Bergmans hushållerska

av **Alien** » 2012-03-03 0:55:57

Miche skrev:Har man hög IQ och ett arbete som kräver mycket av hjärnans kapacitet så går det inte samtidigt att avsätta en massa resurser på socialt finsnickeri, då blir arbetet lidande (åtminstone är det så för mig, fast mitt IQ på över 130 kanske inte räknas...)

Nej, den är inte tillräckligt hög för att hindra dig från att vara snäll och hjälpsam. Tur det!

Att slänga på luren i örat på sin fd hushållerska när hon ringer el att totalt strunta i hur hon mår när hon är sjuk, det kallar jag inte "brist på socialt finsnickeri"; det kallar jag känslokyla.

Erland Josephson sade att han också kunde vara rädd för Bergman. Bergman var obehaglig och farlig. Han var tillräckligt skarpsynt för att genast upptäcka ens svaga sidor. Han kunde också konsten att riva ner med kritik så man blev osäker och senare bygga upp med beröm.

När Erland Josephson och Liv Ullman skrattade och skojade på ett lättsamt sätt som inte Bergman kunde delta i hade han sitt sätt att hämnas. T ex genom att tvinga Josephson att äta omelett tretton gånger; Bergman kunde som regissör bestämma att han inte var nöjd med tidigare tagningar.

av **KrigarSjäl** » 2012-12-09 0:47:10

Såg Vargtimmen igår. Mycket stämningsfull och suggestiv film. Estetiskt tilltalande därtill.

av **Lyktgubben** » 2018-07-18 13:26:46

Nu finns Bergmans hushållerska att se på SVT Play igen:

https://www.svtplay.se/video/18387914/b ... shallerska

av **Diogenes** » 2018-08-06 9:26:30

Spännande! Den ska definitivt kollas in. Jag tycker som någon redan nämnde att Bergman verkar ha varit en väldigt osympatisk människa. Läste Linn Ullmans självbiografiska alster "De oroliga" förra sommaren och man får ju ingen jättebra bild av hennes käre far. Baserat på den bilden känns det mkt rimligt att han iaf ligger långt ut på spektrumet. Bra bok för övrigt som rekommenderas!

Hans filmer är ju dock brilljanta. Framförallt dialogen. Jag har gillat nästan att hans filmer jag har sett hitills. Favoriterna är "Persona" och "Scener ur ett äktenskap"(även om jag tror den senare var en mini-serie om jag inte missminnner mig.)

Min sambo bodde ett tag på Gotland nära Fårö så vi har båda en speciell relation till Bergman därav också och kan konstatera att han inte är död utan hemsöker Gotland i form av en konstant ångest och svartvit aura. Det är därför alla tallar står böjda och all sten nöts ned.

av **Alien** » 2018-11-01 21:32:28

Nu kommer hennes bok om den tiden ut. Hon har skrivit den tillsammans med en journalist, Håkan Lagher: Jag var Bergmans hushållerska

– Det var Bergman själv som en gång började uppmana mig att skriva en bok. "Om du inte kan skriva själv, skaffa en jävligt bra spökskrivare", sade han.

Det var Bergman själv som en gång började uppmana mig att skriva en bok.
Men hon var mycket tveksam. Flera personer i hennes närhet varnade henne. Bergman hade stor makt och många var beroende av honom. Först efter hans död började hon berätta för journalisten Håkan Lahger.

https://www.dn.se/insidan/ingmar-bergma ... ell-hjalp/

Det var traumatiskt att jobba för Ingmar Bergman:

Under åtta år var Anita Haglöf Ingmar Bergmans hushållerska. De var båda skadade av en trasig uppväxt, menar Anita, och deras utdragna arbetsrelation blev ett trauma för henne. ”Jag skulle aldrig göra om det, även om det fanns många fina stunder också,” säger hon i dag.

Man undrar förstås varför hon stannade kvar hos Bergman.

– Jag märkte direkt på sättet han tryckte ned dörrhandtaget på vilket humör han var på när han kom hem från teatern. Var han irriterad kunde han kalla mig ragata eller slyna. Andra gånger var han mycket vänlig och sade ”Hej på dig lilla Anita”.

Just detta pendlande i humöret var kanske det jobbigaste med att arbeta hos Ingmar Bergman. Anita Haglöf ser vissa likheter med en destruktiv parrelation där fysiskt våld följs av nästan överdriven vänlighet.
---
Hur kommer det sig att du ändå stannade kvar?

– När han varit dum så vill jag ge mig av. Men så sade han snälla saker eller skrev vänliga lappar. Då stannade jag kvar i alla fall, trots att han aldrig bad om ursäkt.
---
– Vi hade våra likheter. Han var rädd för livet och människorna precis som jag varit rädd. Vi hade båda haft en sval känslomässig kontakt med våra mammor, den kärlek vi fick kom från våra mormödrar. Det hade nog präglat oss båda väldigt mycket.
---
Hon tycker att det är sorgligt att Ingmar Bergman var så fast i sitt inrutade liv och inte vågade förändra sig.

– Bergman har förlorat mycket på att vara så elak mot många. Därför blev han så ensam på ålderns höst. Egentligen var det synd om honom. Han var sin egen fiende och såg alltid det värsta i allting. Han var en gåta på sätt och vis.