rdos skrev:Det var han som angrep mig först genom att prata om sjukdomar och sårbarhetsgener.

Vi vet redan att du tycker ordvalet är viktigare än innehållet när etablerade forskare uttalar sig, och att du inte anser dem värda att lyssna på om de inte har fått skriftligt godkännande från dig först att ordvalet är OK. Men det budskapet har gått hem för länge sedan. Du behöver inte upprepa det gång på gång. Det blir bara förbannat tröttsamt.

Det låter också som att du återigen, för femtielfte gångne, försöker antyda att det inte finns något negativt med att ha AS eller autism. Varje gång du gör det så är det ett hån och en oförskämdhet mot mig och många andra som lider svårt av vissa av de negativa symptomen. Begreppet sårbarhet används f.ö. allmänt i väldigt många fall, inte bara i samband med NPF utan även för NT med benägenhet till depressioner och liknande.

Första inlägget med nya 6000+ två-kärne datorn.

Trevligt. Det borde vara som att byta från moped till Ferrari efter din förra maskin.

Hermann skrev:Social kompetens kan för övrigt spelas. Jag kan skådespela socialt kompetent, läsa folk och ge dem vad de vill ha, men det tar enormt mycket energi från mig, jag blir totalt utbränd efter ett tag men så länge jag är i den rollen tror folk att jag bara är smått excentrisk, inte alls skygg, inåtvänd eller empatifattig.

Det här känner jag igen precis, men det fungerar inte i alla situationer, Hamnar jag i underläge får jag mycket svårare att hantera människor. Så länge de ttycker att jag är konstig, intelligent och är lite, lite rädda så fungerar allt fin-fint. Jag tolkar ihop dina inlägg som att du gör ungefär på likartat sätt.

Jag tycker att forkning om gener och olika typer av biologiska fenomen är otroligt intressanta och har inget emot undersökandet i sig. Det är hur det hela presenteras. Vi (läsare, lyssnare, tv-tittare) antas vara idioter som inte kan förstå den komplexa information som forskning ger.

För mig är det uppenbart att eftersom det finns så pass många individer som fungerar på ett visst sätt, så har det någon gång varit framgångsrikt att vara så. Dvs individer med denna genuppsättning har haft möjlighet att repoducera sig. En skrämmande tanke är varför våldtäktmän finns....och hur lätt det är att bota dem.

Jag tror inte att forskarna är i närheten av att kunna genmaipulera bort detta eller hitta mediciner inom min livstid. Jag tror att de har fått anslag till forskning, upptäckt vissa saker (vet inte riktigt vad de visste innan och vad som är nytt, eller vad de egentligen fått fram) och nu presenterat detta i en forskarrapport. Innehållet hade ett visst nyhetsvärde och blev rubriker och korta, förvrängda försök att förenkla vad de upptäckt.

Hermann skrev:Varför vill man bli helt "normal" egentligen?

Egentligen är det samma diskussion som varför ska man bota homosexualitet bara för att det är vetenskapligt möjligt?
Det är möjligt att göra möss autistiska, det är också möjligt att göra möss homosexuella med nån form av hormonbehandling.

Vad skulle hända med mig om min "asperger" botades? Jag skulle definitivt inte bli "vanlig".

Jag vill bli normal. Jag skulle ändå vara unik, precis som alla andra människor. Att påstå att bara aspergare är unika tycker jag låter som storhetsvansinne.

Jag skulle vilja försörja mig själv, som jag gjorde förut. Jag ser inget positivt med att ha AS.

Ett alternativ är om samhället och yrkeslivet vore anpassat för aspergare men det är det ju inte.

Homosexuella accepteras ju i arbetslivet, de kan ju jobba lika väl som alla andra. Det är bara fördomsfulla och/el religiösa som fördömer dem. Deras sexualliv påverkar dem inte i yrkeslivet el det sociala livet. Så är det inte för aspergare.

Så lätt är det inte att vara homosexuell. Det märks ju ofta på dem att de är annorlunda. Jag ser det iaf. Männen som exempel kan vara feminina, ha en annorlunda gångstil osv, saker som inte har någonting alls med deras sexualliv att göra. Den som är väldigt mycket åt det feminina hållet får det svårt att bli någonting annat än frisör.

Komma ut ur garderoben och tro att vännerna står pall...njae. Bli hotad till livet av en stor, saftig alkoholist för att han "inte saatana perkele vill se homosexuellt beteende i närheten av sina barn", dvs han tålde inte se att två män bodde i samma lägenhet. Gammaldags föräldrar som är livrädda för att sonen ska få HIV och önskar att han kunde omvändas och börja tycka om flickor. Så påverkades det sociala livet bland annat för en jag kände. Visst går det att ha ett socialt liv som fungerar någorlunda, men de missnöjda blickarna, och misstänksamheten från andra män etc, det är nog ganska jobbigt.

Det är lätt att tro att homosexuella generellt accepteras, men jag vet inte. Det är nog mest på tv det funkar så. Glättiga programledare hand i hand, skipping, skipping.

Det finns homosexuella råttor...har haft en lesbisk råtta. Det är kännt bland forskare att det tom finns homosexuella bananflugor. Antagligen finns det djur med asperger. Säkert kan man få fram djur som är homosexuella och djur som har asperger. Jag har ingen aning om de har genmanipulerat fram dessa möss med moderna metoder eller med gammal hederlig avel.....men hittills är det svårt att bota tom väldigt specifika genetiska avvikelser som sitter på ett känns ställe i kromosomen.

Jag skulle hellre vilja hitta våldtäktsgenerna.....varför försöker ingen forskare med det?

Normalt grips möss av panik när de är nära katter. Det lär vara lukten av katter som skapar paniken.

Nu har en japansk professor genom att genetiskt modifiera möss tagit bort panikreaktionen. Professorn heter Ko Kobayakawa.

Hermann skrev:
Att föreställa mig själv leende komma ut från en universitetsföreläsning med helt vanliga, normala studenter, vare sig dessa var präktige Per i sin ribbstickade tröja och sina totalt intetsägande budgetjeans som spelar korpfotboll och extraknäcker som personlig assistent, flitiga Lotta som mellan krogrundorna och knullandet utbildar sig till civilekonom eller nördige Hampus som är en klassisk, "lugn och glad" anpassad asperger som bara flyter med och är fullt lycklig med att inte ha någon karaktär eller stolthet som individ och inte bryr sig att alla klappar honom på huvudet och försöker vara "medmänskliga" och "respektera hans speciella behov" eller ser ned på och diskriminerar honom, är för mig helt otänkbart.

Helt OT men det här var nog den längsta mening jag sett och ändå var den inte oläsbar.

regrepsa skrev:

Hermann skrev:Social kompetens kan för övrigt spelas. Jag kan skådespela socialt kompetent, läsa folk och ge dem vad de vill ha, men det tar enormt mycket energi från mig, jag blir totalt utbränd efter ett tag men så länge jag är i den rollen tror folk att jag bara är smått excentrisk, inte alls skygg, inåtvänd eller empatifattig.

Det här känner jag igen precis, men det fungerar inte i alla situationer, Hamnar jag i underläge får jag mycket svårare att hantera människor. Så länge de ttycker att jag är konstig, intelligent och är lite, lite rädda så fungerar allt fin-fint. Jag tolkar ihop dina inlägg som att du gör ungefär på likartat sätt.

Om folk slutar vara rädda finns bara två alternativ, man släpper dem inpå sig för att man vill det, eller så ser man till att skrämma dem ordentligt. Jag svarar aldrig med att gå in i mig själv om någon angriper mig, jag svarar med någon form av motangrepp, ibland kan jag dock försöka vara manipulativ.
Har ibland lyckats vända omgivningen emot någon som försökt knäcka mig, det är en skön seger när man med vita lögner och lätt manipulation ser till att få en utåt sett "normal", dock överbegåvad och manipulativ, människa märkt.

Men, detta är extremt psykiskt påfrestande också. Finns knappt något svårare man kan ställas inför än att försöka manipulera sin omgivning när någon hittat en spricka i ens egen mur och vet hur han ska använda det emot en.
Jag har själv krigat mot psykopater, och vunnit. En extremt intelligent asperger är som en slags "psykopat med känslor".
De enda som kan hota mig mentalt är äkta psykopater. Det blir lite bisarrt, som när två rovdjur av olika arter slåss.
Vanliga människor är egentligen ingen match, någonsin, om de inte spelar barmhärtighets och förminskningskortet, vilket ändå lätt bemöts med enkla oförskämdheter som får folk att tappa behärskning och värdighet.

Folk med psykopatliknande störningar brukar ofta kunna hitta vad som är fel på mig, och vice versa.
Jag blir oerhört provocerad när någon överintelligent människa lyckas gräva fram aspergern trots att jag verkligen lagt upp alla skyddsbarriärer jag har att tillgå för att framstå som normal, när det gynnar mig. Har mycket svårt att snabbt hitta balansen igen när någon avlossar en sån smäll, men har blivit bättre med åren.
Många med AS fattar inte att hjärnan utvecklas och att man blir mer förfinad av att ställas inför prövningar. De mest primitiva AS-personerna är de som aldrig mött utmaning mentalt utan alltid valt den enkla vägen, att fly in i sig själva.

Alien skrev:

Hermann skrev:Varför vill man bli helt "normal" egentligen?

Egentligen är det samma diskussion som varför ska man bota homosexualitet bara för att det är vetenskapligt möjligt?
Det är möjligt att göra möss autistiska, det är också möjligt att göra möss homosexuella med nån form av hormonbehandling.

Vad skulle hända med mig om min "asperger" botades? Jag skulle definitivt inte bli "vanlig".

Jag vill bli normal. Jag skulle ändå vara unik, precis som alla andra människor. Att påstå att bara aspergare är unika tycker jag låter som storhetsvansinne.

Jag skulle vilja försörja mig själv, som jag gjorde förut. Jag ser inget positivt med att ha AS.

Ett alternativ är om samhället och yrkeslivet vore anpassat för aspergare men det är det ju inte.

Homosexuella accepteras ju i arbetslivet, de kan ju jobba lika väl som alla andra. Det är bara fördomsfulla och/el religiösa som fördömer dem. Deras sexualliv påverkar dem inte i yrkeslivet el det sociala livet. Så är det inte för aspergare.

Personligen skulle jag inte vilja jobba på andras villkor. Det är extremt svårt för mig nu, det är sant, men hittade jag ett jobb där jag var mästaren och satte ribban för alla andra skulle mina sociala "problem" inte vara problem alls, bara en slags kick.

Jag har alltid drömt om att vara någon slags Bergman eller Pavarotti eller Madonnatyp eller bara "bäst" på det jag gör, vilket jag alltid blivit också men inte riktigt på den nivån att man kan försörja sig på det.
Eller så är man bara som Berlusconi, som blivit rik och mäktig genom avsaknad av moral, och totalt ignorerar alla accepterade sociala regler.

Det enda problemet är att ta sig dit, är man väl där kan inget falla sönder. Man kan kasta vattenglas i ansiktet på folk och vara svår och omöjlig, göra vansinniga uttalanden och slå sönder hotellinredning eller hamna i arresten, man kan göra allt och bryta alla regler om man så vill och ändå ha sin försörjning och artistiska frihet.

sugrövmanövern skrev:Så lätt är det inte att vara homosexuell. Det märks ju ofta på dem att de är annorlunda. Jag ser det iaf. Männen som exempel kan vara feminina, ha en annorlunda gångstil osv, saker som inte har någonting alls med deras sexualliv att göra. Den som är väldigt mycket åt det feminina hållet får det svårt att bli någonting annat än frisör.

Det beror sannolikt på att homosexualitet och AS är kopplade till varandra.

regrepsa skrev:Det finns homosexuella råttor...har haft en lesbisk råtta. Det är kännt bland forskare att det tom finns homosexuella bananflugor.

Jo, men det behöver inte vara en giltig modell av mänskllig homosexualitet för det. Homosexualitet hos djur är helt säkert inte kopplat till autistiska drag.

regrepsa skrev: Antagligen finns det djur med asperger. Säkert kan man få fram djur som är homosexuella och djur som har asperger.

En omöjlighet eftersom AS definieras utifrån avsaknad av NT-drag. Ingen annan art är som "NT' och därflör kan inte heller AS finnas i andra arter.

rdos skrev:

sugrövmanövern skrev:Så lätt är det inte att vara homosexuell. Det märks ju ofta på dem att de är annorlunda. Jag ser det iaf. Männen som exempel kan vara feminina, ha en annorlunda gångstil osv, saker som inte har någonting alls med deras sexualliv att göra. Den som är väldigt mycket åt det feminina hållet får det svårt att bli någonting annat än frisör.

Det beror sannolikt på att homosexualitet och AS är kopplade till varandra.

Det är för mig, som ser och lägger märke till allt, även det subtila, uppenbart att många homosexuella män har någon form av "störning". Hela deras utstrålning är lätt avvikande, något säger mig att de har en "hjärnskada".
Detta gäller bara vissa homosexuella män dock, finns många som utåt sett inte har en "störd" utstrålning, men de som har det är tillräckligt många för att man ska lägga märke till fenomenet.

Det är inte själva fjolligheten hos de som väljer att bete sig fjolligt som är det man noterar, det är helhetsutstrålningen.
Jag tycker t.ex det syns i de flesta homosexuella politiker, att nånting inte är helt normalt i hjärnan.
Han som är minister, centerpartisten, han som var ordförande i KD's ungdomsförbund, den där grekiska vänsterpartisten, alla har de en mycket lätt, subtil fysisk utstrålning av att nånting väldigt litet är fel någonstans i hjärnan, även om de praktiskt, begåvningsmässigt, moraliskt, socialt etc inte har några egentliga problem.

rdos skrev:

sugrövmanövern skrev:Så lätt är det inte att vara homosexuell. Det märks ju ofta på dem att de är annorlunda. Jag ser det iaf. Männen som exempel kan vara feminina, ha en annorlunda gångstil osv, saker som inte har någonting alls med deras sexualliv att göra. Den som är väldigt mycket åt det feminina hållet får det svårt att bli någonting annat än frisör.

Det beror sannolikt på att homosexualitet och AS är kopplade till varandra.

Har du siffror på det? *nyfiken*

Zombie, i annan tråd, skrev:(...om jag förenklar [vad AS är] till en enda dimension)
...
Jag vill också framkasta att det nog finns orsaker till att "AS" är i mindretal och "NT" i flertal och att många av dem finns att söka i skillnaderna i inte bara i relativ, utan också absolut, funktionsduglighet.

Det här är en så rimlig tanke att den inte kan få stå okommenterad.

Redan skrivet/gissat
Ovanligt mycket aspighet (så mycket att man kan få diagnos) är en evolutionär nackdel, vilket bevisas av att det är så ovanligt som det är; vore AS en evolutionär fördel så skulle det bli vanligare.

Liknelse
Att vara längre än två meter torde vara en evolutionär nackdel, enligt samma resonemang. Det finns nackdelar med stor längd, det är sant. Stor längd betyder en stor kropp som ger behov av mycket mat. Den ger även andra fysiologiska nackdelar. Riktigt långa människor är faktiskt handikappade i vissa situationer, särskilt i ett samhälle byggt för ”normallånga”. Ändå anser jag det inte därmed bevisat att riktigt långa människor är innehavare av en evolutionär nackdel.


Resonemangstillägg 1
En population mår bra av variation och en bred genpool ger en viss sannolikhet att det föds avvikande individer, med avvikande gener från båda föräldrarna. Det är kanske dock inte bara något nödvändigt ont; ibland är det bra att ha extra aspiga eller extra långa människor att tillgå även om de i allmänhet faktiskt skulle vara en belastning. Det är alltså inte bara så att de avvikare, som en bred genpool ibland ger,


Resonemangstillägg 2
Evolutionen är tanklös. Den bygger bara på sånt som redan finns. Även om en egenskap skulle vara jättebra för arten så saknar arten kanske de övriga egenskaper som den skulle behöva för att kunna dra nytta av den jättebra. Kanske är extra aspighet eller extra längd sådana egenskaper som skulle vara jättebra för arten. Kanske behövs bara en annan miljö för att de ska kunna bryta igenom. Det finns ju rentav lokala exempel på det, både för extra aspighet och extra längd.

Eller så finns det ingen och kommer aldrig att finnas någon evolutionär fördel med extra aspighet men som sagt, ibland och i vissa lokala miljöer så kan arten tänkas behöva den ändå. Den behöver alltså inte vara någon nackdel, det kanske räcker med att den är en avvikelse.

Bara att aspighet finns är ett bevis på att det åtminstone delvis måste röra sig om en evolutionär fördel / sidospår. Även om vi är få så har dragen mycket högre prevalens än vad sjukdomsdrag kan ha enligt gängse modeller.

jonsch skrev:[Liknelse
Att vara längre än två meter torde vara en evolutionär nackdel, enligt samma resonemang. Det finns nackdelar med stor längd, det är sant. Stor längd betyder en stor kropp som ger behov av mycket mat. Den ger även andra fysiologiska nackdelar. Riktigt långa människor är faktiskt handikappade i vissa situationer, särskilt i ett samhälle byggt för ”normallånga”. Ändå anser jag det inte därmed bevisat att riktigt långa människor är innehavare av en evolutionär nackdel.

Medellängden har bevisligen ökat på några hundra års sikt (kanske längre). Det tycks alltså vara en evolutionär fördel att vara lång. Den naturliga variationen medför dock att det finns både extremt långa och extremt korta människor, men bägge extremerna är fertila. Det tycks alltså inte var nån stor evolutionär nackdel att ligga i utkanterna av längdvariationen.

Översatt till AS vill man förstsås veta hur genomsnittlig aspighet har varierat historiskt. Finns det den tendens till ökad eller minskad aspighet eller är den konstant?

Endast om den genomsnitttliga aspigheten tenderar att minska så är det en evolutionär nackdel. För min personliga del tycks den öka vilket ger slutsatsen att jag påskyndar evolutionen

Duras skrev:

jonsch skrev:[Liknelse
Att vara längre än två meter torde vara en evolutionär nackdel, enligt samma resonemang. ...

Medellängden har bevisligen ökat på några hundra års sikt (kanske längre). Det tycks alltså vara en evolutionär fördel att vara lång.

Mja. Det sägs nog snarare vara så att vi i årtusenden har haft så näringsfattig mat att vår längd hållits nere. Miljö och inte arv, alltså, om jag har rätt för mig.

Duras skrev:Finns det den tendens till ökad eller minskad aspighet eller är den konstant?

Endast om den genomsnitttliga aspigheten tenderar att minska så är det en evolutionär nackdel. För min personliga del tycks den öka vilket ger slutsatsen att jag påskyndar evolutionen

Efter att jag strukit det om översättning ur citatet så tycker jag det låter som en utmärkt tolkning av data!


rdos, jag råkar ju själv tro att åtminstone aspighet av mitt slag (som Zombie antydde finns det nog flera eller många obereonde med samma diagnos) är en av de egenskaper som gör människor mänskliga och att jag råkar ha litet mer av just den. Egenskapen i sig är alltså i så fall i högsta grad en fördel - precis som längd...

jonsch skrev:Mja. Det sägs nog snarare vara så att vi i årtusenden har haft så näringsfattig mat att vår längd hållits nere. Miljö och inte arv, alltså, om jag har rätt för mig.

Men då fanns det ett evolutionärt utrymme att bli längre. En strävan uppåt.

jonsch skrev:Efger att jag strukit det om översättning ur citatet så tycker jag det låter som en utmärkt tolkning av data!

ok, så då tycker du alltså att jag skriver aspigare nu än jag gjorde för ett tag sen?

Tycker det känns som om att jag som är lång klarar mig bättre i många avseenden eftersom man ständigt får hjälpa till på områden där kortare människor inte klarar sig utan en liten pall under fötterna.
Men nackdelarna ligger också oftast i att många saker trots det är anpassade för en något kortare längd. Ta t.ex. bilar som exempel.

Slutsatsen måste väl vara att lagom är bäst, fast jag gillar att vara lång.

Jag kommer inte bli hungrig så länge jag når frukten på träden i alla fall.

evilmaster skrev:Tycker det känns som om att jag som är lång klarar mig bättre i många avseenden eftersom man ständigt får hjälpa till på områden där kortare människor inte klarar sig utan en liten pall under fötterna.
Men nackdelarna ligger också oftast i att många saker trots det är anpassade för en något kortare längd. Ta t.ex. bilar som exempel.

Slutsatsen måste väl vara att lagom är bäst, fast jag gillar att vara lång.

Jag kommer inte bli hungrig så länge jag når frukten på träden i alla fall.

Hur gör du om vintern?

Jag är också lång förresten. Med dålig hållning får jag höra "skäms inte för att du är lång" trots att jag inte alls skäms. Men folk tror att man skäms om man är lång + har dålig hållning LOL ^_^

När jag tänker efter, har dessa kommentarer avtagit med stigande ålder hos mig.
Plus att hållningen är bättre p.g.a. ryggont som påminner mig om att sträcka på ryggen.

Bror Duktig skrev:Hur gör du om vintern?

Jag är också lång förresten. Med dålig hållning får jag höra "skäms inte för att du är lång" trots att jag inte alls skäms. Men folk tror att man skäms om man är lång + har dålig hållning LOL ^_^

När jag tänker efter, har dessa kommentarer avtagit med stigande ålder hos mig.
Plus att hållningen är bättre p.g.a. ryggont som påminner mig om att sträcka på ryggen.

Haha! Ja då får jag väl vandra söderut.

Känner igen det där med kommentarerna. Dock så har jag gått till en kiropraktor i en väldigt lång tid nu, så den dåliga hållningen hålls i schack. Bra tips mot ryggont om inget annat.

Hur håller du dålig hållning i schack med hjälp av kiropraktor?

Min dåliga hållning beror till väldigt stor del på att jag inte har någon automatik för att hålla hållningen. Jag får liksom stänga av allt annat och bara tänka på hållningen.
Det är därför som ryggont hjälper mig med hållningen :S den påminner mig.

Bror Duktig skrev:Hur håller du dålig hållning i schack med hjälp av kiropraktor?

Min dåliga hållning beror till väldigt stor del på att jag inte har någon automatik för att hålla hållningen. Jag får liksom stänga av allt annat och bara tänka på hållningen.
Det är därför som ryggont hjälper mig med hållningen :S den påminner mig.

Han rätar åtminstone ut min dåliga hållning, så jag känner mig längre ett par dagar och sen börjar jag krypa ihop igen.

Håller med om att det är riktigt jobbigt att ständigt tänka på hållningen, men det kan ju underlätta en hel del om man ändrar lite småsaker som hur man sover eller hur man sitter... Lättare sagt än gjort kanske, men det hjälper det med.