Vi har trådar om bästa julmusiken (julmusik-t18311.html), bästa julsångerna, om julmaten (julmaten-t8049.html), julångest m m julförknippat. Men ingen om julfilmerna.

En bra julfilm ska ha både sentimentaliet, feel-good och en viss svärta. Ofta handlar den om något som hotar julstämningen men i slutet ordnar sig allt. En riktig julfilm kan helt enkelt inte sluta olyckligt.

Två klassiska julfilmer är dels En julsaga (A Christmas Carol). Den bygger ju på en bok av Charles Dickens som utkom 1843, så den är verkligen en gammal klassiker. Filmad flera gånger, den jag såg på TV på julafton var en animerad version från 2009.

Och dels Livet är underbart (It's a Wonderful Life) amerikansk svartvit film från 1942, regisserad av Frank Capra med James Stewart i huvudrollen. Det är en film som brukar visas på julen på amerikansk TV, och kanske är det likadant här i Sverige (såg den på SVT2). Upphovsrätten har ju gått ut.

Love actually, brittisk film från 2003. Full med kända brittiska (och amerikanska) skådespelare: Emma Thompson, Kiera Knightley, Hugh Grant, Colin Firth, Alan Rickman (höll på att skriva Severus Snape), Liam Neeson, Laura Linney, Bill Nighy, Billy Bob Thornton, Rowan Atkinson.

Det är en massa människor och kärlekshistorier. En hel del humor som den avdankade popstjärnan (Bill Nighy) som spelar in en julsång som han själv tycker och öppet säger är skit. Porrskådespelarna som är det blyga paret s a s privat trots att de är nakna i jobbet. Och en del svärta också, som kvinnan vars bror lider av schizofreni och ideligen ringer henne vid de mest olämpliga tillfällen. Eller kvinnan som gläder sig åt att mannen för en gångs skull inte tänker ge henne en scarf utan ett dyrbart halsband. Men det var inte till henne... Och så den ultimata porrfantasin hos en brittisk kille som tycker brittiska tjejer är för snorkiga och kyliga. Men i USA, där kommer minsann en massa snygga amerikanska tjejer att falla för honom bara pga hans brittiska accent. (Fördom el verklighet?) En massa fula ord och svordomar. Den är en favorit och tål att ses om, bl a för att jag hinner glömma bort en del iom att det är så många personer med.

Tomten är far till alla barnen, svensk film från 1999, regisserad av Kjell Sundvall och med Katarina Ewerlöf i huvudrollen som Sara. Hon bjuder in alla sina ex till julen och berättar glädjestrålande att hon är gravid. Det är bara det att hennes nuvarande man har låtit sterilisera sig men utan att berätta om det för Sara... Den som jag inte hann se om i år. Typiskt svenskt med att man ska vara vän med alla sina ex (och deras nya partner) och fira jul med dem?

Ni kanske känner till andra julfilmer och har andra favoriter?

Julavsnittet av Svensson, Svensson. Inte en film tekniskt sett, men ändå. Enda TV-traditionen jag följer.

Ensam Hemma 1 & 2 rent spontant

A Christmas Carol (animerad) & The Polar Express (animerad).

Men visst är Love Actually väldigt bra, där särskilt Colin Firth och Emma Thompson imponerar stor på mig.

Hundralappen skrev:Ensam Hemma 1 & 2 rent spontant

Ja! Lägger även till Ett päron till farsa firar jul och första Harry Potter.

När jag var 12år i början på 70-talet satt vi med varm choklad framför tv'n och tittade på Jullovsmorgon med Beppe Wolgers. Bl.a. visades tv-serien Vi på Saltkråkan och det var en härlig känsla att se sommarfilm mitt i vintern. Men i ett avsnitt är det jul på Saltkråkan och de firar ungefär som jag minns att vi gjorde när jag var liten.
Så jag säger Jul på Saltkråkan.

Svensson, Svensson var en serie jag följde. Det var något bekant över den rigide och förändringsobenägne pappan/maken, som liksom fastnat i 70-talet och betraktades med både irritation och överseende av sin familj. Har också sett julavsnittet flera gånger, men inte i år.

En annan julfilm/semesterfilm är Sällskapsresan från 1980, av och med Lasse Åberg. Varför var/är den så populär? För att folk känner igen sig från en oskyldigare tid? Svenskarna som hoppar omkring i poolen sjungande "Små grodorna". Den hurtige reseledaren och de töntiga sångerna om Sun Trip. Turisterna som går på de trånga gatorna och trängs med getterna och säger "Stackars människor, att leva så här" och de svartklädda gamla kvinnorna som säger (på spanska) "Stackars människor, att fösas omkring som en fårskock så där". Och givetvis den osannolikt töntige och mesige Stig Helmer, fast i 50-talet med sin stickade pullover och urmodiga kamera.

kvicksilver skrev:Julavsnittet av Svensson, Svensson. Inte en film tekniskt sett, men ändå. Enda TV-traditionen jag följer.

Också en av mina favoriter.

En av de bästa julfilmerna är "Tomten är far till alla barnen" så mycket komik i den absurda situationen.

Vad heter en julfilm jag tänker på? Det handlar om nån som på nåt sätt tar över rollen som jultomte, kanske genom en tidsresa. Han förvandlar tomtens verkstad till ett kommensiellt äventyrsland dit det kommer ungar och betalar pengar för att få uppleva allt. Till en början verkar allt ha blivit bra men så visar det sig att girigheten tar över och så blir det massa problem.

På slutet tar den riktige tomten över igen och allt blir bra och den andre snubben lär sig en läxa och inser att julen inte handlar om att tjäna massa pengar. Kommer inte riktigt ihåg med det kan ha varit en magisk önskning inblandad i hur den andra blev en ny tomte. Det är iaf nån tidsresa i filmen där dom ändrat på nåt så att det aldrig hände.

Typsik amerikansk julfilm. Den går inte varje jul men ibland körs den. Nån som vet vad den heter?

Gremlins!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gremlins
Mer info finns på imdb, blir lätt ett (sporadiskt) jul-måste.
Den har allt, romantik, absurditeter, skräck, humor; d.v.s. allt som hör julen till, dessutom ett lyckligt slut.
Samma med Gremlins 2.

Här sitter Gremlins och tittar på Snövit och de sju dvärgarna, som de blev galet förtjusta i:




Moderator Alien: Eftersom bilden inte syntes för alla, bytte jag ut bildlänken

Bästa julfilmen, tja, utan tvekan den animerade Orientexpressen.
Bästa Juli-filmen ... tja, Hälsoresan är riktigt somrig ...

2019 års Julfilm blev The Apartment från 1960. Den har ingen snö, men utspelas kring jul- och nyårshelgerna.

Blir fler för jag kan ej säga en.

Baise-moi

Requiem for a Dream

Killing Zoe

Bad influence

Tim Burtons The Nightmare Before Christmas är precis som julmust ett måste en gång per år.

https://www.imdb.com/title/tt0107688/?ref_=nv_sr_srsg_0

Har nu sett Ensam hemma för första gången. Två familjer med många barn stressar iväg för att flyga till Frankrike och missar att 8-årige Kevin inte kom med. Eftersom telefonledningarna inte fungerar (filmen är från 1990) kan de inte kontakta Kevin. Alla grannar på gatan är också bortresta.


Kevin är förstås alldeles för smart för en 8-åring. Sen tänker jag att det är för mycket våld att titta på för ett känsligt barn samtidigt som filmen helt klart är en familjefilm. Men det är typiskt amerikanskt.

Annars så verkar inte berömmelsen som barn ha bekommit Macaulay Culkin riktigt väl.

Disney ska göra en ny version av Ensam hemma. Det går förstås inte att tjäna pengar på den gamla längre.

Tycker Tomten är far till alla barnen är en riktigt fin svensk klassiker.

En annan julfilm som brukar återkomma är The holiday från 2006. Iris (Kate Winslet) i Surrey och Amanda (Cameron Diaz) i L.A. byter hus med varandra under två veckor runt jul. Båda flyr från svekfulla män.

Amanda är rätt irriterande. Hon anländer till den engelska stugan i högklackade skor och halkar fram i snön dragande sin bagageväska. Efter några timmar har hon redan tröttnat och beslutat sig för att åka tillbaka till L.A. Men då knackar en snygg man (Jude Law) på dörren ...



Det är en typisk rom-com/feel-good film. Sådana kan passa att se på julen. Jag såg den för andra gången nu, men det får gå några år till innan jag ev ser den en tredje gång.

Krampus. Var på teve igår.

Bad Santa...

Ännu en svensk film där julmyset lyser med sin frånvaro i större delen av filmen. En underbar jävla jul (2015). Regisserad av Helena Bergström, som också är medförfattare till manus och givetvis spelar med i filmen.

Nu missade jag första delen av filmen och fattade bara att det gällde en son och hans föräldrar. Pappan gick igenom huset som var fullt av bråte i källaren och inte i bästa skicka. "Är huset besiktigat?" frågade pappan. "I princip", svarade sonen Oscar. Då föll jag i grubblerier över vad ett sådant svar innebär. Att huset inte alls var besiktigat, dvs en lögn, antar jag.

Sen kom flera och fler personer in i huset och handlingen. Oscar var ihop med Simon. Oscar hade tydligen inte haft någon kontakt med sina föräldrar på flera år pga deras homofobi (i synnerhet pappans). Pappa Ulf (spelad av Robert Gustafsson) var bittert besviken både över sonens homosexualitet och att han inte blivit jurist som sin far. Den nervösa mamman (Maria Lundqvist) försökte släta över. Simons grekiske pappa försökte låtsas som han var fördomsfri men skämdes över att låta släkten i Grekland få veta att hans son var homosexuell. Simons föräldrar var skilda och mamman (Helena Bergström) hade med sig sin nya kille med invandrarbakgrund. Han ville inte äta skinka. "Vaddå, är du vegetarian?" blev frågan trots att den självklara orsaken var att han var muslim.


Bra spelat, särskilt av Robert Gustafsson och Maria Lundqvist. Jag får nog se om den nästa gång den kommer i teve. Nu tog det mycket tid för mig att få klart över vilka alla personerna var och hur de var släkt med varandra.

Mest barn och familjefilmer så rätt så ointressant tycker jag personligen.