dragonslayer skrev:Håller med. De utsätter barnen inte bara för träning och stöd som faktiskt kan hjälpa, utan för massa helt otestade läkemedel.

Bara för att någon kläcker en ide att detta kanske funkar, tror alla mammorna att det funkar och testar det på ungen.

De klagar inte på (nu handlar detta ofta om mer klassisk autism), att barnet kanske har en hög ångestgrad, plågas av sin känslighet och kanske blir förvirrad. Utan på att "Jag kommer aldrig få se mitt barn ta studenten, gifta sig och skaffa barn".

Dessutom tror jag att barnen känner sig oälskade när de fattar att de faktiskt inte duger i mammas och pappas ögon.

Kunde inte sagt det bättre själv

Hur vet ni att detta är samma som Autism Speaks? På vilket sätt är Cure Autism Now bättre? Eller är det bara en av AS sloganer?

Nevermind, de två är tydligen ihopslagna nu enligt [WikiEng]Autism Speaks[/WikiEng] på engelska wiki.

Cure Autism Now

In 2007, Autism Speaks completed its merger with Cure Autism Now (CAN).[17] CAN was founded in 1995 by Jonathan Shestack and Portia Iversen, the parents of a child with autism, and was an organization of parents, doctors and scientists devoted to research to prevent, treat and cure autism.[18] Iversen and Shestack were invited to join NAAR's board but declined, impatient with what they considered NAAR's excess of caution in staying with the scientific establishment.[19] In 1997 CAN established the Autism Genetic Resource Exchange (AGRE; see Research for details); CAN was successful in establishing AGRE despite an initially negative reaction from scientists who were concerned whether CAN could carry out rigorous work, and despite what CAN considered to be scientists' reluctance to share their data.[19] During its existence, Cure Autism Now provided more than $39 million for research grants and other programs. Its flagship programs included the AGRE, Autism Treatment Network, Clinical Trials Network, and Innovative Technology for Autism. It also funded education and outreach efforts.[17]

Om ni blir upprörda på NT:s som uttalar sig om personer med asperger/autism,
men inte vill slösa er energi på att kommunicera med dem,
så kan ni (om ni vill) bara ge dem webbadressen:

aspergerperspektiv.se

Det är tydligt nog (och inte finkänsligt, jag vet).

Har du en länk?

KrigarSjäl skrev:Har du en länk?

Det borde funka att klistra in

aspergerperspektiv.se

i webbläsaren.

Http:// osv. behöver man sällan ange.

KrigarSjäl skrev:Har du en länk?

Jag är dåligt teknisk uppdaterad. (Har tyvärr inte tid till det.)
Men nu hoppas jag att det blir klickbar länk,
och att citatet där visas på tre rader.

http://www.aspergerperspektiv.se/
.

TORatANDET skrev:
aspergerperspektiv.se

Väl talat (skrivet) Torbjörn! Egentligen borde man ha en utskrift på den att bära med sig.

TORatANDET skrev: skrev:
aspergerperspektiv.se

Det är tydligt nog (och inte finkänsligt, jag vet).

Varför vara så plump? Och om vi tyckte så, skulle det inte göra oss lika fördomsfulla som dem.

Alla NT är inte dåliga och
alla aspergare är inte bra
vi är bara människor allihop
med fel och brister och förtjänster
oavsett diagnos

Sanna

Sk "neurotypiska" människor får gärna uttala sig om min diagnos.

Håller med Sanna.

Det där med Asperger-perspektivet förstår jag mig inte på. Vi uttalar ju oss om s.k NT, skulle vi inte få det, för att vi inte är det? Det blir ju skevt. Man får väl uttala sig om vad fan man vill, så länge man håller sig inom lagens råmärken. Kan man dessutom uttala sig någorlunda respektfullt och med förståelse, acceptans eller öppenhet så desto bättre.

Men att man som NT inte skulle få säga eller fråga nåt om AS, eller tvärsom, eller att man som vit inte kunde få uttala sig om svarta och tvärtom eller som frisk om sjuka eller tvärtom, det låter som nåt dumt och omöjligt att få till. Då skulle alla mest få hålla käften. Vilket ibland skulle vara väldigt skönt iofs. Särskilt när jag ska åka tunnelbana.

Jag tycker inte att ordet Autism säger så mycket eftersom det är för brett. Ett barn med lågfungerande autism, som inte alls är kontaktbart och inte pratar alls, kan väl knappast jämföras med ett barn med högfungerande autism eller AS?

Har man ett barn med lågfungerande autism söker man desperat efter hjälp!

Som mamma till ett barn med autism som tidigt ledde till att han kastade sand på andra barn för att söka kontakt, knappt reagerade på ljud, hade svårt att lära sig tala och nästan omöjligt att lära sig läsa, sökte jag tidigt efter hjälpinstanser (trots att diagnos saknades).

Famlade i luften efter hjälp. Hittade bildterapi, alltid något. Sökte logoped. Avslag. Fann ingen hjälp. Lidandet blev svårt för min son.

Just nu är frågan den om han ska skaffa barn eller inte. Flickvännen vill det: men han vägrar! Varför? För att hans autism ledde till så svår mobbning och en känsla av att vara idiotförklarad av skolan och samhället så han vill inte sätta en människa till världen, som säkert (mamma AS, pappa någon form av autism) kommer att bli autistiskt.

Vi har båda två, under livets gång, sökt att hitta botemedel mot hans form av autism, men inte funnit något. Men om det hade funnits, då....

Det är nog enklare att "bota" mobbare. Eller varför inte ta bort skolplikten? Det skulle jag rösta för ifall det fanns ett parti som propagerade för.

Parvlon skrev:Det är nog enklare att "bota" mobbare. Eller varför inte ta bort skolplikten? Det skulle jag rösta för ifall det fanns ett parti som propagerade för.

Nya, fräscha, spännande lösningar?!

Vadå spännande? Skolan suger, men bara för att man vill slippa bli mobbad skall man väl inte behöva klassas som kriminell?
Gammla, beprövade metoder fungerar oftast bra. Mobbare vill ha stryk, egentligen. Skall de slippa, så måste vi bli av med skolplikten.

Parvlon skrev:Vadå spännande? Skolan suger, men bara för att man vill slippa bli mobbad skall man väl inte behöva klassas som kriminell?
Gammla, beprövade metoder fungerar oftast bra. Mobbare vill ha stryk, egentligen. Skall de slippa, så måste vi bli av med skolplikten.

Hemundervisning kunde väl funka för en del? Vet inte om det finns i Sverige?

Debbido skrev:

Parvlon skrev:Vadå spännande? Skolan suger, men bara för att man vill slippa bli mobbad skall man väl inte behöva klassas som kriminell?
Gammla, beprövade metoder fungerar oftast bra. Mobbare vill ha stryk, egentligen. Skall de slippa, så måste vi bli av med skolplikten.

Hemundervisning kunde väl funka för en del? Vet inte om det finns i Sverige?

dom ska försöka förbjuda det vad jag förstår http://rawfood.egetforum.se/board/hemun ... -t434.html

Parvlon skrev:
Det är nog enklare att "bota" mobbare. Eller varför inte ta bort skolplikten? Det skulle jag rösta för ifall det fanns ett parti som propagerade för.

Faktum är att under alla de år jag kämpade för att min son skulle överleva grundskolan, så var det just *skolplikten* som retade mig mest.

Jag insåg ju rätt snart att det är en tvingade lag, men ensidigt, bara gentemot eleven. Undervisningsplikt fanns/finns inte.

Skolan tog sig med lagens rätt rättigheten att hämta sonen hemma när han inte orkade mer för att i skolan helt sonika kasta in honom i klassrummet med orden att se till att hålla sig kvar där till skoldagens slut.

Under skoldagarna när han inte orkade följa undervisningen eller störde fick han sitta i hallen i byggleken. Hans skolplikt var att bli förvisad ut ut skolsalen till en hörn där han inte störde.

Kan ju nämna att han knappt var läskunnig när han slutade 9:an. Redan i övergången mellan 3:an och 4:an frågade jag rektor hur de tänkte lösa hans skolgång med tanke på att lagen sa att man ska ha inhämtat vissa kunskaper inför 4:an och han inte ens kunde läsa. Rektorn *klappade mig vänligt på huvudet* med orden att man kan inte förvänta sig att alla ska klara av de kraven. Hur de tänkt lösa det hela eller vilken hjälp han skulle få ville han inte ens diskutera. Han ansåg min son vara utvecklingstörd, men uppenbarligen inte så störd att han platsade i särskolan.......

Hans IQ ligger med största sannolikhet långt över lärarnas och definitivt rektors. I testerna framgick det att han låg långt långt över normalbegåvning, men med vissa dippar....

Så jag tror faktiskt att just detta med att få till en ändring i skollagen som inte bara gör den till en tvingande situation utan en lag som även värnar om elevens rättigheter till undervisning. Även om detta givetvis skulle göra det jobbigare för skolvärlden

Sanna

Alexandra skrev:

serpentin skrev:"TBA är tidskrävande, för Alex innebär den 40 timmar träning i veckan och även om 30 timmar av träningen sköts på dagis så skulle det vara snudd på omöjligt för ett föräldrapar som jobbar heltid att hinna med den träning som behövs."

Föräldrarna hinner inte. Jag oroar mig mer för hur barnet ska orka. Så mycket "träning". När får barnet vara barn, det undrar jag.

Amen! Exakt min tanke. Jag är tacksam över att jag fick vara så pass mycket ifred som jag faktiskt fick, när jag var barn.

Fast detta handlar inte om barn med AS som är högfungerande, utan om personer med klassisk autism som bankar huvudet i golvet, gallskriker så fort man tar i dem och liknande. Personer som inte har någon kommunikation alls och alltså inte kan meddela sig på något sätt alls. Skall man alltså bara låta dessa barn vara, menar ni???

Det är sådant som behandlas med TBA och jag tycker detta är en ypperlig metod. Den hjälper personer med autism att bli av med självskadande beteende och att kunna göra sig förstådd. Jag har själv arbetat med TBA på olika gruppbostäder för personer med autism. Och visst, vi pratar om att "behandla", men behandla är inte liktydigt med "bota".

Jag retar precis som ni upp mig på felskrivningar som "sjukdom" och skickade ett mail till journalisten om detta. Men jag retar faktiskt lika mycket upp mig på aspergare som kritiserar och förkastar olika behandlingsmetoder utan att ens ha en aning om vad de handlar om.

lillsanna skrev:Faktum är att under alla de år jag kämpade för att min son skulle överleva grundskolan, så var det just *skolplikten* som retade mig mest.

Jag insåg ju rätt snart att det är en tvingade lag, men ensidigt, bara gentemot eleven. Undervisningsplikt fanns/finns inte.

Skolan tog sig med lagens rätt rättigheten att hämta sonen hemma när han inte orkade mer för att i skolan helt sonika kasta in honom i klassrummet med orden att se till att hålla sig kvar där till skoldagens slut.

Under skoldagarna när han inte orkade följa undervisningen eller störde fick han sitta i hallen i byggleken. Hans skolplikt var att bli förvisad ut ut skolsalen till en hörn där han inte störde.

Kan ju nämna att han knappt var läskunnig när han slutade 9:an. Redan i övergången mellan 3:an och 4:an frågade jag rektor hur de tänkte lösa hans skolgång med tanke på att lagen sa att man ska ha inhämtat vissa kunskaper inför 4:an och han inte ens kunde läsa. Rektorn *klappade mig vänligt på huvudet* med orden att man kan inte förvänta sig att alla ska klara av de kraven. Hur de tänkt lösa det hela eller vilken hjälp han skulle få ville han inte ens diskutera. Han ansåg min son vara utvecklingstörd, men uppenbarligen inte så störd att han platsade i särskolan.......

Hans IQ ligger med största sannolikhet långt över lärarnas och definitivt rektors. I testerna framgick det att han låg långt långt över normalbegåvning, men med vissa dippar....

Så jag tror faktiskt att just detta med att få till en ändring i skollagen som inte bara gör den till en tvingande situation utan en lag som även värnar om elevens rättigheter till undervisning. Även om detta givetvis skulle göra det jobbigare för skolvärlden

Sanna

Det låter inte kul. Strongt att klara av det ändå.
Ja skolan har det alldeles för lätt. De är inte dynamiska precis. Jag har inte haft problem med inlärningen men vad är det för skit de lär ut i skolan då? Jag är 99% säker på att jag hade utvecklats mer ifall jag hade sluppit gå i skolan tsms med en massa nötter. Den sista procenten är ifall jag hade råkat ut för en olycka på tid som jag annars skulle suttit bakom en skolbänk. Jag såg de flesta i mina klasser som idioter faktist. Det är nog därför jag enbart(nästan) haft kompisar i andra klasser, och ofta i andra skolor. Jag tillbringade många raster i en annan skola när jag fick moped, nästan ett år. Skolan är inte det som är viktigast när det gäller att få jobb heller som de säger. Brorsan hoppade av skolan när han gick i 8an och tog över företaget han jobbade på när han var 18. Det lär vara många som vill ha han som anställd även om han plötsligt skulle gå i kanonkonkurs. oavsett npf. Att jag såg mina klasskompisar som nötter har mer med hur skolsystemet fungerar iofs.

Jag är ledsen, men jag kan inte hålla med om ett skippande av skolplikten är Lösningen.

Jag (p g a internationella kontakter) tycker det är bättre med segregerad undervisning. Småklasser för lugna barn med perceptionsstörningar. Dyslexiklasser. Yrkessskolor tidigt i livet för de med hög Bq. Specialskolor för dem som har ovanligt hög Iq.

Jag vet att svenskarna värjer sig mot detta. Vi ska ju alla vara jämlika. Visst - absolut! Det kan vi vara oavsett begåvningsprofiler och speciella skolor/klasser för speciella behov.

Det är dags att "tycka synd om" de överintelligenta! Länge nog har man tyckt synd om och månat om de underintelligenta men de som ligger över trycks ned av Jantelagen: Du ska inte tro att du är bättre än andra!

Nej, det klart vi inte är. Och - vem har påstått det? Det är bara så att överintelligenta barn måste få forsa fram i sin egen takt och dessutom i viss mån få välja vad de ska fördjupa sig i - annars är risken stor av skolan tar knäcken på dem, både p g a att de blir uttråkade och att de blir mobbade.

Min X-mans son gick i skola i England för överbegåvade barn. På sommaren var han på läger för överintelligenta. And so what? What´s wrong with that? Han tycktes må jättebra och kan säkert bidra till utvecklingen av många bra idéer i samhället.

Utan skola hade jantelagen inte funnits. Masspsykos är vad det är. I sin nuvarande form.

En som jag vet som är i mellanstadiet, får gå på friskola pga fysiskt och delvis psykiskt handikapp. Små klasser. Jobba mycket med det just den eleven har svårt för. Få cred för det man är riktigt talangful med. Lågt i tak för mobbing. Jag hade oxo velat gå där, så fort jag var tonåring och fattade vad en friskola var blev jag avis. Mina föräldrar skulle naturligtvis aldrig lägga pengar på det, utan jag fick gå på värstingskolan. Klart det finns dåliga friskolor. Men kommer man till en bra, kan det verkligen hjälpa..... Jag är så avis.............

Heliora skrev:

Alexandra skrev:

serpentin skrev:"TBA är tidskrävande, för Alex innebär den 40 timmar träning i veckan och även om 30 timmar av träningen sköts på dagis så skulle det vara snudd på omöjligt för ett föräldrapar som jobbar heltid att hinna med den träning som behövs."

Föräldrarna hinner inte. Jag oroar mig mer för hur barnet ska orka. Så mycket "träning". När får barnet vara barn, det undrar jag.

Amen! Exakt min tanke. Jag är tacksam över att jag fick vara så pass mycket ifred som jag faktiskt fick, när jag var barn.

Fast detta handlar inte om barn med AS som är högfungerande, utan om personer med klassisk autism som bankar huvudet i golvet, gallskriker så fort man tar i dem och liknande. Personer som inte har någon kommunikation alls och alltså inte kan meddela sig på något sätt alls. Skall man alltså bara låta dessa barn vara, menar ni???

Det är sådant som behandlas med TBA och jag tycker detta är en ypperlig metod. Den hjälper personer med autism att bli av med självskadande beteende och att kunna göra sig förstådd. Jag har själv arbetat med TBA på olika gruppbostäder för personer med autism. Och visst, vi pratar om att "behandla", men behandla är inte liktydigt med "bota".

Vilket bra inlägg, Heliora. Bra med nyansering och med någon som kan lite mer om metoden och kan upplysa om hur det ligger till.

Jag vill också lägga till att metoder kan missbrukas av personal som inte har tillräckligt med kunskap eller börja användas inom områden för vilka de är inte skapta. Då är då inte metoderna som är fel på utan okunnigheten hos användare.

Ett högfungerande barn med autism eller asperger behöver knappast TBA.
Föräldrarna till barn med klassisk autism och utvecklingsstörning (och andra tilläggssvårigheter) kan dock behöva lära sig sådana principer och få massvis med kunskap om autism och utvecklingsstörning för att kunna bemöta barnet på ett icke-skadligt och gynnsamt sätt istället för att inte kunna bemöta barnets oro och tolka dess signaler under de timmar som man naturligt tillbringar med sina barn.

Jag tror också att begreppet träning kan bli tolkad på olika sätt.
Jag tror knappast det handlar om att sitta och slita med en-till-en träning dagarna i ända... det är inte vettigt. Jag tror inte heller att någon sitter och pysslar ihop träningstimmar. (hoppas åtminstone... det låter ju inte klokt). Det handlar snarare om att lära sig använda de timmarna som man har med barnet på ett effektivt sätt och ett sätt som gynnar barnets utveckling.
Och nej, flera föräldrar vet inte hur man gör detta och inte heller kan tolka barnets beteende på rätt sätt.
Och hur roligt blir det då att sitta och se sitt barn banka huvudet på golvet och få utbrott på utbrott utan att kunna veta vad barnet vill? Hur bra är det för barnet att inte kunna visa att det har ont någonstans eller att han/hon vill ha ett glas vatten? Vilken frustration...
Man får aldrig aldrig glömma att det finns personer inom autismspektrum
som har extremt stora behov och stora brister i sin kommunikativa förmåga, kan inte uttrycka sina behov på ett sätt som är begriplig för omgivningen och kan lätt bli missförstådd och fel behandlade. Man får inte glömma att alla föräldrar till barn med autism inte är inom spektrumet själva eller väldigt pålästa och därmed inte har våra erfarenheter och tankesätt.
Min dröm är att omgivningen skulle kunna hantera detta, ha tillräckligt med kunskap och fatta att beteende är kommunikation av behov, känslor osv istället för att tänka "oh, vad olämpligt, han/hon ger sig på mig", "oh, fan, vad han nyper... NU ÄR DET BRA!!! hör du?". Men de sistnämnda exemplen är tyvärr fortfarande ofta förekommande. Trots att flera kommuner satsar på att utbilda personal.
Vore jag förälder till ett barn med så stora behov hade jag åtminstone givit TBA en chans (åtminstone principerna och försäkrat mig att det görs på rätt sätt, inga överdrifter, missbruk av metoder och tvinga barn till saker) då det skulle ge mig redskap och barnet färdigheter och möjligheten att inte vara lika beroende av sina assistenter i framtiden som man annars riskerar vara om man saknar grundfärdigheter.
Nu menar jag absolut inte att assistenterna inte gör sina jobb bra, men som i alla yrken det finns duktiga och icke-duktiga. Kunniga och icke-kunniga. Miljön har stor betydelse för individer vars självständighet är begränsad. Tänk om man kunde påverka miljön så mycket det går i takt med att man ger barnet/individen nya färdigheter... (nu pratar jag inte enbart om TBA, utan allmänt om den kunskap som finns).
Det handlar inte om att bota eller försöka göra andra normala... det handlar om att kunna mötas... det handlar om att som "NT" kunna närma sig barnets värld, lära sig tolka den, följa barnet och ihop lära sig nya saker...

Jag avstår från dem som vill bota autism (och avskyr sådana organisationer) och är ledsen när jag möter folk som inte kan se det sköna och fantastiska i deras barns. Samtidigt som jag kan förstå den sorg som man har som förälder när man ser
att ens barn inte kommer att ha samma chanser som alla andra och känner en stark oro över hur det kommer att klara sig i livet. Trots allt är den bittra sanningen att från måttlig utvecklingsstörning och neråt kan man aldrig bli självständig, sköta sin ekonomi och hygien. Inte för att man har taskiga exekutiva funktioner, utan för att kapaciteten inte finns... Kan man anklaga en förälder som är ledsen för det och oroa sig över om personalen i gruppbostaden senare i livet kommer att bemöta deras barn bra? Önskar hjärtligt att det inte fanns föräldrar som skulle byta bort sina barn bara för att de har autism och utvecklingsstörning. Det kan finnas en och annan (det finns ju bra och mindre bra föräldrar), men jag tror knappast att majoriteten tänker så. Att man sen i sin förtvivlan kan försöka med metoder som är tveksamma kan jag förstå rent intellektuellt även om jag alltid förvånas över folk som försöker "bota" med en massa skumma metoder...

(okej... morning rant )