Det är detsamma för mig.
Jag har svårt att vara mig själv om det bara är en ny person i en grupp på 5, och pratar inte personen i fråga med mig så gör jag inget försök till att få kontakt heller.

Men å andra sidan så är dom människor som jag lär känna oftast inte bara 'hänga runt och snacka kläder'-kompisar, eller vad man nu säger, utan ganska nära vänner. Det är jag nöjd med, även om jag allt som oftast känner mig väldigt ensam.

När jag väljer vänner är jag också ofta kritisk. Vissa männsikor blir jag snabbt bra vän med, medans andra får jag koller bara jag tänker på dom. Varför vet jag inte, det är väll jag som är fördosmfull och så som jag brukar vara.

Men dom som du redan känner, kan du inte försöka skaffa en närmare relation till dom? Om du tror att det kan bli givande?

Opraktisk skrev:Men dom som du redan känner, kan du inte försöka skaffa en närmare relation till dom? Om du tror att det kan bli givande?

Jag antar att du syftar på mig. Hursomhelst väljer jag att svara dig för detta är intressant! Jag tycker din tanke är god men av de kontakter jag har finns där redan en nära vän och det blir bara bättre och bättre. Dock hade jag gärna haft flera nära vänner som sagt men av de övriga kontakterna finns där en jag vill komma närmare men jag är inte säker på att hon vill detsamma och jag vill verkligen inte skrämma bort henne och vågar i nuläget inte fråga eftersom vi inte känner varandra så väl (ännu) + att vi bor en bit från varandra men chansen finns kanske. Övriga orkar jag enbart ha ytlig kontakt med av olika anledningar + en som endast vill ha sporadisk och sällsam kontakt för han säger sig inte orka vara för mycket social nuförtiden, så där kan jag inte välja. Vi hade en närmare kontakt förr som jag kan sakna.