alfapetsmamma skrev:Dagens finaste/fulaste syftningsfel:

"Skriver på en fredagsmyskokbok tillsammans med Anette Rosvall som kommer ut i höst".

Lesbiska har mysigare på fredagar?

mondo beyondo skrev:

alfapetsmamma skrev:Dagens finaste/fulaste syftningsfel:

"Skriver på en fredagsmyskokbok tillsammans med Anette Rosvall som kommer ut i höst".

Lesbiska har mysigare på fredagar?

Tänk om hon kommer ut som transsexuell, queer eller FTM?

linek skrev:I Clinical Neuropsychiatry 2008 finns också en svenskproducerad litteraturstudie på temat autism och brottslighet i stil med Bjørklys: [url=http://www.clinicalneuropsychiatry.org/pdf/07_kristians.pdf]Autism Spectrum Disorders - Legal And Forensic Psychiatric spects And Reflections - Marianne Kristiansson, Karolina Sörman.

Från inledningen:

According to DSM-IV (APA 1994), the core features of autism spectrum disorders, (ASD) compromise severe and sustained impairment in social interaction and social communication as well as development of restricted, repetetive patterns of behaviour, interests and activities (APA 1994). ASD compromise a group of disorders that fall in a dimensional spectrum of severity, with varying forms and intensity.

Dagens Nyheter berättar 2011-02-26 (s. 14f) "fem galna historier" om Libyens ledare. En av dessa lyder som följer:

Muammar Khaddafi ser sin chans att marknadsföra sig själv när Heinz Weinfenbach från den ekonomiskt sargade klubben Iserlohn behöver pengar. Khaddafi betalar 1,5 miljoner D-mark mot att spelarna har matchtröjor med bild på Khaddafis gröna bok och texten "M Qadafi — Die Grüne Buch".

Historien tycks emellertid i verkligheten ha varit aningen mindre galen:



Bok hör förvisso till de substantiv som har ett annat genus i tyskan än i de nordiska språken.

Hehe, om nu det spelade någon roll i att reportern skrev "die Buch". Men vore roligt om h@n vore så, numera, ovanligt dialektkunnig. Eller språkhistoriskt bildad, eller norsk, isländsk eller färisk.

En vanlig felstavning i vårt forum är ordet överens som några brukar stava med två r, överrens, som i överraska.

Men det stavas överens. Komma över ens, komma på samma linje, se [WikiSve]Enslinje[/WikiSve] och SAOL.

Höll på att få hjärnblödning på stan i dag. På Stora Torget stod ett gäng unga företagare (sådana som går företagarutbildning på gymnasiet, gissar jag). Jag tog en snabbtitt på de olika borden - och upptäckte en fasansfull skylt:

VART FÖRVARAR DU DINA VÄRDESAKER?


Aaaaahhhh!!!! AAAAAAHHHH!!!!!

Ibland...eller ärligt talat ofta, ser man ordet "tveksam" ersätta ordet "tvivelaktig".

Jag kan ha fel, det har hänt förr, men detta är mitt resonemang och känsla kring de två orden:

"Tvivelaktig" - suspekt, misstänkt, solkad, som ger anledning att känna tveksamhet

"Tveksam" - det (icke-)ställningstagande och den [kluvna eller fördöjda] reaktion man får inför en person eller företeelse som inte omedelbart kan bedömas som entydig eller "säker".

Alltså känner jag mig provocerad när media benämner en person, affärsrörelse eller
-metoder som "tveksamma". För mig är de snarast tvivelaktiga.
Att vara tveksam är alltså ingen dålig egenskap hos en person, medan t ex affärsmetoder överhuvudtaget inte kan vara tveksamma - ordet antyder en pågående intellektuell bedömningsprocess, något som huvudsakligen högre ryggradsdjur bemästrar.

Kahlokatt skrev:Höll på att få hjärnblödning på stan i dag. På Stora Torget stod ett gäng unga företagare (sådana som går företagarutbildning på gymnasiet, gissar jag). Jag tog en snabbtitt på de olika borden - och upptäckte en fasansfull skylt:

VART FÖRVARAR DU DINA VÄRDESAKER?


Aaaaahhhh!!!! AAAAAAHHHH!!!!!

"Borta på vinden, mannen!"

Jag blir galen när folk säger ANDVÄNDA också. Det låter som att flytta på en fågel.

Vart/Var är en typisk uppländsk felsägning/ordförvirring. Jag säger väl antagligen fel, men det är ju vanligt i Uppsala, en del av dialekten att använda sådana ord fel.

Kahlokatt skrev:Jag blir galen när folk säger ANDVÄNDA också. Det låter som att flytta på en fågel.

Mona Sahlin under valet.

Andra favoriter är "Interjuva" och "TV-pogram", avnjutes helst i direktsänd TV.

Säger som Windfarne om tvivelaktig och tveksam. (Gärna den fina piken mot affärsmetoder också... )


Maldita, skulle sammanblandningen mellan var och vart vara vanligare i Uppsala än i till exempel Stockholm? Visserligen vet jag inte hur geografiskt utbredd den är, och språkförståsigpåarna har sällan särskilt bra koll på hela Sverige och Svenskfinland, men vem säger det?


Andvända, interjuva och pogram är väl uttalslättnader antar jag — en del av de processer som gör att språk så småningom byter ljudgestalt. Mina gissningar:

Andvända: Konsonantföljden -nv- har vi inte så ofta, och normalt skulle den väl <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Assimilation_(lingvistik)" target="_blank">assimileras</a> till något man närmast kan stava -mv-; här hindras nog det av att prefixet an- är så vanligt; alltså skjuter man in ett d i stället.

Interjuva: Konsonantföljderna -vj- och -rvj- är ännu ovanligare; efter u, däremot, finns redan i många munarter en tendens att dra ihop munnen åt v till, så varför inte flytta v:et dit. Väntar nu bara på felstavningen interljuva. (Numera kan ju ett sådant ord knappast beteckna någon "eskort"service för svenska dignitärer i östblocket, hrrm... )

Pogram: en enkel <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Assimilation_(lingvistik)" target="_blank">dissimilation</a> av konsonantgrupperna pr- och -gr-, så att man slipper tjata om r:et efter [WikiSve]klusil[/WikiSve] med bara en [WikiSve]stavelse[/WikiSve]s mellanrum. (En framtida [WikiSve]hyperkorrektion[/WikiSve] skulle här kunna bli att folk börjar tro det "egentligen" heter progrom.)

Skrämmande nog får man flera träffar på TUMBRÖD och LUDVIKAVANTAR.
Nä, hä vill vi in't veta av!
I skolan retade de mig för att jag sade LÅVVIKA. "Ha, ha, LOOOVIKA uttalas det ju!"
"Nä, det gör det inte, för det är finska," sade jag, "och då skulle det ha stavats Luvikka".
Jag började säga looovika fastän jag visste att det var fel. Egentligen är låvvika inte heller rätt. Lå-VIKK-a skall det uttalas!

Min yngstas fröken skrev att min lilla förstog X.



Tur hon inte är fröken i svenska i alla fall...

jorand skrev:

Kahlokatt skrev:Jag blir galen när folk säger ANDVÄNDA också. Det låter som att flytta på en fågel.

Mona Sahlin under valet.

Andra favoriter är "Interjuva" och "TV-pogram", avnjutes helst i direktsänd TV.

Icke att förglömma repotage. Om fotöljer t ex. *kaskadspyr*

Windfarne skrev:Ibland...eller ärligt talat ofta, ser man ordet "tveksam" ersätta ordet "tvivelaktig".

Jag kan ha fel, det har hänt förr, men detta är mitt resonemang och känsla kring de två orden:

"Tvivelaktig" - suspekt, misstänkt, solkad, som ger anledning att känna tveksamhet

"Tveksam" - det (icke-)ställningstagande och den [kluvna eller fördöjda] reaktion man får inför en person eller företeelse som inte omedelbart kan bedömas som entydig eller "säker".

Alltså känner jag mig provocerad när media benämner en person, affärsrörelse eller
-metoder som "tveksamma". För mig är de snarast tvivelaktiga.
Att vara tveksam är alltså ingen dålig egenskap hos en person, medan t ex affärsmetoder överhuvudtaget inte kan vara tveksamma - ordet antyder en pågående intellektuell bedömningsprocess, något som huvudsakligen högre ryggradsdjur bemästrar.

Vilket får mig att tänka på användningen av misstänksam istället för misstänkt.

I språkpolisen hos Nordegren på P1 idag nämndes det formen:
Ett medium
Flera media (eller medier)
vilket ju är korrekt angående informationsvägar, det som är tråkigt är att ordet medium har blivit så negativt influerat så att det numera (åtminstone för mig) kommit att betyda (ande)medium (dvs mera åt mumbojumbo-hållet) och därför känns oseriöst att använda.

Hur ska man då beteckna entalsformen av media/medier för att slippa den kopplingen?

Medium och dess felanvändningar stör mig inte så mycket. Stipendiumet eller seminariumet, ett stipendie och ett seminarie däremot.

Repeat after me please, har jag lust att säga: Ett seminarium, men seminariet jag gick på...

Ett stipendium, men stipendiet jag sökte...

Osv. GAAAAH!

Miche skrev:I språkpolisen hos Nordegren på P1 idag nämndes det formen:
Ett medium
Flera media (eller medier)
vilket ju är korrekt angående informationsvägar, det som är tråkigt är att ordet medium har blivit så negativt influerat så att det numera (åtminstone för mig) kommit att betyda (ande)medium (dvs mera åt mumbojumbo-hållet) och därför känns oseriöst att använda.

Hur ska man då beteckna entalsformen av media/medier för att slippa den kopplingen?

Medium och vänja om sig. Det går. Sedan misstänker jag att det där i hög grad är din personliga upphakning. Jag känner det i alla fall inte så. Ordet är också ett av de vanligare internationella lärdomslatinska orden, etablerat i alla möjliga sammanhang, så även på svenska. Kylmediet i ett kylskåp, överföringsmedier eller -media i informationstekniken...

Visserligen är pluralen ömsom media och ömsom medier, men då har vi också inhemska pluraländelser att ta till i svenskan; den motsvarande singularändelse vi kan ta till skulle väl då vara -e, alltså ett medie — men, låter det bra? Jag tycker det låter värre att vänja sig vid än att fortsätta säga medium. Det skulle också medföra att ännu fler börjar säga kriterie, gymnasie, musee och så vidare. Förstår inte vitsen med det.

Håller med. Jag förknippar inte heller "medium" med ande-dito utan med press & TV i första hand och med andra medier i andra hand.

Lustigt nog tänker jag "ett andemedium, flera andemedier" men hellre "etermedia" än "etermedier". Kanske för att de förra brukar vara individer medan "media" blivit en sorts samlingsterm för pressen och televisionen och klingar mer singularaktigt genom sättet det används på i modern svenska (ungefär som "marknaden") även om det egentligen är en pluralform.

Är det bara jag eller är har det blivit en generell betydelseförskjutning där?

Det är inte bara du.

Den latinska pluraländelsen -a (noga räknat [WikiSve]nominativ[/WikiSve] och [WikiSve]ackusativ[/WikiSve] pluralis) är förbehållen neutrala ord, och även om en del levande varelser som har ansetts mindre värda, som barn och djur, betecknas neutralt så är det huvudsakligen ett kön för döda ting.

Den svenska -er däremot förekommer egentligen bara i de levandes genus [WikiSve]maskulinum[/WikiSve], [WikiSve]femininum[/WikiSve] och [WikiSve]reale[/WikiSve]. I neutrum kom den väl in under tyskt inflytande kring sextonhundratalet eller så, men de flesta sådana former har sedan dess försvunnit igen (som porträtterna i [WikiSve]Lenngren[/WikiSve]s dikt).

Så det hör nog till normal språkkänsla att man upplever -er som lämpligare för personer och -a för abstrakta saker.

Folk som säger "ett X-box", "ett Playstation", etc stör jag mig på. Säger de "ett box", "ett järnvägsstation" också? Det heter ju "EN X-box" osv... EN låda, EN station, EN spelkonsol, EN dator (som inte heter "data"; folk ska även sluta säga "jag spelade på datan igår" om de inte menar hasardspel om information).