Det är klart att både arv och miljö spelar in. Att vara lite "speciell" som det hette (och fortf heter på vissa ställen) går oftast i släkten.

Sen finns det naturligtvis miljöer där barnet växer upp, miljöer som kan stimulera de negativa sidorna av att vara Speciell eller stimulera de positiva sidorna.

Däremot är jag inte riktigt förtjust i den där ENBART-MODERNS-FEL-teorin. Hemskt ledsen att säga detta och alltså framstå som nån sorts ärkematriark, men jag tycker att teorin om kylskåpsmamman är väldigt nedsättande mot kvinnor. Precis som om hela ansvaret för barnets uppväxt ligger hos modern, allt som barnet blir är något som modern ska ansvara för. (Jag misstänker att det är en produkt av dåtidens samhällsstruktur, där modern förväntades vara hemmafru och fadern någonannanstans.)

JAG tror (förvisso, bara en tro) att det mycket väl kan vara mer komplext än så. Det finns ju andra familjemedlemmar, syskon, pappan, lite längre upp i åldrarna har vi lekskolekompisar, påverkan från TV... allt sådant. I debatten kvinnligt/manligt finns det studier som pekar på att redan i ettårsåldern är barn medvetna om (de har på något sätt kunnat registrera att barnet tar in omvärldens godkännande av dess handlingar) vilka leksaker de "bör" leka med. Där är det alltså en interaktion med omvärlden. Av denna anledning misstänker jag att det är mer giltigt att se till personens HELA omgivning och inte bara peka ut modern.


En intressant men väldigt OT reflektion: bilar har funnits i ungefär 100 år. Det har verkligen inte funnits någon tid för människan att utforma ett genetiskt betingat behov hos pojkar att leka med bilar. På samma sätt har det gjorts studier som visar att upp tom två års ålder har ett barn svårt att relatera till en symbol av sej själv som gestaltande sej själv. Dvs, visar du barnet en docka och frågar var barnet har ont är det inte alls säkert att barnet visar rätt på dockan. Med detta i åtanke känns det underligt att flickor som är yngre än så skulle välja dockor för att de representerade nån sorts genetiskt modersbetingat tjoffs.

Och snälla, försök låta bli med det där pratet om att "jag har minsann inte.... alltså stämmer inte....". Jag kan inte peka på mej och säga "min mamma är ingen kylskåpsmamma, ändå är jag lite... Speciell" och därur dra slutsatsen att teorin är ogiltig. Det går heller inte att peka på sej själv och säga "min mamma var aldrig hos mej och därför är jag lite Speciell" och av denna anledning benhårt tro på teorin. Det går inte att bevisa eller motbevisa biologiska och/eller miljöbetingade samband genom en enda observation.

Fast min mamma var ingen kylskåpsmamma. Min mamma är bäst i världen. :-D

Thunderchild skrev:Teorin är knappast dravel. Som en av många teorier på den tiden var den en av de mest slagkraftiga och BB var en erkänd forskare med bra rykte.

Nu lägger jag mig i en känslig diskussion, men kan inte låta bli. Att citera TC är en ingång, inte personligt. Jag anser att Bettelheim är en charlatan. Värsta sortens. Han har förfalskat meriter och forskningsresultat. Han var inte utbildad i psykologi, utan hade en examen i konstvetenskap eller något liknande. Han hade inte gått i fullständig psykoanalys, utan varit på ett fåtal sejourer. Han hade inte utfört studier i koncentrationsläger, den uppgift han hade var inte sådan att han träffade så många han hävdar, ej heller under så lång tid han hävdar. Den varma och omtänksamma familj han hävdar behandlingshemmet skulle erbjuda som ersättning för den defekta biologiska familjen var... Många talar om pennalism, auktoritärt styre, hjärntvätt, bestraffning, sexuella inslag och sekteristisk anda. Många vittnar om att de farit mycket illa. Mycket av den utbildning, forskning, erfarenhet och resultat BB hänvisar till är ren fabulering. Jag vill altså mana till skepsism rörande BB, hans "forskning" och tyngden av hans auktoritet.

Däremot är jag ändå en aning intresserad av dessa "kylskåpsteorier". Närmare bestämt av de teorier som säger att AS förstärks/påverkas av brister i ömsesidighet-gensvar-förstärkning. Men jag tror att det ser ut på ett lite annat sätt än i gängse kylskåpsteorier.

Vanligt vid AS är störningar/funktionsnedsättningar i perceptionen som gör att det kan vara mycket svårt att uppfatta vissa betydelsebärande delar av kommunikation. Ett exempel (på vuxna, ej spädbarn) är att många med AS har problem att uppfatta och förstå ironi. Den verbala delan av budskapet (orden) har en betydelse. Ironin förmedlas genom att budskapet förändras, modifieras eller negeras med hjälp av icke-verbala delar av kommunikationen (gester, mimik, intonation, prosodi etc). Kan man inte uppfatta, tolka, och återskapa dessa delar blir kommunikationen oförutsägbar eller obegriplig. Vilket naturligtvis påverkar såväl utveckling som relationer. Världen blir inte förutsägbar och tillförlitlig, kommunikation med andra människor blir inte fullt ut betydelsebärande. En intressant jämförelse kan vara att barn med CP, liksom döva barn mycket ofta, precis som människor med AS har problem med mentalisering/Theory of mind.

För att sammanfatta:
Jag vill mana till försiktighet när man läser Bettelheim. Jag vill uppmana att läsa om honom, inte bara av honom.
Jag tror att AS är medfött, men att det påverkar utveckling och interaktion. Olika miljöer kan på olika sätt mildra eller försvåra effekterna av funktionsnedsättningen och göra den till ett handikappande funktionshinder.

Men detta är naturligtvis åsikter och spekulationer. Var och en får ha sin tro. Intressant är det hur som helst. Mvh / pH

pH skrev:
Jag tror att AS är medfött, men att det påverkar utveckling och interaktion. Olika miljöer kan på olika sätt mildra eller försvåra effekterna av funktionsnedsättningen och göra den till ett handikappande funktionshinder.

Påverkar utveckling och interaktion eller påverkas av utveckling och interaktion?

seasicksailor skrev:

pH skrev:
Jag tror att AS är medfött, men att det påverkar utveckling och interaktion. Olika miljöer kan på olika sätt mildra eller försvåra effekterna av funktionsnedsättningen och göra den till ett handikappande funktionshinder.

Påverkar utveckling och interaktion eller påverkas av utveckling och interaktion?

Jag menar påverkar med denna mening:

Jag tror att AS är medfött, men att det påverkar utveckling och interaktion.

Jag menar påverkas av med denna mening:

Olika miljöer kan på olika sätt mildra eller försvåra effekterna av funktionsnedsättningen och göra den till ett handikappande funktionshinder.

Med påverka menar jag något i stil med:
En mor som ler mot ett blint barn ler, men barnet ser det inte. Handlingen blir inte betydelsebärande. Barnet kan bli "isolerat" och utan förstärkning på sina egna leenden.
En mor som jollar till ett dövt barn jollrar, men barnet hör det inte. Handlingen blir inte betydelsebärande. Barnet kan bli "isolerat" och utan förstärkning på sina egna joller.
Ett barn som inte kan uppfatta, tolka eller återskapa mimik, prosodi, intonation eller liknande har en störning i kommunikationskanalen. Perceptionsstörningar vanliga vid AS kan ha just dessa effekter. Beteendet hos modern finns, men uppfattas inte av barnet. Beteendet kanske finns hos barnet, men moderns förstärkning av beteendet (gensvar) upfattas inte av barnet. Effekten blir att utvecklingen påverkas. Utveckling är ju ett kretslopp mellan egna beteenden och omgivningens svar på dessa, omgivningens beteenden och egna svar på dessa...

Anledningen till att jag talar om moder här är dels fulständigt hetronormativ genderuppfattning, dels en spinoff på talet om "kylskåpsmammor". Jag tror att interaktion, förebild, igenkänning, förstärkning är viktiga för ett barns utveckling. Men jag tror att barn är generellt tåliga och med hög feltollerans. Jag tror att betydelsefulla individet för barnets utveckling kan vara en mängd tänkbara personer med eller utan biologiska band till barnet. Jag tror att barn är ena hejare på att hitta lämpliga individer, att skaffa vad de behöver och att kompensera för vad de saknar.

Detta är spekulationer från min sida. Men jag personligen finner dessa spekulationer rimligare än talet om mödrars outtalade längtan att döda sina barn och teorier om det onda och det goda bröstet.

pH

Freud gjorde mycken skada när han förklarade alla mänskliga uttryck hos alla människor med någon form av sexuellt begär. Det säger mer om Freud än om mänskligheten, hans teorier.

Dessutom, som jag skrev ovan, är jag tämligen övertygad om att mycket av det han baserade sina teorier på, färgas av det dåvarande samhällsklimatet: kvinnors livmoder ansågs göra kvinnor mindre lämpade att plugga tex. Kvinnor som tog för sej diagnosticerades med penisavund, och moderns roll var den viktigaste, vilket visas i teorierna om Oidipuskomplex, detta otyg till diagnos! I korthet går det ut på att om pojken växer upp och blir asocial så beror det på att han är kär i sin mamma.
I förlängningen ledde detta till att man kunde bygga den sk kylskåpsmamman, som anklagades för sitt barns autism. Här är också moderns roll den avgörande.

Råd till TC: sätt in de där teorierna i en psykosocial samhällsbild så kanske du får lite mer förståelse för hur teorin uppstått. Jag tror att de flesta som hängt med bebisar ett tag, och som har någon form av självständigt tänkande, inser att varje barn har en egen personlighet från början, och att det är ett komplext samspel mellan barnet och dess omgivning.

pH skrev: Jag tror att betydelsefulla individet för barnets utveckling kan vara en mängd tänkbara personer med eller utan biologiska band till barnet. Jag tror att barn är ena hejare på att hitta lämpliga individer, att skaffa vad de behöver och att kompensera för vad de saknar.

Säger inte alls emot något i ditt långa inlägg utom det här.. Resonemanget i BB's teorier handlar fortfarande om spädbarnet. Ett spädbarn i hemmet med sin socialt inåtvända mor har inte så många möjligheter att kunna välja andra individer. Modern var ofta det lilla spädbarnets hela värld och senare var skadan redan skedd. Barnet har lärt sig att det är meningslöst att försöka få en social respons och blir snabbt ohjälpligt efter i den sociala världen..

weasley skrev:Råd till TC: sätt in de där teorierna i en psykosocial samhällsbild så kanske du får lite mer förståelse för hur teorin uppstått. Jag tror att de flesta som hängt med bebisar ett tag, och som har någon form av självständigt tänkande, inser att varje barn har en egen personlighet från början, och att det är ett komplext samspel mellan barnet och dess omgivning.

Exakt.. Det är ett komplext samspel, och om man tar bort det helt vad händer då med spädbarnet??

Fast egentligen så kan vi nog ge upp det här. Du och jag kommer aldrig kunna närma oss i frågor om genus och utveckling så länge du är fast i tanken att pojkar minsann får lära sig att det är bilar dom ska leka med och ingenting annat.

Konstigt ändå.. Du hävdar ju ändå att varje barn föds med en egen personlighet. Skulle det vara så orimligt om pojkar föds med en manlig personlighet och flickor med en kvinnlig? Hemska tanke..

TC jag svarade dej i en ny tråd.

manligt-och-kvinnligt-och-aspergare-t3380.html

MILJÖGIFTER

Ni glömmer en tredje faktor: gifter.
Att bara diskutera "kylskåpsmamman" och "ärftlighet" räcker inte. Leksaker innehåller bly. Maten innehåller kvicksilver.
Hur många Aspergare har läckande almagan i munnen?

Det är väl dokumenterat att gifterna gör så man får ojämn begåvningsprofil.
Det är väl dokumenterat att vi utsätts för hiskeliga mängder gift dagligen. Visserligen har det minskat drastiskt de senaste 10 åren, men det är fortfarande mycket.

Har ni en aning om hur mycket bly som pumpades ut ifrån bilarna innan det förbjöds? Ett gift som bara anrikas i kroppen.

En moder som fått blyförgiftning kommer att förgifta sitt ofödda barn även om hon fortsätter som renlevnadsmänniska.

Enligt Tommy Hellsten, i boken "Flodhästen i vardagsrummet", så föds barnet utan medvetenhet om sina känslor. För att barnet ska bli medvetet om vad det känner, kunna identifiera sina känslor och sätta ord på dem, krävs att barnet har fått känslorna speglade av en vuxen. Barnet visar upp en känsla, utan att veta vad det känner - en vuxen visar samma ansiktsuttryck (här kommer spegelneuronerna in...) och säger vilken känsla det är: "Är du ledsen?", och ger sen lämplig respons, tex tröst, och visar därigenom att känslan är OK och har rätt att finnas, och visar även lämpligt sätt att uttrycka känslan på osv.

De som inte har medfödda anlag för autism blir inte autistiska av att inte få sina känslor speglade - de blir bara helt enkelt omedvetna om dem, och fortsätter att leva sitt liv som om dessa känslor inte fanns...

Men när det gäller personer med (medfödd!) autism kan man ju samtidigt undra om inte bristen på spegelneuroner ger sämre förutsättningar att lyckas identifiera sina känslor, trots "varma" mödrar...

Ensamflickan skrev:De som inte har medfödda anlag för autism blir inte autistiska av att inte få sina känslor speglade - de blir bara helt enkelt omedvetna om dem, och fortsätter att leva sitt liv som om dessa känslor inte fanns...

Men när det gäller personer med (medfödd!) autism kan man ju samtidigt undra om inte bristen på spegelneuroner ger sämre förutsättningar att lyckas identifiera sina känslor, trots "varma" mödrar...

Hmm.. Skulle gärna vilja att du beskrev hur du tror att en sådan "omedveten" individ fungerar i uppväxten och som vuxen. Skulle personen möjligen kunna förväxlas med en aspie och få en "falsk" AS-diagnos eller blir den bara allmännt dysfunktionell?

Och ja.. Ett barn med starka autistiska anlag får sannolikt problem trots en perfekt mor.

Thunderchild skrev:

Ensamflickan skrev:De som inte har medfödda anlag för autism blir inte autistiska av att inte få sina känslor speglade - de blir bara helt enkelt omedvetna om dem, och fortsätter att leva sitt liv som om dessa känslor inte fanns...

Men när det gäller personer med (medfödd!) autism kan man ju samtidigt undra om inte bristen på spegelneuroner ger sämre förutsättningar att lyckas identifiera sina känslor, trots "varma" mödrar...

Hmm.. Skulle gärna vilja att du beskrev hur du tror att en sådan "omedveten" individ fungerar i uppväxten och som vuxen. Skulle personen möjligen kunna förväxlas med en aspie och få en "falsk" AS-diagnos eller blir den bara allmännt dysfunktionell?

Och ja.. Ett barn med starka autistiska anlag får sannolikt problem trots en perfekt mor.

Personen i fråga skulle nog snarare klassas som "medberoende", och gifta sig med en alkoholist och göra till sin livsuppgift att få honom nykter - för att när hon väl lyckas, fly fältet och leta upp en ny alkoholist... (Eller nån annan variant av destruktiv livsstil...)

Boken handlade i huvudsak om hur barn påverkas av att växa upp i alkoholistfamiljer, men visar även på att liknande skador kan fås i andra dysfunktionella familjer...

Kan ju tillägga att jag själv nyligen fått en känsla "född", som jag aldrig kunnat identifiera tidigare, nämligen äkta vrede (till skillnad från aggressivitet (och ilska) som är en destruktiv variant som uppstår när man inte har kontakt med sin vrede.) Äntligen har jag lyckats träffa på personer som inte blir rädda för vreden, utan istället faktiskt kunde spegla och bemöta den så jag kunde identifiera den. WOW, vilken enorm positiv livskraft som gömde sig bakom den!!! Tidigare när den kom och "knackade på" visste jag inte vad det var jag kände, utan kände bara ett starkt tvång att handla destruktivt för att lätta på trycket... Vredens uppgift är att skydda oss mot att bli kränkta, och är alltså en positiv känsla, precis som alla andra känslor! (Många tror helt felaktigt att vrede är nåt dåligt, men det beror alltså på att de förväxlar vrede med aggressivitet, som på ett sätt är vredens raka motsats...)

Bettelheim hävdar att autism beror på anknytningsproblem. Jag tror snarare att anknytningsproblem kan bero på autism. Med ärftlighetsfaktorerna inräknade (att föräldrar kan ha symptomen i olika omfattning) tror jag att ytterligare kommunikationsstörningar kan riskera att uppstå.

Jag tror att alla barn, även barn med autism (och AS), kan ha dåliga föräldrar, inklusive kyliga mödrar. Jag tror att det kan orsaka problem. För alla barn. Vilka problemen blir är naturligtvis beroende av barnets grundförutsättningar och föräldrarnas person och beteende. Att problemen med kyliga mödrar kan bli i viss mån anorlunda för ett barn med AS än för ett barn utan ser jag som fullt möjligt. Men jag tror inte att AS beror på kyliga mödrar. Jag tror inte heller att ett grundanlag för AS "blommar ut" på grund av kyliga mödrar.

Jag tror inte på Bettelheims teorier. Som jag sagt uppfattar jag honom som en stor bluff. En förfalskare med stora oegentligheter i sin forskning. Detta anser jag leder till att man inte kan använda hans arbete och argument som bevis för hans teorier. Jag anser dessa vara helt utan akademiskt värde. Bevisen kan således förkastas. Det innnebär inte att teorierna utan omsvep kan förkastas. (Även en lögnare kan ju formulera en giltig teori) För att använda teorin och hävda dess giltighet bör dock bevisen hämtas från tillförlitliga och vetenskapliga källor. Några sådana har jag inte hitat. Altså ser jag i nuläget inget som talar för giltigheten i Bettelheims teorier.

(Jaja, jag vet att jag använder för mycket ord. I min strävan att bli tydlig och begriplig blir jag emellanåt omständlig och obegriplig. Jag skyller på AS... )

Först läser man rubriken eller hör påannonsering i tex Rix FM att forskare hittat genen bakom sjukdomen autism....när de i själva verket inte alls gjort det. Tvärtom...
?
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_203181.svd
"Slutresultatet visar att en tidigare oidentiferad region på kromosom 11 och neurexin 1, en medlem av en grupp gener som tros spela en nyckelroll för kommunikationen mellan hjärncellerna, kan vara strategiska för insjuknandet.

Genen styr bland annat produktionen av glutamate, den vanligaste signalsubstansen i hjärnan."

"Autism är inte en utan flera sjukdomar, sannolikt med ett stort antal sårbarhetsgener involverade som i sin tur interagerar och samspelar med miljön, säger professor Hans Forsberg, chef på enheten för neuropediatrik vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna."

Vem fan sätter rubriker? Hur dum får man vara och ändå få behålla sitt jobb som rubriksättare?

Och om vi skulle undersöka tex alla mobbare, dela in dem i olika grupper och koda deras gener och antagligen upptäcka någon likhet på en eller annan gen (men det är såklart en väldigt komplex sjukdom; "ett mycket vitt begrepp med flera olika genetiska komponenter inblandade", får vi rubriken
"Trasig gen orsakar mobbing- forskare har hittat genen bakom sjukdomen mobbing"?

"Trasig gen orsakar läs-och-skrivsvårigheter hos rubriksättare"

regrepsa skrev:"Autism är inte en utan flera sjukdomar, sannolikt med ett stort antal sårbarhetsgener involverade som i sin tur interagerar och samspelar med miljön, säger professor Hans Forsberg, chef på enheten för neuropediatrik vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna."

Den där professorn verkar bra sjuk i huvet tycker jag. Det kanske går att fixa hans sårbarhetsgener med RNA-interferens?

rdos skrev:

regrepsa skrev:"Autism är inte en utan flera sjukdomar, sannolikt med ett stort antal sårbarhetsgener involverade som i sin tur interagerar och samspelar med miljön, säger professor Hans Forsberg, chef på enheten för neuropediatrik vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna."

Den där professorn verkar bra sjuk i huvet tycker jag. Det kanske går att fixa hans sårbarhetsgener med RNA-interferens?

Ständigt nya lågvattenmärken från rdos. Har du inte skadat din egen trovärdighet tillräckligt många gånger om redan, utan att du behöver gå till personangrepp mot folk som förmodligen inte ens läser forumet?

Kvasir skrev:Ständigt nya lågvattenmärken från rdos. Har du inte skadat din egen trovärdighet tillräckligt många gånger om redan, utan att du behöver gå till personangrepp mot folk som förmodligen inte ens läser forumet?

Det var han som angrep mig först genom att prata om sjukdomar och sårbarhetsgener.

Första inlägget med nya 6000+ två-kärne datorn.

Jag tycker iaf det verkar mycket intressant:

Ett internationellt team av forskare från 19 länder, däribland Sverige, har identifierat dessa två tidigare okända genetiska kopplingar som alltså ser ut att öka risken för att drabbas av denna gåtfulla neurologiska störning.

Generna är antingen trasiga eller har en så nedsatt funktion att hjärnan inte kan fungera normalt.

–Generna ingår i samma familj av gener som de vi tidigare har hittat. De har alla det gemensamt att de styr hjärnans tidigaste utveckling, huvudsakligen under fosterstadiet. Detta är inte hela förklaringen till autism men en bra början, säger professor Christopher Gillberg, en av forskarna bakom studien.

Genom de nya fynden hoppas forskarna kunna utveckla bättre testmetoder för autism och kanske också tidigt påbörja behandlingar som gö tillvaron för de drabbade och deras anhöriga.

(några ord verkar borttappade i denna mening)

Om jag vetat om att jag haft AS, skulle jag definitivt velat testa mitt barn. Fast påbörja behandlingar tror jag ligger längre i framtiden.

Varför vill man bli helt "normal" egentligen?

Egentligen är det samma diskussion som varför ska man bota homosexualitet bara för att det är vetenskapligt möjligt?
Det är möjligt att göra möss autistiska, det är också möjligt att göra möss homosexuella med nån form av hormonbehandling.
Vissa människor föds med vissa genetiska skillnader/avvikelser, är de "skadade"?
Okej, autism är ett gravt handikapp och ingen är nog egentligen mer lycklig som fullblodsautist än som normal neurotypisk människa. Även asperger, som är en väldigt bred diagnos i min mening, kan vara handikappande men vissa personer kanske inte vill bli en mellanmjölksmänniska.

Personligen skulle jag inte ha någon glädje alls av att vara helt normal, leva för dagen, ha rätt jordnära kortsiktiga tankar och planer, le och vara trevlig mot precis allt och alla.

Jag vet inte, kanske skulle jag fortfarande vara mig själv även om både den enorma irritation, och ibland ilska, jag känner inför normala sociala mönster och en normal samhällsstruktur inte fanns där. Kanske skulle jag vara lika insiktsfull och drömmande, lika melankolisk. Jag betvivlar det dock.

Att föreställa mig själv leende komma ut från en universitetsföreläsning med helt vanliga, normala studenter, vare sig dessa var präktige Per i sin ribbstickade tröja och sina totalt intetsägande budgetjeans som spelar korpfotboll och extraknäcker som personlig assistent, flitiga Lotta som mellan krogrundorna och knullandet utbildar sig till civilekonom eller nördige Hampus som är en klassisk, "lugn och glad" anpassad asperger som bara flyter med och är fullt lycklig med att inte ha någon karaktär eller stolthet som individ och inte bryr sig att alla klappar honom på huvudet och försöker vara "medmänskliga" och "respektera hans speciella behov" eller ser ned på och diskriminerar honom, är för mig helt otänkbart.

Kanske har inte detta något med asperger att göra, men jag kan inte och vill inte fungera tillsammans i harmoni med dessa människor. Kanske för att jag är bitter, kanske är det genetiskt. Känner mig smutsig av bara tanken.
Om det är asperger som gör mig "annorlunda" mot dessa personer, det som är orsaken till att jag inte passar in, vill jag nog inte bota det heller. Att bli som dem är att bli en hund.

Jag ser "lyckliga" aspergers som fungerar i samhället och accepterar barmhärtighetsbehandling i skolan eller på arbetsplatsen. De är små och låsta och betraktas av sin omgivning som vandrande små robotar, otroligt introverta och harmlösa. Dessa personer skulle säkert kunna bli "botade", de skulle bli riktiga medelsvenssons om aspergergenen reparerades, men vad skulle jag bli om detsamma gjordes med mig?

Jag har ingen önskan över huvud taget att anpassa mig. Jag är arbetslös och förtidspensionerad utan utbildning eller förmåga att ta mig fram i samhället på vanligt sätt, detta gör mig oerhört frustrerad och driver mig långsamt till vansinne, men det är ingenting som syns. Folk som inte känner mig och inte vet vem jag är ser bara en person med en kylig, elitistiskt nedlåtande utstrålning som bara är trevlig på sina egna, och inte på samhällets, villkor.
Jag besitter förfining och finess, klär mig inte som alla andra, för mig inte som alla andra och kan uttrycka mig så som överklassen gör genom min uppfostran.
Att närma mig medelmänniskan är för mig så enormt främmande. Jag känner ibland att jag närmast lever i en annan tid och kultur, att min själ är på fel plats.
Vad skulle hända med mig om min "asperger" botades? Jag skulle definitivt inte bli "vanlig".

Jag skulle inte vilja bli "botad".

Fasst om jag blev det; jag skulle kanske kunna söka mitt drömjobb då, som kräver social kompetens. Det skulle nog inte bli så krångligt med relationer av diverse slag då.

Framför allt: Hade jag blivit "botad" till NT, så skulle jag förmodligen också tänka mer som en NT och därmed inte sett på NT-intressen som tråkiga/mellanmjölk längre?

Precis det som är poängen, varför förlora det djup man kan ha, känslomässigt, artistiskt, filosofiskt etc, det själsliga djup man kan besitta med en icke neurotypisk hjärna?

Det finns nog flera stadier av själslig utveckling och självinsikt, eller vishet. Jag tror inte att den som bara sitter och gör matematiska beräkningar, memorerar telefonkatalogen eller programmerar datorer och helt och hållet lever i sin egen värld, knappt ens kan förstå hur han uppfattas av andra och aldrig skulle bry sig det minsta, skulle förlora något av att bli "botad". Denna person skulle få ett, objektivt sett, rikare inre liv av att bli botad, likaväl som ett rikare yttre liv.

Men, den som, på grund av eller tack vare sin icke neurotypiska hjärna, tvingats till djup självrannsakan och omfattande reflektioner över sig själv och sin omvärld, som lär sig se igenom allt och se bortom det, som uppnått en slags högre medvetandenivå, bör de botas och bli normala? Vill de ha en hjärna som inte är kapabel att se saker på djupet och bara leva för dagen?

Social kompetens kan för övrigt spelas. Jag kan skådespela socialt kompetent, läsa folk och ge dem vad de vill ha, men det tar enormt mycket energi från mig, jag blir totalt utbränd efter ett tag men så länge jag är i den rollen tror folk att jag bara är smått excentrisk, inte alls skygg, inåtvänd eller empatifattig.

Hermann skrev:Vad skulle hända med mig om min "asperger" botades? Jag skulle definitivt inte bli "vanlig".

Jag skulle nog inte heller bli så vanlig. Det de vill uppnå genom botgörandet är: En välfungerande individ som går i fållan, gör som den blir tillsagd och är reaktiv, och impulsstyrd i vissa avseenden.

Jag misstänker att det skulle slå fel på mig, och jag skulle börja leva ut mina våldsfantasier, strypa grannarnas barn, vandalisera egendom, placera ut gift, sabotera födoämnen i butiker och annat ohyggligt som jag skäms en smula för att erkänna att jag vill göra .

Slå till barn inne på affärer, peta in en petflaska under kjolen på tanter som gräver efter snyggaste julskinkan, dra slöjan av hijab och nikabbärare, sätta pinnar i hjulet på cyklisters fordon, köra av vägen för att se om jag överlever kraschen, knuffa omkull mopedister, och så vidare...

Saker som jag genom impulskontroll i dagsläget kan stoppa mig själv från att göra. Förutom då att jag springer runt och krossar chips och mosar ruttnande grönsaker, men det är harmlöst tycker jag. Jag krossar bara coop och euroshopper, inte Estrella och Olw. Så ni med dåliga smaklökar, bäva inför lågkvalitetsvaror .

Alltså jag försöker vara snäll, men innandömet är ganska...fult i andras ögon. Jag har ju perioder när jag är en god människa också, men jag blir allt bittrare ju äldre jag blir.

Och en lycklig Aspergare, varför ändra på den? Den är ju lycklig.

Jag hävdar å det bestämdaste att det är samhället som ska anpassas så att alla individer kan leva i det på sina villkor. Bot? Lobotomi verkar inte så kul. Genmanipulation vet jag inte om det är bra i slutänden för någon livsform. Visst, självlysande grisar är skoj, men när leken är slut då? På lek och hobbynivå är genmanipulation kul, genmanipulerad soja är skoj. Genmanipulerade Aspergare och autister. Tja, jag är skeptisk.

Och ja, det känns lite som homosexuellas historia. Först upptäcktes de, sedan skulle de botas, sedan accepteras, men ändå inte. För man måste vara normal. Jaha? Spännande, då väntar jag på avhandlingen som påvisar exakt vad som är normalt och inte.

Jag kan inte nog upprepa mantrat: Man ska låta annorlunda människor vara ifred. Man ska inte inkräkta på andra människors privata sfär om de inte själva söker kontakt.

Min utveckling har varit i stil med detta:

Hemma:
Efterlängtad
Omtyckt
Tillåten att vara mig själv
Men också gett mina föräldrar gråa hår och varit ett elakt barn. Men jag är väldigt snäll mot dem nu, försöker ta hand om mina föräldrar och så där.

Sedan i skolan:
Omhändertagen
Vilsen
Förlöjligad <----- lite konfunderad
Slagen<------- ännu mer konfunderad
Hånad <-------- fundersam och ledsen
Utstött <------- tacksam för att slippa dem
Förlöjligad <------ men låt mig vara ifred!

Lite accepterad, men samtidigt förlöjligad och given dåliga omdömen om min person <------- Nä, nu jävlar, vad skulle ni ha med mig för då? För att förkasta mig?

Grundlurad, blåst på konfekten. Först ville de ha med mig, sedan när de såg vad jag gick för ville de inte ha mig? Nu var ju jag sugen på att ha vänner, hade fått smak på det.

Bitter
Hatisk
Mordisk
Hämndlysten

Och nu, mer än någonsin blir jag accepterad och omtyckt. Varför? Det är för sent nu . För jävla sent, jag fungerar inte längre. Jag hade behövt bli lämnad ifred, slippa gå i skolan. Men hey, ge mig lite genmanipulerade gener i röven så blir allt bra! Bota mig mot ert förtryck gott folk, gör det, så kanske jag börjar förtrycka er också.

Jag upprepar mantrat så alla som söker info om Aspergers:

Låt annorlunda personer vara i fred, de kommer till er om de vill er någonting, tro mig, jag är själv en annorlunda person och allt jag ville var att bli lämnad ifred av andra. Skolan är en styggelse och ett tortyrredskap för den som inte pallar. Där kan man börja med att ha en viss frivillighet för den som inte fungerar bra. Så man då åtminstone har en chans att gå undan när det hettar till.

Forska, för all del, det är spännande. Men ska det bli bot får ni injicera er själva, jag var relativt välskapt från början. Det är de normala som förstört mig genom att lura mig och tala om för mig att jag inners inne var som dem, att jag bara behövde anstränga mig mer för att passa in. De fattar ju inte vilket jättejobb jag lade ner på att ens orka gå genom skolkorridorerna på dagarna!

Det är nog ingen vettig människa som på allvar menar att man ska "bota" autism. Däremot är det som bekant (för alla utom rdos) så att många av oss har en del symptom som är mer eller mindre allvarliga handikapp, och som vi gärna skulle bli av med om det var möjligt. Skulle detta vara möjligt, men endast till priset av att också tappa bra egenskaper så skulle det förstås bli ett svårt val för många.

Å andra sidan är det osannolikt att en eventuell åtgärd skulle slå mot hela paketet av egenskaper (att det talas om gener, inte en gen i artikeln är en fingervisning). Dessutom är det kanske inte heller nödvändigtvis någon form av genterapi som är den eventuella lösningen, utan andra metoder. Kunskap om de genetiska orsakerna och deras verkningsmekanismer kan trots det vara värdefullt.