sedan.

Det är ju iofs en poäng.

Men då it kan bytas ut mot the cat, the car, eller vadsomhelst och man säger the cat's whiskers och the car's tyres så kan man rent logiskt tycka att det borde heta it's också. Kan det inte vara en efterkonstruktion för att särskilja det från just populära förkortningen it's (it is)?

Waist - waste verkar de också blanda ihop.

Sen såg jag någon som stavat algoritm algorhytm. Visst har jag hört att musik kan vara matematisk men...

Och en annan grej som stör mig... All denna teve-reklam med utrikiska som uttalas åt fanders.

Dessajär mi, som hon säger i reklamen för parfymen Desire me. Det är väl ett tonande s?

Och Kattääädåååår för Carte d'Or?

Med smak av kössbär i en barnreklam (fast den har jag gnällt om tidigare vet jag).

Exemplen är otaliga och det gör ont i öronen varenda gång.

Inger skrev:Det är ju iofs en poäng.

Men då it kan bytas ut mot the cat, the car, eller vadsomhelst och man säger the cat's whiskers och the car's tyres så kan man rent logiskt tycka att det borde heta it's också. Kan det inte vara en efterkonstruktion för att särskilja det från just populära förkortningen it's (it is)?

Tror mer på att det är bruket av apostrof före genitiv-s som är det nya och avvikande. Vad jag har hört så ska det bero på en felaktig (folketymologisk) härledning som kom i svang på femtonhundratalet eller så, då man trodde att -s:et var en försvagning av "his" - därav namn på elisabetanska musikstycken som "The earl of Buckingham his gaillard" (vet inte om just det är autentiskt).

Som HGJ säger, andra pronomina än its stavas också utan apostrof - hers, his, ours, yours, theirs. Där, utom i his, är s:et visserligen påhängt efter medeltiden eller något sådant, men iallafall.

Men eftersom både its och substantiv i genitiv är mycket vanligare än hers, ours, yours och theirs så är det väl lättare att dra en analogi mellan its och substantiven; i his kanske minnet underlättas av att vokalen är en annan än i grundformen.

Fler exempel på det Inger skriver om:

På engelska:

Hound betyder jakthund, inte bara hund.

Lame betyder halt, inte lam.

Fabric betyder tyg, inte fabrik.

Director betyder regissör, inte direktör.

Chief betyder hövding, inte chef.

Liquor betyder sprit, inte bara likör.

Novel betyder roman, inte novell.

Cake betyder tårta eller en stor kaka (som äppelkaka), inte kaka som i småkaka.

Tart betyder mördegstårta eller fnask, inte tårta.

Wrist betyde handled, inte vrist.

Trousers betyder byxor, inte trosor.

På danska och norska:

Kjole betyder klänning, inte kjol.

Rolig betyder lugn, inte rolig.

Cowboybukser betyder jeans, inte chaps eller något liknande.

Töy betyder kläder, inte tyg.

Is betyder inte bara is, utan även glass.

Snor betyder snöre, rem och koppel, inte snor.

Rabat betyder vägkant, inte rabatt.

Blöd betyder mjuk, inte blöt.

Mangle betyder sakna, inte mangla.

Slange betyder orm (eller slang).

Orm betyder mask, inte orm.

Angående "its", så motsvarar det väl närmast "dess".

Angående genitivapostrof, som även har använts (och enligt min mening bör användas) i svenska:

När minstingen föddes fick jag uppbåda hela min myndiga auktoritet för att få följande annons godkänd:

"Vår son Melker, Elias' och Idas lillebror".

Genitivapostrofen berättar att storebror inte heter Elia, utan Elias. (Äldre västkustbor tillämpar den smarta varianten "Eliases", i Halland även Eliasa vilket bland annat finns i Trulsa gata [= Truls' gata])
Ytterst motvilligt och med djup misstro skrev annonsredaktören in födelseannonsen efter mitt manus. Själv hade jag aldrig kunnat se mig i spegeln om jag hade tillåtit henne att bestämma.

(barnens namn är fingerade)


"Ve och fasa" uppfattar jag som absolut oklanderlig svenska i likhet med "Slit och släp", "Ack och ve", "Tjo och tjim".
Att meningen "O ve, o fasa" de facto existerar och rentav är lite vacker påverkar inte uttrycket "Ve och fasa".

Lägger till Kahlokatts exemplariska lista:

Dumb betyder stum på engelska, inte dum (utom ibland).

Conductor betyder dirigent, inte konduktör.

By betyder stad på norska, inte by.

Windfarne skrev:"Vår son Melker, Elias' och Idas lillebror".

Helt rätt!

Windfarne skrev:"Ve och fasa" uppfattar jag som absolut oklanderlig svenska i likhet med "Slit och släp", "Ack och ve", "Tjo och tjim".
Att meningen "O ve, o fasa" de facto existerar och rentav är lite vacker påverkar inte uttrycket "Ve och fasa".

OK, jag ger mig!

Inger skrev:"Would of" (istället för "would have", bara för att det lite slarvigt uttalas ungefär så i USA).

Jaaaa!!! Jag har varit nära att skriva kommentarer om det i amerikanska bloggar när massor av tidigare kommentarer innehåller massor av detta korkade "would of". Var och varannan skriver så!!!

Ja, jag stöter också på det främst på bloggar. Mycket irriterande.

Kahlokatt skrev:På danska och norska:

Kahlokatt skrev:Orm betyder mask, inte orm.

Och inte bara i norskan och danskan. Jag tror nästan att svenskan är det enda germanska språk där man inte kan kalla en mask för orm. (Tyskan har Wurm, engelskan worm etc. De nordiska språken har bortfall av initialt w före o och u, jfr t.ex. tyskans Wort och engelskans word med det nordiska ord.)

Windfarne skrev:När minstingen föddes fick jag uppbåda hela min myndiga auktoritet för att få följande annons godkänd:

"Vår son Melker, Elias' och Idas lillebror".

Genitivapostrofen berättar att storebror inte heter Elia, utan Elias. (Äldre västkustbor tillämpar den smarta varianten "Eliases", i Halland även Eliasa vilket bland annat finns i Trulsa gata [= Truls' gata])
Ytterst motvilligt och med djup misstro skrev annonsredaktören in födelseannonsen efter mitt manus. Själv hade jag aldrig kunnat se mig i spegeln om jag hade tillåtit henne att bestämma.

Hur ville redaktören ha det då? Skriver man Vår son Melker, lillebror till Elias och Ida så slipper man alla problem som s-genitiv orsakar.

Inger skrev:Det är ju iofs en poäng.

Men då it kan bytas ut mot the cat, the car, eller vadsomhelst och man säger the cat's whiskers och the car's tyres så kan man rent logiskt tycka att det borde heta it's också.

He kan bytas ut mot Peter, David o.s.v., så eftersom man säger Peter's car så kan tycka att det borde heta he's car också.

Zombie skrev:Tror mer på att det är bruket av apostrof före genitiv-s som är det nya och avvikande. Vad jag har hört så ska det bero på en felaktig (folketymologisk) härledning som kom i svang på femtonhundratalet eller så, då man trodde att -s:et var en försvagning av "his" - därav namn på elisabetanska musikstycken som "The earl of Buckingham his gaillard" (vet inte om just det är autentiskt).

Det låter som en variant av den så kallade garpegenitiven, som förekommer i norskan och i tyska dialekter: mannen sitt hus, dem Mann sein Haus i stället för mannens hus resp. das Haus des Mannes.

Zombie skrev:Som HGJ säger, andra pronomina än its stavas också utan apostrof - hers, his, ours, yours, theirs. Där, utom i his, är s:et visserligen påhängt efter medeltiden eller något sådant, men iallafall.

Men eftersom både its och substantiv i genitiv är mycket vanligare än hers, ours, yours och theirs så är det väl lättare att dra en analogi mellan its och substantiven; i his kanske minnet underlättas av att vokalen är en annan än i grundformen.

I s.k. lexikalt uttal är vokalen en annan, men personliga pronomen har vanligen trycksvag ställning, och he's och his uttalas ofta likadant, liksom t.ex. have och of.

md2perpe skrev:"dem säger"

*ryser av obehag*

Vad är det obehagliga i en mening som "Dem säger jag inget till"?

HGJ skrev:

Kahlokatt skrev:På danska och norska:

Kahlokatt skrev:Orm betyder mask, inte orm.

Och inte bara i norskan och danskan. Jag tror nästan att svenskan är det enda germanska språk där man inte kan kalla en mask för orm.

Vilket antagligen beror på att "mask" är den ursprungliga betydelsen av "orm" och att betydelsen på senare tid förskjutits i svenskan. Jag har hört en och annan åldring (Värmland/Dalsland) som kallat maskar för ormar.

HGJ skrev:

Zombie skrev:Tror mer på att det är bruket av apostrof före genitiv-s som är det nya och avvikande. Vad jag har hört så ska det bero på en felaktig (folketymologisk) härledning som kom i svang på femtonhundratalet eller så, då man trodde att -s:et var en försvagning av "his" - därav namn på elisabetanska musikstycken som "The earl of Buckingham his gaillard" (vet inte om just det är autentiskt).

Det låter som en variant av den så kallade garpegenitiven, som förekommer i norskan och i tyska dialekter: mannen sitt hus, dem Mann sein Haus i stället för mannens hus resp. das Haus des Mannes.

Vet inte om den finns i engelska dialekter (eller var på väg in i högengelskan ett tag). I så fall kan ju den ha medverkat till folketymologin.

HGJ skrev:

Zombie skrev:[...] i his kanske minnet underlättas av att vokalen är en annan än i grundformen.

I s.k. lexikalt uttal är vokalen en annan, men personliga pronomen har vanligen trycksvag ställning, och he's och his uttalas ofta likadant, liksom t.ex. have och of.

Jo. Men dels kvarstår ofta ändå en liten skillnad i längd och/eller tungställning och liknande, dels spelar väl skriftbilden numera roll för mångas uppfattning av ett ord, ofta så stor att de uppfattar skriftformen som den primära.

"70-talets barnstjärna Dickie Roberts är nu 35 år och bilparkerare. I hans strävan att komma tillbaka till rampljuset går han på en audition för rollen som en vanlig kille, men regissören ser snabbt att han är allt annat än normal."


GAAAH! Och det blir bara vanligare och vanligare.

Förresten är det taget från dagens DNs tevetablå.

HGJ skrev:

Windfarne skrev:När minstingen föddes fick jag uppbåda hela min myndiga auktoritet för att få följande annons godkänd:

"Vår son Melker, Elias' och Idas lillebror".

Genitivapostrofen berättar att storebror inte heter Elia, utan Elias. (Äldre västkustbor tillämpar den smarta varianten "Eliases", i Halland även Eliasa vilket bland annat finns i Trulsa gata [= Truls' gata])
Ytterst motvilligt och med djup misstro skrev annonsredaktören in födelseannonsen efter mitt manus. Själv hade jag aldrig kunnat se mig i spegeln om jag hade tillåtit henne att bestämma.

Hur ville redaktören ha det då? Skriver man Vår son Melker, lillebror till Elias och Ida så slipper man alla problem som s-genitiv orsakar.

Förvisso kan man skriva så. Men vilka problem orsakar genitivapostrofen, tycker du? Problemet uppkommer ju snarast vid utlämnandet av den. Redaktören ville utlämna apostrofen helt och hållet vilket alltså inte skulle ha fungerat, då det säger att storebrors namn är Elia.
Vidare; även om det i just detta fallet med annonsen skulle ha varit en gångbar variant, så kvarstår vardagsproblematiken. Till exempel i skolklassen, är den här pennan Andreas eller Andreas' ? Pennan som tillhör Andreas? "Andreases" är dialekt men funktionellt i sin provinsialitet.

Att skriva Jonas' båt eller Mattias' bil är ju helt riktigt, man ska inte behöva formulera om meningen för att somliga inte lärt sig svenska. Snarare är det väl bra om korrekt apostrofanvändning används här och där så att folk får se hur man kan skriva.

"Legendar"
Mitt hatord, sannolikt myntat av Modersmålets fiende numero 1, sportjournalistiken.
Hävdar kraftfullt att detta är ett skitord. En legend är legendarisk, en legendar är bara förbannat trams.
Tyvärr är ordet upptaget i SAOL, som skall spegla vardagsspråket utan språkkonservativa bojor.

"Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka."
1984, George Orwell

PS. Tack Inger för medhåll! /Windfarne

Har ni hört klassikern:
"Denna bok tillägnas mina föräldrar, Maria Simonsson och Gud"?

Där kan man nog klämma in ett kommatecken trots att det inte skall vara något före "och".

Windfarne skrev:

HGJ skrev:

Windfarne skrev:När minstingen föddes fick jag uppbåda hela min myndiga auktoritet för att få följande annons godkänd:

"Vår son Melker, Elias' och Idas lillebror".

Genitivapostrofen berättar att storebror inte heter Elia, utan Elias. (Äldre västkustbor tillämpar den smarta varianten "Eliases", i Halland även Eliasa vilket bland annat finns i Trulsa gata [= Truls' gata])
Ytterst motvilligt och med djup misstro skrev annonsredaktören in födelseannonsen efter mitt manus. Själv hade jag aldrig kunnat se mig i spegeln om jag hade tillåtit henne att bestämma.

Hur ville redaktören ha det då? Skriver man Vår son Melker, lillebror till Elias och Ida så slipper man alla problem som s-genitiv orsakar.

Förvisso kan man skriva så. Men vilka problem orsakar genitivapostrofen, tycker du? Problemet uppkommer ju snarast vid utlämnandet av den. Redaktören ville utlämna apostrofen helt och hållet vilket alltså inte skulle ha fungerat, då det säger att storebrors namn är Elia.

Ett problem som kan orsakas av s-genitiv är tvetydighet. Vid uppläsning av annonstexten hörs t.ex. ingen apostrof. Dessutom är det inte obligatoriskt att använda apostrof, så Elias (utan apostrof) kan faktiskt med stöd av gällande regler tolkas som genitiv av både Elia och Elias.

Windfarne skrev:Vidare; även om det i just detta fallet med annonsen skulle ha varit en gångbar variant, så kvarstår vardagsproblematiken. Till exempel i skolklassen, är den här pennan Andreas eller Andreas' ? Pennan som tillhör Andreas? "Andreases" är dialekt men funktionellt i sin provinsialitet.

Nej, där funkar det inte med till plus namnet. På norska däremot kan man säga pennen til Andrea resp. pennen til Andreas.

HGJ skrev:
Ett problem som kan orsakas av s-genitiv är tvetydighet. Vid uppläsning av annonstexten hörs t.ex. ingen apostrof. Dessutom är det inte obligatoriskt att använda apostrof, så Elias (utan apostrof) kan faktiskt med stöd av gällande regler tolkas som genitiv av både Elia och Elias.

Min personliga uppfattning är att borttagandet av apostrofen berövar skriftspråket något av den stringens det bör äga. Att det dagliga talspråket inte förmår uttrycka samma rikedom får accepteras.

HGJ skrev:

Windfarne skrev:Vidare; även om det i just detta fallet med annonsen skulle ha varit en gångbar variant, så kvarstår vardagsproblematiken. Till exempel i skolklassen, är den här pennan Andreas eller Andreas' ? Pennan som tillhör Andreas? "Andreases" är dialekt men funktionellt i sin provinsialitet.

Nej, där funkar det inte med till plus namnet. På norska däremot kan man säga pennen til Andrea resp. pennen til Andreas.

"Pennan till Andrea" var ju en käck variant, smidigare än "som tillhör".

Kahlokatt skrev:Har ni hört klassikern:
"Denna bok tillägnas mina föräldrar, Maria Simonsson och Gud"?

Där kan man nog klämma in ett kommatecken trots att det inte skall vara något före "och".

Vet man vad hennes far hette? Även om det var Simon så ställer det somligt i nytt ljus om hon var transa (Simonsson).