Tycker inte att man måste skriva roman. Novellan är underskattad. Två av Stephen Kings blev filmer som anses väldigt stora, Stand by me, och The Shawshank redemption.

I USA kan man skriva kreativt på collegenivå men om man ska tala verklig utbildning så nej, i Sverige finns inga skolor för författare. Folkhögskola är mer gymnasienivå. Därför tycker jag inte dessa kurser är utbildning i den bemärkelsen, snarare utveckling.

Åh, vad bra!

"Författarskolan i Lund" hittade jag nåt som hette när jag googlade förut. På Lunds universitet. Vet inte om den utbildningen har likheter med kurserna du nämnde på amerikanska college.

Jag tycker det är roligt att googla på kurser nu, eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska/vill göra med mitt liv.

Men man kan förstås antagligen inte utbilda sig till den författare på samma sätt som man utbildar sig till veterinär eller något annat mera säkert yRke. Så Även om man går en collegeutbildning så kan man kanske inte lita på att allt fungerar sedan.

Utveckling skulle räcka gott för min del för närvarande.

Hm, både "Litterär gestaltning" här i Göteborg och författarskolan i Lund är högskoleutbildningar. Men de verkar väldigt olika ändå, nästan som två olika kulturer liksom. Den här i Göteborg verkar vara mycket mera "high-brow" och den i Lund mera folklig. Det var de två ord jag spontant kom på, det finns säkert bättre sätt att uttrycka det på. Hoppas ni fattar lite hur jag menar, ni kan kolla själva om ni vill.

Sedan hittade jag en i Växsjö också, som också är som en författarutbildning. Eller i I alla fall att man läser - Eller Skriver - flera år. Den var på distans, men med en massa träffar ändå tror jag. Inget för mig. en massa träffar ändå tror jag. Inget för mig.

Det kanske finns skrivarforum där folk delar tanker, idéer och man kan få konstruktiv kritik och beröm?

kiddie skrev:Tycker inte att man måste skriva roman. Novellan är underskattad. Två av Stephen Kings blev filmer som anses väldigt stora, Stand by me, och The Shawshank redemption.

I USA kan man skriva kreativt på collegenivå men om man ska tala verklig utbildning så nej, i Sverige finns inga skolor för författare. Folkhögskola är mer gymnasienivå. Därför tycker jag inte dessa kurser är utbildning i den bemärkelsen, snarare utveckling.

Vad bra, som sagt.

Hm, vad skulle vara "verklig utbildning" egentligen när det gäller att skriva?

Det som passar en person tycks passa en annan dåligt. Jag till exempel kan må riktigt dåligt av dead-lines och bara går i baklås av det,medan det verkar få andra att blomma. En bekant jag pratade med som gått skrivkurs skriver nästan bara när han har deadlines, och annars skriver han inte alls. Så han skrev bara när han gick på den där skrivkursen, nu skriver han inte alls fast han säger att han vill. Jag skriver mer spontant tror jag. Men deadlines får jag mest ångest av, och då menar jag inte bara kreativ skaparångest som kanske är något bra. Vet inte.

slackern skrev:Det kanske finns skrivarforum där folk delar tanker, idéer och man kan få konstruktiv kritik och beröm?

Känner jag inte till. Vad är det för något?

@Fleure123 - Titta in på http://www.moderskeppet.se/, de är klassiker på fotokursområdet, och håller i en del kurser på diverse skolor, folkhögskolor och högskolor, men man kan gå online-kurs privat mot betalning också. Det finns några gratiskurser, som kan vara värda att testa för att se om du gillar upplägget med video-"föreläsnngar": http://guld.moderskeppet.se/gratis/

slackern skrev:Det kanske finns skrivarforum där folk delar tanker, idéer och man kan få konstruktiv kritik och beröm?

Förr fanns ju Argus (även om det mest var dikter där) men hemsidan kraschade (och där hade jag alla mina dikter ). Sockerdricka finns ju fast det är ännu mer inriktat på dikter och främst för yngre människor (skrev mycket där då jag var yngre däremot)

ankhat skrev:@Fleure123 - Titta in på http://www.moderskeppet.se/, de är klassiker på fotokursområdet, och håller i en del kurser på diverse skolor, folkhögskolor och högskolor, men man kan gå online-kurs privat mot betalning också. Det finns några gratiskurser, som kan vara värda att testa för att se om du gillar upplägget med video-"föreläsnngar": http://guld.moderskeppet.se/gratis/

Åh, TACK! Vilken jättebra sida, kände inte alls till den!

rapchic skrev:

slackern skrev:Det kanske finns skrivarforum där folk delar tanker, idéer och man kan få konstruktiv kritik och beröm?

Förr fanns ju Argus (även om det mest var dikter där) men hemsidan kraschade (och där hade jag alla mina dikter ). Sockerdricka finns ju fast det är ännu mer inriktat på dikter och främst för yngre människor (skrev mycket där då jag var yngre däremot)

Aha!

Oj, synd på dikterna som försvann förstås!!! Nog bra ha en kopia själv.

Jag är dålig på att skriva (på att tala också). Mitt aktiva ordförråd är en mikroskopisk del av mitt passiva. Jag hittar inte orden. Jag tycker att meningar jag skriver ser fel ut och flyttar om orden upprepade gånger. Det är därför alla mina inlägg här är korta. Jag kan inte lösa korsord. Det här tog ca 10 minuter att skriva.

Fleure123 skrev:

rapchic skrev:

slackern skrev:Det kanske finns skrivarforum där folk delar tanker, idéer och man kan få konstruktiv kritik och beröm?

Förr fanns ju Argus (även om det mest var dikter där) men hemsidan kraschade (och där hade jag alla mina dikter ). Sockerdricka finns ju fast det är ännu mer inriktat på dikter och främst för yngre människor (skrev mycket där då jag var yngre däremot)

Aha!

Oj, synd på dikterna som försvann förstås!!! Nog bra ha en kopia själv.

Japp, det är ett hett tips för alla som aktivt skriver dikter. Som tur är så skrev jag ut mina bästa dikter några år innan jag slutade skriva dikter för en högläsning så några har jag kvar. Nuförtiden skriver jag bara dåliga haikus om te så dom är inte värda att spara

nescio skrev:Jag är dålig på att skriva (på att tala också). Mitt aktiva ordförråd är en mikroskopisk del av mitt passiva. Jag hittar inte orden. Jag tycker att meningar jag skriver ser fel ut och flyttar om orden upprepade gånger. Det är därför alla mina inlägg här är korta. Jag kan inte lösa korsord. Det här tog ca 10 minuter att skriva.

Jag "dikterar" inlägg hit ibland. Att jag använda mig av en sådan där funktion som finns i telefonen, att man då kan prata också förvandlas pratet till text.

"DIKTERING"

Jag "dikterar" inlägg hit ibland. Att jag använda mig av en sådan där funktion som finns i telefonen, att man då kan prata och så förvandlas talet till text.

Jag funderar på ifall jag skulle testa att göra så vid novell- och diktskrivande också. Är det är någon här som gör så? Då skulle man ju kunna gå omkring utomhus och skriva.

kiddie skrev:Winterblues, jag tror fan jag ska börja skriva för hand igen!

Det du skriver påminner hur jag var när jag var ung. Jag hade anteckningsblock med mig. Och den historia jag arbetade på fanns alltid i bakhuvudet, så jag kom på grejer när jag var ute. Det var som hjärnan hela tiden lite omedvetet var på jakt efter material.

[...]

Även om jag inte är så aktiv så anser jag fortfarande att jag är här på jorden för att skriva (och odla potatis).

Du har annars motsatt problem mot mig. Jag strukturerar inte. Jag bara skriver. Jag har det jättejobbigt med detaljer och blir lättjefylld vad gäller att gå tillbaka och fylla i eller skriva om. Jag vet inte hur man löser våra problem.

[...]

Däremot måste man inte ha ett invecklat språk för att det ska bli bra. Jag tycker lika mycket om Poes språk (komplext) som Sjöwall-Wahlöös (extremt enkelt och rakt på sak men... perfekt).

Dialog är roligt att skriva. Men jag blir osäker. Tror det beror lite på diagnosen, vi ska ju inte förstå folk, vet jag då ens hur de talar? Men upptäckt att jag nog ändå tycker det blir bra. Däremot upptäckte jag den hårda vägen hur svårt det är att skriva nästan helt utan dialog. Hälften av en av mina romaner handlar om en person som faktiskt är helt ensam. Inte blev det bättre av att min huvudfigur i en oavslutad roman var tvungen att fly till skogs ensam. Jättesvårt utan dialog som driver det framåt. Vet inte om jag ska kasta in tillbakablickar för att göra det enklare istället för att det byggs upp kronologiskt som jag tänkt innan (tänkte skriva in den delen sedan sedan men insåg nu att det inte behöver vara så).

Mitt allra största problem är självdisciplin. För mycket som distraherar. Jag borde själv fly till skogs undan datorer och smarta telefoner. Eller göra som jag många gånger tänkt, ta en skärmfri dag per vecka, fast jag har ursvårt att skapa nya vanor.

Det tycker jag du ska göra Ja, jag har inte hunnit överge sättet att leva med projektet i bakhuvudet, än kanske.

Skriva och odla potatis? – Då har du kommit längre än mig i livets pussel, det är självförsörjningen som saknas. Jag behöver få lite koll på min potatis. Påminner lite om Sigge Stark, hon som levde konstnärsdrömmen och tidvis levde på potatisavkok

Man kanske inte löser våra problem? Man kanske ska försöka omfamna sin skrivprocess, och istället anpassa story/innehåll efter det språk som framträder. Att veta sina begränsningar är lika viktigt som att förstå sina styrkor kanske ... eller så får vi skriva tillsammans

Nej precis, det behöver ju inte ha ett invecklat språk. Det kan vara minst lika svårt att skriva rakt och enkelt. Men när jag menar att arbeta länge på språket, så kan det ju ibland även innebära att skala av det vid vissa tidpunkter. Jag arbetar väldigt mycket med språket, men oftast beror det på att jag försöker hitta en poetiskt språk i en jagform, inte för att skriva invecklat och byråkratiskt

Förstår vad du menar med dialogen, det kan vara svårt. För mig kräver den ofta mycket arbete. Jag kompenserar nog för svagheter kring att snabbt växla mellan olika personers tankar och känslor med att även vara vaksam för dialog i min vardag. Jag kan ofta anteckna kortare ordväxlingar, både från verkligheten och från fantasin, för att underlätta för mig själv.

Ja självdisciplin och koncentrationsförmåga (och ngn form av utmattning??) är också mina största fiender :/ När det är som värst räcker det att jag aktivt skriver i 20 min, och sedan somnar jag med en käftsmäll i tre timmar.

Fleure123 skrev:Var det en bra skrivarlinje?

Förstod inte riktigt vad du menar med att du skriver utkast? Gör inte alla det?

Både och. För mig var det faktiskt en väldigt avgörande tid, och skrivarlinjen blev till en av de mest prövande tiderna i mitt liv. Du måste vara klar över vad du ger dig in i. Tänk på att du ofta bor på internat – man kan ju alltid fly till sitt rum, men man kommer heller aldrig riktigt ifrån människor och dramat de skapar. Tänk på att på folkhögskolor är det vanligt med unga, vänsterextrema, feminist-militanta, politiskt korrekta människor, med väldigt starka åsikter i förhållande till erfarenhet. Det behöver inte vara ett problem, men av min erfarenhet så kan det ta energi. Sedan blir som sagt linjen vad du gör det till. Den kan vara lek, och den kan vara allvar. Men jag minns även en del lite absurda situationer som man utsattes för, som att alla skulle stå och hålla varandra i hand m.m.
Jag har många negativa minnen från folkhögskolan, men resultatet, och det som följde när jag gick ut, är positivt.

Med utkast menar jag att jag inte bara skriver ett utkast, och sedan skriver rent det på datorn. Jag skriver t.ex. många olika versioner på samma intro, sedan sammanfogar jag dem till en, och sedan bearbetar jag vidare texten. Om jag bara lägger till något i en text väljer jag spara, men så fort jag ändrat något väljer jag ALLTID spara som. Dokumentet jag arbetar på nu har slutsiffran "153" (det har mao redigerats 153 ggr).

Hej !



Jag kom att tänka på att jag vill handskriva ( helst ) , ett brev, långt eller kort till min släkt i Usa. Har en tid tänkt att jag vill göra mig hörd, och att få skriva till nån, skulle utveckla mig på ett postivt sätt

Winterblues skrev:

kiddie skrev:Winterblues, jag tror fan jag ska börja skriva för hand igen!

Det du skriver påminner hur jag var när jag var ung. Jag hade anteckningsblock med mig. Och den historia jag arbetade på fanns alltid i bakhuvudet, så jag kom på grejer när jag var ute. Det var som hjärnan hela tiden lite omedvetet var på jakt efter material.

[...]

Även om jag inte är så aktiv så anser jag fortfarande att jag är här på jorden för att skriva (och odla potatis).

Du har annars motsatt problem mot mig. Jag strukturerar inte. Jag bara skriver. Jag har det jättejobbigt med detaljer och blir lättjefylld vad gäller att gå tillbaka och fylla i eller skriva om. Jag vet inte hur man löser våra problem.

[...]

Däremot måste man inte ha ett invecklat språk för att det ska bli bra. Jag tycker lika mycket om Poes språk (komplext) som Sjöwall-Wahlöös (extremt enkelt och rakt på sak men... perfekt).

Dialog är roligt att skriva. Men jag blir osäker. Tror det beror lite på diagnosen, vi ska ju inte förstå folk, vet jag då ens hur de talar? Men upptäckt att jag nog ändå tycker det blir bra. Däremot upptäckte jag den hårda vägen hur svårt det är att skriva nästan helt utan dialog. Hälften av en av mina romaner handlar om en person som faktiskt är helt ensam. Inte blev det bättre av att min huvudfigur i en oavslutad roman var tvungen att fly till skogs ensam. Jättesvårt utan dialog som driver det framåt. Vet inte om jag ska kasta in tillbakablickar för att göra det enklare istället för att det byggs upp kronologiskt som jag tänkt innan (tänkte skriva in den delen sedan sedan men insåg nu att det inte behöver vara så).

Mitt allra största problem är självdisciplin. För mycket som distraherar. Jag borde själv fly till skogs undan datorer och smarta telefoner. Eller göra som jag många gånger tänkt, ta en skärmfri dag per vecka, fast jag har ursvårt att skapa nya vanor.

Det tycker jag du ska göra Ja, jag har inte hunnit överge sättet att leva med projektet i bakhuvudet, än kanske.

Skriva och odla potatis? – Då har du kommit längre än mig i livets pussel, det är självförsörjningen som saknas. Jag behöver få lite koll på min potatis. Påminner lite om Sigge Stark, hon som levde konstnärsdrömmen och tidvis levde på potatisavkok

Man kanske inte löser våra problem? Man kanske ska försöka omfamna sin skrivprocess, och istället anpassa story/innehåll efter det språk som framträder. Att veta sina begränsningar är lika viktigt som att förstå sina styrkor kanske ... eller så får vi skriva tillsammans

Nej precis, det behöver ju inte ha ett invecklat språk. Det kan vara minst lika svårt att skriva rakt och enkelt. Men när jag menar att arbeta länge på språket, så kan det ju ibland även innebära att skala av det vid vissa tidpunkter. Jag arbetar väldigt mycket med språket, men oftast beror det på att jag försöker hitta en poetiskt språk i en jagform, inte för att skriva invecklat och byråkratiskt

Förstår vad du menar med dialogen, det kan vara svårt. För mig kräver den ofta mycket arbete. Jag kompenserar nog för svagheter kring att snabbt växla mellan olika personers tankar och känslor med att även vara vaksam för dialog i min vardag. Jag kan ofta anteckna kortare ordväxlingar, både från verkligheten och från fantasin, för att underlätta för mig själv.

Ja självdisciplin och koncentrationsförmåga (och ngn form av utmattning??) är också mina största fiender :/ När det är som värst räcker det att jag aktivt skriver i 20 min, och sedan somnar jag med en käftsmäll i tre timmar.

Fleure123 skrev:Var det en bra skrivarlinje?

Förstod inte riktigt vad du menar med att du skriver utkast? Gör inte alla det?

Både och. För mig var det faktiskt en väldigt avgörande tid, och skrivarlinjen blev till en av de mest prövande tiderna i mitt liv. Du måste vara klar över vad du ger dig in i. Tänk på att du ofta bor på internat – man kan ju alltid fly till sitt rum, men man kommer heller aldrig riktigt ifrån människor och dramat de skapar. Tänk på att på folkhögskolor är det vanligt med unga, vänsterextrema, feminist-militanta, politiskt korrekta människor, med väldigt starka åsikter i förhållande till erfarenhet. Det behöver inte vara ett problem, men av min erfarenhet så kan det ta energi. Sedan blir som sagt linjen vad du gör det till. Den kan vara lek, och den kan vara allvar. Men jag minns även en del lite absurda situationer som man utsattes för, som att alla skulle stå och hålla varandra i hand m.m.
Jag har många negativa minnen från folkhögskolan, men resultatet, och det som följde när jag gick ut, är positivt.

Med utkast menar jag att jag inte bara skriver ett utkast, och sedan skriver rent det på datorn. Jag skriver t.ex. många olika versioner på samma intro, sedan sammanfogar jag dem till en, och sedan bearbetar jag vidare texten. Om jag bara lägger till något i en text väljer jag spara, men så fort jag ändrat något väljer jag ALLTID spara som. Dokumentet jag arbetar på nu har slutsiffran "153" (det har mao redigerats 153 ggr).

Har du 153 olika versioner av samma text menar du??

Utskrifter när man skriver?

Jag kom på nu, att jag bara har mina noveller och dikter på datorn.

Kanske skulle det till och med vara en hjälp i skriv processen att skriva ut. Då kan man sitta och stryka över i texten med en penna. Det Man vill stryka.

Hur gör ni andra? Skriver ni ut era texter och ändrar i dom?

Chrilleb skrev:Hej !



Jag kom att tänka på att jag vill handskriva ( helst ) , ett brev, långt eller kort till min släkt i Usa. Har en tid tänkt att jag vill göra mig hörd, och att få skriva till nån, skulle utveckla mig på ett postivt sätt

Känns det bättre att skriva förhand då?

Tidigare brukade jag skriva ut mina texter. På något sätt så inbillade jag mig att jag kom i djupare kontakt med mina texter om jag hade dem på papper och kunde stryka och ändra i texten med en penna. En del författare använder fortfarande skrivmaskin. När de har gjort strykningar och ändringar så skriver de om texten ytterligare en gång. På så sätt blir det en filtrering och under omskrivningsprocessen kommer man kanske på nya saker som man lägger till.

@Fleure123


Mjo, att skriva för hand skulle nog kännas bra, att få känna pappret innan man / jag skickar iväg det.



Mvh
C

Ska man skriva för hand måste man ha en Moleskine som Hemingway skrev på annars får det lova att vara.

slackern skrev:Ska man skriva för hand måste man ha en Moleskine som Hemingway skrev på annars får det lova att vara.

Vad ska man ha för penna då?