Just nu jobbar jag heltid, men känner att det inte kommer hålla länge till.
Känner mig stressad och pressad till max. Stark ångest över att gå tillbaka till jobbet om jag varit ledig 1-2 dagar. Är ständigt trött och hinner inte återhämta mig, sköta mina sysslor, smälta intryck osv.

Min läkare har gått med på att ansöka om sjukersättning, men då enbart på 50%, eftersom han anser att jag behöver ha något att göra om dagarna för att inte bli deprimerad.

För att göra denna förändring krävs att jag:

1. bokar en tid med min läkare.
2. berättar på jobbet att jag inte längre kommer att dyka upp (vilket är förenat med ångest som gör att jag undviker att kontakta dem och istället bara drar)

Eftersom jag inte har några garantier på om f-kassan verkligen godkänner min ansökan, eller hur mycket pengar jag kommer att få i månaden (kanske inget alls och blir hemlös?) så ökar detta pressen och jag har börjat få sömnsvårigheter och hjärtklappning på köpet.

Hur ska jag komma levande ur denna röra?

Sök nytt arbete/arbetsuppgifter.

Har du en officiell diagnos? Prata med en SIUS på arbetsförmedlingen om denna problematik och säg att du inte orkar med heltid. Har du en diagnos så finns möjlighet till lönebidrag: dvs att arnetsförmedlingen betalar din arbetsgivare pengar; oftast för nedsatt arbetsförmåga men ibland av andra orsaker. Ni kan nog tillsammans med arbetsgivare komma överenns om att du får jobba mindre.

En av mina före detta chefer sade "man har alltid rätt att gå ned i sitt åtagande på eget bevåg men inte att öka sitt åtagande på eget bevåg."
jag tror de kommer att säga jaha vad tråkigt o fråga något om det för att endera försöka komma på en lösning eller bara förstå den bakomliggande orsaken och om de inte kan få dig att jobba heltid så lägger de nog över delar av dina arbetsuppgifter på någon annan eller försöker hitta en ersättare och ger dig ett annat jobb.
Eller så kapar de bara ditt antal timmar, de är vana att hantera sjokdom och mamma eller pappaledigheter och att man vill ut o resa i världen eller vad som helst.
Orsaken till att de planerar vem som ska ha vilken arbetsuppgift varierar.
Möjligen är det mer ovant på ett litet företag.

Nja det där stämmer nog inte riktigt nano. Åtminstone för oss som saknar någon diagnos av något slag så är det ytterst få saker som man har RÄTT att gå ner i arbetstid för. Att arbetsgivare kan tillämpa det mer generöst är en annan sak.

Inte?
Ok, jag har aldrig provat.

Det han syftade på hade inte något med diagnos att göra över huvud taget.

Tänker, man har ju rätt att säga upp sig från sitt jobb när som helst, borde det inte då vara så att man säger till att man tänker lägga ned mindre med tid i företaget i fråga?
Inget jag kan säga att jag vet annat än hans uttalande.

Så vitt jag vet är det helt upp till arbetsgivaren att acceptera att man går ner till exv 50%.
Enda gången man denna rätt är när man är småbarnsförälder, då har man rätt att arbeta 75% tills barnet når en viss ålder.

När man skriver på ett anställningsavtal står arbetstiden, exv heltid. Vill man jobba mindre måste man omförhandla.
Han man ett avtal där det står 75% arbetstid kan man heller inte kräva att få gå upp till heltid.
Det skulle bli ohållbart för ett företag om de anställda kunde hoppa mellan hur mycket de vill/kan jobba.

Har du pratat med fack och skyddsombud? Företagets hälsovård?