Alien skrev:Om man tänker på t ex Skellefteå (Nordvolt) så behövs det arbetskraft och därmed bostäder.

Sundsvalls Tidning 7 januari 2025 skrev:Den krisdrabbade batteritillverkaren Northvolt – med tusentals anställda i Skellefteå och Västerås – står inför ännu en ödesdag.

Ägarna samlas i morgon för att besluta om fortsatt verksamhet eller likvidation.

DN Kultur 2024-12-02 skrev:Få bostadsreformer har blivit så utskällda och baktalade. Men genom miljonprogrammet fick människor moderna, praktiska och välplanerade hem och många har älskat att bo i dem, skriver författaren Maja Larsson.
---
Människor flyttade från andra länder till Sverige för att arbeta, och inom landet pågick urbaniseringen i vrålfart – men det fanns inte tillräckligt med bostäder. De som fanns var dessutom små: den vanligaste bostadsformen, oavsett storlek på familj, var år 1960 två rum och kök. Till råga på allt var bostäderna hopplöst omoderna: vart tredje hushåll hade inte egen toalett inomhus. Min pappa, född 1966, bodde sina första år i en sådan lägenhet i Annedal i Göteborg, med kallvatten inne och dass på gården.
---
Socialdemokraternas ungdomsförbund, med Ingvar Carlsson som ordförande, föreslog 1964 en storsatsning på bostadsbyggande: 100 000 nya bostäder om året i tio år. Året därpå klubbades förslaget igenom i riksdagen.

Spoiler: visa

Det var inte som att det aldrig hade byggts i Sverige tidigare – 1964 byggdes faktiskt 85 000 bostäder. Det nya var takten, den stora skalan och – framför allt – långsiktigheten. Kommunerna behövde bli mer aktiva när det gällde att hitta, skaffa och upplåta mark. Byggföretagen behövde bli större och deras processer mer industriella. Statliga lån skulle delas ut till byggherrar som garanterade den senaste bostadsstandarden. Det räckte inte med några fjuttiga lägenhetshus här och där. Det skulle vara mycket, det skulle vara effektivt och det skulle vara för den breda massan.

Det finns så många myter om miljonprogrammet som behöver avlivas. Nummer ett: att det typiska miljonprogramsområdet är ett höghusområde. Det stämmer inte. Av den dryga miljon bostäder som faktiskt byggdes i Sverige mellan 1965 och 1974 bestod en tredjedel av radhus och villor. De välplanerade 1960-talsradhusen vi dreglar över på Hemnet, de festliga småhusen i mexitegel och de bastanta 1970-talsvillorna med gillestuga och pannrum – ja, de utgjorde alltså en tredjedel av hela miljonprogrammet. Två tredjedelar av bostäderna bestod av lägenheter i flerfamiljshus, och den vanligaste höjden på dessa hus var tre våningar. De riktigt höga husen, på åtta våningar eller mer, var i klar minoritet.

Myt nummer två: att miljonprogrammet bara bestod av råa, gråa betongfasader. Det stämmer förstås inte heller; det i särklass mest förekommande fasadmaterialet var tegel.
---
Myt nummer tre: att det viktigaste var att få fram lägenheter att stoppa in alla människor i, utan att tänka på kvalitet. Också fel. Arkitekten och lektorn Erik Stenberg, som forskat om miljonprogrammets byggsystem i femton år, berättar i ett spännande klipp på Youtube: ”Det finns skräckexempel, men det är i huvudsak väldigt bra hus. De är stabila, välbyggda och kommer stå under en lång tid.” De som byggde flerfamiljshus lydde också under strikta regler vad gällde planering, trivsel och säkerhet.

Hem & Hyra 21 mars 2011 skrev:Flera hundra barn i Stockholms län blir sjuka av fukt– och mögelskador i hyreslägenheter. Sämst är miljonprogramslägenheterna. Det säger forskaren Gunnel Emenius på Karolinska institutet.
---
De hus som har flest fukt– och mögelproblem och där människor säger att de har mest besvär är miljonprogramslägenheterna.
– Risken för byggnadsskador är stor i 60-talslägenheterna. Minst besvär har de som bor i hus byggda före 1940-talet. Vad vi sett hittills har de som bor i nya hus mindre besvär, säger hon.
---
Hon understryker dock att majoriteten av lägenheterna även i miljonprogrammet är i bra skick. Ungefär 20 procent av bostäderna har fukt– eller mögelskador. Generellt är det vanligare med fuktskador i villor än i lägenheter. Mycket tyder också på att problemen är mindre i nybyggda lägenheter.

”Riv Skärholmen” skrev Dagens Nyheter någon dag efter stadsdelens invigning år 1968. Året därpå sände SVT ett program där en hemmafru berättade om hur hemskt, ödsligt och instängt det var att bo i den nya Göteborgsförorten Tynnered.
---
Kritiken kan inte ha varit oväntad – ingen i Sverige var ju van vid att bo så. Bara ett par decennier tidigare var mer än hälften av befolkningen jordbrukare och levde i enplanshus mitt i naturen.

I Göteborgs-Tidningen berättar 25 av 26 tillfrågade att de aldrig vill flytta från Tynnered.

Spoiler: visa

”Vi har ljuvliga badplatser på sommaren, och på vintern finns det kurser i tex gymnastik och batik. Jag trivs utmärkt och skulle inte vilja flytta”, säger hemmafrun Barbro. Grannen Anne-Marie tycker att det finns ”så mycket trevligt för barnen. Det får man inte glömma”. 28-åriga Norma trivs men ”saknar en biograf”.

En 75-årig dam berättar att hon för första gången i livet har eget badrum, kylskåp och toalett. ”Man kan inte bättre ha’t”, säger hon.

Då hände det som inte fick hända: oljekris, arbetslöshet, lågkonjunktur, minskad invandring och gröna vågen. Plötsligt stod var tionde ny lägenhet tom, och på en del ställen var det ännu värre. I Rosengård stod hälften av lägenheterna lediga. I Navestad, Norrköping: var tredje. Vakanserna satte prägel på dessa områden. Under den här perioden infördes dessutom ett ränteavdrag som gjorde det mer fördelaktigt att äga sitt boende. De som hade råd flyttade från sina hyresrätter och tittade aldrig tillbaka. När 1990-talet kom med kraftigt ökad invandring och ny arbetslöshet stod lägenheterna där, som i beredskap, och erbjöd tak över huvudet till de som behövde. Naturligtvis med segregation och utanförskap som två av konsekvenserna.