Ja. Så sent som igår satt jag i ett väntrum, kanske bara 5-10 kvadratmeter stort. Där satt två andra personer och pratade om gemensamma intressen och flamsade om trivialiteter, så högt att det säkert hördes upp till lägenheterna ovanför (mottagningen jag var till ligger i källarplanet i huset). Visserligen lyckades jag skärma av ljudet lite grann med hjälp av en tidning, men det var ändå väldigt plågsamt. Och de tog inte ens minsta notis om att de inte var ensamma i väntrummet.

Lyckligtvis gick den ena personen efter en stund, så då blev det äntligen tyst och lugnt.

Hatar speciellt när där sitter massa och man kommer in. Känner alltid att folk tittar, fast dom kanske inte gör det.

Jepp. Sätter mig avsides om det är möjligt.

En psykiatrisk mottagning jag har gått till har i sitt väntrum två grupper med fyra fåtöljer i varje, i "cirklar", så att det liknar små samtalsgrupper. Höga krukväxter ger det ett lummigt och småmysigt intryck (på landstingsvis).

Inte en chans att jag sätter mig där frivilligt... Hittade en enkel stol i korridoren intill i stället. Tar hellre en stor anonym väntsal än en sån där forcerad social stödgrupp.

ca skrev:Jepp. Sätter mig avsides om det är möjligt.

En psykiatrisk mottagning jag har gått till har i sitt väntrum två grupper med fyra fåtöljer i varje, i "cirklar", så att det liknar små samtalsgrupper. Höga krukväxter ger det ett lummigt och småmysigt intryck (på landstingsvis).

Inte en chans att jag sätter mig där frivilligt... Hittade en enkel stol i korridoren intill i stället. Tar hellre en stor anonym väntsal än en sån där forcerad social stödgrupp.

Jo jag håller med jag avskyr att sitta så pass nära inpå okända människor. I en konstgjord miljö. Samma sak i tunnelbanna när bänkarna sitter man mittemot okända människor blir för intimt. På krogen funkar det men inte i påtvingade miljöer.

en annan sätter sig utanför rummet till den man ska mitt i hallen ist för att ens gå i närheten av väntrummen... klarar inte av väntrummen längre förr kunnde jag sitta i dem men då oftast med högt spelande musig och en blick överallt o ingenstanns ögnande...och undvikande att se på folk... spec innom läkar vården.

folk tycks reagera på att jag aldrig sitter i väntsalarna.. men jag bryr mig inte så värst.. jag gillar dem inte sitta där ihop trängt med random div okännt "pack"/folk.. tacka vet jag o sitta för mig själv slipper man tänka på alla saker som påminner en om div andra saker....

Ja, man måste ha en sysselsättning, en flyktplan så att man glömmer alla människor där. Musik (mp3) underlättar samt finns alltid tidningar där man kan ta, även om man är totalt ointresserad och man låtsas läsa den bara för att. Hänt några ggr man har läst Se&hör för att det ligger närmast till...Finns roligare tidningar att läsa Jag kan tycka det är jobbigt om man måste sitta bredvid någon för att alla andra platser är upptagna, eller ännu värre sitta mitt emot... Tyst ska det vara inget onödigt bulller, barn som skriker kan få mig att begå mord nästan...gäller dock i alla sammanhang det sista... Har ju en barnfamilj ovanför mig där jag bor, får panik och blir oerhört irriterad när det är högljutt...Då gör det inget om man sätter igång tvättmaskin på natten som straff

ca skrev:En psykiatrisk mottagning jag har gått till har i sitt väntrum två grupper med fyra fåtöljer i varje, i "cirklar", så att det liknar små samtalsgrupper. Höga krukväxter ger det ett lummigt och småmysigt intryck (på landstingsvis).

Landsting eller valfri institution kan aldrig någonsin vara mysigt. Det spelar ingen roll vilka tavlor de hänger upp, hur trevligt de receptionisterna lyckas le eller vilka krukväxter de ställer fram.
Institutioners fejkade mysighetsfaktor är i stil med att plantera begonior runt ett kärnkraftverk - där tanter och byråkrati frodas växer det inga vilda rosor...det ska ni ha jävligt klart för er.