Alien skrev:

kapuni skrev:

Alien skrev:Ja, om det är främmande vuxna människor förstår jag om barnet ser undrande ut, särskilt om föräldrarna inte alls använder barnspråk till barnet.

Men att föräldrar skulle förminska sina barn genom att prata på ett särskilt sätt till sina spädbarn (och inte som de gör till sina arbetskamrater el andra vuxna), det är med förlov sagt rent skitsnack.

Kanske du och jag har olika föreställningar om vad barnspråk innebär.

Ja, du kanske kan ge exempel på vad du menar "förminskande barnspråk"?

Jag tänker på när man dels pratar med ljus och mjuk röst, dels använder särskilda ord "vovve" istf hund, "kissemiss" istf katt, "dagis" istf "daghem". Det sista har ju spritt sig så att alla säger dagis, fritis etc nuförtiden. Sen kan man hitta på egna "barnspråksord" i varje familj.

Vad jag menar med barnspråk är att man byter ut orden till något annat som man tror skulle vara roligare och mer barnvänligt, och det är det jag menar kan kännas förminskande av barnets intellekt, som om det inte förstod bättre. Personligen tycker jag de borde få höra de riktiga orden.

Och visst, det håller jag med om, att inom familjen kan man väl ha några interna påhittade ord med varandra på skoj. Men det handlar mer om humor inom familjen och inte något annat.

Jag är åthutad att inte använda ord som vovve och kisse om dessa djur till familjens lilla. När jag var yngre var det självklart att man sa de rätta orden. Men det är som de smyger sig fram ändå... Suck. Men gör mitt bästa.

Sedan så känns det som föräldrar talar med antingen mildare röst eller lite pipigare med barnet. Och att de förstärker ilska och glädje i rösten mer än de gör mot vuxna. Allt detta tror jag är naturligt för att barnet ska lära sig.

De som står längre från barnet talar ofta med mer vuxen röst till barnet, att man talar som jag beskrivit är ett tecken på att man känner barnet.

kiddie skrev:Sedan så känns det som föräldrar talar med antingen mildare röst eller lite pipigare med barnet. Och att de förstärker ilska och glädje i rösten mer än de gör mot vuxna. Allt detta tror jag är naturligt för att barnet ska lära sig.

De som står längre från barnet talar ofta med mer vuxen röst till barnet, att man talar som jag beskrivit är ett tecken på att man känner barnet.

Ja, att ändra röstläget är ju en annan sak (och är som sagt naturligt, beroende på vilket stämningsläge man befinner sig i och så vidare) än att ändra på orden.

kapuni skrev:Vad jag menar med barnspråk är att man byter ut orden till något annat som man tror skulle vara roligare och mer barnvänligt, och det är det jag menar kan kännas förminskande av barnets intellekt, som om det inte förstod bättre. Personligen tycker jag de borde få höra de riktiga orden.
...

Ja och ur utvecklingssynpunkt så borde det vara mer önskvärt att använda ett vårdat, varierande, korrekt och vuxet språk för att barnen ska få ett så bra ordförråd som möjligt och en god förberedelse inför skola och vuxenliv.