(Jag har inte varit här på länge eftersom jag skaffat ett socialt jobb på heltid. Det tar all min energi. Såhär års, mellan vinter och vår, blir dock mina aspiedrag tydligare. Årstidsbunden AS? Så nu är jag tillbaka här och läser runt. Hej alla, jag har saknat er.)

Till saken. Jag undrar om någon av er känner igen sig i en ovana jag har. Jag "städar" hela tiden mig själv och avlägsnar allt som jag tycker sticker ut eller ska bort av annan anledning. Jag har alltid bitit på naglarna, rivit bort hudflikar och haft en tendens att peta bort minsta lilla dammpartikel som råkar komma in i näsan och varje liten sårskorpa/finne/annan prick jag hittar på kroppen.

Nu har detta eskalerat. Jag känner mig nästan manisk. Det kliar alltid någonstans på kroppen. Jag har skalat fingrarna och fötterna från hud. Jag har återkommande hörselgångsinflammationer eftersom jag använder örontops så ofta. Varje gång jag snyter mig kommer det blod på grund av allt kliande och petande i näsan. Jag vet att detta "städande" inte är bra men har ingen aning om hur jag ska sluta.

Ni som eventuellt känner igen detta, vet ni vad jag kan göra åt det? Jag funderar på att ta upp det med min läkare.

Vantrivs också vid den här tiden på året, vanligtvis har jag en lågperiod från februari till maj ungefär. Vårdepression är heller ingenting nytt.

Det andra kan jag inte uttala mig om.

Det låter som att det kan vara länkat till dermatillomani?

http://www.aspergerforum.se/post928991.html?hilit=dermatillomani#p928991

Hade kunnat varit jag som skrev TS inlägg. Känner igen med i allt.

Det här måste ju ha att göra med ens förmåga att "fastna" på saker som man uppfattar som "fel" eller "irriterande", tänker jag. Och sådana beteenden tror jag är väldigt vanliga för oss aspergare. Antingen det handlar om att vi river loss "irriterande" hudflagor eller skriver tonvis med ilskna insändare till lokaltidningen i någon fråga som vi retat upp oss över.

Själv känner jag igen känslan av att "jag kan inte göra NÅGONTING förrän jag har fixat min trasiga nagel" eller vad det nu kan vara. Så jag har nog drag åt det här hållet. När jag har annat att tänka på (eller mår bra i största allmänhet) så blir det där akuta behovet av att "fixa" minsta lilla felaktighet mindre påträngande.

Jag känner igen mig i det TS skriver. Vill också bli av med denna ovana, men vet inte hur...

Kan det vara så att du försöker kontrollera ngn form av ångest genom att "städa ytan"? Det brukar vara lättare än att "städa innanför ytan", speciellt om man är ute efter ångestlindring i stunden/timmen/dagen/veckan etc.. Med "städa innanför ytan" avser jag att tillsammans med ngn annan, t ex terapeut, hitta roten till allt det "onda" som utåt sett kan komma till uttryck på de sätten du beskriver..

Vidare är det ju ingen garanti att du blir kvitt dina ångestlindrande strategier bara för att du pratar med någon om dina sätt o att ni tillsammans djupdyker i orsakerna.. Men kanske en början?

Det du beskriver låter verkligen inte som några konstigheter.
Det är kanske helt enkelt bara är stategier som du utvecklat "för att överleva"? Jag tycker att jag ser att det kryllar av människor som på olika sätt -öppet eller mindre öppet- håller på med ångestlindring/ångesthantering.. Folk som kämpar för fullt för att bedöva och/eller berusa sig.. och jag dömer ingen utav oss -de flesta gör trots allt så gott vi kan utifrån de förutsättningar vi har..

Vi med NPF fick trots allt diagnos för att vi har/hade problem o behöver/behövde hjälp och/eller stöd på ett, några eller många..sätt och givetvis är det lätt för många av oss (speciellt om "ingen hjälp hjälper")då försöka överleva bäst vi kan genom ångestlindrande handlingar; vissa får ätstörningar, andra utvecklar internetberoende, skär sig, blir besatta av arbete osv osv.

Har du fått några "idéer" (alltså missförstå mig rätt )genom våra svar? Hur vill du gå vidare?

Tack för era svar! Det som har skrivits om ångestlindring får mig att tänka att eskaleringen av detta "städande" kan bero på jobbet. Jag blir stressad av att prata med folk hela dagarna och av att sitta med kollegorna på lunch och raster och höra dem prata om vad jag anser är ytliga, icke-stimulerande saker. Jag känner mig som en alien. I stället för att reagera med direkt, påtaglig ångest trappar jag upp min fixering vid kroppsstädande. Det verkar rimligt.

Begreppet dermatillomani är nytt för mig. Jag känner igen mig extremt mycket i det jag läst om dermatillomani. När jag googlar på det kommer Aspergerforum som en av de första träffarna. Jag tror att det kan ha en koppling till AS - just till vår tendens att haka upp oss på "småsaker".

Att dermatillomani verkar hänga ihop med dysmorfofobi är väldigt intressant eftersom jag har tydliga dysmorfofobiska drag. Visserligen har jag svårt för betydelsen "inbillad fulhet". Vadå inbillad? Jag kanske verkligen är så ful att folk lider av att jag visar mig offentligt. Ofta känns det som om det är så. Men vem är det som bestämmer om fulheten är inbillad eller äkta?

Idag ska jag boka en tid med min läkare på psyk och ta upp allt det här. Jag har aldrig berättat det för en läkare, kurator eller liknande men det är nog dags.

Det är inte en form av stimming då? , som ökat frekvent ihop med energin det tar att arbeta?
Mina stimms ökade enormt när jag arbetade, hade sensory over loads hela dagarna av all social output och input.