Jo jag skriver och har så gjort sedan jag var 8 år. Jag har insett att man inte ska gå efter andras regler, utan man måste hitta sina egna. Det är dock bra att lära sig en slags stil innan man utvecklar sin egen, det är enklare. Dock ska man inte fastna i den och tro att man måste göra så.

Som att veta vart man ska, ha ett skelett, det brukar rekommenderas. Flera författare skriver så. Andra inte. Stephen King har sagt, att han aldrig vetat bokens slut när han börjar, vilket är intressant. Han bryter mot det som anses mest fundamentalt.

Jag skriver på båda sätten. Ofta vet jag slutet men inte alltid, och något skelett finns bara ibland. Det är mest mitt undermedvetna som sätter ihop alla fragment jag vill ha med.

Sedan är det viktigt att lära sig var ens svårigheter ligger. Mina ligger i att redigera och skriva om. När jag är klar så är jag ytterst motvillig mot att peta in nya saker och att förfina. Det är så dötrist att jag sitter med flera bra stories som kanske skulle kunna ges ut, bara de vore finslipade. Jag har faktiskt ingen aning om hur man går tillväga för att tvinga sig till detta. Till en av romanerna hade jag en person som åtagit sig detta, men hen ändrade sig sedan (utan att ens läst).

En annan sak jag har märkt är jag jag på något sätt måste minska min dos benso för att skriva bra. Rent ångestmässigt skulle jag kanske kunna minska men jag är extremt fysiskt fast på just denna dosen, och har noll lust att kasta mig ut i abstinensen. Speciellt nu som jag inte har någon sömnmedicin heller.

Jag har skrivit 4 färdiga romaner. Om man nu kan anse dem färdiga. Sedan har jag en massa halvfärdigt med.

Det där är ett vanligt problem. Du anar inte hur mycket jag tjatar på mina elever när de ska korrekturläsa det som de har skrivit. Och det är ändå bara att korrekturläsa. Nu har skolverket, i senaste läroplanen, även lagt till att eleverna ska bearbeta det som de har skrivit. Det är nästan omöjligt att få elever med NPF (framför allt med ADHD) att göra det. Ibland passar jag på med något som inte riktigt är att bearbeta samma text, utan de får lägga till nåt eller nåt annat som är mer indirekt.

Men jag funderar vad du skulle kunna göra.....Helst borde du låta någon annan läsa det du har, någon som kan hjälpa dig sortera och bedöma vad som behöver bearbetas. Och då ska du inte ta itu med för mycket på en gång, utan verkligen en sak i taget. Och verkligen försöka få det publicerat. Håll inte på med flera parallelt.

Kanske kan du tänka på det redan när du skriver något nytt? Kanske kan du korrekturläsa varje kapitel, så att det inte blir så mycket på en gång? Det finns människor som rättar mycket när de skriver, som fyller på, och sedan finns det de som skriver direkt så som de vill ha det, och inte ändrar mycket. Jag är en av dem senare, jag har aldrig bearbetat mycket. Och jag tror att de flesta som gillar att skriva är såna egentligen. Känner du också igen det? Jag kan t.ex. inte göra mind maps eller grov-struktur på vad jag ska skriva utan det är en process, det utvecklar sig självt. Och om det är så, så behöver man inte ändra så värst mycket. Då är det viktigast att ha överblicken, så man kan ändra det lilla som behövs.

Det jag skriver, om jag inte skriver under tidspress, brukar vara ganska bra i sin grundform. Men jag har tappat sugen att skriva "själv" så jag har utnyttjat lite write-ins för att tvingas skriva. Och då har man inte tiden att sitta och pula. Fördelen är att man skriver istf att skita i att skriva. Nackdelen är att man har väldigt mer att redigera och bearbeta.

Mitt ideal är att skriva tillsammans med någon tror jag. Jag skulle säkert kunna bearbeta andra människors text med. Men inte min egen.

För mig är det inte så enkelt som att jag kan tvinga mig till det. Passar det inte så går hjärnan i baklås. Min hjärna är fantastiskt lat. Funkar saker inte direkt så blir jag blockerad.

Att hålla på med flera saker samtidigt har iallafall tidigare varit positivt för mig. Men då hade jag mer energi, nu orkar jag inte hålla på med en sak ens.

Sedan tror jag att jag skriver på fel sätt numera. Tidigare skrev jag för hand och skrev sedan in på datorn (då var datorer mycket mer rudimentära) och då passade jag på att ändra saker jag inte gillade, utan att egentligen tänka på det. Det är förmodligen så jag borde skriva numera med, men vem fan vill det när det går fortare att skriva på datorn lixom...

Jaaa... du borde hitta en annan "författare" i samma situation. Jag har faktiskt aldrig hört av "write-ins" men det låter som om det är nån slags mall eller något man fortsätter på. Jag skulle nog hellre vänta tills jag får inspiration igen, men det kan ju vara olika. Jag har själv aldrig skrivit längre saker, och knappt heller skönlitteratur, och nuförtiden är jag lite språkförvirrad också. Dvs. jag är inte riktigt bäst på nåt språk, jag tappar lite på tyska och jag är inte perfekt på svenska heller. Dikter har jag nån gång skrivit på engelska.

När det gäller datorn - egentligen verkar det onödigt att skriva för hand först. Även om jag förstår vad du menar, jag har gjort samma erfarenhet. Man finputsar automatiskt. Men jag tror säkert att man kan skapa samma möjlighet även om man skriver direkt på dator. T.ex. om man tittar igenom ett kapitel eller det man har skrivit på en dag och antigen läser upp det högt för sig själv eller på annat sätt gör det mer levande. Färg eller storlek på text kan också göra det mer levande. Testa olika sätt! Generellt tror jag på att inte ta för mycket på en gång, men det måste förstås vara i sammanhang. Fördel att skriva för hand har du däremot om du kommer på saker när du är någon annanstans. Spontana saker - då får man skriva för hand. Men det kan ju vara svårt, då har man ju inte det som man skrivit innan.

Det är en helt annan process att skriva för hand. Men när jag skriver på datorn har jag använt olika typsnitt för olika romaner. De kan känner passar.

Inspiration har jag noll av, allt går på lågvarv i mitt liv, så det kan jag inte vänta på. Visst är det kul att skriva på inspiration men det var säkert 20 år sedan.

Förr i tiden när man skrev på skrivmaskin så brukade man ofta skriva om sin text från början efter det att man hade gjort korrektur och anteckningar i texten. På så sätt blev det en filtrering när man skrev om texten med ändringar.

Fleure123 skrev:Menar du att ha det som hobby?

Ja. Jag är sjukpensionär så jag behöver inte tjäna ett öre på det.

kiddie skrev:Det jag skriver, om jag inte skriver under tidspress, brukar vara ganska bra i sin grundform. Men jag har tappat sugen att skriva "själv" så jag har utnyttjat lite write-ins för att tvingas skriva. Och då har man inte tiden att sitta och pula. Fördelen är att man skriver istf att skita i att skriva. Nackdelen är att man har väldigt mer att redigera och bearbeta.

Mitt ideal är att skriva tillsammans med någon tror jag. Jag skulle säkert kunna bearbeta andra människors text med. Men inte min egen.

För mig är det inte så enkelt som att jag kan tvinga mig till det. Passar det inte så går hjärnan i baklås. Min hjärna är fantastiskt lat. Funkar saker inte direkt så blir jag blockerad.

Att hålla på med flera saker samtidigt har iallafall tidigare varit positivt för mig. Men då hade jag mer energi, nu orkar jag inte hålla på med en sak ens.

Sedan tror jag att jag skriver på fel sätt numera. Tidigare skrev jag för hand och skrev sedan in på datorn (då var datorer mycket mer rudimentära) och då passade jag på att ändra saker jag inte gillade, utan att egentligen tänka på det. Det är förmodligen så jag borde skriva numera med, men vem fan vill det när det går fortare att skriva på datorn lixom...

Vad är write-in för något? (Jag tänker på drive-in, men det är ju något annat, det).

Det var ju mycket i TV och tidningar om Astrid Lindgren förut, om det var för ett år sedan eller tidigare. Och - jag vet inte om jag såg det på TV, eller läste det eller om det var någon kompis som berättade det - Astrid Lindgren skrev ALLA sina böcker för hand. Med hjälp av stenografi. Hon t o m ändrade / redigerade i sina texter med hjälp av stenografi. Sedan när allt var klart skrev hon in det i dator. Eller hon använde nog skrivmaskin?

Men när jag fick reda på det så tänkte jag att, vem vet, det där kanske t o m var hennes mest naturliga sätt att skriva, det kanske inte hade gått alls lika bra via en dator?

Jag skulle tippa att det inte är så svårt att lära sig stenografi om man bara ska använda det för att skriva sina egna tankar med. Det är nog svårare om man ska vara debattstenograf. Jag har en avlägsen bekant som känner någon som jobbar som stenograf i riksdagen, och då måste man vara jättesnabb förstås.

kullan skrev:

Fleure123 skrev:Menar du att ha det som hobby?

Ja. Jag är sjukpensionär så jag behöver inte tjäna ett öre på det.

Ok.

Funderade dock vidare på hur det skulle bli om någon som är sjukpensionär faktiskt får en bok utgiven. Till och med en bestseller! Men om man tänker på det första alternativet i alla fall, att man börjar tjäna pengar hur går det då? Med FK osv? Det måste väl ha hänt någon gång i världshistorien?

Hon använde nog inte en dator, det fanns inga datorer i allmänt bruk under en stor tid när hon skrev. Vet dock inte hur hon gjorde efter att ha stenograferat.

Write-in, typ IRL eller online, man samlas under vissa eller ett visst datum med ett visst mål, ofta går man på antal ord.

kiddie skrev:Hon använde nog inte en dator, det fanns inga datorer i allmänt bruk under en stor tid när hon skrev. Vet dock inte hur hon gjorde efter att ha stenograferat.

Write-in, typ IRL eller online, man samlas under vissa eller ett visst datum med ett visst mål, ofta går man på antal ord.

Aha, tack! Aldrig hört talas om förut. Kul lära sig nåt nytt!

Fleure123 skrev:

kullan skrev:

Fleure123 skrev:Menar du att ha det som hobby?

Ja. Jag är sjukpensionär så jag behöver inte tjäna ett öre på det.

Ok.

Funderade dock vidare på hur det skulle bli om någon som är sjukpensionär faktiskt får en bok utgiven. Till och med en bestseller! Men om man tänker på det första alternativet i alla fall, att man börjar tjäna pengar hur går det då? Med FK osv? Det måste väl ha hänt någon gång i världshistorien?

Såg förresten på TV för ca ett år sedan om en konstnär - jag kommer inte ihåg vad han hette, och han är nog död nu - som levde på mentalsjukhus. Han var typ som en zombie, och hade "ingen framtid". Men så var det någon som gav honom en ask kritor (tror jag det var) och, och han satte igång började måla och måla. Han blir friskare och kunde lämna mentalsjukhusetnågra år senare tror jag det var, så hade han en utställning på galleri och sålde jättemycket. Jag blev glad över att se på den filmen!

Jag har också funderat på hur det blir om man ger ut en bok med sjukpension. Men det får lösa sig om det händer. Jag kan alltid hävda för försäkringskassan att den var skriven innan sjukskrivningen och uppgrävd ur en låda.

kiddie skrev:Jag har också funderat på hur det blir om man ger ut en bok med sjukpension. Men det får lösa sig om det händer. Jag kan alltid hävda för försäkringskassan att den var skriven innan sjukskrivningen och uppgrävd ur en låda.

Det verkar finnas en massa skrivkurser och skrivcirklar på daglig verksamhet och sysselsättning och sånt. Så det är nog meningen och att folk ska bli författare!

Eller snickare, eller web-designer. finns sådan inriktning också.

Och om man skriver en bok på ett DV eller en sysselsättning så måste det väl vara ok?

Om man skriver en bestseller kan man kanske ha vilande sjukersättning ett tag, medan pengarna rullar in. För en bok säljer väl bara ett tag.

Om man även gillar att teckna kan man prova med bilderbok.

Tror då rakt inte att jag kan få eget skrivande som DV. Vore ju praktiskt men det finns inte som arbetsplats så vems arbetsplats skulle jag vara på?

Fleure123 skrev:

kullan skrev:

Fleure123 skrev:Menar du att ha det som hobby?

Ja. Jag är sjukpensionär så jag behöver inte tjäna ett öre på det.

Ok.

Funderade dock vidare på hur det skulle bli om någon som är sjukpensionär faktiskt får en bok utgiven. Till och med en bestseller! Men om man tänker på det första alternativet i alla fall, att man börjar tjäna pengar hur går det då? Med FK osv? Det måste väl ha hänt någon gång i världshistorien?

Då drar de väl av inkomsterna från pensionen? Fast om det är pension, så lär de inte dra av allt. Men det är ju inget hinder, har man tur så tjänar man mer med skrivandet och då är det ju värt det.

Om man är på väg att bli författare och är på gång att bli publicerad så kan det vara en god idé att starta ett företag. Då kan man själv bestämma hur mycket man skall ta ut i lön till sig själv. Utgifter för dator och research kan man sedan bekosta med firmans pengar.

kiddie skrev:Jag har också funderat på hur det blir om man ger ut en bok med sjukpension. Men det får lösa sig om det händer. Jag kan alltid hävda för försäkringskassan att den var skriven innan sjukskrivningen och uppgrävd ur en låda.

Ja, man vet aldrig när något är skrivet. Eller redigerat och korrekturläst. Men jag har kollat rätt mycket på utbudet av daglig verksamhet och sysselsättning och sånt, och då även kollat lite på vad som finns ute i landet och det finns faktiskt rätt många som verkar hålla på med skriv-cirklar av något slag. Så det finns väl en möjlighet skriva då.

(Jag har dessutom för mig att en person på forumet skrivit på romaner som en del av DV - men blir dumt att skriva ut personens signatur här eftersom jag tror att hen själv inte skrivit något i just den här tråden, och jag kan också ha missuppfattat).

kiddie skrev:Tror då rakt inte att jag kan få eget skrivande som DV. Vore ju praktiskt men det finns inte som arbetsplats så vems arbetsplats skulle jag vara på?

Jag har som sagt googlat runt en del om DV - och sysselsättningar - på sistone och skrivarcirklar och dylikt har dykt upp en hel del: Men då är det antagligen frågan om "internt" DV, eller vad det kallas. Alltså inte att man går ut på en arbetsplats. När det är ett sådant DV där man är i en speciell DV-lokal så räknas väl DV-lokalen som ens "arbetsplats", liksom. Det ska ju vara "arbetsliknande" förhållanden osv. Att man ska vara där bestämda tider osv.

kiddie skrev:Jag har också funderat på hur det blir om man ger ut en bok med sjukpension. Men det får lösa sig om det händer. Jag kan alltid hävda för försäkringskassan att den var skriven innan sjukskrivningen och uppgrävd ur en låda.

Nu blev det att jag citerar det här ytterligare en gång, för jag grubblade på det där med att jag faktiskt hört om någon som verkligen var sjukpensionär och sedan blev författare med goda inkomster från författarskapet. Och sedan kom jag på att det ju var vår Göteborgsförfattare, deckarförfattarinnan Helen Tursten.

Hon arbetade som tandläkare men fick reumatism som gjorde att hon tvingades gå i förtidspension. Men sedan började hon så småningom att skriva böcker i stället. Här är en av texterna jag googlade fram:

Men obs att jag menar det här som så kallad positiv förebild att bara ta till sig av om man känner sig peppad av det, det är ju lätt bli deppad annars också av folk som lyckas när man själv känner sig sänkt. Men tänkte det var kul att visa att det ändå händer sådant här. Och då måste det ju ha funkat med FK på ett eller annat sätt. Jag tror inte hon är förtidspensionär alls längre, men kanske kan man vara det på deltid eller ha vilande sjukersättning på ett eller annat sätt om man har inkomst på det här viset men att det faktiskt är osäkert hur det ska gå framåt.

"Helene Tursten var tandläkare, men drabbades av en reumatisk sjukdom som tvingade henne till förtidspension. Då började hon att skriva deckare och år1998 kom hennes första bok Den krossade tanghästen. Helene Tursten har varit nominerad till Polonipriset år1999 och år2000."



https://www.learning4sharing.nu/helenet ... 38048.html

nisse skrev:Om man är på väg att bli författare och är på gång att bli publicerad så kan det vara en god idé att starta ett företag. Då kan man själv bestämma hur mycket man skall ta ut i lön till sig själv. Utgifter för dator och research kan man sedan bekosta med firmans pengar.

nisse skrev:Om man är på väg att bli författare och är på gång att bli publicerad så kan det vara en god idé att starta ett företag. Då kan man själv bestämma hur mycket man skall ta ut i lön till sig själv. Utgifter för dator och research kan man sedan bekosta med firmans pengar.

Sånt där med papper är en av mina akilleshälar (om man nu kan ha flera sådana). Det är väl jättemycket papper och siffror då.

KANSKE kan man ansöka om personligt biträde när man blivit (bestseller)författare.

Om man nu skall ha ett eget företag och dessutom tycker det är med jobbigt att hålla reda på papper. Då skall man försöka ha så få ekonomiska händelser som möjligt inom företaget. Att man låter bli att betala en massa saker med firmans pengar.

Själv har jag stadigvarande sjukersättning vilket är detsamma som det som tidigare kallades för förtidspensionär. Men jag har ett arvoderat uppdrag som styrelseledamot i en bolagsstyrelse. Vilket innebär att jag får betalt när jag går på bolagets styrelsemöten. Jag hörde därför efter med försäkringskassan om de hade några synpunkter på mitt bolagsengagemang. Jag fick till svar att jag max fick ha en sidoinkomst på ca 44 000 kr. (Kommer inte riktigt ihåg om det var före eller efter skatt.) Jag antar att detsamma gäller om man får betalt för sitt skrivande och samtidigt har sjukersättning. Om man dessutom har ett företag som författare kan man således betala ut 44 000 kr till sig själv i lön. Skulle man ha försäljningsintäkter från sina böcker över detta så kan man spara dessa pengar i företaget och istället köpa en ny dator eller göra en researchresa för pengarna.

nisse skrev:Om man nu skall ha ett eget företag och dessutom tycker det är med jobbigt att hålla reda på papper. Då skall man försöka ha så få ekonomiska händelser som möjligt inom företaget. Att man låter bli att betala en massa saker med firmans pengar.

Själv har jag stadigvarande sjukersättning vilket är detsamma som det som tidigare kallades för förtidspensionär. Men jag har ett arvoderat uppdrag som styrelseledamot i en bolagsstyrelse. Vilket innebär att jag får betalt när jag går på bolagets styrelsemöten. Jag hörde därför efter med försäkringskassan om de hade några synpunkter på mitt bolagsengagemang. Jag fick till svar att jag max fick ha en sidoinkomst på ca 44 000 kr. (Kommer inte riktigt ihåg om det var före eller efter skatt.) Jag antar att detsamma gäller om man får betalt för sitt skrivande och samtidigt har sjukersättning. Om man dessutom har ett företag som författare kan man således betala ut 44 000 kr till sig själv i lön. Skulle man ha försäljningsintäkter från sina böcker över detta så kan man spara dessa pengar i företaget och istället köpa en ny dator eller göra en researchresa för pengarna.

Har jag förstått Personligt Biträde rätt så ska man kunna få hjälp med papper annars (är ej säker, men jag kommer att kolla upp noggrannare för mig själv senare)