Selma skrev:

kattkvinna skrev:Källor orkar du leta upp själv, Selma, tills du hittar något mer uttömmande svar än vad jag kan ge.

Nej, jag orkar inte.

Se mitt inlägg ovan.
Det finns inget som säger att Aspergers syndrom inte kan innebär en tillräckligt stor funktionsnedsättningar för att berättiga till sjukersättning, även om så oftast inte är fallet, och statistiken visar att genomgripande utvecklingsstörningar (vilket inkluderar Asperger) är en relativt vanlig grund för att bevilja sjuk-/aktivitetsersättning (se http://statistik.forsakringskassan.se/r ... 007-02.pdf och http://www.forsakringskassan.se/wps/wcm ... OD=AJPERES).

Selma skrev:

Thurizas skrev:Finns det någon här som verkligen blivit sjukskriven på grund av Asperger och inte på grund av följderna?

Se där. Inte bara jag som undrar.

Bland annat jag har redan svarat att ja, jag har blivit det.

Tack för länkarna. Mycket intressanta!

D e tråkigt när man inser att man inte har råd med lokaltrafikkortet. Och semester.. den får man ofta fixa så gott d går på hemmaplan. Det finns trevliga saker bakom hörnet, iaf i min kommun.

Jag tycker aktivitets - och sjukersättningen ska fortsätta vara på samma låga nivå så att den inte utnyttjas i onödan.. Lätt o skriva, jag vet.

Flinta skrev: Jag tycker aktivitets - och sjukersättningen ska fortsätta vara på samma låga nivå så att den inte utnyttjas i onödan.. Lätt o skriva, jag vet.

Hur menar du?
Det är inte många som får det beviljat så det utnyttjas verkligen inte i onödan...

Flinta skrev:D e tråkigt när man inser att man inte har råd med lokaltrafikkortet. Och semester.. den får man ofta fixa så gott d går på hemmaplan. Det finns trevliga saker bakom hörnet, iaf i min kommun.

Jag tycker aktivitets - och sjukersättningen ska fortsätta vara på samma låga nivå så att den inte utnyttjas i onödan.. Lätt o skriva, jag vet.

Så dumt. Trycka till och bokstavligen förstöra livet (ekonomiskt) för folk, för att man inte kan se till att rätt personer får ersättningen.

Jag tycker att sjuka och handikappade ska ha MER möjligheter att leva än nu. Man väljer inte att bli arbetsoförmögen.

Zima33 skrev:

Flinta skrev: Jag tycker aktivitets - och sjukersättningen ska fortsätta vara på samma låga nivå så att den inte utnyttjas i onödan.. Lätt o skriva, jag vet.

Hur menar du?
Det är inte många som får det beviljat så det utnyttjas verkligen inte i onödan...

Så Fk:s kontrollanter jobbar förgäves?

Bror Duktig skrev:

Flinta skrev:D e tråkigt när man inser att man inte har råd med lokaltrafikkortet. Och semester.. den får man ofta fixa så gott d går på hemmaplan. Det finns trevliga saker bakom hörnet, iaf i min kommun.

Jag tycker aktivitets - och sjukersättningen ska fortsätta vara på samma låga nivå så att den inte utnyttjas i onödan.. Lätt o skriva, jag vet.

Så dumt. Trycka till och bokstavligen förstöra livet (ekonomiskt) för folk, för att man inte kan se till att rätt personer får ersättningen.

Jag tycker att sjuka och handikappade ska ha MER möjligheter att leva än nu. Man väljer inte att bli arbetsoförmögen.

Det är ju så individuellt vad LEVA är. Vissa med aktivitets- och sjukersättning har ett behov av att konsumera mer (fast fortf lite i förhållande till "vanligt folk") än andra (t ex kläder, mat, teknik, fritidsaktiviteter) medan andra har samma behov fast i mindre utsträckning. Var o hur man bor spelar roll när det kommer till bostadskostnader.. Tänker på den viktiga hyran.

Själv kan jag (i mina bättre perioder) sakna pengar för att åka tåg o hälsa på familjemedlemmar och det är nog d värsta med att ha en låg inkomst. Att inte ha råd med mer eller mindre oförutsägbara utgifter är jobbigt, t ex om kylskåpet, dammsugaren, micron plötsligt går sönder. Iofs finns det sopborstar.. o en micro är ju onödig lyx.. egentligen.. men kylskåpet - det - måste jag ha.

Om jag hade mer pengar skulle jag lägga dom på hälsa o friskvård. Idag gör jag så gott jag kan, mkt gratissaker blir d.

Flinta skrev:

Zima33 skrev:

Flinta skrev: Jag tycker aktivitets - och sjukersättningen ska fortsätta vara på samma låga nivå så att den inte utnyttjas i onödan.. Lätt o skriva, jag vet.

Hur menar du?
Det är inte många som får det beviljat så det utnyttjas verkligen inte i onödan...

Så Fk:s kontrollanter jobbar förgäves?

Det lär de till stor del ha visat sig göra. Men eftersom det inte är lika politiskt opportunt som drevet mot det "utbredda fusket" är (som alltså i praktiken slår mot dem som inte kan arbeta) har det inte heller slagits upp lika stort. Finns gamla trådar om.

Flinta skrev:o en micro är ju onödig lyx.. egentligen..

Kan vara det som räddar mathållningen för en som inte orkar laga mat.

Det där med anpassning till fattigdom har också skrivits om förut och jag orkar inte upprepa. Låt mig bara konstatera att det är väldigt individuellt, på sätt som folk inte rår för, och att det också har med ens möjligheter till rehabilitering att göra. Så länge man räknar med att kunna (åter)gå i arbete utan att behöva en storvinst på Lotto för att få råd med den privatvård som måste ersätta där den allmänna brister, eller få råd med vanliga glädjeämnen i vardagen som kan vara nödvändiga för att hålla livsgnistan över vattenytan, kan man stå ut med mycket mer fattigdom än efter det ögonblick man har insett att man kanske aldrig kommer att få det bättre.

Flinta skrev:Själv kan jag (i mina bättre perioder) sakna pengar för att åka tåg o hälsa på familjemedlemmar och det är nog d värsta med att ha en låg inkomst

det där drabbar i princip alla. jag har inte råd att bara hoppa på ett tåg och åka dit jag vill, trots att jag jobbar. saker kostar, och man justerar sina utgifter till sina inkomster så de flesta går inte särskilt mycket plus.

Zombie skrev:

Flinta skrev:o en micro är ju onödig lyx.. egentligen..

Kan vara det som räddar mathållningen för en som inte orkar laga mat.

D stämmer f mig, jag lagar aldrig mat på spisen.

Fenren skrev:

Flinta skrev:Själv kan jag (i mina bättre perioder) sakna pengar för att åka tåg o hälsa på familjemedlemmar och det är nog d värsta med att ha en låg inkomst

det där drabbar i princip alla. jag har inte råd att bara hoppa på ett tåg och åka dit jag vill, trots att jag jobbar. saker kostar, och man justerar sina utgifter till sina inkomster så de flesta går inte särskilt mycket plus.

Förtydligande: Åka o hälsa på en familjemedlem ca 4 timmars tågresa bort i genomsnitt en gång om året.

Fenren skrev:det där drabbar i princip alla. jag har inte råd att bara hoppa på ett tåg och åka dit jag vill, trots att jag jobbar. saker kostar, och man justerar sina utgifter till sina inkomster så de flesta går inte särskilt mycket plus.

Det är ju det som är grejen, man måste börja fundera på vad man värderar högst. Fritiden eller prylarna? Vilka prylar i såna fall? Desto färre grejer och utgifter man har, desto friare är man.

sebastian skrev:Till er Aspergare där ute som lyfter bidrag pga er diagnos, vad får ni ut egentligen? Vad jag har förstått så har vi rätt till aktivitetsersättning som är på ca 5,700kr rent.

Detta kan man väl knappast klara sig på? Vad är det absolut det mesta man kan få ut om man "utnyttjar" systemet till fullo med alla bidrag?

Jag är inte ute efter att lyfta bidrag själv, men minns när jag gick i skolan (förlängd skolgång) så fick jag aktivitetsbidrag.

Ponera nu att man är typ 22-28 års åldern (vilket jag är), och jag skulle vilja använda mig av systemet, jag vill dessutom flytta hemifrån tillsammans med min flickvän och börja ett liv tillsammans med henne, och vi ska ha bil, telefoner, hyra, och andra utgifter.

Får man då ett bostadsbidrag också på ytterligare 2-4 tusen? Fortfarande känns summan rejält fjuttig.

Lämnar över svaret till er som är lite mer sakkunniga i det hela.

Du kan även ansöka om handikapsersättning från och med juli det året man fyller 19, samma som med aktivitetsersättningen.

Y3p3p skrev:Du kan även ansöka om handikapsersättning från och med juli det året man fyller 19, samma som med aktivitetsersättningen.

Handikappersättning kan man bara få om man har stora extra utgifter pga sitt handikapp.

jag får ca 6300 efter skatt, jag har inte fått bostdstillägg nån gång eftersom jag bott ihop med min man hela tiden (då pojkvän) och han hade för hög årsinkomst (han springvickar och har alltid sommarjobb så 2½ mån med ca 13 000 förstörde månaderna då han tjänade 0) eftersom redan innan vi var gifta räknades vi som gifta enligt både FK och soc så han hade försörjningsplikt på mig och jag på honom de gånger han tjänade 0, inge halva bostadstillägg här inte.

mina 6300 skulle inte räcka till att försörja min man men skulle han tex få samma summa som mig skulle vi leva i rejäl lyx (10 000 behöver vi per månad för att leva + lägga undan pengar).
Men då tyckte vi då vi bodde i senste lägenheten att då vi äntligen fick socbidrag så var vi rika så vi är nästan mästare på att leva smått

rapchic skrev:jag får ca 6300 efter skatt, jag har inte fått bostdstillägg nån gång eftersom jag bott ihop med min man hela tiden (då pojkvän) och han hade för hög årsinkomst (han springvickar och har alltid sommarjobb så 2½ mån med ca 13 000 förstörde månaderna då han tjänade 0) eftersom redan innan vi var gifta räknades vi som gifta enligt både FK och soc så han hade försörjningsplikt på mig och jag på honom de gånger han tjänade 0, inge halva bostadstillägg här inte.

mina 6300 skulle inte räcka till att försörja min man men skulle han tex få samma summa som mig skulle vi leva i rejäl lyx (10 000 behöver vi per månad för att leva + lägga undan pengar).
Men då tyckte vi då vi bodde i senste lägenheten att då vi äntligen fick socbidrag så var vi rika så vi är nästan mästare på att leva smått

Jag känner igen fenomenet att man blir en mästare på att leva smått.
Jag kan finna glädje i små ting.
Men jag tycker synd om min tonåring som aldrig kan få vara ansvarslös tonåring och kunna andvända sitt studiebidrag till nöjen och inte till mat.
Han bor i eget boende och inackorderings bidraget räcker bara till halva hyran.
Jag jobbar dock, men har lägsta lönen på kommun.
Det är fräckt när man jobbar att man nästan behöver söka socialbidrag.
Skit system.
Jag menar kommunen som inte kan betala ordentligt .
Nu otade jag förstås! Ber om ursäkt!

Kattmamma skrev:

rapchic skrev:jag får ca 6300 efter skatt, jag har inte fått bostdstillägg nån gång eftersom jag bott ihop med min man hela tiden (då pojkvän) och han hade för hög årsinkomst (han springvickar och har alltid sommarjobb så 2½ mån med ca 13 000 förstörde månaderna då han tjänade 0) eftersom redan innan vi var gifta räknades vi som gifta enligt både FK och soc så han hade försörjningsplikt på mig och jag på honom de gånger han tjänade 0, inge halva bostadstillägg här inte.

mina 6300 skulle inte räcka till att försörja min man men skulle han tex få samma summa som mig skulle vi leva i rejäl lyx (10 000 behöver vi per månad för att leva + lägga undan pengar).
Men då tyckte vi då vi bodde i senste lägenheten att då vi äntligen fick socbidrag så var vi rika så vi är nästan mästare på att leva smått

Jag känner igen fenomenet att man blir en mästare på att leva smått.
Jag kan finna glädje i små ting.
Men jag tycker synd om min tonåring som aldrig kan få vara ansvarslös tonåring och kunna andvända sitt studiebidrag till nöjen och inte till mat.
Han bor i eget boende och inackorderings bidraget räcker bara till halva hyran.
Jag jobbar dock, men har lägsta lönen på kommun.
Det är fräckt när man jobbar att man nästan behöver söka socialbidrag.
Skit system.
Jag menar kommunen som inte kan betala ordentligt .
Nu otade jag förstås! Ber om ursäkt!

jag har alltid behövt leva på studiebidraget (inte festa och dyl) jag flyttade hemifrån då jag började gymnasiet nämligen så man kan ha samma "problem" utan att det är pga nåns låga inkomst.

Kattmamma skrev:

rapchic skrev:jag får ca 6300 efter skatt, jag har inte fått bostdstillägg nån gång eftersom jag bott ihop med min man hela tiden (då pojkvän) och han hade för hög årsinkomst (han springvickar och har alltid sommarjobb så 2½ mån med ca 13 000 förstörde månaderna då han tjänade 0) eftersom redan innan vi var gifta räknades vi som gifta enligt både FK och soc så han hade försörjningsplikt på mig och jag på honom de gånger han tjänade 0, inge halva bostadstillägg här inte.

mina 6300 skulle inte räcka till att försörja min man men skulle han tex få samma summa som mig skulle vi leva i rejäl lyx (10 000 behöver vi per månad för att leva + lägga undan pengar).
Men då tyckte vi då vi bodde i senste lägenheten att då vi äntligen fick socbidrag så var vi rika så vi är nästan mästare på att leva smått

Jag känner igen fenomenet att man blir en mästare på att leva smått.
Jag kan finna glädje i små ting.
Men jag tycker synd om min tonåring som aldrig kan få vara ansvarslös tonåring och kunna andvända sitt studiebidrag till nöjen och inte till mat.
Han bor i eget boende och inackorderings bidraget räcker bara till halva hyran.
Jag jobbar dock, men har lägsta lönen på kommun.
Det är fräckt när man jobbar att man nästan behöver söka socialbidrag.
Skit system.
Jag menar kommunen som inte kan betala ordentligt .
Nu otade jag förstås! Ber om ursäkt!

Har du inte fått underhållsbidrag och bostadsbidrag ifrån FK?

Bara som ett klargörande även om det framgår i tidigare inlägg. Det är inte diagnosen som ger rätt till Sjukersättning, Aktivitetsersättning eller Bostadstillägg.
Det är arbetsförmågan, eller snarare avsaknaden av, som avgör om man har rätt till dessa ersättningar.

Sen hörde jag här om dagen att de tydligen finns något som heter habiliteringsstöd eller ev. rehabiliteringsstöd som man tydligen kan få. Vad detta exakt är eller hur det fungerar vet jag inte men som jag fattade var detta stöd kopplat till diagnosen.

Allt stöd gällande hjälpmedel är indirekt kopplat till diagnosen. Egentligen är det behovet som ska styra. Men eftersom behovet inte kontrolleras om man inte har någon diagnos så blir det i praktiken diagnosstyrt istället för som lagen säger behovsstyrt...

Praktiska tips:
Om man har krav från KF, t.ex. skuldsanering. Se till att FK inte drar för mycket skatt begär hellre jämkning och betala rest skatt. Om ni får pengar tillbaka på skatten går dessa automatiskt till KF även om man saknar betalningsförmåga...
Det är likadant med Soc. De räknar med att om man klarat sig utan dessa pengar under året är de över och man behöver dem inte.
Det är någon form av myndighetslogik som jag inte begriper.
Så om man lever på gränsen och eventuellt i en framtid kommer att vara tvungen att söka försörjningsstöd se till att begära jämkning av preliminärskatteavgiften.
De pengar ni annars lever utan under de året ni hankar er fram själva kommer Soc att se som en inkomst året efter och dra av motsvarande belopp på utbetalningarna.

Det är ju inte så att en snål livsstil premieras, det är precis tvärt om... Som jag hankade mig fram ett antal år utan inkomst, då anser soc att jag kan fortsätta göra det. Det är ingen som tackar en för att man försöker själv alldeles för länge utan det får man i ansiktet när det inte fungerar längre...

Hela systemet är uppbyggt på antagandet att alla fuskar och är ute efter att utnyttja systemet. Att man kontaktar Soc för att man helt enkelt inte har något annat val finns inte med i deras begreppsvärld... Jag hoppas mina erfarenheter är undantag, men jag ser tyvärr inga bevis för att så skulle vara fallet.

Under den tid jag hade kontakt med försörjningsstöd blev jag anmäld för bidragsfusk två gånger, båda gångerna helt utan orsak. Anmälningarna var ett sätt från personalen att hämnas för att de tyckte jag var så besvärlig....

Efter att anmälan gjordes har jag inte hört ett pip om någon av anmälningarna, vet inte vad de har för handläggningstider iofs. Den senaste anmälan var ju bara ett halvår sedan.
Men jag har talat med en advokat och han skrattade och sa att om jag hörde något mer i frågan kunde jag kontakta honom så lovade han att han skulle representera mig i ärendet gratis.

ja ajg tar då inte för givet att jag ska få aktivitetsersättning bara för att jag har AS, snarare tvärtom att jag ska förlora det varje gång dom gör nytt beslut.
nu har jag ju däremot fått en fysisk sjukdom och jag tror det är snarare pga den än AS jag fick det förlängt den här gången, men jag tror fortfarande att om några år så slutar dom ge mig aktivitetsersättning, det är därför jag hela tiden försöker förbättra min arbetsförmåga.

rapchic skrev:

Kattmamma skrev:

rapchic skrev:jag får ca 6300 efter skatt, jag har inte fått bostdstillägg nån gång eftersom jag bott ihop med min man hela tiden (då pojkvän) och han hade för hög årsinkomst (han springvickar och har alltid sommarjobb så 2½ mån med ca 13 000 förstörde månaderna då han tjänade 0) eftersom redan innan vi var gifta räknades vi som gifta enligt både FK och soc så han hade försörjningsplikt på mig och jag på honom de gånger han tjänade 0, inge halva bostadstillägg här inte.

mina 6300 skulle inte räcka till att försörja min man men skulle han tex få samma summa som mig skulle vi leva i rejäl lyx (10 000 behöver vi per månad för att leva + lägga undan pengar).
Men då tyckte vi då vi bodde i senste lägenheten att då vi äntligen fick socbidrag så var vi rika så vi är nästan mästare på att leva smått

Jag känner igen fenomenet att man blir en mästare på att leva smått.
Jag kan finna glädje i små ting.
Men jag tycker synd om min tonåring som aldrig kan få vara ansvarslös tonåring och kunna andvända sitt studiebidrag till nöjen och inte till mat.
Han bor i eget boende och inackorderings bidraget räcker bara till halva hyran.
Jag jobbar dock, men har lägsta lönen på kommun.
Det är fräckt när man jobbar att man nästan behöver söka socialbidrag.
Skit system.
Jag menar kommunen som inte kan betala ordentligt .
Nu otade jag förstås! Ber om ursäkt!

jag har alltid behövt leva på studiebidraget (inte festa och dyl) jag flyttade hemifrån då jag började gymnasiet nämligen så man kan ha samma "problem" utan att det är pga nåns låga inkomst.

jag menade inte tycka synd om, mer hur sjukt samhället är.
Att vissa är fattiga och vissa väldigt rika.
Jag prata nu inte om att han skulle festa upp pengarna.
Men att kunna köpa kläder och inte behöva ha det till mat.

slackern skrev:

Kattmamma skrev:

rapchic skrev:jag får ca 6300 efter skatt, jag har inte fått bostdstillägg nån gång eftersom jag bott ihop med min man hela tiden (då pojkvän) och han hade för hög årsinkomst (han springvickar och har alltid sommarjobb så 2½ mån med ca 13 000 förstörde månaderna då han tjänade 0) eftersom redan innan vi var gifta räknades vi som gifta enligt både FK och soc så han hade försörjningsplikt på mig och jag på honom de gånger han tjänade 0, inge halva bostadstillägg här inte.

mina 6300 skulle inte räcka till att försörja min man men skulle han tex få samma summa som mig skulle vi leva i rejäl lyx (10 000 behöver vi per månad för att leva + lägga undan pengar).
Men då tyckte vi då vi bodde i senste lägenheten att då vi äntligen fick socbidrag så var vi rika så vi är nästan mästare på att leva smått

Jag känner igen fenomenet att man blir en mästare på att leva smått.
Jag kan finna glädje i små ting.
Men jag tycker synd om min tonåring som aldrig kan få vara ansvarslös tonåring och kunna andvända sitt studiebidrag till nöjen och inte till mat.
Han bor i eget boende och inackorderings bidraget räcker bara till halva hyran.
Jag jobbar dock, men har lägsta lönen på kommun.
Det är fräckt när man jobbar att man nästan behöver söka socialbidrag.
Skit system.
Jag menar kommunen som inte kan betala ordentligt .
Nu otade jag förstås! Ber om ursäkt!

Har du inte fått underhållsbidrag och bostadsbidrag ifrån FK?

vi har dubbelt boende.
Sonen som är 17 bor i student lägenhet .
Det fattas 800 till hyran när han fått sitt inackorderings bidrag.
Så hans underhålls bidrag går till att betala hyran och hemresor på helgerna.
Jag skickar med mat och ger honom matpengar.
Och han klagar inte.
Han sitter bara hemma i studentlägenheten.
Jag ansökte till jul på majblomme fonden till kläder .
Då fick han 2000 då hade han inte köpt kläder på 1 1/2 år.
Han har säkert vuxit 10 cm på den tiden.
Han är en snäll och fin pojke som tackar när han får matpengar av mig.

rapchic skrev:ja ajg tar då inte för givet att jag ska få aktivitetsersättning bara för att jag har AS, snarare tvärtom att jag ska förlora det varje gång dom gör nytt beslut.
nu har jag ju däremot fått en fysisk sjukdom och jag tror det är snarare pga den än AS jag fick det förlängt den här gången, men jag tror fortfarande att om några år så slutar dom ge mig aktivitetsersättning, det är därför jag hela tiden försöker förbättra min arbetsförmåga.

Jag tycker du är duktig som kämpar på !
Det är lätt att man blir sjuk när allt blir för mycket.
Att leva med lite pengar är stressande.
Jag levde under svår stress under många år och fick reumatism.
Hoppas det ordnar sig för dig!

Oj oj nu stal jag din tråd, kära trådskapare.
Vill be om ursäkt.
Hoppas ni andra hittar tillbaka till ämnet!