Att vistas i främmande kulturer.
24 inlägg
• Sida 1 av 1
Att vistas i främmande kulturer.
Är det fler än jag som känner sig mer avslappnade när ni vistas i främmande kulturer? Jag slipper känna att jag förutsätts veta hur saker fungerar. Det är ok att ställa korkade frågor. Jag inbillar mig att både jag och omgivningen blir mer förlåtande om man gör en groda, om inte annat så fattar jag väl inte bättre. Summa summarum så tycker jag att jag fungerar mycket bättre i miljöer där jag inte förutsätts veta hur man skall bete sig. Nån som känner igen sig?
Senast redigerad av sigge 2011-05-05 1:21:14, redigerad totalt 1 gång.
Re: Att vistas i främmande kulturer.
Att komma till en grupp människor som inte vet något om mig från något sammanhang, som jag bara kommer träffa en gång. Det ger mig extra mycket spelrum. Det är en frihet och tillfredsställelse att verkligen bygga upp mig från grunden om och om igen.
Senast redigerad av imperativ 2011-05-05 1:21:14, redigerad totalt 2 gånger.
Håller med. Insåg lite av hur jag kommit att välja som jag gjort när jag läste att Attwood sa att det är långt många fler aspisar som har en partner från "andra sidan havet" än det är fallet bland NT.
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-05 1:21:14, redigerad totalt 1 gång.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Jag har samma känsla fast kulturen kommer till mig. De utländska vänner jag har som är tillfälligt här (max några år) slappnar jag av med och kommer närmare än vanliga svenskar/långtids utlänningar. Känns som det blir ett jämnare spelfält då båda är lite utanför hur "det funkar" här i sverige.
Senast redigerad av aspiemelly 2011-05-05 1:21:14, redigerad totalt 1 gång.
- aspiemelly
- Inlägg: 1813
- Anslöt: 2008-12-03
Jag tror att omgivningen kan ha svårt att förstå att jag dels vill att det alltid skall vara ungefär på samma sätt. Samtidigt har jag inga problem med att kastas in i nya miljöer och situationer jag inte behärskar om alla parter vet förutsättningarna. Tvärt om då trivs jag som allra bäst. Jag kom att tänka på att jag har enormt svårt för folk som får för sig att byta utseende, byter klädstil m.m. De som ofta ändrar utseende har jag däremot inga som helst problem med, tror jag hittar annat i personen som är konstant. Tror jag flummade iväg lite och det kanske inte alls har med varandra att göra.
Senast redigerad av sigge 2011-05-05 1:21:14, redigerad totalt 1 gång.
Sigge: Precis!
Jag har bott i Mexico i fem månader och kände mig mycket mer avslappnad och fri där än här i Sverige, jag vet inte om det beror mest på att jag var utlänning eller på den mexikanska kulturen
Jag har bott i Mexico i fem månader och kände mig mycket mer avslappnad och fri där än här i Sverige, jag vet inte om det beror mest på att jag var utlänning eller på den mexikanska kulturen
Senast redigerad av Musikniklas 2011-05-05 1:21:14, redigerad totalt 1 gång.
- Musikniklas
- Ny medlem
- Inlägg: 14
- Anslöt: 2010-03-15
- Ort: Jönköping
Ja.
Det är enklare, skönare att vara utomlands.
Har bott i Norge, Danmark och på Island (kort) och jag slappnade av på ett annat sätt där.
Trots att det inte är så långt ifrån Sverige och inte så olikt heller, så var det ändå skillnad.
Det är enklare, skönare att vara utomlands.
Har bott i Norge, Danmark och på Island (kort) och jag slappnade av på ett annat sätt där.
Trots att det inte är så långt ifrån Sverige och inte så olikt heller, så var det ändå skillnad.
Senast redigerad av sanny 2011-05-05 1:21:14, redigerad totalt 1 gång.
Då jag reste till Japan för två somrar sedan,
så minns jag hur jag helt enkelt transformerades till en annan person
- jag var lycklig!!
Allting kändes så roligt, allting var så motiverande bara...
först att lilla jag smälte in i längden(haha),
faktumet att jag ÄR Japan-intresserad,
och sedan just själva mentaliteten där.
Här i Sverige (i alla fall Stockholm där jag bor...) så är ju allting så reserverat, så kallt att man känner det.
Där var ju samhället artigheten själv och jag tror att det inte fick mig att känna mig själv så oönskad när jag gick omkring där~
så minns jag hur jag helt enkelt transformerades till en annan person
- jag var lycklig!!
Allting kändes så roligt, allting var så motiverande bara...
först att lilla jag smälte in i längden(haha),
faktumet att jag ÄR Japan-intresserad,
och sedan just själva mentaliteten där.
Här i Sverige (i alla fall Stockholm där jag bor...) så är ju allting så reserverat, så kallt att man känner det.
Där var ju samhället artigheten själv och jag tror att det inte fick mig att känna mig själv så oönskad när jag gick omkring där~
Senast redigerad av Oculi 2011-05-05 1:21:14, redigerad totalt 1 gång.
Vet inte om det räknas, men jag bodde på Gran Canaria under tre år, från ålder tolv till femton. Och det var paradiset, allt var mer avslappnat, fanns inte Mode och Musik-man-måste-lyssna-på i samma utsträckning som i Sverige och svenska skolor. Alla var trevligare, ingen reagerade på om man var lite udda, folk sade vad de tänkte istället för att hinta och göra miner bakom ryggen på en..
Alla log och hälsade, och ååh, det var helt enkelt underbart. Värmen och solen och naturen gjorde inte saken värre heller.
Sen kommer man till kalla, stela, skitsnackande Sverige. Inslängd i nian i en svensk skola efter att ha haft en "klass" (sjuan, åttan, nian + gymn var en klass) på 8 pers. Usch, cue major depression..
Alla log och hälsade, och ååh, det var helt enkelt underbart. Värmen och solen och naturen gjorde inte saken värre heller.
Sen kommer man till kalla, stela, skitsnackande Sverige. Inslängd i nian i en svensk skola efter att ha haft en "klass" (sjuan, åttan, nian + gymn var en klass) på 8 pers. Usch, cue major depression..
Senast redigerad av guilliotine 2011-05-05 1:21:14, redigerad totalt 1 gång.
- guilliotine
- Inlägg: 86
- Anslöt: 2009-10-15
Jag trivs mycket bättre utanför Sverige. Det kan ha att göra med kulturen. Jag känner mig mycket normalare i storbritanien, mitt hemland. Funderar allvarligt på att flytta hem igen.
Senast redigerad av Cerulean 2011-05-05 1:21:22, redigerad totalt 1 gång.
Oculi skrev:Här i Sverige (i alla fall Stockholm där jag bor...) så är ju allting så reserverat, så kallt att man känner det.
Där var ju samhället artigheten själv och jag tror att det inte fick mig att känna mig själv så oönskad när jag gick omkring där~
Håller med det med stockholm och att folk är mer artigare utomlands!!
Senast redigerad av lettan 2011-05-05 1:21:22, redigerad totalt 1 gång.
Jag bor redan i en främmande kultur...
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-05 1:21:22, redigerad totalt 1 gång.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
Jag bor redan i en främmande kultur...
Det var lite det som startade min tanke. Tillvaron är ju lite som en konstant kulturkrock, problemet är att man förväntas veta hur det funkar. Om jag dimper ner nån stans i Långtbortistan så kan jag slappna av för ingen förväntar sig att jag har en aning. Man kan ställa alla korkade frågor och det känns mer ok när det blir fel.
Senast redigerad av sigge 2011-05-05 1:21:22, redigerad totalt 1 gång.
sigge skrev:Jag bor redan i en främmande kultur...
Det var lite det som startade min tanke. Tillvaron är ju lite som en konstant kulturkrock, problemet är att man förväntas veta hur det funkar. Om jag dimper ner nån stans i Långtbortistan så kan jag slappna av för ingen förväntar sig att jag har en aning. Man kan ställa alla korkade frågor och det känns mer ok när det blir fel.
Nja, vad jag menade var att jag bor i Skåne. Inte att jag känner mig som ett ufo eller som om jag kom från en främmande planet. Så känner jag det inte. Eller jo, om jag umgås med skånska bonnläppar.
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-05 1:21:22, redigerad totalt 1 gång.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
Desto större anledning att fortsätta.
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-05 1:21:22, redigerad totalt 1 gång.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
Jag känner som jag bor i en främmande kultur.
Detta även om jag har helsvenska föräldrar, är född i Sverige och har bott här största delen av mitt liv.
Av någon anledning är Svenska seder ofta okända för mig. Men jag är ändå ganska bra på att spela Svensk.
Däremot känner jag mig hemma i Svenska naturen. Den vill jag inte byta bort för något.
Detta även om jag har helsvenska föräldrar, är född i Sverige och har bott här största delen av mitt liv.
Av någon anledning är Svenska seder ofta okända för mig. Men jag är ändå ganska bra på att spela Svensk.
Däremot känner jag mig hemma i Svenska naturen. Den vill jag inte byta bort för något.
Senast redigerad av Karro 2011-05-05 1:21:22, redigerad totalt 1 gång.
Återgå till Övriga Aspergerfrågor