DN - Han lyser upp världen
Publicerad 2012-09-09 00:05 Signerat – Hanne Kjöller.

Där utbildas barfotaarkitekter, tand- läkare och ingenjörer. Att de inte kan skriva spelar ingen roll. De lär sig yrket. ”Vi delar inte ut några examina eller certifikat. Vi skriver inga kontrakt. Det enda kontrakt som finns är med det samhälle man tjänar.”

Bunker Roy åkte till Afghanistan och hämtade med sig sju kvinnor (och i några fall medföljande män som annars inte släppt i väg sina fruar). Nu går det att laga mat, hålla sig med kylskåp, tända lampan och ladda mobilen i fem afghanska byar. Bunker Roy gjorde en film och visade den i FN.

Han frågade: Vet ni vad det kostade att flyga dessa sju kvinnor (och tre män) till Indien, utbilda dem under sex månader, flyga tillbaka dem samt inhandla utrustning för att kunna ge elförsörjning till fem byar? Bunker Roy serverade själv svaret: Det kostar lika mycket som att ha en FN-anställd sittandes på ett kontor i Kabul under ett år.

Här finns inga svenska nykolonialister som inte står ut med att inte hela världens arbetsmarknad är en blåkopia av vår. Ingen som omedelbart kräver fackförbund, genusplaner, kafferast, luftkonditionering och rättvisemärkning för att inte stänga ned verksamheten.

Hittills har Bunker Roy och hans universitet utbildat ungefär tre miljoner människor. Det finns säkert många skäl till att han lyckats med något som biståndsaktörer med väldigt mycket mer muskler och pengar gått bet på. Men det slående när man lyssnar till honom och när man ser hans filmklipp är hur de aldrig närmar sig människor uppifrån. Hur de aldrig berättar vad de behöver. Hur de sätter sig ned. Hur byn samlas och hur man tillsammans frågar sig om och vad man vill.