Kidzi skrev:Jag blir riktigt förbannad att någon påstår att bara mentalsjuka ser spöken. Det finns massor av normala människor som inte säger att de tror på spöken för de vill inte mobbas av en halvback 20 årig unge som tror att hon vet allt.

Men det är svårt med autism för vissa, bara för att de själva skiter ut genom munnen allt de tänker på tror de att alla andra gör så med. Men i verkligheten testar vi vattnet innan vi ger oss in på ett udda ämne. Och funkar det inte pratar vi om något annat.

De flesta har massa tankar som aldrig kommer ut.

Det finns ingen diagnos att man ser spöken.

Jag håller med, man kan inte bara bortförklara allting som en sjukdom eller att folk är mentalsjuka, det är ohederligt, om man inte tror på något övernaturligt tror jag att man är lite naiv och tror man vet bäst, bättre än alla andra och bättre än det högre medvetandet eller det som jag själv kallar för Gud men som folk kallar lite allt möjligt, det är ingen som vet vad meningen med livet är och liknande frågor, vad universum är för någonting och vad som finns utanför det, vad är ens vår existens för någonting och vilket syfte fyller den? Tankarna kan sväva i oändlighet utan att få svar.

Att gå runt och tro att man har alla svaren på de frågorna är för mig att vara en oerfaren tänkare, då måste man inte reflektera speciellt mycket på tillvaron för att kunna dra en slutsats om att allt man inte förstår sker av naturliga orsaker och människor som teoretiserar om detta eller försöker få andra svar är galna enligt dem. Ingen har väl egentligen rätt eller fel i dessa frågor, allt man kan göra är bara att spekulera tills det går att få svaren. Jag tror många av svaren kommer efter döden, så utom räckhåll för tillfället.

Jag har inte sagt att bara mentalsjuka kan se spöken, jag menar bara att det kan bero på sjukdomar eller diagnoser, för det är min erfarenhet utav just själva ämnet, för då har personerna haft psykiska svårigheter i och med sina sjukdomar och diagnoser. Det är inte svårt att dra den kopplingen när man dessutom har märkt vissa beteenden som är tydliga att de beror på just diagnosen eller sjukdomen osv. Gäller inte bara spöken, kan lika gärna vara att personen gör si eller så pga OCD och OCD kan se olika ut, det måste inte vara jag måste gå på ett visst sätt, det kan vara både maniskt som att städa hela huset (finns ett program) Eller det beror på graden av OCD. Sedan kan folk tro att de har ocd för att de fått en felaktig bild.

Många med diagnoser har ju också felaktiga bilder om sig, detta beror ju på okunskap. Alla har inte standard diagnosen där man automatiskt inte klarar av någonting, det beror också på själva graden av diagnosen.

Jag säger ju bara hur jag tror att det är och sen har som sagt ingen rätt eller fel, för det finns så mycket svar och frågor som ingen kan svaren på ännu, för att vissa saker kanske man inte kan få svar på. Har universum ett slut? Vad händer sen? Varför tror människor att det finns spöken när ingen kunnat bevisa det? Varför tror folk på att jorden är platt? När det finns bilder och bevis. Man kan göra listan lång om sådana här frågor som har så mycket olika svar. Man kan diskutera sådant här i all evighet.

Det jag säger är att jag inte tror på spöken bara för att glaset välte (den stod väl ostadigt) eller att man råka välta den.

Sedan de som tror på spöken osv är ju öppna i sina sinnen och det är ju det jag tror man måste vara för att tro på att det är sant. För en sa till mig nämligen "Spöket vill inte se dig för du inte tror på spöken" Det säger ju sig självt. Man måste tro på det. Jag har inte heller sagt att det är fel att tro, det är bra att tro. Men alla tror ju inte på tomtar , troll mm. Man kan ju inte tvinga någon att tro på något den inte vill eller inte tror på.

Vi får komma överens om att vi tycker olika helt enkelt.

Jag ifrågasätter inte att man tror, jag ifrågasätter bara varför man tror på just dessa saker när ingen har kunnat bevisa saker. Förutom att det handlar om livets mening så vet jag inte anledningen.

Samt jag är inte en 20 åring som tror jag vet allting och vet bäst. Jag har bara intresse för ämnena och läst på mycket och bildat egna uppfattningar om det hela.

Jag har upplevt saker men jag tror inte på att det var ett spöke som bara kom från ingenstans. Jag är inte rädd för det övernaturliga, det är ju de levande man ska vara rädd för brukar man ju säga.

Jag tror helt enkelt på allting jag ser, dvs jag kan säga att en gul bil finns. För det har folk sett. Men jag kan inte säga något om det som inte finns/som inte jag eller någon annan har sett. För vi levde ju inte på dem tiderna när folk trodde på vissa sägner.

Jag sa bara hur jag trodde eller har uppfattat medium och deras jobb. Att det handlar om att ge människor hopp och tro eftersom de tar upp standard saker som är Han luktade pepparmint, han hade en blå slips mm. Eller att hunden vill fånga en boll. Alla hundar vill nog fånga en boll.

Jag sa bara att allt som låter även om det är nytt hus eller gammalt hus, inte är spöken. Allt som är skuggor är inte spöken. Det kan vara skuggor från en lampa, det kan vara en reflektion av ett billjus som körde förbi ett hus och då sken det en skugga på väggen.

Detta är bara mina åsikter om ämnet, sedan får ni tro vad ni vill. Jag har inte sagt att ni inte får tro på det ni tror på eller måste tro på det jag har sagt.

Det var inte min avsikt att såra någon utan det var mest jag tror inte på spöken. Jag kan ändra uppfattning om någon lyckas bevisa att de finns. Jag vill isf se med egna ögon att saker flyttar på sig osv utan att det beror på naturliga orsaker.

Alla har ju olika erfarenheter och jag har bara sett att de kan bero på diagnoser, sjukdomar osv när man pratar om just diagnoser osv. Sedan tror ju många andra på saker för att det är religiöst.

Om man har OCD tror man inte på spöken. Men känslan kan ta över och hävda att går du på en spricka orsakar du jordbävning. Du vet att det inte händer men känslan är starkare. De vet vad tok de gör och de lider svårt.

Jag förstår inte alls vilket samband du menar eller ens pratar om, jag har varken schizofreni eller OCD och inbillar mig inte saker, jag är välutbildad och har enbart högfungerande aspergers syndrom, inga andra mentala åkommor, jag har haft tro så länge jag kan minnas mina första minnen, jag blev aldrig påtvingad att tro av någon annan det kändes bara helt naturligt och uppenbart för mig och jag har aldrig vacklat i tron någonsin, det är det enda jag varit säker på och som varit konstant i livet.

Jag tror de första intelligenta människorna för många tusen år sedan hade någon form av tro faktiskt, det är bara de senaste 100 åren människor gått och blivit ateistiska och avfärdat allting utan någon anledning egentligen, under större delen av människans historia så har vi trott på saker och ting inte tvärtom, ändå påstår du att man måste vara onormal för att uppfatta till exempel spöken, det tror inte jag, och om du har några bevis på att människor med diagnoser tror mer än människor utan så får du gärna lägga fram de bevisen men det låter helt befängt i mina öron, om du jämför människor på det här forumet och samhället i stort skulle jag nog säga att fördelningen är likadan på människor som tror på något eller inte tror på något.

Du säger att du behöver vara ögonvittne för att tro på någonting men du köper väl ändå en världsbild många delar med dig? Det är väl en tro, att du litar på att en forskare har sett Pluto i ett teleskop men du har aldrig sett den med egna ögon själv, då tror du ju på forskaren och Pluto utan att ha sett den med egna ögon, så varför skulle inte till exempel miraklen i de heliga skrifterna kunna vara sanna, du kan ju omöjligt bevisa det eller veta för du var inte vittne där och då? Att de tolv apostlarna bevittnade detta för 2000 år sedan och därefter skrev ner detta? Samma med Muhammed du har ingen aning om han fick uppenbarelser ifrån Gud i sin solitära grotta? Du kan inte heller veta om Atlantis finns på riktigt eller inte, havsbotten är till stor del okänd och outforskad på många ställen, Platon beskrev platsen jättetydligt i skrift vad det var för någonting och vart den låg någonstans och som om den vore äkta så du kan omöjligt veta om den legenden är sann.

Om du bara baserade din tro efter vad din perception tillåter dig att se skulle du ju tvivla väldigt mycket på allting du personligen inte upplevt men jag tror visst du tror på saker du själv inte varit vittne till, alla väljer och vrakar sin tro och hur den ska se ut och bestå av, till och med du, du och alla andra granskar bevisen och underlaget, en del behöver mer och en del behöver mindre för att tro. Men du har inte mer svar än någon annan du är på precis samma nivå, du kan ju omöjligt veta om det i framtiden är möjligt att bevisa spökens existens, i så fall hade du ju fel i din tro och vi hade rätt.

Som sagt naivt att tro att du har alla svaren och vet precis allting för du lyssnat på någon med titeln forskare men andra saker är för långsökt för dig att tro på, jag avfärdar inte saker på det sättet du gör, jag förstår att människan uppfattar väldigt lite av sin omgivning och är begränsad av sina fysiska sinnen.

Tänk på en person som är född blind och som inte kan se vad vi gör, de kan också bara tro om hur saker och ting ser ut, de vet inte ens hur färg ser ut eller vad det är för något, färg och synfältet är helt okänt för dem, en person som är född döv kan inte uppfatta ljud men förstår säkert att människor kommunicerar med tal och kan se detta och möjligtvis känna ljudvågorna men de kan aldrig höra några språk eller vad som sägs, de kan se människor dansa till musik men de förstår inte varför för de hör inte musiken, de kan bara tro precis som alla andra, varför ska vi andra tro då att vi har hela bilden klarlagd när dessa inte har det, tror du verkligen människans fysiska sinnen är allt som behövs för att uppfatta och förstå hela universum och skapelsen vi lever i, då anser jag att man låser sitt sinne faktiskt "bara för att".

Varför inte tro på något utöver det vanliga när man kan tro och uppfattar att det kan finnas mer än vi ser och hör med våra begränsade sinnen? Forskare är ju också troende och teoretiserar men kan inte se allting med blotta ögat, i antikens Grekland trodde man ju redan på atomer men man kunde inte se dem bara ha teorier om detta, sen visade det sig vara sant och atomer var på riktigt, det finns forskare som tror på multidimensionella verkligheter och liknande som inte alls är långsökt och annan kvantfysik.

Förklara hur OCD gör att man ser spöken.

Men du Riksamiralen har ju missförstått mig. Jag har inte alla svaren, jag vet inte bäst. Alla har har väl ingen ?
Det jag menade var, ursäkta om jag är dålig på att uttrycka mig...Men det jag menade var bara att VISSA personer som har diagnoser har trott på spöken och pga det så tänkte jag att det var pga deras diagnoser och sjukdomar just för att de med mer psykiska svårigheter har en tendens att hallucinera, har schizofreni eller paranoia och utav dem psykoserna kanske man kan se något övernaturligt eller spöken. Eftersom både paranoia och schizofreni ger hallucinationer. Även droger ger hallucinationer och då kanske man också ser spöken vad vet jag?

Alltså det jag säger är ju bara teorier hur sker kan vara och som jag tror är hur det kan vara. Men det innebär ju inte att alla med diagnoser tror på spöken, alla människor tror inte på spöken. Det där varierar ju och mycket ligger ju såklart hur man har blivit uppväxt.

Självklart tror jag på forskare för de är ju utbildade och varför skulle de hitta på ? De som kan hända är väl att de kan ha teorier som visar sig vara fel, men det är ju inte att hitta på. Ibland vet inte ens forskare hur saker ligger till eftersom universum är så himla stort. Man lär ju sig saker helatiden.

Jag menade bara att eftersom jag inte har upplevt saker som folk säger att de har upplevt, så skulle jag vilja se med egna ögon dessa saker folk har sagt att de upplevt. För man kan faktiskt säga vad som helst och folk tror på det. Sen vet man ju inte helt säkert på om vad som är sant eller inte. Det kan ju faktiskt vara så att det sker saker i personens huvud som gör att personen tror på att det som händer är sant. Men verkligheten och det som händer i personens huvud är olika saker, så det stämmer inte överens med verkligheten.

Det kan vara så enkelt att Petra tror att Pelle är är jättekär i henne för att hon har fått för sig i huvudet att det är så, men sedan när de i verkligheten pratar så är det som om de aldrig har sett varandra eller ens sagt hej. De har ingen kemi eller någonting. Om någon skulle säga att den är kär i mig utan att ha träffat mig eller kanske sett mig en gång, så skulle jag nog tycka det var lite creepy.
Och ja alltså mycket beteenden kan bero på olika diagnoser eller sjukdomar eller psykoser.

Det där med att man kan tro på spöken om man har en diagnos osv, var bara mina erfarenheter utav olika händelser jag varit med om där jag drog den kopplingen att det kunde vara så.

Det låter som om att man inte får ha olika teorier om hur saker kan vara för då är man okunnig. Hur tror ni att folk gör för att hitta egna sätt? Jo de tar ifrån andra och får inspiration så många "härmar" ju varandra på det sättet. Ska jag skriva en bok så kollar jag ju hur andra har skrivit böcker för att kunna få en mall på hur jag ska skriva på mitt sätt. Det är samma sak med ämnet spöken, det är ju helheten jag fått utav saker som jag både har läst eller hört samt varit med om som gjort att jag inte tror på det.

Jag sa bara hur och vad som gjorde att jag inte trodde på spöken, att allt som låter eller skuggor osv är inte spöken. Det kan som sagt vara vinden, en diskmaskin som låter, hus nya som gamla låter oavsett, det kan vara golvet som låter, alltså saker man kan förklara och kan hitta problemet.


Men om någon säger att den sett en rosa elefant så måste jag ju tro på det, ingen får ju tro på att någon kanske har målat den rosa, sen om det finns rosa elefanter (ska googla på det) så ber jag om ursäkt för att jag hade fel.

Btw, så hittade jag inga rosa elefanter utan enbart tecknade eller målade dekorations elefanter, alltså inga riktiga elefanter som är rosa. Men värt ändå att läsa bloggen om hur hjärnan fungerar kring vad man ser och om det man ser är rosa eller blå. Det finns också klänningar och skor där man ska gissa vilken färg det är och det är inte den färgen man ser och sedan beror det ju också på hur man ser dessa saker, sedan finns ju de som är färgblinda och då finns det glasögon som gör att de kan se färger. För de ser oftast gråare nyanser av färgerna som vi andra kan se ljusare tex ser vi rött rosa osv så kanske de ser de som grått grönt osv.
https://www.evahauge.se/blogg/2017/10/2 ... -elefanter

Så tror TS själv på spöken?

Jossie94 skrev:Jag sa bara hur och vad som gjorde att jag inte trodde på spöken, att allt som låter eller skuggor osv är inte spöken. Det kan som sagt vara vinden, en diskmaskin som låter, hus nya som gamla låter oavsett, det kan vara golvet som låter, alltså saker man kan förklara och kan hitta problemet.

Men du antar väl att jag tror att minsta lilla oförklarliga ljud eller liknande bortförklarar jag som spöke? Det är inte alls sant, jag är ganska kritisk innan jag tar något vid dess nominalvärde, jag behöver starka bevis innan jag tror på något, vad jag anser är starka bevis och du svaga bevis är ju subjektivt, jag har varit med om konstiga saker i huset där jag bor men jag har aldrig trott att det varit spöken, det har aldrig den känslan, hemsökta platser frambringar en speciell känsla vad jag själv har uppfattat, det betyder inte att om en väggklocka här hemma ramlar i golvet så tyder det på att det spökar, det tror inte jag heller på, men du är ju helt stängd till att det kan finnas ett spöke eller en gast någonstans i världen där du inte har någon aning om vad som har skett.

Jag har dock upplevt riktig synkronicitet, jag fick två järtecken eller dåliga omen på samma dag förra året 2020, som faktiskt stämde att det skulle bli ett olycksbådande år, först den dagen flög en småfågel in i en fönsterruta här hemma och jag blev orolig för den och gick ut för att kolla till fågeln, den låg där, den levde men hade antagligen fått någon stroke eller hjärnblödning av kollisionen med fönsterglaset, jag var med fågeln hela tiden tills anden lämnade den, jag var med sekunden då den fågeln dog och blicken gick från levande till avliden, jag höll den i min hand när själen lämnade och fågeln låg livlös kvar i handen, jag grävde en djup grop och gav den en fin begravning med rosor i trädgården.

Senare samma dag så var jag ute och promenerade, då träffade jag på en döende rovfågel i ett dike, det var den vackraste rovfågel jag någonsin skådat, någon sorts falk eller hök med så vackert ansikte, den låg där i diket och tittade på mig den var desperat och hade skadat vingarna ordentligt, mycket tragiskt, kanske en katt eller något hade fått tag i den för det här var på landet och det bor ingen överhuvud taget i närheten där jag hittade rovfågeln, jag var också med den fågeln så länge jag orkade men den plågades och det var förskräckligt att bevittna, jag ville heller inte ta livet av en så vacker varelse så jag var tvungen att gå därifrån efter ett tag, men fågeln låg kvar där i gräset skadad med vingarna bortom räddning och tittade på mig hela tiden även när jag gick därifrån, det här skedde under sommaren 2020 det var en synkronistisk händelse som symboliserade hela det dåliga året 2020 och att saker och ting hade blivit mörkare och mörkare och mera hopplöst, så mycket onödig död och lidande, hur vet du att detta inte är signaler skickade från någonting högre om att tillståndet i världen är dåligt.

Samma sak med upprepande siffror, en dag på mitt jobb dök samma siffror i samma kombination upp hela dagen överallt, det var det otäckaste jag varit med om, på jobbet på mina dokument och protokoll, på datorn, när jag kom hem och på en registreringsskylt på en bil och liknande, om det inte var någonting från högre makt så var det åtminstone otroligt läskiga sammanträffanden den dagen att jag såg samma siffror i samma kombination i samma antal på flera orelaterade platser, som en kod nästan som var tänkt att jag skulle se.

Jag vet att du inte tycker det men jag tycker i alla fall världen och existensen vi lever i är väldigt mystisk och oförutsägbar, jag avfärdar inget när livet är en sådan slump och livet är så sällsynt, både att människor föds men att universum verkar vara ganska stort men väldigt tomt, tyst och dunkelt.

ja tror på spöken
Å ja e rädd dom

Heidi79 skrev:ja tror på spöken
Å ja e rädd dom

De kan inte göra dig något, oroa dig inte. Om de kunde, skulle de ha gjort det för länge sedan. Vi behöver inte oroa oss för spöken, de är ofarliga för oss.

Jag känner bara att hade det funnits spöken så hade det varit mer skandal om det, typ lite att jorden ska gå under, det har ju faktiskt varit ett antal sådana rubriker men ja det kommer hända men om 50 miljarder år eller något sådant, om inte det händer då, så är det ju för att vi människor sabbat planeten. Med allt skräp vi slänger på helt fel ställen, som hamnar i haven mm.

OCD gör inte så man hallucinerar. Fattar inte varför du hittar på sånt.

Jag har nog berättat det någon annanstans i AF, men:

Jag låg halvslumrande.

Då säger mina inre röster: "Nu ringer han på dörren"

Och precis då, ringde han (grannen) på dörren.

Jag sa att droger, paranoia och schizofreni kunde ge hallucinationer.

Jag sa bara att OCD kunde se olika ut, det är olika grader på det hela likaså med diagnoser. De med Downs har också olika grader. Det mesta har olika grad nivåer som säger hur mycket stöd och hjälp man behöver. Har man en grav diagnos så kanske man behöver betydligt mer stöd i vardagen än någon som kan det mesta själv och kanske bara behöver tex AF som en väg in i arbetslivet. Den andra personen kanske behöver hjälp med matlagning, städning mm och så har ju vissa som inte kan göra allting själva personliga assistenter. Det där är så individuellt. Jag säger ju bara så hur jag har uppfattat hur saker ser ut. Sen är det ju tråkigt om jag fått fel information eftersom man kan få dålig/fel information.

Har någon sagt till mig såhär funkar det så tror jag ju på det såvida det inte är något som låter jätte konstigt. Ja sedan finns det ju människor till allt, så människor kan hitta på/ljuga om saker och anledningen kan vara så enkel som uppmärksamhet eller avundsjuka.

Jossie94 skrev:Har någon sagt till mig såhär funkar det så tror jag ju på det såvida det inte är något som låter jätte konstigt. Ja sedan finns det ju människor till allt, så människor kan hitta på/ljuga om saker och anledningen kan vara så enkel som uppmärksamhet eller avundsjuka.

Så ska jag tolka dit svar på att du tror på spöken om någon berättar för dig att dom har sett spöken eller om du ser en dokumentär om spöken?

Jossie94 skrev:Jag sa att droger, paranoia och schizofreni kunde ge hallucinationer.

Jag sa bara att OCD kunde se olika ut, det är olika grader på det hela likaså med diagnoser. De med Downs har också olika grader. Det mesta har olika grad nivåer som säger hur mycket stöd och hjälp man behöver. Har man en grav diagnos så kanske man behöver betydligt mer stöd i vardagen än någon som kan det mesta själv och kanske bara behöver tex AF som en väg in i arbetslivet. Den andra personen kanske behöver hjälp med matlagning, städning mm och så har ju vissa som inte kan göra allting själva personliga assistenter. Det där är så individuellt. Jag säger ju bara så hur jag har uppfattat hur saker ser ut. Sen är det ju tråkigt om jag fått fel information eftersom man kan få dålig/fel information.

Har någon sagt till mig såhär funkar det så tror jag ju på det såvida det inte är något som låter jätte konstigt. Ja sedan finns det ju människor till allt, så människor kan hitta på/ljuga om saker och anledningen kan vara så enkel som uppmärksamhet eller avundsjuka.

Vad är det här för utlägg egentligen? Det har väl inget med om det spökar eller inte? Jag förstår liksom inte relevansen, jag kan hålla med dig att schizofrena och människor som tar droger kanske har inblick i en annan dimension, omöjligt att veta eller om det bara är hjärnan som spökar typ som att drömma vaken. OCD däremot är tvångsbegär som är helt annorlunda, det är ett repetitivt mönster du måste göra för att må bra och känna tillfredställelse, om du ignorerar dessa begär så blir du mycket psykiskt dålig och får stark ångest, därav tvånget att göra detta repetitiva mönster, OCD drabbar lättare autister, men kan också uppkomma i samband med trauma som någons död, eller att symptomen blir värre.

Downs? Trodde det var en kromosomstörning som gjorde personer med denna diagnos ganska lika, men visst jag har träffat personer med Downs som jobbat ett vanligt jobb men är det verkligen lika stor skillnad som autister emellan? Det vet jag inte om jag håller med om?

Och en diagnos är ju en diagnos, antingen har man den eller inte, med medföljande besvär, alla autister har liknande problem men på olika områden men alla negativa symptompunkter under autism är ett problem oavsett hur gravt detta är för alla som har detta, inklusive mig, det inser man också efter ett tag när man tagit reda på mer om sjukdomen, jag hade ingen aning om att jag hade förstärkt smak, lukt och hörselsinne förens jag började fråga människor om de uppfattade samma saker som jag gjorde, det gjorde de inte, eller i så fall till en negligerbar grad att de inte brydde sig. Om du sätter dig in i det så ska du nog se att du har problem på de flesta områden som radas upp i samband med autism även om du är högfungerande som jag. Du har nedsatt exekutiv funktion och liknande saker.

Å hur man kan säga e hallucinationer nått? Som upplevs.
Ja ofta attackerades avskugga. Typ ja låg i sängen å kollade skuggan. Sen hörde hög motor cykel ljud. Å skuggan kom genom rummet. Å attackerade mig i sängen. Å ja fick kämpa bort skuggan. Å ropa hjälp mamma pappa..så dom kom. Å då den va borta.
Ofta inte kunde sova själv mitt rum det. Å fick sova till mamma pappa.
Å dom sa det hallucination..på grund min ångest. men det inte hallucination när sker på riktigt.
Efter fyllde 30 det slutad ske.
menar kan va att skuggan en spök eller demon eller nått
Iaf va nån sorts ondska

Heidi79 skrev:Å hur man kan säga e hallucinationer nått? Som upplevs.
Ja ofta attackerades avskugga. Typ ja låg i sängen å kollade skuggan. Sen hörde hög motor cykel ljud. Å skuggan kom genom rummet. Å attackerade mig i sängen. Å ja fick kämpa bort skuggan. Å ropa hjälp mamma pappa..så dom kom. Å då den va borta.
Ofta inte kunde sova själv mitt rum det. Å fick sova till mamma pappa.
Å dom sa det hallucination..på grund min ångest. men det inte hallucination när sker på riktigt.
Efter fyllde 30 det slutad ske.
menar kan va att skuggan en spök eller demon eller nått
Iaf va nån sorts ondska

Det kallas hypnagog hallucination och man tror det beror på att man både drömmer och har verklighetskollen i vakenheten på samtidigt. Dvs det är en dröm som verkar sann. Man fastnar mellan dröm och vakenhet lättare som stressad och som ung.

notwoodstock skrev:Jag har nog berättat det någon annanstans i AF, men:

Jag låg halvslumrande.

Då säger mina inre röster: "Nu ringer han på dörren"

Och precis då, ringde han (grannen) på dörren.

När vi sover så arbetar hjärnan snabbare. T en dröm som känns vara som en film pågår i 30 sek.

Därför kan det ringt på dörren, den sovande hjärnan är snabbare och hade redan uppfattat det och sa då i drömmen att det skulle ringa. Då hade det redan ringt.

Det jag menade var att jag vet inte exakt vilka diagnoser de hade som gjorde att de var verklighets frånvarande trodde att de såg spöken bytte namn osv. Jag märkte bara att jag var för frisk för att vara på den dagliga verksamheten, för de som var mer som mig och hade mer vanliga diagnoser som många känner till eller ja numera har de flesta adhd eller asperger. Dem var ju aldrig där, de var ju på sina praktikplatser.
Men jag kan tänka mig att de var något liknade de jag nämnde.

Det jag syftade på med att diagnoserna är i olika grader är att även om man har adhd eller asperger eller downs, så behöver dessa personer inte alltid samma typ av stöd och hjälp - En person kan bara vilja ha vägledning eller någon att prata med, en annan kanske måste ha personlig assistent för att klara av saker att göra i vardagen, personen kanske inte kan laga mat städa osv själv (kan bero på själva diagnosen7sjukdomen men också om personen sitter i rullstol)

Andra kanske är på samlingsplatser där de får de sociala behovet och kan få vara med på olika aktiviteter, tex så fanns det man kunde plocka skräp, vissa gillade laga mat, kurser om ekonomi, vissa var bara där för att bara vara, andra sydde kläder, andra satt och jobbade på en dator. För mig var det mer som ett fritids, jag passade absolut inte in där eftersom jag ville ut och jobba, det var svårt där eftersom det var inte inriktat på praktiker.

Jag minns inte ens vad jag har sagt om OCD förutom att det kan se olika ut, jag tror inte jag syftade på något övernaturligt med just det, personen måste ha blandat ihop det från någon annan tråd.

Du ska sluta diagnostisera dessa. Du är ingen läkare. Du vet inte vad diagnoserna ens på ytligt betyder. Du förstör för folk. Du är kaxig och vet minsann vilka sjukdomar som leder till att man tror på spöken. Hur tror du det känns att ha en sjukdom som är ständigt missuppfattad, som OCD, och du slänger betongklossar på börda?

Du har ansvar.

Kolla i DSM. Finns inte en enda sjukdom som gör att man ser spöken. Det verkar mest som dina sämre än dig praktikkamrater har en sak som heter fantasi. Det är faktiskt en diagnos. När man låter sina fantasivärldar ta över och man spenderar för mycket tid. Det stämmer med att de låtsades vara andra med.

Du hatar när folk diagnostiserar dig men själv kastar du ur dig diagnoser på löpande band beroende på ens hårfärg och om man läser böcker. För bara du är ju normal. Eller hur? Måste vara bra att vara så himla perfekt och alla missförstånd är andras fel.

Skulle rekommendera hab och träning i att inte se allt i svart och vitt. För att göra detta är det bra att läsa romaner och att måla. Så att hjärnan börjar använda nya vägar, inte bara, grönt hår är ADHD.

Kidzi skrev:Det kallas hypnagog hallucination och man tror det beror på att man både drömmer och har verklighetskollen i vakenheten på samtidigt. Dvs det är en dröm som verkar sann. Man fastnar mellan dröm och vakenhet lättare som stressad och som ung.

Nej va nån sorts ond skugga

Heidi79 skrev:

Kidzi skrev:Det kallas hypnagog hallucination och man tror det beror på att man både drömmer och har verklighetskollen i vakenheten på samtidigt. Dvs det är en dröm som verkar sann. Man fastnar mellan dröm och vakenhet lättare som stressad och som ung.

Nej va nån sorts ond skugga

Jag upplevde något sådant när jag var liten, mina föräldrar vaknade mitt i natten fördi jag skrek som om någon försökte döda mig. De sprang in i mitt rum och fann mig stående mitt i rummet i fullständig panik, jag var livrädd. Och jag var halvvaken och hälften i sömnen. Jag minns delar av det, det var väldigt obekvämt. Jag drömde och var lite vaken och lite i sömnen. Det var verkligen hemskt.

Men jag vet inte vad Heidi79 har upplevt, det här var bara något jag upplevde som skrämde mig mycket når jeg var liten pojke.

Skogkatt skrev:Jag upplevde något sådant när jag var liten, mina föräldrar vaknade mitt i natten fördi jag skrek som om någon försökte döda mig. De sprang in i mitt rum och fann mig stående mitt i rummet i fullständig panik, jag var livrädd. Och jag var halvvaken och hälften i sömnen. Jag minns delar av det, det var väldigt obekvämt. Jag drömde och var lite vaken och lite i sömnen. Det var verkligen hemskt.

Men jag vet inte vad Heidi79 har upplevt, det här var bara något jag upplevde som skrämde mig mycket når jeg var liten pojke.

Som sa var en ond skugge attackerade mig i sängen
Å fick kämpa bort den

E typ 10 år senn slutade hända. Den onda varelsen har åkt kanske.