Läst på internet: "Min storebror har asperberges (vet inte hur det stavas)". Nej, uppenbarligen vet du inte.

Meppe: Lik förbaskat gissar människan.

Jo, och det stod rätt stavat flera gånger än jag orka räkna i de tre tidigare inläggen i diskussionen+rubriken.

Läste en gammal artikel om en sångerska som fått "Kristian Nilssons stipendium". OK, alla känner inte till den förtjusande Christina Nilsson, men om man är journalist och skriver om kulturstipendier måste man väl ändå ha LITE koll...

Säker på att det inte var den här sångarens stipendium?

Skulle göra mig MYCKET förvånad!
Tidningen var från 1978, så den där snubben var nog inte ens född då. Dessutom hade sångerskan också fått Jenny Lind-stipendiet. Få se, det var hon...vad heter hon...Uppsala-profil, Margareta....Jonth! Så heter hon ja!

Margareta Jonth?

Ah, du hann före!

Eller exakt samtidigt? Nåja, vi kan iallafall konstatera att det fanns djup obildning bland kulturjournalister redan på Jonths tid.

Zombie skrev:Margareta Jonth?

Är ni säkra på att hon inte heter Joint i efternamn? (Skulle i så fall passa i Passande namn?!)

Tydligen tror många nuförtiden att drygt betyder "ungefär". Det gör mig TOKIG!!!! Drygt betyder "lite mer än", inte "ungefär"!

Kahlokatt skrev:Var och fikade i en galleria i stan. De hade kakor för barn, stora "cookies" med hallonsmak och med greppvänlig pinne. De hette inte "barnvänliga kakor" eller något liknande, utan "barn-cookies". Men det betyder ju "ladu-kakor"!

Lokalnyheterna. Ungarna i Djursholm skulle träffa kungaparet. TV-journalist frågade Carl, ca 7: "Nå, vet du vem ni skall få träffa nu då?"
Carl: "Mmm...drottning...Silvia...och kung...Karlsson!?"

Kahlokatt skrev:Tydligen tror många nuförtiden att drygt betyder "ungefär". Det gör mig TOKIG!!!! Drygt betyder "lite mer än", inte "ungefär"!

Visst är det drygt...

Många slänger in ett och där det ska vara att.
Fel: Han gick för OCH hämta mjölk.
Rätt: Han gick för ATT hämta mjölk.

Ja, det är märkligt hur många som är osäkra eller tar fel på det. Det är väl fortfarande ingen som uttalar ett tydligt "och" i det första exemplet?

Apropå att/och har jag tänkt på varför man "går och handlar" och inte "går att handla" som jag tror är uttryckets ursprung. Jag förmodar i så fall att r i "handlar" först lades till i talspråket och att "att" blev "och" för att det ska låta grammatiskt korrekt i skriftspråket.

Musicus skrev:Ja, det är märkligt hur många som är osäkra eller tar fel på det. Det är väl fortfarande ingen som uttalar ett tydligt "och" i det första exemplet?

Jag har hört fok säga och i det första exemplet.

Zirre skrev:

Musicus skrev:Ja, det är märkligt hur många som är osäkra eller tar fel på det. Det är väl fortfarande ingen som uttalar ett tydligt "och" i det första exemplet?

Jag har hört fok säga och i det första exemplet.

Kanske blir det talspråkets "å" som tar över när man förenklar skriftspråket.

Flia skrev:

Zirre skrev:

Musicus skrev:Ja, det är märkligt hur många som är osäkra eller tar fel på det. Det är väl fortfarande ingen som uttalar ett tydligt "och" i det första exemplet?

Jag har hört fok säga och i det första exemplet.

Kanske blir det talspråkets "å" som tar över när man förenklar skriftspråket.

Kanske det men det ska ändå vara ett ATT för att vara gramatiskt korrekt. (heter det så?)

Man kan också uttrycka det så att ordet och på grund av allmänt uttal har blivit homonymt med infinitivmärket att; en utveckling som dock (ännu) inte har godtagits i skriftspråket. Men det är ett uttal som säkert är flera hundra år gammalt, väl etablerat även i norskan (där det återges i skriften, även om man fortfarande stavar olika: å respektive og) och som nog sedan länge är på tillbakagång i svenskan i takt med att skola och massmedia har slagit igenom.

Och vill man anmärka på språkligt förfall finns det mycket som är värre. Inte minst hur själva begreppssystemet nu håller på att lösas upp under trycket av det engelska, så att svenska texter från för ett par årtionden sedan, eller alldeles nyskrivna av medelålders och äldre, blir obegripliga för yngre läsare eftersom nyckelord betyder andra saker än deras etymologiska motsvarigheter i engelskan. Fast det är klart, det upptäcker man ju inte om man aldrig läser svenskspråkiga texter av folk stort äldre än en själv.

Men det är nästan alltid sådana saker som och/att språkpoliserna anmärker på, eller om det "ska" heta mald eller malen. (Det går bra med båda; malen har äldre anor. I en och annan dialekt kanske man också kan höra mol för malde ännu något år.) Märklig, folks förmåga att sila mygg och svälja kameler.

Drygt i den här betydelsen är väl ett offer för det engelska betydelselånandet, antar jag. Eftersom begreppet inte finns på engelska använder folk det inte, utan säger istället litet mer än; när de sedan ändå stöter på det vet inte vad det betyder mer än en vag föreställning om att det har med mängd att göra.

Ett av barnen fick hem en lapp från skolan där det meddelades att det är dags för "flourlackning" av tänderna i nästa vecka. Det kan väl inte vara bra att lägga mjöl på tänderna. Det kan ju orsaka karies. Och dessutom, varför använda svengelska, när vi har ordet mjöl redan?

... och för den som inte vet det och inte klickar på länken: motsatsen till drygt är knappt. Knappt en meter kan alltså vara de där 95 centimeterna. Drygt en meter kan vara till exempel 105 centimeter och ungefär en meter kan vara både 95 och 105.

Undrar om någon har undersökt hur många som förstår de båda andra orden?

Bra förklarat!

Sen undrar jag om vi inte diskuterat tidigare det där med huruvida det ska vara knappt eller nästan när man vill förmedla hur lite eller mycket man har av någonting.

"Knappt en tiondel av de anställda är nöjda med de nya arbetstiderna."

"Nästan hälften av alla elever har någon gång haft ont i magen inför ett prov."

Byt ut orden så får meningarna en helt annan betydelse, eller hur?

På nyheterna tycker jag att de ofta använder 'knappt' fel.

"Knappt en miljon tros nu vara saknade efter senaste jordskalvet."

Det är ju inget knappt med en miljon, där borde man väl sagt 'nästan' istället?