Jag har kommit fram till att jag är en vidrig människa.
Jag pratar skit om alla! Alla i min närhet, det är få personer som inte blir utsatt för detta.
Jag hittar alltid fel, hos alla.
Nu är jag ganska konsekvent för jag pratar väldigt sällan positivt om mig själv heller...
Det känns som om jag spyr ur mig negativitet.
Min sambo sticker säkert snart....
Jag är intresserad av att veta om någon annan är så här hemsk?

Du är inte ensam. Det finns inga altruistiska människor. Alla pratar skit om andra från tid till annan. Och om man som du och jag är depressivt lagd, så inkluderar man sig själv bland de man pratar skit om.

Så du är inte alls usel eller sämre än alla andra, bara lika dålig, eller snarare lika bra.

Men att konstant vara negativ är ett depressionstecken som nog skall följas upp av en läkare. Jag fick bra hjälp mot mina självhatartankar av en beteendeterapeut.

Lakrits skrev:Du är inte ensam. Det finns inga altruistiska människor. Alla pratar skit om andra från tid till annan. Och om man som du och jag är depressivt lagd, så inkluderar man sig själv bland de man pratar skit om.

Så du är inte alls usel eller sämre än alla andra, bara lika dålig, eller snarare lika bra.

Men att konstant vara negativ är ett depressionstecken som nog skall följas upp av en läkare. Jag fick bra hjälp mot mina självhatartankar av en beteendeterapeut.

+1

Tillägg till FamiljenM: Det sägs att skvaller är det mänskliga maskineriets smörjmedel.

Lakrits skrev:Men att konstant vara negativ är ett depressionstecken som nog skall följas upp av en läkare. Jag fick bra hjälp mot mina självhatartankar av en beteendeterapeut.

När min läkare fick veta att jag mår så dåligt och är konstant negativ, så kastade han ut mig från psyk och säger att jag mår bra. Han är brain damaged.

Bror Duktig skrev:

Lakrits skrev:Men att konstant vara negativ är ett depressionstecken som nog skall följas upp av en läkare. Jag fick bra hjälp mot mina självhatartankar av en beteendeterapeut.

När min läkare fick veta att jag mår så dåligt och är konstant negativ, så kastade han ut mig från psyk och säger att jag mår bra. Han är brain damaged.

Ja, du. Den läkaren skulle tas i örat!

Lakrits skrev:

Bror Duktig skrev:

Lakrits skrev:Men att konstant vara negativ är ett depressionstecken som nog skall följas upp av en läkare. Jag fick bra hjälp mot mina självhatartankar av en beteendeterapeut.

När min läkare fick veta att jag mår så dåligt och är konstant negativ, så kastade han ut mig från psyk och säger att jag mår bra. Han är brain damaged.

Ja, du. Den läkaren skulle tas i örat!

Han är nog brain dead.

Skvaller och prata skit. Eller bara vara negativ och påpeka allt fel som folk gör?

För mig finns det många dimensioner på det här. Jag gillar oftast inte sådant meningslöst skvaller som de flesta håller sig med. Oooooh så (inte) intressant med det mesta. Fast vissa saker är väl intressanta och mer meningsfulla, kan handla om något viktigt med någon man känner. Men till en viss gräns kan väl skvaller vara "nyheter"? Om jag får veta av en granne att nästa granne har skaffat en sådan hund som jag är intresserad av, då låter "skvaller" onödigt negativt. Det är ju nyttig information för mig.

Prata skit är väl att ljuga eller avslöja saker enbart föra att trycka ned någon eller för att roa sig eller vinna på det själv. Det tycker jag inte det är om man inte ljuger eller vill vara stygg.

Prata om negativa saker gör jag. Det ena eller andra felet som andra/hela samhället gör. Speciellt de som skadat mig kan jag haka upp mig på, och gagga om deras fel. Det kan handla om utnyttjarvänner som är totalt falska, eller myndighetspersoner som har varit mer än lovligt kränkande.

Jag kan också gå på och gagga om fel hos personer som inte är så snälla precis men ändå har vänner och gott socialt liv, jobb o.s.v. Jag gaggar på om deras fel och brister och undrar hur de kan ha vänner när jag inte har det, när de beter sig si eller så. Jag ser att de gör falska saker och inte är trevliga, medan jag själv får vara utan vänner trots att jag aldrig omnämnts som ohederlig eller ljugande och smilande.

Jag hakar upp mig på de starkt kristna runtomkring här, som pratar om andra på ett starkt nedvärderande sätt för att de "har haft sex innan de gifte sig" eller liknande. Jag pratar minst lika mycket om dessa skenheliga personers skenhelighet som de talar om sin egna förträfflighet.

Likadant med jägare som pratar om att freda djuren vissa tider på året, och går på hundägare, men låter sin katt riva fågelbo efter fågelbo på just de ställen där hundar inte skulle vara, samt låter sina egna hundar sitta ensam i hundgård året om utan promenader. Det går liksom inte ihop, deras moral. Och när man ska slå höet, ja då gör det inget att man kapar ihjäl en massa djurungar mitt i juni.

Jag inte bara tycker saker, jag pratar om dem. Gagg-gagg...

Mitt sätt att se negativa och felaktiga saker kanske kunde ge mig jobb... Och jag har faktiskt gillat att effektivisera saker på de få jobb jag har haft.

barracuber skrev:

Lakrits skrev:

Bror Duktig skrev:[quote="Lakrits"]Men att konstant vara negativ är ett depressionstecken som nog skall följas upp av en läkare. Jag fick bra hjälp mot mina självhatartankar av en beteendeterapeut.

När min läkare fick veta att jag mår så dåligt och är konstant negativ, så kastade han ut mig från psyk och säger att jag mår bra. Han är brain damaged.

Ja, du. Den läkaren skulle tas i örat!

Han är nog brain dead.[/quote]
"Fakat huvud" (som det stod i en annan tråd) passar bra som beskrivning. Och det riktiga har han nog under armen ja, för han har så lidet hode.

OT till Lakrits: Vad är beteendeterapeut? Vilken teknik använde ni er av? (Teknik som i KBT [fan, skrev KGB först ^_^], psykoanalys o.s.v.)

Du är inte den enda som läser och skriver fel på KGB och KGB.

Som det redan står är det gradskillnad, men se till att inte starta falska rykten om andra. (Tänker på Bjästa..)

Meppe skrev:Du är inte den enda som läser och skriver fel på KGB och KGB.

[Mer OT] Alternativt KBG: http://www.kbg.se/

[Ännu mer OT]

Vi finns med våra moderna betongfabriker från Kalix i norr till Piteå i söder.

[/Ännu mer OT]

Meppe skrev:Som det redan står är det gradskillnad, men se till att inte starta falska rykten om andra. (Tänker på Bjästa..)

Nä, usch. Sådant gillar jag verkligen inte, tror inte att jag skulle prata om just sådant och/eller på det sättet.

Jag ser de fel som andra inte ser(?) känns det som. Andra är mer för haka på majoritetens syn på andra. Det är en otäck funktion. Det spelar mindre roll om något är sant när sådana mobbar startas.

Jag tror inte att jag skvallrar, utan ser allt negativt. Jag är en stor pessimist. Pessimisternas pessimist....

Om inget negativ hänt så kommer det snart att hända, därför är det lika bra att jag är inställd på det redan nu... så typ funkar jag.
Min bror irriterar mig, min mamma, min sambo....

Jag tror nog ingen om gott heller... allt är skit helt enkelt.

När jag var liten påpekade mina släktingar att jag aldrig var glad, jag skulle dra på smilbanden... varför? vad hade jag att vara glad över?
Jag minns en moster, hon gick alltid fram till mig och drog upp smilbanden på mig... jag hatar henne än pga av det.

FamiljenM skrev:Jag tror inte att jag skvallrar, utan ser allt negativt. Jag är en stor pessimist. Pessimisternas pessimist....

Om inget negativ hänt så kommer det snart att hända, därför är det lika bra att jag är inställd på det redan nu... så typ funkar jag.
Min bror irriterar mig, min mamma, min sambo....

Jag tror nog ingen om gott heller... allt är skit helt enkelt.

Nu förstår jag inte om du bara tänker negativa saker, som detta inlägg antyder, eller om du pratar om negativa saker, som första inlägget tydde på.

Jag brukar prata om det negativa, inte hur som helst förstås, jag går inte fram till folk ute och börjar gagga. Och det negativa jag brukar se hon människor, handlar ofta om svek, att jag retar mig på skenhelighet och skenmoral, att personen har sagt och lovat saker som inte går ihop och att jag då misstänker det ena eller andra negativa (som svek eller att personen är låtsastrevlig, och som ofta brukar stämma) och liknande.

Och jag har alltid blivit kallad pessimistisk också. Och moloken "gaska upp dig nu, se lite glad ut". Det har ibland stämt att jag varit "moloken", men lika ofta har andra trott en massa saker som inte har stämt.

Bror Duktig skrev:OT till Lakrits: Vad är beteendeterapeut? Vilken teknik använde ni er av? (Teknik som i KBT [fan, skrev KGB först ^_^], psykoanalys o.s.v.)

Det var just kognitiv beteendeterapi som vi använde. Han fick mig att börja uppmärksamma mina automatiska, nedvärderande tankar om mig själv. Sedan fick jag lära mig att konfrontera dem och korrigera dem.

Ex.

Tanke: "Nu tog mjölken slut. Fan vad usel jag är."

Mottanke: "Att mjölken tar slut betyder inte att jag är usel. De två hänger knappast ihop. Jag går och handlar imorgon. Tills dess får det bli te istället för kaffe."

FamiljenM skrev:Jag har kommit fram till att jag är en vidrig människa.
Jag pratar skit om alla! Alla i min närhet, det är få personer som inte blir utsatt för detta.
Jag hittar alltid fel, hos alla.
Nu är jag ganska konsekvent för jag pratar väldigt sällan positivt om mig själv heller...
Det känns som om jag spyr ur mig negativitet.
Min sambo sticker säkert snart....
Jag är intresserad av att veta om någon annan är så här hemsk?

Känner igen mig där. Men jag har insett att jag inte vill vara en stor skitklump längre. Känns inge bra. Så jag har senaste året lärt mig att mer acceptera andras brister. Klaga gör en bara bitter och jävlig ändå.

När jag inte tål nån mer så "dumpar" jag dom istället. Om det nu är så illa.

Nu försöker jag hitta det POSITIVA i folk istället.
Try it!

Lakrits skrev:

Bror Duktig skrev:OT till Lakrits: Vad är beteendeterapeut? Vilken teknik använde ni er av? (Teknik som i KBT [fan, skrev KGB först ^_^], psykoanalys o.s.v.)

Det var just kognitiv beteendeterapi som vi använde. Han fick mig att börja uppmärksamma mina automatiska, nedvärderande tankar om mig själv. Sedan fick jag lära mig att konfrontera dem och korrigera dem.

Ex.

Tanke: "Nu tog mjölken slut. Fan vad usel jag är."

Mottanke: "Att mjölken tar slut betyder inte att jag är usel. De två hänger knappast ihop. Jag går och handlar imorgon. Tills dess får det bli te istället för kaffe."

Men om det är tusende gången man mjölken är slut och beror på att varje gång man ska handla, glömmer saker?

För mig är enda sättet att lära mig, att påminna mig om hur korkat det är. Lite som ett straff. Annars viftar jag bort det med exakt en sådan fras som du lärt dig att må bra av, och fortsätter att glömma och inte ens inse hur problemen hänger ihop.

Jag har fått nedvärderande tankar om mig själv, allt eftersom jag har kommit på att situationer där det ju beror på mig att det gick åt helvete.

Jag misstänker att "KGB-terapi" skulle förvandlas till ett herrans tjafs mellan mig och psykologen.

Nu kom jag ett steg till OT...

Skriv upp det ni ska handla och ta med lappen till butiken. Är det inte allmännt beteende i Sverige?

Bror Duktig skrev:

Lakrits skrev:

Bror Duktig skrev:OT till Lakrits: Vad är beteendeterapeut? Vilken teknik använde ni er av? (Teknik som i KBT [fan, skrev KGB först ^_^], psykoanalys o.s.v.)

Det var just kognitiv beteendeterapi som vi använde. Han fick mig att börja uppmärksamma mina automatiska, nedvärderande tankar om mig själv. Sedan fick jag lära mig att konfrontera dem och korrigera dem.

Ex.

Tanke: "Nu tog mjölken slut. Fan vad usel jag är."

Mottanke: "Att mjölken tar slut betyder inte att jag är usel. De två hänger knappast ihop. Jag går och handlar imorgon. Tills dess får det bli te istället för kaffe."

Men om det är tusende gången man mjölken är slut och beror på att varje gång man ska handla, glömmer saker?

För mig är enda sättet att lära mig, att påminna mig om hur korkat det är. Lite som ett straff. Annars viftar jag bort det med exakt en sådan fras som du lärt dig att må bra av, och fortsätter att glömma och inte ens inse hur problemen hänger ihop.

Jag har fått nedvärderande tankar om mig själv, allt eftersom jag har kommit på att situationer där det ju beror på mig att det gick åt helvete.

Jag misstänker att "KGB-terapi" skulle förvandlas till ett herrans tjafs mellan mig och psykologen.

Nu kom jag ett steg till OT...

Jag gör som Meppe, jag skriver en lapp. Ty till detta är jag nödd och tvungen. Ja, och så har jag ju min boendestödjare.

Men huvudtanken är att istället för att påminna dig själv om din dumhet, så skall du väga tankarna mot varandra och på så sätt undvika att den ena tanken, "Mjölken är slut...", inte bemöts av en automatisk tanke som är överdrivet negativ, "...vilket måste betyda att jag är den sämsta mamman i universum och inte duger till mycket mer än att gödsla kyrkogården med mitt ruttnande lik".

Lakrits skrev:

Bror Duktig skrev:

Lakrits skrev:[quote="Bror Duktig"]OT till Lakrits: Vad är beteendeterapeut? Vilken teknik använde ni er av? (Teknik som i KBT [fan, skrev KGB först ^_^], psykoanalys o.s.v.)

Det var just kognitiv beteendeterapi som vi använde. Han fick mig att börja uppmärksamma mina automatiska, nedvärderande tankar om mig själv. Sedan fick jag lära mig att konfrontera dem och korrigera dem.

Ex.

Tanke: "Nu tog mjölken slut. Fan vad usel jag är."

Mottanke: "Att mjölken tar slut betyder inte att jag är usel. De två hänger knappast ihop. Jag går och handlar imorgon. Tills dess får det bli te istället för kaffe."

Men om det är tusende gången man mjölken är slut och beror på att varje gång man ska handla, glömmer saker?

För mig är enda sättet att lära mig, att påminna mig om hur korkat det är. Lite som ett straff. Annars viftar jag bort det med exakt en sådan fras som du lärt dig att må bra av, och fortsätter att glömma och inte ens inse hur problemen hänger ihop.

Jag har fått nedvärderande tankar om mig själv, allt eftersom jag har kommit på att situationer där det ju beror på mig att det gick åt helvete.

Jag misstänker att "KGB-terapi" skulle förvandlas till ett herrans tjafs mellan mig och psykologen.

Nu kom jag ett steg till OT...

Jag gör som Meppe, jag skriver en lapp. Ty till detta är jag nödd och tvungen. Ja, och så har jag ju min boendestödjare.

Men huvudtanken är att istället för att påminna dig själv om din dumhet, så skall du väga tankarna mot varandra och på så sätt undvika att den ena tanken, "Mjölken är slut...", inte bemöts av en automatisk tanke som är överdrivet negativ, "...vilket måste betyda att jag är den sämsta mamman i universum och inte duger till mycket mer än att gödsla kyrkogården med mitt ruttnande lik".[/quote]
Oki. Jag ser inte riktigt vitsen med det, speciellt inte då jag skulle tycka att jag försökte lura mig.

Däremot kan jag förstå tanken att inte överdriva. Dock så blir det ju lätt att man kommer att tänka på alla andra missar man har gjort och gör, och sammantaget blir man rätt så usel.

Jag måste ha väldigt stora insikter i exakt hur saker fungerar, och VERKLIEN vara med på noterna och förstå varför jag inte skulle vara kass, för att något sådant skulle fungera på mig.

Jag tänker liknande om KBT och fixeringstvång. Eftersom det ligger perceptionsstörningar bakom så går det inte bara att tänka att man har en fixering. Huden talar hela tiden om att det inte är så. Jag tror att en KBT-psykolog skulle få ett helvete med mig.

Bror Duktig skrev:Oki. Jag ser inte riktigt vitsen med det, speciellt inte då jag skulle tycka att jag försökte lura mig.

Att lura sig själv att man är sämre och uslare än man är, ser jag som en värre form av lurendrejeri. De som kallar sig själva för realister är oftast, som de bilförare som själva anser att de är väldigt bra på att framföra fordon, de med allra sämst självkännedom. Att själv ta hand om sina problem går ju bra om det fungerar, men om man som jag har gått 30 år och försökt att rätta till något men misslyckats, så är det kanske på tiden att pröva en annan metod.

Bror Duktig skrev:Däremot kan jag förstå tanken att inte överdriva. Dock så blir det ju lätt att man kommer att tänka på alla andra missar man har gjort och gör, och sammantaget blir man rätt så usel.

Usel eller helt enkelt bara glömsk, vilket inte har något med uselhet att göra. Men om en person vill må dåligt och racka ner på sig själv för minsta lilla småsak så står det denne naturligtvis fritt att göra det.

Bror Duktig skrev:Jag måste ha väldigt stora insikter i exakt hur saker fungerar, och VERKLIEN vara med på noterna och förstå varför jag inte skulle vara kass, för att något sådant skulle fungera på mig.

Jag tänker liknande om KBT och fixeringstvång. Eftersom det ligger perceptionsstörningar bakom så går det inte bara att tänka att man har en fixering. Huden talar hela tiden om att det inte är så. Jag tror att en KBT-psykolog skulle få ett helvete med mig.

Om jag har automatiska tankar som hela tiden talar om för mig att jag inte duger till något, så har det inte ett dyft att göra med min överkänsliga ljud- och ljusperception. Det handlar om intränade mönster, gammal ohejdad vana. Och nog tror jag att du är intelligent och klok nog att kunna diskutera kring varför du tänker som du gör. Att vara med på noterna i en KBT-behandling är inte något som man behöver mycket mer än lekskolekompetens för.

Tack för informationen Lakrits. Om jag blir erbjuden, och inte missar en chans till annan terapi p.g.a. detta, så kommer jag säkert att pröva KBT.

Med det sista jag skrev, om fixeringsgrejerna, så är det inget jag tänker att jag är usel i samband med. Jag är inte usel för att något är osymmetriskt. Det är mer som tvång (vad jag vet så klassas dessa fixeringar som tvång, liksom BDD), jag blir vansinnig för att något är symmetrisk, för att håret har en virvel, för att jag känner en hårslinga och inte kan koncentrera mig, för att kläder sitter snett vilket känns väldigt tydligt. Och eftersom det ligger perception i detta, samt ÄR osymmetriskt, så är det inte heller tankar tagna ur luften, jag måste även jobba med källan på något sätt (typ, "det är ok att vara osymmetrisk" eller "hur kan jag ändra frisyr så att hår inte stör").

Dock så har det väl gått så långt att jag numer känner mig rätt kass som aldrig kan göra mig av med mina fixeringar. Men det är liksom sekundärt.

Faktiskt så har mina problem inte varit så mycket att jag känner mig usel. Det är mest på de allra senaste åren, då jag insett att det faktiskt inte är lustiga sammanträffanden eller sådant som kommer att ordna sig av sig självt o.s.v. som jag har börjat se ned på mig själv.

Mina automatiska tankar när det gäller glömska och saker jag gör fel (ej fixeringarna) har mer varit på nivån, "nej inte nu igen, att det alltid...". Allmänt pessimistiskt mer än nedvärderande. Nu tänker jag både "inte nu igen" med tillägg "fy fan att jag alltid..." och ibland "vad kass jag är".

Jag tror att jag måste börja finna konstruktiva lösningar på sådana här problem, för att verkligen bli av med pessimistiska tankar, jag TROR alltså inte att jag kan gå på och göra samma misstag om och om igen varje dag, och tänka "jaja, jag köper nästa gång, jag är glömsk".

Tror alltså. Jag har inte provat KBG eller talat närmare med någon som jobbar med tekniken.