finns redan sån tråd? har sökt men inte hittat, och behöver verkligen få ur mej en del. jag är hypoman och kunde inte sova inatt. har fått höja mitt litium, och tar cisordinol för att lugna mej något. tränar två ggr per dag, men ska egentligen inte aktivera mej så mycket. egentligen ska jag syssla med så tråkiga saker som möljigt. just nu organiserar jag mina böcker i bokstavsordning. jag hatar att vara bipolär, men jag tror att mina aspiga rutiner faktiskt hjälper mej en del. jag tappar inte fotfästet, eftersom jag "måste" träna/äta/sova på mina bestämda tider. man kan tro att det är skojigt att vara hypoman (lite som att ha druckit tio öl), men efter ett tag blir sinnesstämningen mörk, och då får man akta sej för destruktivt beteende och depression. är jag i fel forum och skriver nu? kanske borde ha skrivit off-topic. hur som helst, det som är läskigt med hypomani är att det kan leda till mani, och det vill jag inte vara med om. jag vill inte bli inlagd. det var jag i våras, och det var otrevligt. och så har mina ätstörningstendenser kommit tillbaka. jag svälter inte, men jag mäter mej hysteriskt ofta, och är rädd att litiumhöjningen ska få mej att öka i vikt. plus att jag är hungrig non-stop. därför måste jag träna mycket. och så är jag så sur och irriterad. tom på min stackars katt. funderar på att låta en kompis ta henne i några dar så hon slipper mej. ja, det blev ett långt inlägg, men jag ville bara skriva av mej. cheers!

men har inte "den diagnosen" än..
Jag är också alltid hungrig. Tänker altid på vikt..hatar mig själv när ja ser i spegeln (då ja tappat greppet om promenader efter barnen.. Försöker komma ut..Mår skit för ja inte kommer ut...
Har ingen medicin för nåt.. Vill inte....
Just nu e min "mani" att ja måste ha läkarutlåtande..så kan ej sova... Vaknar 04 o e "pigg"........ Städa e också min grej..men har barn som drar fram hela tiden.......................................

Skruttibangbang skrev:men har inte "den diagnosen" än..
Jag är också alltid hungrig. Tänker altid på vikt..hatar mig själv när ja ser i spegeln (då ja tappat greppet om promenader efter barnen.. Försöker komma ut..Mår skit för ja inte kommer ut...
Har ingen medicin för nåt.. Vill inte....
Just nu e min "mani" att ja måste ha läkarutlåtande..så kan ej sova... Vaknar 04 o e "pigg"........ Städa e också min grej..men har barn som drar fram hela tiden.......................................

jag känner igen mej i det du skriver. att få dille på nåt och inte komma till ro förrän det är ordnat. för mej går det i perioder. att vakna på natten och försöka resonera logiskt med sej själv är en omöjlighet. man kan inte bara tänka: "jag fundera på det här imorgon, nu ska jag sova". istället växer alla småsaker och orosmoln till gigantiska tyfoner. ett tag oroade jag mej för att försäkringskassan skulle komma på att jag hade jobbat lite mer än 25% på mitt egna företag - något som i praktiken är omöjligt för dom att få reda på, och än omöjligare att bevisa. hur som helst; dagtid kunde jag logiskt intala mej att det var just omöjligt att upptäcka, och att även om det upptäcktes att min inkomst hade ökat minimalt, så kunde jag förklara det med att vissa jobb tar längre/kortare tid att utföra (jag skulle ju jobba två timmar om dagen). men på natten däremot blev jag nästan psykotisk, och var övertygad om att jag skulle avslöjas och hamna i fängelse! detta upprepades under några nätter; förnuftiga dagar, paranoida nätter. jag fattar inte hur det kommer sej att man är så DRAMATISK och rädd på natten?! att man inte kan vila i att det är just natt, och att det är därför verkligheten ter sej mer skrämmande/problemen mer akuta än den/dom är. varför? för mej är det samma sak med mensen. varje månad blir jag förvånad ilskan, finnarna i ansiktet och det enorma sötsuget. inte förrän magen börjar göra ont fattar jag: "jaha, ska jag få mens?!" glömmer varje gång, och glömmer att den logiska delen av hjärnan stängs av nån gång vid tiotiden på kvällen...

Kan rekommendera bipolärforum, jag är även där trots att jag inte har någon bipolärdiagnos.

hello mstibbs! jag känner igen dej från bipolärt forum. där har jag ett annat namn - xarona. fråga mej inte varför jag bytte. hade väl lessnat...

Jag hade inte varit till tandläkaren på 5år och började för några år sen tro ja hade stora hål. Beställt tider men inte kommit iväg av olika anledningar- Varje natt sen 1 år blev de min grej vakna o fundera över (förutom några månaders avbrott för Svininfluendan o mina barn)
Vaknade. Trodde ja skulle ha hål. Tog iaf smabon o fick en tandläkar tid -INGA hål!!! Däremot biter ja o gnisslar massvis tydligen (säkerligen pga av stress,så får huvudvärk o känner mig spänd) -bipolärt syndrom tror ja ja läste...

Hur fan gör man åt sånt?
Jag har perioder som avlöser varandra me "oroasgrejjer som ALLTID ska lösas nattetid.. SEN har ja mina perioder när ja ska lösa typ "dopet för barnen... vaknar måste göra klart NU.... Eller osm nu FK läkarintyg. kan ju inte skriva de själv men de e hela min vardag nu..Hela tiden trots ja leker me mina barn
Hur kan de tro man ska kunna jobba me en hjärna som inte funkar

Vägrar medicin så ja får sova.. Nej tack..låt mig vara så slipper ja tvinga i mig medicin så att FK blir nöjda :........( Måste kunna vakna för ja ammar fortfarande dessutom!

tänk om man kunde få slippa dessa orosspiraler! jag har sömnmediciner, och mina svettigaste nätter är numera undantag snarare än regel. jag tror inte att du skulle ha problem att vakna för amning, men frågan är ju om medicinerna funkar med amning. hur som helst skulle jag råda dej att prova åtminstone en natt. det finns mediciner som från början användes för att lindra allergi, men vars rogivande effekt var så stor att dom numera skrivs ut för sömnen. propavan är ett sånt läkemedel, och theralen är ett annat. sedan finns det något som kallas melatonin, men det har jag inte provat. insomningstabletter som imovane och sonata kan vara bra akut, men inte under längre tid. då blir man beroende som vid benso-bruk. p.s. min natt sög, trots medicin...

Känner också igen mig......
Har också mina städ manier som jag går helt in i och som avskärmar mig från allt annat..skönt men jobbigt...I bland kan jag ha bytt gardiner flera gånger på en vecka..så jag skämdes inför grannarna....eller så grinar jag medans jag håller på, för det är ett krig inom mig...

Har ätit neuvro leptika (stavning ?) men det gör jag INTE om...gick upp 30 kilo !!!! Har lyckats gå ned dem nu tack o lov...tog ett år ;( väger faktiskt mindre nu än innan jag åt dem..Men det har också fått min hjärna att tänka på vikten och än mer hur jag ser ut...börjar faktiskt gå mot ätstörning...väger i dag 48 kg innan medicinen 60 kg och är 1.66 lång....Jag vet det e för lite...men jag e rädd om jag går upp att det går överstyr o jag blir tjock igen !!!!!!

Äter ju mediciner...Lamictal, Voxra, Ritalina, Sobril men inget funkar på mig...tror jag ätit psyks alla mediciner de kan ordinera ut.....Har ju hund jag ..ibland blir jag såååå himla less honom..där han går efter mig som en svans..gahhhhhh

happysad skrev:Har ju hund jag ..ibland blir jag såååå himla less honom..där han går efter mig som en svans..gahhhhhh

Ja, ibland blir jag vansinnig på mina katter, dom ska ALLTID gosa när jag är stressad, men gör ett speciellt ljud så att dom fattar att husse vill vara ifred.

Idag åt jag "vuxenpoäng-middag" med min nygifta kompis o hans fru, han frågade hur jag mådde och monologen rullade igång, så jäkla pinsamt....skall ringa och be om ursäkt sen. Håll tummarna, läkarbesök imorgon, måste få min sjukskrivning förlängd, orkar inte med någonting. Igår så ringde jag och medelade att jag inte skulle vara kvar i världens bästa band, slitit som attan med låtar och så där, dom blev inte glada.

Imorgon skall jag fika med bandledaren, jag hatar mig själv just nu.

Tack för att ni finn från deppig kattpappa

Moderator mnordgren: Fixade citatet.

Fniss..blev lite konstigt -har ju hund jag !!!

Kattpappa skrev:Ja, ibland blir jag vansinnig på mina katter, dom ska ALLTID gosa när jag är stressad, men gör ett speciellt ljud så att dom fattar att husse vill vara ifred.

Idag åt jag "vuxenpoäng-middag" med min nygifta kompis o hans fru, han frågade hur jag mådde och monologen rullade igång, så jäkla pinsamt....skall ringa och be om ursäkt sen. Håll tummarna, läkarbesök imorgon, måste få min sjukskrivning förlängd, orkar inte med någonting. Igår så ringde jag och medelade att jag inte skulle vara kvar i världens bästa band, slitit som attan med låtar och så där, dom blev inte glada.

Imorgon skall jag fika med bandledaren, jag hatar mig själv just nu.

Tack för att ni finn från deppig kattpappa

det där med katterna känner jag SÅ väl igen. min hypomani gör mej svinirriterad, och katten (elaine), har bara en, blir helt orolig och klängig och springer framför fötterna på mej hela tiden. känner mej som en hemsk människa, för jag fräser verkligen ifrån. det värsta är att hon får ocd-beteenden när jag är såhär stressad, och krafsar med tassen vid mat- och vattenskål svinlänge, vilket OCKSÅ gör mej irriterad eftersom jag är så ljudkänslig. men jag måste tillägga att hon är mitt livs kärlek och just kärlek får hon i överflöd. det är bara när jag mår som sämst som jag blir "osams" med henne lite då och då.

hoppas att allt löser sej med sjukskrivning och band. att du pratade lite mycket om dej själv kanske du inte behöver be om ursäkt för? är det säkert att dom andra reagerade? jag undrar därför att jag själv kritiserar och överanalyserar mitt eget beteende så till den grad att jag tror mej behöva be om ursäkt för allt. ofta visar det sej att det bara var i mitt huvud som jag gjorde bort mej, och att dom andra redan glömt/inget märkte. och då blir själva ursäkten ett huvudbry för mej, och jag tänker: "å nej, varför påminde jag X om det jag sa/gjorde". det är som en återvändsgränd ibland.

nu vill jag be om ursäkt för att jag skrev så mycket om mej själv jag tänkte att du kanske var lite som jag...

Du behöver inte be om ursäkt för att du är du!!

Jag är numera tillbaka i bandet efter ett samtal med vår bandledare, jag satte lite gränser och han tyckte det var ok.

Fick min sjukskrivning förlängd med två mänader, nu vill min läkare att jag kontaktar soc för LSS-insater, ja vi får se vad som händer.

Roligt att du har katt, tasskrafsande på natten kan göra mig galen, jag brukar avbryta den aktiviteteten.

mvh Kattpappa

Kattpappa skrev:Roligt att du har katt, tasskrafsande på natten kan göra mig galen, jag brukar avbryta den aktiviteteten.

mvh Kattpappa

haHA, nu skrattade jag högt! du får humorpriset av mej såhär på skrivande bak.

(p.s. skönt att det löste sej med bandet. sina intressen ska man vårda ömt.)

Jag är verkligen i behov av att få skriva av mig, så denna tråd är väl då lämplig!? (En mycket bra idé att skapa en tråd som denna må jag säga, tack prick!)

Jag känner alltså för att "avskriva" mig, alla de olika Bali´s som härjar i denna kropp och som jag bara är så urbota less på!

Jag har helt klart en massa problem, men samtidigt är många av dessa så motsatta att de alltså inte ens borde finnas i en kropp, och sedan är man tydligen ändå så kompetent & kapabel att vissa problem inte ens kan/borde finnas, för då skulle man typ inte kunna fixa "det där", och så den jä... dissociationen då, som antagligen är en stor orsak till att man ständigt känner sig som ett enda stort ? inför sig själv.
Kan jag fixa så mycket & andra inte ser/förstår mina problem, tja, då finns de väl inte, eller... !?

Jag är inte "normal" och inte heller "normalt onormal", så var fasiken ska jag "platsa in" ... ja, vi är ju alla helt klart olika, unika personer (och det uppskattar jag ju), men ibland blir man bara så less på att vara "unik"!

Jag är less på alla Bali´s och vill bara bunta ihop dem och sända dem till månen, eller ta fram ett basebollträ och dunka in skallen på den Bali som tydligen ändå inte har nå´n ordning på kontoret ! (Om nå´n annan känner för att avreagera sig finns ett "mål" här )

Jag måste ju ändå ständigt leva med alla Bali´s, men jag är, som sagt, bara så less!
Ok, om man aldrig kan "platsa in" någonstans, men att inte kunna känna, förstå, respektera, uthärda umgänget med "sig själv" ... vad göra!?

Blä, för all galla jag nu spytt ut inför er, kära medforumister, men jag hoppas det är ok, för det är ju ändå galla riktad mot mig själv!?

Nu ska jag försöka återgå till det snälla mähä jag oftast är och ta hand om t.ex. min mor ... tänk om man kunde bli en jä... hulligan och bara vara hur elak som helst, sparka, gapa, slåss & bete sig som den "idiot" man ju ändå är ... men nä, sådan vill jag ju inte heller vara.

Tack, för att jag fick "spy"!

Kram

Vill bara spy på dem som ska komma och fixa i ordning mitt badrum,vill FAN inte att dom ska komma...De ska riva ner allt och kakla om allt och lägga ny matta plus att det är fuktskador, så det måste stå en fläkt här i flera veckor som ska "torka" de hela..toan e centralt lagd i lägenheten...Vart fan ska jag ta vägen..och jag som e så jäkla ljudkänslig..fatta vad det kommer att låta..!! JAG VILL INTE...ska jag bara sitta där i soffan och vinka och titta på, det e MITT hem !!

VILL INTE...

Utnyttjar också denna avskrivningstråd... inte min dag idag.

Kontaktade psykiatrin idag angående receptet på antidepressiva och när jag pratade med dem så passade jag på att fråga hur det gick med min remiss som ska vara hos bedömningsgruppen nu. ST-läkaren sa nämligen, när jag var där för över en månad sen, att jag skulle få besked snart. Jag undrade vems snart han hade syftat på; mitt eller hans? Jag fick veta att mitt ärende inte ens blivit behandlat än...

Och nu då till det jag är sur över: Varför yttrade läkaren sig om något som NN omöjligt kunde ha någon aning om? Denna läkare är ju inte ens involverad i bedömningsgruppen! Och varför "lova" en sådan sak till en person som vänt sig till dem för eventuell utredning av asperger? Jag har gått och väntat i en månads tid nu på ett besked som antagligen inte kommer än på x-antal månader. Om läkaren inte visste så hade jag föredragit att NN sa det framför en osann optimistisk bedömning...

Bäst att tilläga att jag endast pratade med rådgivningen (inte läkaren i fråga) och dum som jag var så sa jag inget av detta...