I diagnoskriterierna för aspergers står det begränsad förmåga till socialt samspel och vidare:

– oförmåga att etablera kamratrelationer som är adekvata för utvecklingsnivån

– brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra (t ex visar inte, tar inte med sig eller uppmärksammar inte andra på sådant som är av intresse)

– brist på social eller emotionell ömsesidighet."


Vad menas egentligen med oförmåga att etablera kamratrelationer?
Jag kan få vänner, men tröttnar ibland på att umgås med vissa.

Sen undrar jag också över punkt 2 och 3.
Jag visar gärna saker som jag är intresserad av för andra, eller delar med mig om något speciellt har hänt osv.

Om jag får ge ett av mina typiska lekmannasvar så blir det att diagnoskriterierna är ytterst ytliga mätvariabler. Det finns nog ingen särskilt exakt definition alls, hur fina ord de som finns än är skrivna i. Sådana ytliga variabler som att (verka) ha svårare att skaffa "kamratrelationer" än vad som anses vara normalt, är ju sånt man måste gå efter innan kognitionstester och liknande blir tillräckligt vetenskapliga för att räcka till. Och innan dess behövs då en (eller flera) definition(er) av AS(-versioner), i termer av såna testdata eller hellre i termer av hjärnfunktionsmodeller.

Blev det för kluddigt så kan jag klippa ut kortversionen: Med "oförmåga att etablera kamratrelationer" torde avses diagnosförfattares och kanske utredares subjektiva definition av "att (verka) ha svårare att skaffa "kamratrelationer" än vad som anses vara normalt".

(1) Kvalitativa avvikelser i ömsesidigt socialt samspel tar sig åtminstone två av följande uttryck:
(a) oförmåga att adekvat använda blickkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester för att reglera det sociala samspelet;
(b) oförmåga att etablera kamratrelationer med jämnåriga (på ett åldersadekvat sätt och trots rikliga möjligheter därtill) som innefattar ett ömsesidigt utbyte av intressen, aktiviteter och känslor;
(c) bristande modulering av socio-emotionell ömsesidighet som visar sig genom nedsatt eller avvikande gensvar på andra människors känslor, eller bristande anpassning av beteendet till det sociala sammanhanget, eller en dålig integration av sociala, emotionella och kommunikativa beteenden;
(d) brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra människor (till exempel visar inte för andra, lämnar inte fram eller pekar på sådant som är av intresse).

Autisismforum: Diagnoskriterierna i ICD-10

För mig har det varit svårt med kroppsspråk och underförstådda budskap, det är väl (a)

Även oförmåga att etablera kamratkontakter med jämnåriga när jag gick i skolan (b)

(c) ser jag som en följd av (a)
(d) ser jag inte som en egenskap hos mig från början utan som en följd av (b)

Jag har Asperger och har problem med socialt samspel ibland men punkt 1,2 och 3 har jag inte mycket problem med. Visserligen är jag ett gränsfall men har dock fått diagnosen. Det mina utredare gått på till stor del gått på tror jag är att jag haft problemen hela livet och de menade att jag hade mer As. när jag var yngre, vilket jag håller med om.

1:an När jag var yngre hade jag svårt att etablera (skaffa) kamratrelationer. I vuxen ålder kunde jag etablera dem men haft svårt att behålla dem. Insikten om vad jag gjort för fel kom för någon månad sedan. Dock finns fortfarande vissa problem kvar.

2:an har jag inga problem med. Tvärtom gillar jag det. Ibland tycker jag om att göra saker själv men alltid ensam tycker jag är trist. Utredarna sa att jag är ovanligt social för att ha As.

3:an problem i bland men ibland stänger jag av för att själv ska slippa må dåligt och så gör även personer utan As. Inte för att man är egoist men man står sig själv närmast och ska inte behöva bära för mycket av andras bördor.

Jag är en typisk D. Om jag har något som jag tycker är riktigt fint eller kul så håller jag undan det för omvärlden. Jag berättar inte för någon att jag har haft roligt eller trevligt.
Exempelvis är det inte någon IRL som känner till att jag använder detta forum.

Jag skaffar enbart "vänner"/socialiserar med folk pga att jag vill ha
något som den personen har. Det kan vara kunskap eller ge fördelar att
känna den personen på olika sätt. Kontaktnät osv ni vet.

Detta uppmärksammade en som sa det till en jag känner som sa det till mig.
Det var för kanske 5 år sedan, långt innan jag visste vad AS var.

Jag har funderat lite på det här och kommit fram till att det stämmer med
några få undantag, det finns en handfull människor som jag har genuint
roligt med och skulle socialisera med även jag inte kan "vinna" något på
deras vänskap. Jag tycker alltså om deras personligheter så pass att jag
skulle göra det. Men det är mkt mkt få.

Förutom min flickvän så har jag ingen "äkta" vän. Det kan ju kanske låta
lite sorgligt men faktiskt så är det inget jag saknar att det är så.
Nu räknar jag alltså inte diverse löst folk på internet/löst folk IRL/folk
i äns kontaktnät som äkta vänner.

R. Andom skrev:Jag skaffar enbart "vänner"/socialiserar med folk pga att jag vill ha
något som den personen har. Det kan vara kunskap eller ge fördelar att
känna den personen på olika sätt. Kontaktnät osv ni vet.

Detta uppmärksammade en som sa det till en jag känner som sa det till mig.
Det var för kanske 5 år sedan, långt innan jag visste vad AS var.

Jag har funderat lite på det här och kommit fram till att det stämmer med
några få undantag, det finns en handfull människor som jag har genuint
roligt med och skulle socialisera med även jag inte kan "vinna" något på
deras vänskap. Jag tycker alltså om deras personligheter så pass att jag
skulle göra det. Men det är mkt mkt få.

Förutom min flickvän så har jag ingen "äkta" vän. Det kan ju kanske låta
lite sorgligt men faktiskt så är det inget jag saknar att det är så.
Nu räknar jag alltså inte diverse löst folk på internet/löst folk IRL/folk
i äns kontaktnät som äkta vänner.

Precis sån är jag också.
Den som för närvarande är min partner blir också min enda nära vän. När ingen partner är aktuell så är det bara min dotter jag pratar "nära" med.