Jag tycker faktiskt att det här är värt en helt egen tråd...
Idag ska jag börja skolan!
Jag har inte gått i skolan på SEX år, och idag ska jag börja igen!
Äntligen, säger jag bara.

Det är en liten privatskola i Kristianstad.
Jag ska läsa ensam med en lärare, mellan klockan 14-16.30 måndagar, onsdagar & torsdagar.
Visst, det är ingen "vanlig" skola, men det är ändå mer skola än vad jag har gått på under lång, lång tid.

På måndagar ska jag läsa svenska, på onsdagar matte & på torsdagar engelska.

Jag har köpt nya anteckningsblock och beter mig helt och hållet som en sjuåring som ska börja första klass.
Men idag unnar jag mig själv den här "barnsliga" glädjen.
Asperger-glädjen då ögonen liknar ett par barns ögon på julafton
när de får precis den där julklappen som de har önskat sig så länge.
Fulla av förväntan och fulla av glädje.

Hur är det med er andra, om ni blir riktigt, riktigt glada eller "upphetsade" över något roligt?
Kan ni då behålla "masken" eller blir ni lika barnsligt glada som jag?

Den som kan glädja sig & garva lever tio år längre läste jag i pressen häromdagen. I så fall kan vi konstatera att det snarare är mänskligt än barnsligt att glädja sig.

Lycka till förresten, upplägget bör ju passa en aspie perfekt!
Blir fan avundsjuk, tänk att bara ägna sig åt studier med en lärare...själv får jag försöka se fram emot folkhögskolans gruppterapi som går av stapeln på måndag.

Tack så mycket, KrigarSjäl!
Ja, jag tycker också att jag har tur...
Det känns som att jag har att tacka min AS diagnos för detta...
Om jag inte hade haft min diagnos så hade aldrig soc betalt skolan...

Läser du på folkhögskola?

hysteriskt skrev:Tack så mycket, KrigarSjäl!
Ja, jag tycker också att jag har tur...
Det känns som att jag har att tacka min AS diagnos för detta...
Om jag inte hade haft min diagnos så hade aldrig soc betalt skolan...

Läser du på folkhögskola?

Ja, har lite kvar på behörigheterna. Nu klagade jag inte på skolan som sådan, utan på några jobbiga moment. Men det är givande på samma gång, tack vare min AS har jag många fördelar mot de andra.

Ibland har man nytta av sin diagnos, kör så det ryker!

hysteriskt skrev:
Men idag unnar jag mig själv den här "barnsliga" glädjen.

Riktigt riktigt roligt att höra. Det är just sånt som är det bästa att unna sig. Gör det ofta och mycket.

hysteriskt, det är ju bara så jäkla kul och läsa för det verkar som du har längtat efter skolan länge! Häftigt att möjligheten finns!

Underbart! Grattis!

Jag har massor av "barnslig" glädje. Om det sen är bokstäverna som är grunden till det eller inte, det bryr jag mig inte om, jag är bara tacksam att jag för det mesta kan glädjas åt smått och stort, hur sur trött och arg jag än är på annat.

Grattis, det låter verkligen roligt!

Låter härligt att få vara så där "barnsligt glad", känns som jag tappat bort det.

hysteriskt skrev:Jag tycker faktiskt att det här är värt en helt egen tråd...
Idag ska jag börja skolan!
Jag har inte gått i skolan på SEX år, och idag ska jag börja igen!
Äntligen, säger jag bara.

[...]

Jag har köpt nya anteckningsblock och beter mig helt och hållet som en sjuåring som ska börja första klass.
Men idag unnar jag mig själv den här "barnsliga" glädjen.
Asperger-glädjen då ögonen liknar ett par barns ögon på julafton
när de får precis den där julklappen som de har önskat sig så länge.
Fulla av förväntan och fulla av glädje.

Hur är det med er andra, om ni blir riktigt, riktigt glada eller "upphetsade" över något roligt?
Kan ni då behålla "masken" eller blir ni lika barnsligt glada som jag?

GRATTIS! Åh så roligt! :-D

Jag är som du, kan typ hoppa jämfota och klappa händer när jag blir glad. Har inte gjort det på väldigt länge dock, trots att det inte behövs så mycket för att göra mej alldeles barnsligt glad.

Hej!

Grattis till skolan! Det är klart att man blir glad då!

Nu när jag läser geografi är jag glad som en lärka. Och nya anteckningsböcker etc. har alltid gjort mig glad. Fast numera brukar jag kunna begränsa mig och låter oftast bli att köpa anteckningsblock, pennor etc. eftersom jag redan har så mycket.

Hälsningar

Lilla Gumman

Grattis ! Det låter lyxigt och aspievänligt med privatundervisning, tycker jag.

hysteriskt skrev:Hur är det med er andra, om ni blir riktigt, riktigt glada eller "upphetsade" över något roligt?
Kan ni då behålla "masken" eller blir ni lika barnsligt glada som jag?

Jag är aldrig glad längre, jag kan inte känna den känslan. När jag var liten kunde jag bli glad, tror jag, fast jag minns inte riktigt hur det kändes eller hur jag visade det.

Jätteskoj att höra, hoppas det går bra!

Jag kände som du när jag började plugga igen vid 34 års ålder, det var spännande och roligt och jag har inte ångrat mig en sekund över att jag satsade på det!!

Instämmer i alla glada tillrop! Jättegrattis, lycka till... och härligt att du kan bli så himla glad, det skulle alla behöva kunna...!!

Nu har jag varit i skolan och det var otroligt fantastiskt!
Jag räknar redan hur lång tid det dröjer tills jag ska åka dit igen
(18 timmar, 34 minuter och 10 sekunder)

Tack för era kommentarer, allihopa!
De var som att se att man vunnit tusen kronor på en trisslott (= skolan)
för att sedan skrapa fram x 2 (= era kommentarer)

Åååh! Jag vill med gå i skolan nästan.... åååh vad jag älskar att verkligen dra ut på tiden och frossa i alla underbara saker inne på Akademibokhandeln...

Schgrattis.

MEN TIBBS! Lägg inte ut såna foton!!
Jag klarar inte av att se dem för jag studsar upp och ner utav upphetsning!
Ihi, jag älskar såna saker som du har på bilden!!!

Jag letade efter en smilies som studsade upp och ner och såg manisk ut, men jag hittade tyvärr ingen

Jag tittade förresten i din bilddagbok... Ska du börja läsa någonting?
Vad har du läst innan?

hysteriskt: Jag har inga planer alls för hösten och har inte så bra koll på hur jag mår, får se hur det blir. Har läst Bild och form och Polisförberedande på folkhögskola, Marknadsföring på folkuniversitetet och (misslyckad pga depression) Tyska A på universitetet. Spenderar dock all vaken tid typ vid skrivbordet, inte bara datorn, utan skriver, tecknar, klipper och klistrar och sånt, eller, iallafall gjorde jag det förr när jag mådde bättre. Nu inskränker det sig till att klistra in färgglada tidningsurklipp på designsaker i min dagbok och liknande.

Ett bildligt exempel på vad jag menar med "barnslig AS-glädje"...
Det är taget dagen före jag skulle till skolan för möte.
Jag försökte se "neutral ut", men det funkade halvt... Glädjen syns ändå.
(Inte för att det är något negativt, men just då skulle jag ta ett kort utan en massa barnslig glädje...)





Skolan är förresten det bästa som har hänt mig på länge.
Jag räknar ner timmarna till nästa gång jag ska dit, hela tiden...
Jag har aldrig förut önskat att jag kunde få bo i skolan...