Miche skrev:Du är säkert söt!

*Henkka-är-nu-mörkröd-på-halsen-och-tuggar-på-naglarna*

Henkkalexi skrev:

Miche skrev:Du är säkert söt!

*Henkka-är-nu-mörkröd-på-halsen-och-tuggar-på-naglarna*

Du får skylla dig själv (ja, jag är hård ibland...)

Kahlokatt skrev:Jag har mängder av frågor, men alla handlar inte om nunnor...
Låt se...om Mirèio bor på ett flickinternat drivet av nunnor, hur kan man tänka sig att dagarna ser ut?

Om du tittar på den klosterrutin jag ställt upp, så kommer flickorna ha undervisning där det står arbete och troligen sticka strumpor och sy när det är rekreation. Kanske får de också gå på promenad på söndagarna.

Kahlokatt skrev:Flickorna lär ju inte leva som nunnor, men går de i mässan med systrarna, eller? När det är mässa, kommer någon lokal präst då? Får nunnorna ta en man i hand?

De sitter troligen i separata bänkar, men de har förstås mässa tillsammans. Jag tror att man undviker fysisk beröring med båda könen i den mån det är möjligt. Nunnorna får exempelvis inte röra vid varandra, men de kan dra diskret i ärmen på en annan syster om de vill påkalla uppmärksamhet, men inte har möjlighet att prata.

Kahlokatt skrev:På vilka sätt skulle de kunna särbehandla Mirèio för att hon har ett handikapp? Jag har tänkt att de skall tvinga på henne en mask à la Fantomen på Operan, alltså en sådan som bara täcker halva ansiktet, för hennes vänstra ansiktshalva är normal. Sedan är jag rädd att jag har överdrivit hennes missbildning så mycket att hon inte borde kunna prata och sjunga normalt, men den är baserad på hur Fantomens sminkning ser ut i musikalen, och då borde hon ju rimligtvis kunna sjunga...

Om jag ska vara hård och faktamässig, så är det med all säkerhet så att Mirèio kommer hållas inlåst på hospitalavdelningen. Sjunga kommer hon definitivt inte få göra, inte ens om hennes missbildning inte hindrar den biten.

Men det är din berättelse, och du ska förstås göra den som du vill. Klosterliv har i mångt och mycket något romantiskt över sig i folks föreställningsvärld, men verkligheten var - och är - ganska krass och inte ett dugg romantisk.

Du tror inte att det gjorts undantag för att abedissan (eller någon högre upp i hierarkin) upptäckt någon exceptionell förmåga som fängslat deras uppmärksamhet (så som en fantastisk sångröst) och att de gjort undantag från de strikta reglerna?

Jag försöker rädda Kattens storyboard här!

Henkkalexi skrev:Om jag ska vara hård och faktamässig, så är det med all säkerhet så att Mirèio kommer hållas inlåst på hospitalavdelningen. Sjunga kommer hon definitivt inte få göra, inte ens om hennes missbildning inte hindrar den biten.

Det stämmer med allt jag läst, ett antal år historia och religionsvetenskap.

Missbildade barn/människor utan familj/släkt hölls vanligivtis inlåsta, de skulle inte synas. De missbildade som fanns ute i samhället sysslade med tiggeri och var de riktigt missbildade kunde de visas upp på cirkus, Freakshows.
Långt in på 1900-talet ansåg många att missbildade var ett dåligt omen. Missbildade hade "onda ögat" och det kunde betyda otur att bara se dem. Speciellt för gravida var det farligt att se på missbildade, barnet de bar kunde drabbas.

Ända in på 1960/1970-talen förlades gruppboende och institutioner gärna en bit från samhällena. Det gällde sanatorium, psykiatriska kliniker och boende för handikappade/missbildade.

Miche skrev:Du tror inte att det gjorts undantag för att abedissan (eller någon högre upp i hierarkin) upptäckt någon exceptionell förmåga som fängslat deras uppmärksamhet (så som en fantastisk sångröst) och att de gjort undantag från de strikta reglerna?

Det är nog främst en Hollywoodkonstruktion. Tyvärr.

Miche skrev:Du tror inte att det gjorts undantag för att abedissan (eller någon högre upp i hierarkin) upptäckt någon exceptionell förmåga som fängslat deras uppmärksamhet (så som en fantastisk sångröst) och att de gjort undantag från de strikta reglerna?

Ytterligare en tanke, jag antar att det finns män högre upp i hierarkin, biskopar eller vad de kan vara.

En av dessa män hade kanske Mirèios mamma som favorithora och misstänker därför att han är far till henne och därför beordrar abedissan att hon ska behandlas väl (men givetvis utan att berätta sanningen)!

Miche skrev:

Miche skrev:Du tror inte att det gjorts undantag för att abedissan (eller någon högre upp i hierarkin) upptäckt någon exceptionell förmåga som fängslat deras uppmärksamhet (så som en fantastisk sångröst) och att de gjort undantag från de strikta reglerna?

Ytterligare en tanke, jag antar att det finns män högre upp i hierarkin, biskopar eller vad de kan vara.

En av dessa män hade kanske Mirèios mamma som favorithora och misstänker därför att han är far till henne och därför beordrar abedissan att hon ska behandlas väl (men givetvis utan att berätta sanningen)!

Favorithora var ett fint ord...

Men om det ska vara så faktabaserat som möjligt, så låter det inte så rimligt.

Måste det vara så himla realistiskt då? Jag tycker det vore en fin knorr på det hela.

Eller att hon har en så överjordiskt vacker röst att de tolkar det som en gåva från Gud som måste få höras även om hon inte får synas.

Det är ju upp till kissen att bestämma.

Bryter man mot realismen kan det ju alltid ge ytterligare kvaliteter om det är ett informerat val.

Lycka till, Katten!

Henkkalexi skrev:Favorithora var ett fint ord...

Visst var'e!

Henkkalexi skrev:Men om det ska vara så faktabaserat som möjligt, så låter det inte så rimligt.

Varför inte, det är ju inte direkt okänt att katolska präster har en sexdrift de med, en del våldtar småpojkar i kyrkan, säkerligen använder en del sig av horor. Det är väl inte en fullständigt orimlig tanke att en högt uppsatt präst med hyfsad ekonomi har köpt sig en 'egen' hora som han gillar!

Ang. Mirèios utseende, så ser hon ut ungefär så här (det här är en tjej som har sminkat sig precis som Fantomen på Operan), minus det som ser ut som ett hål i skallen, men hon har i princip inget ytteröra på höger sida och hennes högra öga är liksom "starrgrumligt" och ser nästan ingenting. Hon har däremot jättefint hår, långt och lockigt i en glödröd nyans.



Jag tycker att min serie är jättepinsam!
Den får absolut inte bli sliskig, överdramatisk och sockersöt.
Mirèios far var förresten en sjöman som hade en kvinna i varje hamn. Mirèios mor Sophie arbetade på en hamnkrog i Toulon och blev upp över öronen förälskad i sjömannen. Han lämnade henne förstås efter deras heta natt och sågs aldrig till igen. Sophie fick sparken när magen började växa. Hon stack till anonymiteten i Marseille och var så utfattig att hon tvingades in i prostitution.

Iridia skrev:Måste det vara så himla realistiskt då? Jag tycker det vore en fin knorr på det hela.

Jag håller med. Fiktion är inte alls att förakta och det finns ju hur många romatiserade litterära "stackarsstorys" genom tiderna.
Charles Dickens är väl ett fantastiskt bra exempel?

"Stackarsstorys"....ja, sådana älskar Katten...
*Gömmer ansiktet som Blyger*

Serier behöver ju faktiskt inte vara rent faktabaserade och de flesta (och många som jag växte upp med/läste mig igenom, typ Fantomen, Stålmannen... ) är då rakt inte det, men förbaskat bra likväl.
Tycker alltså inte du ska haka upp dig alltför mycket på att vara "rent faktamässig", Kahlokatt, utan var inte rädd för att blanda lite som du vill.
De som läser serier är nog väl medvetna om att de inte läser dem för att samla in kunskap till t.ex. en doktorsavhandling.
Lycka till och kämpa på!

Kahlokatt skrev:"Stackarsstorys"....ja, sådana älskar Katten...
*Gömmer ansiktet som Blyger*

Med tanke på hur bra det går/gått för den typen av litteratur verkar du inte vara direkt ensam

http://www.katolskakyrkan.se/1/1.0.1.0/ ... t_grp-s1/1

Jag har varit i Sacré Couer-systrarnas kloster i Göteborg. Jag umgicks med en av nunnorna en tid och frågade om det var möjligt för mig, som sjuk, att gå i kloster. Hennes svar var: Nej! Kloster är bara till för friska människor. Det är hårt arbete.

Hur det var förr vet jag inte men katolska kyrkan borde veta. Det står ju Kontakt överst på deras sida. De har dokumentation/arkiv. De borde kunna tipsa dig om en bok eller annat som ger svar på dina frågor.

Du har bra fantasi och det är något värdefullt. Ta vara på den!

Kram!

Jag har ett par förslag, Kissen.

1. Du skriver en fantasyberättelse med medeltida miljö, så kan du utforma klosterlivet hej vilt.
2. Du skriver en faktabaserad berättelse, där Mirèio bor i en barmhärtighetsinrättning hos ex. Skolsystrarna de Notre Dame.
3. Du skriver en faktabaserad berättelse, där Mirèio ex. söker skydd i ett kloster på grund av förföljelse från en våldsam familj.

I fall 2 och 3 är det inte tal om varken sång, högre utbildning eller klosterlöften. I fall 1 så bestämmer du helt själv.

Nä, nån fantasyberättelse tänker jag inte skriva, och ingenting i medeltidsmiljö. Jag får väl helt enkelt skippa nunnorna och komma på någon annanstans dit jag kan skicka henne.
*Suck*

Här är min synopsis:
Mirèio Catherine Cazenave (mi-REJ-å, uttalas det) är sedan födseln vanställd i ansiktet och nästan blind på ena ögat. Hon föds sommaren 1866 i Marseille. Hennes mor, Sophie, är prostituerad och Mirèio växer upp på en bordell. Hennes mor och de andra kvinnorna överöser henne med kärlek, men hon förstår snart att hon inte är som andra.
Sophie dödas av en aggressiv kund och Mirèio, nu sex år, skickas...vart? Jag hade som sagt tänkt att hon skulle hamna i ett kloster, men hon måste skickas till ett ställe där hon får utbildning och där man så småningom upptäcker att hon är väldigt musikalisk och har en fantastisk sångröst.

I de tidiga tonåren skickas Mirèio till en rik familj på den franska landsbygden. De får betalt för att ta hand om henne och hon lovas vidare utbildning, men i stället behandlas hon som den lägsta av tjänare och blir slagen för varje litet fel hon gör. Till slut rymmer hon.
Mirèio börjar försörja sig som gatusångerska och blir så småningom medlem av ett kringresande marknadssällskap, något hon kommer att ångra bittert. Folk skriker - t.o.m. svimmar - när de ser hennes missbildning, och hon står knappt ut. Direktörn är en hemsk människa och Mirèio plågas också av en armlös flicka. Hon får emellertid en vän i en kortvuxen man, Jean.
Efter att ha blivit förödmjukad inför publik, skär Jean halsen av sig. Mirèio förlorar all lust att leva. Hon lämnar marknaden, fast besluten att ta sitt liv...

På något sätt lyckas hon ändå finna kraft igen.
Trött, frusen och sjuk kommer hon så småningom till en plats, men jag vet inte vart nu heller. Från början hade jag tänkt att Mirèio skulle hitta ett ödehus en bit utanför en konservativ småstad, där det snart skulle börja gå hemska rykten om henne. Hon skulle emellertid bli vän med en gammal dam, som försåg henne med en del förnödenheter, samt med en ung flicka - som jag döpt till Christine, efter hjältinnan i Fantomen på Operan - som hon så småningom kommer att ha en sorts platoniskt förhållande till. Men då får jag ju inte in det här med musiken, och det vore lite fjantigt att låta Mirèio bosätta sig under ett operahus...

Christine vill jag ha kvar, men hur skall det sedan utveckla sig?
Jag vill ABSOLUT inte:
* Ha något konventionellt flicka-möter-pojke-slut där Mirèio trots allt träffar en man och gifter sig. Jag klarar inte att skriva om heterokärlek, för jag kan inte tänka mig in i det ordentligt.
* Att det skall utveckla sig till något porrigt!
* Att Mirèio på något sätt skall bli "botad".
* Att det skall bli jättelyckligt och sötsliskigt.
* Att Mirèio skall göra någonting ondskefullt. Fantomen på Operan är det ju visserligen jättesynd om, men allt han gör är väl inte så där himla snällt. Mirèio är ingen ängel, hon kan bli väldigt arg och bitter, men hon skulle aldrig skada någon avsiktligt.
* Att det skall hända något övernaturligt.

Mirèio kan definitivt ha en platonisk kärlek till Christine, inget fel med det trots åldersskillnaden, hon kan kanske få en sångroll på en teater eller opera, men bakom mask eller bakom scen då hon inte kan visa sig för publik men att det räcker för att hon ska kunna livnära sig på det, dock lär det knappast ge några stora pengar så hon blir rik.

Det är ingen stor åldersskillnad mellan Christine och Mirèio; Christine är i 16-årsåldern och Mirèio runt 22-23.

Kahlokatt skrev:Jag vill ABSOLUT inte:
* Ha något konventionellt flicka-möter-pojke-slut där Mirèio trots allt träffar en man och gifter sig. Jag klarar inte att skriva om heterokärlek, för jag kan inte tänka mig in i det ordentligt.
* Att det skall utveckla sig till något porrigt!
* Att Mirèio på något sätt skall bli "botad".
* Att det skall bli jättelyckligt och sötsliskigt.
* Att Mirèio skall göra någonting ondskefullt. Fantomen på Operan är det ju visserligen jättesynd om, men allt han gör är väl inte så där himla snällt. Mirèio är ingen ängel, hon kan bli väldigt arg och bitter, men hon skulle aldrig skada någon avsiktligt.
* Att det skall hända något övernaturligt.

Att slippa dyl scenarier låter ju redan lovande.