Fleure123 skrev:

nisse skrev:Jag gick en kurs på Biskops-Arnö Folkhögskola. De har en särskild skrivarlinje inriktad på dramatik. Det var ganska länge sedan nu. Jag tyckte att det inte blev så mycket tid över till eget skrivande eftersom det var en massa undervisning samtidigt som man skulle ta del av vad ens kurskamrater skrev. Fördelen med dramatik är att man slipper miljö och personbeskrivningar. Jag kanske tar upp skrivandet igen i framtiden. Jag har varit deprimerad länge och jag känner att detta har påverkat min fantasi och kreativitet negativt.

Aha, det är nånstans i Stockholm väl? Fick ni gå mycket på teater gratis också? Och bio!?

Men jag har också fått intrycket när jag läste om skrivarkurser att det är mycket att man ska ta del av vad andra skriver, och att man då kanske blir splittrad och inte hinner med sitt eget. Jag skriver bara på noveller, men då har jag flera historier I huvudet redan, som liksom går och grunnar på. Jag och en väninna läste varandras storysar, hon skriver sagor för barn. Och noveller. Men då blev det att jag började gå och grunna på hennes historier också, och att det tog från mitt eget. Fast jag skulle nog behöva bli bättre på själva hantverket. Kanske kan man läsa böcker om det och öva sig på det viset också?

Men det kanske blir bättre igen. Och är det inte många författare som har haft problem med depression?! Eller haft psykiska problem på något sätt. Så du kanske hittar någon lösning, ifall det är så att du vill fortsätta skriva.

När jag gick på min skrivarkurs så blev det en hel del teater och biobesök. Men vad jag minns så fick vi betala biljetterna själva. Går man på en folkhögskoleutbildning så förväntas man vara en social varelse. Pedagogiken bygger på att man skall lära sig utav varandra och varandras erfarenheter.

Jag tror att de flesta som är författare inte har gått någon skrivarutbildning. Jag antar att man utvecklar någon form av "hantverkskunnande" med tiden. En del har varit verksamma som journalister innan de börjar skriva böcker. Bokförlaget Ordfront har gett ut en serie böcker som handlar om skrivande. De jag har läst har faktiskt varit bra.

Tyvärr så är det inte ovanligt med psykisk ohälsa hos kulturarbetare och författare. Jag tror att det är slitsamt att leva med den ekonomiska osäkerheten.

Det finns en högskoleutbildning på två år i litterär gestaltning vid Göteborgs universitet som kanske kan vara något?

http://akademinvaland.gu.se/utbildning/program/K2LIG

Vad menas med flödesskrivning?

Jag vet inte riktigt vad som menas med att gestalta heller.

Har hört det där uttrycket litterär gestaltning flera gånger, men jag vet inte riktigt vad man menar med det?

Fleure123 skrev:Jag vet inte riktigt vad som menas med att gestalta heller.

Har hört det där uttrycket litterär gestaltning flera gånger, men jag vet inte riktigt vad man menar med det?

Är inte det att beskriva något eller en känsla? Så att man ska få en inrebild?

nisse skrev:

Fleure123 skrev:

nisse skrev:Jag gick en kurs på Biskops-Arnö Folkhögskola. De har en särskild skrivarlinje inriktad på dramatik. Det var ganska länge sedan nu. Jag tyckte att det inte blev så mycket tid över till eget skrivande eftersom det var en massa undervisning samtidigt som man skulle ta del av vad ens kurskamrater skrev. Fördelen med dramatik är att man slipper miljö och personbeskrivningar. Jag kanske tar upp skrivandet igen i framtiden. Jag har varit deprimerad länge och jag känner att detta har påverkat min fantasi och kreativitet negativt.

Aha, det är nånstans i Stockholm väl? Fick ni gå mycket på teater gratis också? Och bio!?

Men jag har också fått intrycket när jag läste om skrivarkurser att det är mycket att man ska ta del av vad andra skriver, och att man då kanske blir splittrad och inte hinner med sitt eget. Jag skriver bara på noveller, men då har jag flera historier I huvudet redan, som liksom går och grunnar på. Jag och en väninna läste varandras storysar, hon skriver sagor för barn. Och noveller. Men då blev det att jag började gå och grunna på hennes historier också, och att det tog från mitt eget. Fast jag skulle nog behöva bli bättre på själva hantverket. Kanske kan man läsa böcker om det och öva sig på det viset också?

Men det kanske blir bättre igen. Och är det inte många författare som har haft problem med depression?! Eller haft psykiska problem på något sätt. Så du kanske hittar någon lösning, ifall det är så att du vill fortsätta skriva.

När jag gick på min skrivarkurs så blev det en hel del teater och biobesök. Men vad jag minns så fick vi betala biljetterna själva. Går man på en folkhögskoleutbildning så förväntas man vara en social varelse. Pedagogiken bygger på att man skall lära sig utav varandra och varandras erfarenheter.

Jag tror att de flesta som är författare inte har gått någon skrivarutbildning. Jag antar att man utvecklar någon form av "hantverkskunnande" med tiden. En del har varit verksamma som journalister innan de börjar skriva böcker. Bokförlaget Ordfront har gett ut en serie böcker som handlar om skrivande. De jag har läst har faktiskt varit bra.

Tyvärr så är det inte ovanligt med psykisk ohälsa hos kulturarbetare och författare. Jag tror att det är slitsamt att leva med den ekonomiska osäkerheten.

Det finns en högskoleutbildning på två år i litterär gestaltning vid Göteborgs universitet som kanske kan vara något?

http://akademinvaland.gu.se/utbildning/program/K2LIG

Jag ska börja med att kolla in lite av de böcker du tipsade om!

Oj, den kursen verkar dock väldigt avancerad. Och att man ska kunna läsa på norsks också. Och svår att komma in på. Men bra att man inte behövde Vara på skolan hela tiden, så som jag fattade det i alla fall. Fast jag skulle inte fixa några intensiva två veckors perioder för närvarande.

Ja, jag behöver kanske hitta någon slags verksamhet som man kan hålla på med hemma. Skriva kan man göra hemma, eller hålla på med något hantverk och så förstås.

Sedan behöver man väl ha nåt socialt också. Undrar hur professionella författare löser det där, om man riskerar känna sig väldigt ensam och sånt

slackern skrev:

Fleure123 skrev:Jag vet inte riktigt vad som menas med att gestalta heller.

Har hört det där uttrycket litterär gestaltning flera gånger, men jag vet inte riktigt vad man menar med det?

Är inte det att beskriva något eller en känsla? Så att man ska få en inrebild?

Aha, är det så? Men varför säger man inte bara beskrivning då?

Men författare ÄR väl ett sånt yrke som man faktiskt kan vara självlärd inom?

Jag menar nu inte att det kanske är det bästa, eller att det inte är bra att delta i skrivarkurser och sånt som finns. Men det är väl ändå inte så att man måste ha gått någon kurs för att kunna skicka in till ett förlag om man kommer så långt?

Och det är ju heller inget jobb som behöver en legitimation som till exempel läkare eller leg. psykolog?!

Men jag tänker att det ibland funkar man ju lite annorlunda som Aspie, och att man kan behöva hitta sitt eget sätt att göra något åt, och egna vägar att ta sig fram på.

Fleure123 skrev:

slackern skrev:

Fleure123 skrev:Jag vet inte riktigt vad som menas med att gestalta heller.

Har hört det där uttrycket litterär gestaltning flera gånger, men jag vet inte riktigt vad man menar med det?

Är inte det att beskriva något eller en känsla? Så att man ska få en inrebild?

Aha, är det så? Men varför säger man inte bara beskrivning då?

Det är nog bara för att en beskrivning låter torftigt.

Om du läser en bok och dom skriver om en person, låt oss säga att en roman handlar om mig slackern och det enda i boken som skrivs om mig är slackern och vad jag gör i romanen, inget om mitt utseende,beskrivning utav ursprung, uppväxt och CV, en litterär gestaltning utav romanfiguren skulle levandegöra slackern mer. Förstår då du?

Fleure123 skrev:Men författare ÄR väl ett sånt yrke som man faktiskt kan vara självlärd inom?

Jag menar nu inte att det kanske är det bästa, eller att det inte är bra att delta i skrivarkurser och sånt som finns. Men det är väl ändå inte så att man måste ha gått någon kurs för att kunna skicka in till ett förlag om man kommer så långt?

Och det är ju heller inget jobb som behöver en legitimation som till exempel läkare eller leg. psykolog?!

Jag tror nog att dom flesta författare är självlärda, det är liksom något man har talang och anlag för. Moa Martinsson hade dyslexi har jag för mig och kom från enkla förhållanden med minimal skolning.

slackern skrev:

Fleure123 skrev:

slackern skrev:
Är inte det att beskriva något eller en känsla? Så att man ska få en inrebild?

Aha, är det så? Men varför säger man inte bara beskrivning då?

Det är nog bara för att en beskrivning låter torftigt.

Om du läser en bok och dom skriver om en person, låt oss säga att en roman handlar om mig slackern och det enda i boken som skrivs om mig är slackern och vad jag gör i romanen, inget om mitt utseende,beskrivning utav ursprung, uppväxt och CV, en litterär gestaltning utav romanfiguren skulle levandegöra slackern mer. Förstår då du?

Aha, ja för på engelska verkar kurserna ofta heta "Creative Writing", så jag har inte fattat hur detta med gestaltning kommit in. Jag tror att ordet gestalt är tyskt från början?

Ok, tack för förklaringen!

Fleure123 skrev:Men författare ÄR väl ett sånt yrke som man faktiskt kan vara självlärd inom?

Absolut är det så.

De flesta stora författare har lärt sig genom att skriva och läsa själva, inte genom att gå skrivarkurser eller liknande.
Fordras talang, nåt slags gehör, precis som i andra konstnärliga verksamheter.

Ulf Lundell till exempel.
Hoppade av gymnasiet, skrev senare en bok som blev kallad generationsroman.
Inga skrivarkurser där inte.

slackern skrev:

Fleure123 skrev:Men författare ÄR väl ett sånt yrke som man faktiskt kan vara självlärd inom?

Jag menar nu inte att det kanske är det bästa, eller att det inte är bra att delta i skrivarkurser och sånt som finns. Men det är väl ändå inte så att man måste ha gått någon kurs för att kunna skicka in till ett förlag om man kommer så långt?

Och det är ju heller inget jobb som behöver en legitimation som till exempel läkare eller leg. psykolog?!

Jag tror nog att dom flesta författare är självlärda, det är liksom något man har talang och anlag för. Moa Martinsson hade dyslexi har jag för mig och kom från enkla förhållanden med minimal skolning.

Det har du rätt i! Och förr så fanns kanske heller inga skrivarkurser? Undrar hur de bar sig åt då, de skrev och skrev om tills det blev bra "bara" och läste mycket osv.

KrigarSjäl skrev:

Fleure123 skrev:Men författare ÄR väl ett sånt yrke som man faktiskt kan vara självlärd inom?

Absolut är det så.

De flesta stora författare har lärt sig genom att skriva och läsa, inte genom att gå skrivarkurser eller liknande.
Fordras talang, nåt slags gehör, precis som i andra konstnärliga verksamheter.

Ulf Lundell till exempel.
Hoppade av gymnasiet, skrev senare en bok som kallades generationsroman.
Inga skrivarkurser där inte.

Det har du rätt i.

Fleure123 skrev:

slackern skrev:

Fleure123 skrev:Men författare ÄR väl ett sånt yrke som man faktiskt kan vara självlärd inom?

Jag menar nu inte att det kanske är det bästa, eller att det inte är bra att delta i skrivarkurser och sånt som finns. Men det är väl ändå inte så att man måste ha gått någon kurs för att kunna skicka in till ett förlag om man kommer så långt?

Och det är ju heller inget jobb som behöver en legitimation som till exempel läkare eller leg. psykolog?!

Jag tror nog att dom flesta författare är självlärda, det är liksom något man har talang och anlag för. Moa Martinsson hade dyslexi har jag för mig och kom från enkla förhållanden med minimal skolning.

Det har du rätt i! Och förr så fanns kanske heller inga skrivarkurser? Undrar hur de bar sig åt då, de skrev och skrev om tills det blev bra "bara" och läste mycket osv.

Skriver du på något själv, Krigarsjäl?

Fleure123 skrev:

slackern skrev:

Fleure123 skrev:
Aha, är det så? Men varför säger man inte bara beskrivning då?

Det är nog bara för att en beskrivning låter torftigt.

Om du läser en bok och dom skriver om en person, låt oss säga att en roman handlar om mig slackern och det enda i boken som skrivs om mig är slackern och vad jag gör i romanen, inget om mitt utseende,beskrivning utav ursprung, uppväxt och CV, en litterär gestaltning utav romanfiguren skulle levandegöra slackern mer. Förstår då du?

Aha, ja för på engelska verkar kurserna ofta heta "Creative Writing", så jag har inte fattat hur detta med gestaltning kommit in. Jag tror att ordet gestalt är tyskt från början?

Ok, tack för förklaringen!

"Creative Writing" är inte det mer alla former utav skönlitteratur där man använder fantasin istället för en faktabok där man måste hålla sig till ett ämne och kunna styrka sina teorier slutledning med källor? Fritt skrivande kanske är en bättre översättning?

Kanske också är så att folk går skrivarkurser för att man får studiemedel, och att man kan skriva på heltid då. Utan att behöva jobba med något annat, förutsatt att man klarar sig på studielånet/bidragsdelen.

Fast just jag skulle inte klara några heltidsstudier för närvarande.

Men man kan ju hålla på och skriva lite ändå, och testa sig fram. Som hobby som det kanske kan bli något mera av med tiden.

slackern skrev:

Fleure123 skrev:

slackern skrev:
Det är nog bara för att en beskrivning låter torftigt.

Om du läser en bok och dom skriver om en person, låt oss säga att en roman handlar om mig slackern och det enda i boken som skrivs om mig är slackern och vad jag gör i romanen, inget om mitt utseende,beskrivning utav ursprung, uppväxt och CV, en litterär gestaltning utav romanfiguren skulle levandegöra slackern mer. Förstår då du?

Aha, ja för på engelska verkar kurserna ofta heta "Creative Writing", så jag har inte fattat hur detta med gestaltning kommit in. Jag tror att ordet gestalt är tyskt från början?

Ok, tack för förklaringen!

"Creative Writing" är inte det mer alla former utav skönlitteratur där man använder fantasin istället för en faktabok där man måste hålla sig till ett ämne och kunna styrka sina teorier slutledning med källor? Fritt skrivande kanske är en bättre översättning?

Hm, men vad heter Litterär Gestaltning på engelska då?

Jag är väldigt trött nu, så jag ska skriva mer imorgon. Men något kan jag ta redan nu.

Med flödesskrivning menar jag att bara spontant skriva vadsomhelst, utan att behöva tänka på sammanhang eller att censurera sig själv. (ordbajsa om du så vill). Det är väldigt vanligt på folkhögskolorna att man gör så i klassrummet: flödesskriv i 5 min, o sedan kör man en rundtur där alla som vill läser upp vad de klottrat ned. Tanken är väl att detta ohämmade skrivande kan låsa upp lite, och att det kan hjälpa en att komma framåt i sitt projekt.

Skrivarkurser skapar inga författare. Men jag tycker de är bra o givande om man gör det till det. Min ingång till att läsa på en folkhögskolan var att det skulle ge mig disciplinen till att producera. Skolorna ger ju en lite verktyg, men min erfarenhet är att kursen är vad du gör den till.
Ta bara Jan Guillou, han tycker dessa skolor är trams, från vad jag har förstått. Det håller jag dock inte med om. Jag fick ut extremt mycket av min tid där, även om förhållandena inte alltid var de bästa.

Om man nu skall ägna sig åt författande så tror jag att det ändå är viktigt att man bygger upp en bekantskapskrets med likasinnade som kan komma med input och som man kan anförtro att läsa det man skriver.

Fleure123 skrev:

slackern skrev:

Fleure123 skrev:
Aha, ja för på engelska verkar kurserna ofta heta "Creative Writing", så jag har inte fattat hur detta med gestaltning kommit in. Jag tror att ordet gestalt är tyskt från början?

Ok, tack för förklaringen!

"Creative Writing" är inte det mer alla former utav skönlitteratur där man använder fantasin istället för en faktabok där man måste hålla sig till ett ämne och kunna styrka sina teorier slutledning med källor? Fritt skrivande kanske är en bättre översättning?

Hm, men vad heter Litterär Gestaltning på engelska då?

Det vette fåglarna, men litterär gestaltning är nog ett rätt brett begrepp där miljöbeskrivningar och personbeskrivningar ingår, det ger väl det skrivna ordet en "själ".

Jag kanske satsar på fotografi istället. Berättelser med foton till. Tror inte romaner ät något för mig, det verkar som man måste skriva så väldigt mycket då. Så mycket text. Jag håller mig nog till att bara läsa romaner, och skriva korta berättelser själv.

Lite OT, men ska kolla om det finns någon foto-Kurs på distans.

Hur många A4-sidor är det förresten i en vanlig roman cirka? (I en novell räcker ju med att man skriver några sidor bara).

Jag tycker att du ska satsa på det du tycker är roligt, stimulerande och som ger dig sinnesro. Se det mer som en hobby som kanske kan utveckla sig om du har lust och ork.

Fotografier med berättelser tror jag stenhårt på, var en bra och rolig idé, jag gillar att kolla i fotoböcker eller bildreportage.

Biskop Arnö har kända foto och dokumentär kurser men tror inte att dom på distans.

Foto

http://nordensfotoskola.se/

Dokumentär.

http://www.biskopsarno.se/biskops-arno-dokumentar/

Annars brukar väl Kulturama ha foto kurser men vet inte om dom bara finns i STLM.

slackern skrev:Jag tycker att du ska satsa på det du tycker är roligt, stimulerande och som ger dig sinnesro. Se det mer som en hobby som kanske kan utveckla sig om du har lust och ork.

Fotografier med berättelser tror jag stenhårt på, var en bra och rolig idé, jag gillar att kolla i fotoböcker eller bildreportage.

Hehe, jag är rätt vilsen nu, men det blir nog mera fokus på något bestämt så småningom igen.

Tack för input. Vad bra.

Jag brukar göra så att jag tittar på ett foto och sedan skriver jag en berättelse/novell inspirerat av det fotot. Nu kom jag att tänka på att jag kan göra tvärtom också, att skriva en berättelse och sedan ta ett foto till den som passar till berättelsen.

Tack för länkarna, Slackern!