Marjatta skrev:

HGJ skrev:

Flinta skrev:Juste går lika bra som sjysst, eller?

Tiosidig tråd:

http://www.aspergerforum.se/schysst-eller-schyst-t29688.html

Bra att vi fokuserar på de verkligt viktiga frågorna ^^

Jag vet inte vem som har ensamrätten att avgöra vilka frågor som är dom verkligt viktiga frågorna

Flinta skrev:

Marjatta skrev:

HGJ skrev:Tiosidig tråd:

http://www.aspergerforum.se/schysst-eller-schyst-t29688.html

Bra att vi fokuserar på de verkligt viktiga frågorna ^^

Jag vet inte vem som har ensamrätten att avgöra vilka frågor som är dom verkligt viktiga frågorna

Jag. Såklart.

Sen anser du samma. Och sen blir det krig.

Mats skrev:

Marjatta skrev:SAOL stavar av nån anledning schyst med ett s. De har även stavningen sjyst. Personligen tycker jag båda ser konstiga ut men det är väl bara en vanesak.

Och jag tycker stavningen schysst är fullständigt ologisk. Det finns mängder med ord med kort vokal följt av -st, t.ex: mast, trast, fest, kvist, trist, ost, kost, dust, tyst, knyst, bäst, präst, röst, höst. Det finns ingen som helst anledning att inte låta den försvenskade stavningen av juste, alltså schyst, följa det mönstret.

SAOL har alltså all anledning att stava schyst utan dubbel-s. Det är inte konstigt alls.

Enda argumentet för schysst är väl att den stavningen är väletablerad. Antar att det var ungdomsböcker o.dyl. på 70-talet som ville ha en svenskare stavning som etablerade schysst. De hade svensk stavning på alla möjliga slanguttryck med utrikiskt ursprung, om jag minns rätt, och var nog mest brydda om att det skulle se lite coolt ut. Schyst har jag knappt sett. Därför reagerar min hjärna på det som "fel". Har inte för avsikt att lära om, särskilt som Svensk ordbok har med båda ... och faktiskt lägger ordet under schysst, inte schyst.

Eg. är det väl rätt märkligt att ta till stavningen sch. Det finns väl annars bara i gamla ord, av historiska skäl? Författarna och översättarna till ungdomsböckerna ifråga tyckte nog att sjyst såg lite fånigt ut. Men ska man verkligen följa de vanligaste reglerna borde man väl stava så. Jag fortsätter med schysst (i den mån jag nu skriver ordet).

Uppenbarligen går ämnet att bråka om i tio sidor. Det har jag inte för avsikt att göra.

Marjatta skrev:Eg. är det väl rätt märkligt att ta till stavningen sch. Det finns väl annars bara i gamla ord, av historiska skäl?

Nej, det stämmer inte. Det finns ingen etablerad standard för hur franska sje-ljud stavas när stavningen försvenskas, men ett annat ord med sch och franskt ursprung är dusch.

Marjatta skrev:Författarna och översättarna till ungdomsböckerna ifråga tyckte nog att sjyst såg lite fånigt ut. Men ska man verkligen följa de vanligaste reglerna borde man väl stava så.

Nej, det stämmer inte heller att det skulle stavas så enligt vanliga stavningsregler. Det finns inget annat svenskt ord med bokstavskombinationen sjy. Den ser verkligen fånig ut. Om man skulle följa de vanligaste stavningsreglerna skulle det stavas skyst, men schyst funkar alldeles utmärkt.

Marjatta skrev:Jag fortsätter med schysst (i den mån jag nu skriver ordet).

Och jag fortsätter med schyst (i den mån jag nu skriver ordet).

Mats skrev:Nej, det stämmer inte. Det finns ingen etablerad standard för hur franska sje-ljud stavas när stavningen försvenskas, men ett annat ord med sch och franskt ursprung är dusch.

Det jag skrev, var att jag inte trodde NYA lånord brukar få stavningen sch. Det kan för all del vara fel men dusch är ett dåligt exempel på det, med belägg från 1808 (SAOB).

Mats skrev:Nej, det stämmer inte heller att det skulle stavas så enligt vanliga stavningsregler. Det finns inget annat svenskt ord med bokstavskombinationen sjy. Den ser verkligen fånig ut. Om man skulle följa de vanligaste stavningsreglerna skulle det stavas skyst, men schyst funkar alldeles utmärkt.

Det har jag väl inte eg. påstått, men ...

... finns det verkligen någon sådan stavningsregel? Länka i så fall gärna till den. Jag trodde att sje-ljuden normalt har sin stavning av historiska skäl, dvs hur ord tidigare uttalats. Möjligt att det mest gäller tje-ljuden.

I grundskolan lär man sig minnesregler, som täcker in de flesta fallen. Det är inte riktigt samma sak som att detta är regler som styr hur ännu inte påkomna svenska ord i framtiden ska stavas.

Marjatta skrev:Det jag skrev, var att jag inte trodde NYA lånord brukar få stavningen sch. Det kan för all del vara fel men dusch är ett dåligt exempel på det, med belägg från 1808 (SAOB).

Jag tror det är ovanligt med nya låneord från franskan över huvud taget, så att hitta ett nytt franskt låneord där sje-ljudet har blivit sch kan bli svårt. I och för sig skulle jag önska att genre försvenskades till schanger.

Marjatta skrev:Det har jag väl inte eg. påstått, men ...

... finns det verkligen någon sådan stavningsregel?

Det jag påstod är att det inte finns något annat svenskt ord med bokstavskombinationen sjy. Det har jag kollat i SAOL. Tycker det borde räcka som källa. Men om du kan motbevisa mig så ger jag mig.

Marjatta skrev:I grundskolan lär man sig minnesregler, som täcker in de flesta fallen. Det är inte riktigt samma sak som att detta är regler som styr hur ännu inte påkomna svenska ord i framtiden ska stavas.

Då är det väl bra om de nya orden får stavningar som överensstämmer med minnesreglerna?

Mats skrev:

Marjatta skrev:I grundskolan lär man sig minnesregler, som täcker in de flesta fallen. Det är inte riktigt samma sak som att detta är regler som styr hur ännu inte påkomna svenska ord i framtiden ska stavas.

Då är det väl bra om de nya orden får stavningar som överensstämmer med minnesreglerna?

Det är en av de saker som spelar roll. Om nya ords stavning liksom stämmer med mönstren. Jag säger bara att annat också spelar roll, att det inte är självklart att det är det enda som gäller.

Jag gissar att de som pluggat in ords stavning mha såna minnesregel kan bli rejält störda av nya undantag mot dem. Själv har jag lärt mig stäva på annat sätt, så jag rycker på axlarna. Språkmänniskorna på universiteten osv. tittar numera så gott som enbart på hur folk faktiskt pratar och skriver, och avstår från att prata om rätt och fel. Jag tycker det har gått lite väl långt ... men mänskligt språk är inte logiskt, inte som de språk man använder för att prata med datorer ...

Marjatta skrev: Själv har jag lärt mig stäva på annat sätt,

Är detta ett språkfel? "Håll avstånd på 1,5 meter." Jag skulle skrivit "Håll avstånd på minst 1,5 meter." Jag har ingen lust med att alla kunder ska vara uppradade genom hela affären på 1,5 meter mellan. Det verkar lite robotiskt. Och läskigt att måsta vara så nära någon, springa ifatt den så den inte smiter undan avståndet.

Kidzi skrev:Är detta ett språkfel? "Håll avstånd på 1,5 meter." Jag skulle skrivit "Håll avstånd på minst 1,5 meter." Jag har ingen lust med att alla kunder ska vara uppradade genom hela affären på 1,5 meter mellan. Det verkar lite robotiskt. Och läskigt att måsta vara så nära någon, springa ifatt den så den inte smiter undan avståndet.

Ja, jag håller med dig. Regeln "Håll avstånd på 1,5 meter" anger ju ett exakt avstånd; inte längre, inte kortare. När jag står i kö i butiker strävar jag alltid efter att stå minst två meter från personen framför mig. Går inte det så lämnar jag kön.

Det gällde dessutom hela affären, inte bara kassakön.

Kidzi skrev:Är detta ett språkfel? "Håll avstånd på 1,5 meter." Jag skulle skrivit "Håll avstånd på minst 1,5 meter." Jag har ingen lust med att alla kunder ska vara uppradade genom hela affären på 1,5 meter mellan. Det verkar lite robotiskt. Och läskigt att måsta vara så nära någon, springa ifatt den så den inte smiter undan avståndet.

Jag tror inte att det är ett språkfel. Det är att utelämna info som läsaren lätt kan fylla i själv ... vilket vi aspiga då har svårt för. "Håll avstånd på 1,5 meter" kan nog betyda exakt, eller minst så mycket, eller kanske till och med maximalt, beroende på sammanhang.

Har man för många ord kommer medelsvensson inte orka läsa meningen så det gäller att hålla det så koncist som möjligt.

Inget fel, men svårförståeligt:

Ibland står det att något "knappast kan överskattas".
Jag vet att det betyder att något är bra, men jag måste alltid tänka efter om det blir rätt.

Även "knappast kan underskattas" förekommer, vilket är ännu knepigare att förstå.

Nu låter jag väl som om jag är i Dagny Carlssons ålder, men kan inte folk längre skilja på när det ska vara hans/hennes/deras och sin/sitt? I Josefin Johanssons barnbok om Sveriges drottningar är det massor av fel av typen "Kristinas föräldrar var oroliga över deras dotter" och "drottningen kämpade för hennes folk". Och i dag lyssnade jag på en podd där det hela tiden var "hon dansade runt i hennes rum, iklädd hennes älsklingströja", etc. Urrk.
Beror det på påverkan från engelska, där man ju inte skiljer på de här pronomenformerna?

Kahlokatt skrev:[K]an inte folk längre skilja på när det ska vara hans/hennes/deras och sin/sitt?

Nej, det verkar inte så, jag var inne på det i tråden deras istället för sin. Jag tycker jag hör förvirrande exempel var och varannan dag, även i Sveriges Radio.

För inte så länge sedan var det en reporter på lokalnyheterna som sade något om att "XX är orolig att något skall hända sitt barn"...
Ursäkta, jag skall bara gå och hälla handsprit i öronen...

Kahlokatt skrev:Ursäkta, jag skall bara gå och hälla handsprit i öronen...

Förlåt, men det var roligt sagt!

Jag skrev "madame Flod" men det ska vara madam.

Antalet fall av covid-19 ökar i Region Stockholm och fler personer behöver sjukhusvård.

-Nu är det skarpt läge, säger smittskyddsläkaren Maria Rotzén Östulund.

https://amp.svt.se/nyheter/lokalt/stock ... for-mycket

Missbruk av uttrycket "skarpt läge" tycker jag. Det är ingen flytande gräns mellan normalt/löst läge och skarpt. Det är antingen eller.
Kommer väl från militären, att använda övningsammunition eller "skarp" stridsammunition.

Dagobert skrev:

Antalet fall av covid-19 ökar i Region Stockholm och fler personer behöver sjukhusvård.

-Nu är det skarpt läge, säger smittskyddsläkaren Maria Rotzén Östulund.

https://amp.svt.se/nyheter/lokalt/stock ... for-mycket

Missbruk av uttrycket "skarpt läge" tycker jag. Det är ingen flytande gräns mellan normalt/löst läge och skarpt. Det är antingen eller.
Kommer väl från militären, att använda övningsammunition eller "skarp" stridsammunition.

Ännu ett sätt att få ngt slags extra tyngd i ett "alle man på däck" vokabulär de snott från marinen eller armén, detsamma när de basunerar ut att det är "stabsläge"...