Vilken fantastisk research de gjort på SvD: fakta om autism från NE, utgiven 1990. Ska man skratta eller gråta över eländet?

Själva artikeln hade något amerikanskt movie-of-the-week över sig. Inte särskilt seriöst. Synd att de publicerar sån't här, eftersom ämnet i sig är sä jäkla viktigt.

Vill man inte läsa så kan man se på denna video:

http://abcnews.go.com/Video/playerIndex?id=4313425

lemur skrev:Vilken fantastisk research de gjort på SvD: fakta om autism från NE, utgiven 1990. Ska man skratta eller gråta över eländet?

Själva artikeln hade något amerikanskt movie-of-the-week över sig. Inte särskilt seriöst. Synd att de publicerar sån't här, eftersom ämnet i sig är sä jäkla viktigt.

Hur SKULLE man ha gjort det då? *nyfiken*

Gäsp! Ska de skriva artiklar om alla autister som plötsligt har börjat prata? Så himla ovanligt är det väl ändå inte? Jag känner en psykolog som har jobbat mycket med autistiska barn, och hon har beskrivit hur hon med enträget arbete i flera års tid har fått barn att börja prata. Det kanske inte går med alla autister, eller ens de flesta, men helt klart förekommer det.

Fast nu var det väl så att hon började att kommunicera via datorn trots att hon inte kan prata, och dessutom på ett vad jag förstod insiktsfullt sätt. Det är väl kanske inte så vanligt?

Micke skrev:Fast nu var det väl så att hon började att kommunicera via datorn trots att hon inte kan prata, och dessutom på ett vad jag förstod insiktsfullt sätt. Det är väl kanske inte så vanligt?

Det är väl mera intressant och viktigt när någon börjar kommunicera i tal, än att göra det via andra medier? Talet är ju en central mänsklig funktion, så om denna funktion används eller inte är en väldigt viktig distinktion. Autister kommunicer nog ganska ofta i någon form, t.ex. rita bilder, men det är ju ofta svårare att tolka. Den psykolog jag talade om tillbringade flera år (fast inte heltid) åt att sitta och leka med bilar med en autistiskt pojke. Han försökte kommunicera något med bilarna, och psykologen ställde hela tiden en massa ledande frågor. Efter flera år började pojken plötsligt prata.

Kvasir skrev:Det är väl mera intressant och viktigt när någon börjar kommunicera i tal, än att göra det via andra medier? Talet är ju en central mänsklig funktion, så om denna funktion används eller inte är en väldigt viktig distinktion. Autister kommunicer nog ganska ofta i någon form, t.ex. rita bilder, men det är ju ofta svårare att tolka. Den psykolog jag talade om tillbringade flera år (fast inte heltid) åt att sitta och leka med bilar med en autistiskt pojke. Han försökte kommunicera något med bilarna, och psykologen ställde hela tiden en massa ledande frågor. Efter flera år började pojken plötsligt prata.

Det kanske inte var så unikt. Men uppenbarligen så underskattar man ibland autisters intelligens kraftigt bara för att dom inte kan kommunicera, och då är det väl bra att sådant här uppmärksammas?

Micke skrev:Det kanske inte var så unikt. Men uppenbarligen så underskattar man ibland autisters intelligens kraftigt bara för att dom inte kan kommunicera, och då är det väl bra att sådant här uppmärksammas?

Jovisst, det är naturligtvis bra. Men det vore kanske då ännu bättre att nämna att det faktiskt förekommer då och då att man får atuister att öppna sig och börja kommunicera, så det inte låter som detta skulle vara något exotiskt specialfall. Nu kan många läsare tro att detta nog inte är någon vanlig autist egentligen, utan något specialfall, eller något helt annat. Många föräldrar till autistiska barn kanske inte vet om att sådant förekommer, och har gett upp hoppet. Då vore det bra före dem att få veta att det förekommer och vilka metoder som då har använts.

Kvasir skrev:Jovisst, det är naturligtvis bra. Men det vore kanske då ännu bättre att nämna att det faktiskt förekommer då och då att man får atuister att öppna sig och börja kommunicera, så det inte låter som detta skulle vara något exotiskt specialfall. Nu kan många läsare tro att detta nog inte är någon vanlig autist egentligen, utan något specialfall, eller något helt annat. Många föräldrar till autistiska barn kanske inte vet om att sådant förekommer, och har gett upp hoppet. Då vore det bra före dem att få veta att det förekommer och vilka metoder som då har använts.

Jo artikeln kunde varit mer informativ på den punkten. Dock låter det på kommentarerna som att artikeln ändå är till godo när det gäller att skänka hopp till andra föräldrar. Och tar man nu upp ett fall så är väl risken stor att man tar upp nya fall så småningom, tills man bedömer att det inte längre har något nyhetsvärde.

Micke skrev:Jo artikeln kunde varit mer informativ på den punkten. Dock låter det på kommentarerna som att artikeln ändå är till godo när det gäller att skänka hopp till andra föräldrar. Och tar man nu upp ett fall så är väl risken stor att man tar upp nya fall så småningom, tills man bedömer att det inte längre har något nyhetsvärde.

Jovisst, min, och kanske vissa andras, reaktion var nog snarast att man hade förväntat sig en aningen mera informativ och mindre sensationinriktad artikel från en sådan tidning. Hade det däremot var Expressen eller Aftonbladet så hade det kanske varit ovanlig seriös däremot.

Savanten Svante skrev:

lemur skrev:Vilken fantastisk research de gjort på SvD: fakta om autism från NE, utgiven 1990. Ska man skratta eller gråta över eländet?

Själva artikeln hade något amerikanskt movie-of-the-week över sig. Inte särskilt seriöst. Synd att de publicerar sån't här, eftersom ämnet i sig är sä jäkla viktigt.

Hur SKULLE man ha gjort det då? *nyfiken*

Det finns ju väldigt mycket information på exempelvis Autismforums sajt, information som dessutom inte är asgammal.

Man diskuterar artikeln på följande Skeptikerforum, och där är man skeptiska.

Bland annat skriver "Georgsson" följande:

Det finns ju mängder av dokumentation om hur högfungerade autister tänker och fungerar, direkt från autisterna själva. Men utifrån vad som beskrivs om den här amerikanska flickan så är hon inte högfungerande utan gravt autistisk. Och då verkar det ytterst märkligt att hon "pratar" så "normalt", nästan som hon ser sina problem utifrån i stället för "inifrån", som den intervjuade läkaren uttrycker det. Än märkligare är det att tjejen säger sig förstå syskonens skämt, vilket knappt ens en högfungerande autist skulle göra (annat än vid en äldre ålder).

Användare "Inquito":

Om detta är en genuin historia skulle det vara extremt intressant och lovande - men oxå skrämmande. Tänk om många fler är "fångade" på detta vis? Då måste vi genast börja leta efter metoder för att hjälpa dessa.

Men jag är samtidigt lite avvaktande. Det hela låter lite för bra för att vara sant.

"pellebert" är extremt skeptisk:

Jag har extremt svårt att en autistisk person i någon situation skulle ha några tankar som ens påminner om dom känslor som uttrycktes i artikeln.