Att leva med Aspergers syndrom – SVT seriestart 22/2 2015
Att leva med Aspergers syndrom – SVT, seriestart sön 22 feb
Nu har jag sett del 3 av dokumetären. Hela serien har varit ovanligt bra. Och nu handlade ju detta om ungdomar omkring 25 år och i den åldern har få även sk normala ungdomar något ordnat vad gäller jobb eller bostad. Så jag anser det va intressant.
Att leva med Aspergers syndrom – SVT, seriestart sön 22 feb
plåtmonster skrev:Beroenden av andra människor förminskar. Det håller jag med om. Och det är i stort sett alltid en vinst kontra kostnads övervägande eller om det är akut.
Beror ju på vad den i beroendeställning har för ställning i andra avseenden. Är man t ex rik men inte bra på att deklarera kan man hyra in någon utan att bli förminskad eftersom man har en sak som förhöjer, pengar.
Att leva med Aspergers syndrom – SVT, seriestart sön 22 feb
plåtmonster skrev:I del 3 så nämner tjejen med vitt hår att den värsta ensamheten är att vara med i en grupp men ändå vara ensam för att ingen förstår varför man fungerar som man gör. Tycker det är en intressant kommentar.
Har inte sett del 3 men jag kan verkligen relatera till den kommentaren. Tycker att det är precis så det är i de allra flesta sociala situationer. Det spelar ingen roll om man är i en grupp av främlingar eller vänner, man är ensam ändå. Man är lite som en observatör. En observatör som står utanför och tittar in på andra och inte riktigt kan kommunicera det man vill kommunicera då andra inte förstår hur man fungerar eller varför man fungerar som man gör.
Att leva med Aspergers syndrom – SVT, seriestart sön 22 feb
Om man har helt olika behov, intressen och sätt att kommunicera så finns det som sagt väldigt lite social relevans.
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Att leva med Aspergers syndrom – SVT, seriestart sön 22 feb
Neutrino skrev: Det spelar ingen roll om man är i en grupp av främlingar eller vänner, man är ensam ändå. Man är lite som en observatör.
Amen till det, verkligen!
Jag befinner mig oftast (som jag känner det) på åskådarplats, jag ser vad som händer, är för det mesta ganska duktig på att analysera det och kan då också bidra med mitt lilla, men då är det främst för någon annans skull. Jag är alltså bra på att se andras behov och önskemål och försöker då också anpassa mig efter det.
Jag är mycket bra på att lyssna och hjälpa, men som "en i gänget" har jag likt förbaskat aldrig känt mig.
Att leva med Aspergers syndrom – SVT, seriestart sön 22 feb
Bali skrev:men då är det främst för någon annans skull
Kärnan i problemet. För sedan behöver man vila sig efter att ha arbetat med att vara till för andra..
Samtidigt som resterande har fått (mental) energi av att vara i gruppen.. *suck*orättvist*
Ovanpå det kommer det socialt implicita krav på att delta.
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Att leva med Aspergers syndrom – SVT, seriestart sön 22 feb
Observatör, ensam fast man är med andra...
Jo det känns igen. Det är så det brukar vara.
Men i sällsynta fall kan jag känna den där berömda gemenskapen.
Om sällskapet är självvalt och inte kommenderat.
Som när jag var på bröllop hos Sheyen & Fenren.
Då kände jag genuin gemenskap med de som var där.
Så jag är inte helt misantrop-eremit.
Jo det känns igen. Det är så det brukar vara.
Men i sällsynta fall kan jag känna den där berömda gemenskapen.
Om sällskapet är självvalt och inte kommenderat.
Som när jag var på bröllop hos Sheyen & Fenren.
Då kände jag genuin gemenskap med de som var där.
Så jag är inte helt misantrop-eremit.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
Att leva med Aspergers syndrom – SVT, seriestart sön 22 feb
Kändes som en del av vad som saknades kom till i tredje delen men även fler former av osjälvständighet och fokus på att växa upp.
Hade kanske vart trevligt om de helt enkelt plockat med någon som var äldre också.
Hade kanske vart trevligt om de helt enkelt plockat med någon som var äldre också.
Att leva med Aspergers syndrom – SVT, seriestart sön 22 feb
KrigarSjäl skrev:Som när jag var på bröllop hos Sheyen & Fenren.
Då kände jag genuin gemenskap med de som var där.
Fast de är väl också helt annorlunda än folk flest?
"Dude, we'r not in Kansas anymore"
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Att leva med Aspergers syndrom – SVT, seriestart sön 22 feb
plåtmonster skrev:KrigarSjäl skrev:Som när jag var på bröllop hos Sheyen & Fenren.
Då kände jag genuin gemenskap med de som var där.
Fast de är väl också helt annorlunda än folk flest?
"Dude, we'r not in Kansas anymore"
Precis så.
Alltför vanliga människor och jag funkar inte.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
Att leva med Aspergers syndrom – SVT, seriestart sön 22 feb
Hela serien var bra och många förstående föräldrar som utalade sig om sina barn, jag minns tex en förälder som när hon kom och hälsade på sin dotter inte i förväg planerade vad de skulle göra för hon visste att det skulle stressa hennes dotter.
- tvilling99
- Inlägg: 8655
- Anslöt: 2007-05-07
- Ort: malmö
Att leva med Aspergers syndrom – SVT, seriestart sön 22 feb
Bali skrev:Neutrino skrev: Det spelar ingen roll om man är i en grupp av främlingar eller vänner, man är ensam ändå. Man är lite som en observatör.
Amen till det, verkligen!
Jag befinner mig oftast (som jag känner det) på åskådarplats, jag ser vad som händer, är för det mesta ganska duktig på att analysera det och kan då också bidra med mitt lilla, men då är det främst för någon annans skull. Jag är alltså bra på att se andras behov och önskemål och försöker då också anpassa mig efter det.
Jag är mycket bra på att lyssna och hjälpa, men som "en i gänget" har jag likt förbaskat aldrig känt mig.
THIS!! Då är vi tre! Jag känner mig alltid ensam, även om jag är med vänner eller andra D: det känns som att jag aldrig passar in, jag sitter oftast tyst och lyssnar. Observerar, börjar tänka på något helt annat än konversationen, vill oftast därifrån så fort som möjligt. Ibland kan det vara intressant att lyssna på men jag känner mig ändå sådär sjukt ensam, som att jag finns där men ändå inte.
Och det där med att bidra med det lilla för någon annans skull - JA! Jag känner oftast att jag måste prata för att de andra ska se mig typ. Att det är genom prat man kommer in i gänget - för deras skull alltså. Själv är jag lika utanför ändå!
Avskyr sånt D:
Att leva med Aspergers syndrom – SVT, seriestart sön 22 feb
Kollat igenom, eller ja, nästan hela 3e avsnittet nu. Fastnade enormt mycket för Jennie, så jag kollade bara på delarna som fokuserade på henne. Kände igen mig jättemycket i henne - bortsett från att hon verkar vara jävligt mer målmedveten än mig.
Jag skulle vilja komma i kontakt med henne, om inte annat bara för att säga att jag är imponerad. Om någon vet om hon har instagram, någon mail, blogg eller liknande får ni jättegärna PMa mig.
Ang. Scheja verkar hon vara en bra teaterledare men jag ryser när hon försöker leka pedagog. När hon kramar deltagarna får jag obehagskänslor. Har stött på liknande tanter som ska envisas med att kramas, vidrigt beteende.
Jag skulle vilja komma i kontakt med henne, om inte annat bara för att säga att jag är imponerad. Om någon vet om hon har instagram, någon mail, blogg eller liknande får ni jättegärna PMa mig.
Ang. Scheja verkar hon vara en bra teaterledare men jag ryser när hon försöker leka pedagog. När hon kramar deltagarna får jag obehagskänslor. Har stött på liknande tanter som ska envisas med att kramas, vidrigt beteende.
- colaflaska
- Inlägg: 1869
- Anslöt: 2012-04-20
Att leva med Aspergers syndrom – SVT, seriestart sön 22 feb
colaflaska skrev:När hon kramar deltagarna får jag obehagskänslor. Har stött på liknande tanter som ska envisas med att kramas, vidrigt beteende.
Men det beror på vilka människor som blir kramade och om de kommit överens om det. En kram kan vara oerhört välgörande även för någon med AS, det kan rentav vara typiskt om det är en hård kram och särskilt om den trycker om sidorna - jämför Temple Grandins maskin!
Att leva med Aspergers syndrom – SVT, seriestart sön 22 feb
Dessutom:
1) Alla aspergare behöver inte avsky kramar, iaf inte från dem de gillar/känner väl.
2) En del aspergare kanske vill lära sig kramas (mera) för att lättare kunna umgås med NT. Och vill man ha en partner är det nog bra om man inte automatiskt ryggar tillbaka inför kramar.
Tycker många verkar ogilla Marianne Scheja för att de själva inte skulle velat bli behandlade si el så. Vi är faktiskt väldigt olika.
1) Alla aspergare behöver inte avsky kramar, iaf inte från dem de gillar/känner väl.
2) En del aspergare kanske vill lära sig kramas (mera) för att lättare kunna umgås med NT. Och vill man ha en partner är det nog bra om man inte automatiskt ryggar tillbaka inför kramar.
Tycker många verkar ogilla Marianne Scheja för att de själva inte skulle velat bli behandlade si el så. Vi är faktiskt väldigt olika.
Att leva med Aspergers syndrom – SVT, seriestart sön 22 feb
tvilling99 skrev:Hela serien var bra och många förstående föräldrar som utalade sig om sina barn,
Det var just detta som jag inte gillade i serien, föräldrar som pratade OM sina barn. Sånt gör man med personer som inte kan prata själva, inte med aspergare. Det är respektlöst, tycker jag. Och att dessutom låta just föräldrar prata om barnen ger en antydning om att aspergare är så osjälvständiga att de även vid vuxen ålder är betraktade som barn som måste tas omhand av sina föräldrar. En omyndigförklaring med andra ord.
Men tredje och sista delen var iallafall bättre än de två första. I sista delen var omsorgsperspektivet kraftigt förminskat och aspergarna fick i betydligt högre grad än i del ett och två själva uttala sig.
Att leva med Aspergers syndrom – SVT, seriestart sön 22 feb
Precis så, Heliora.
Det är alltid ett barn- och ungdomsperspektiv på AS.
Uttjatat vid det här laget och varje tänkande människa bör förstå att vi förekommer i alla åldrar.
Det är alltid ett barn- och ungdomsperspektiv på AS.
Uttjatat vid det här laget och varje tänkande människa bör förstå att vi förekommer i alla åldrar.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
Att leva med Aspergers syndrom – SVT, seriestart sön 22 feb
Kahlokatt skrev:Det känns faktiskt som att många aspergare har åsikten att om man har sådana insatser som t.ex. kontaktperson, stödboende eller DV så är man en "dålig", "lat" och "svag" aspergare som
skall skämmas och som helt enkelt inte har ansträngt sig ordentligt.
Jag har nog skrivit saker i tråden som kanske kan tolkas åt det hållet, men jag anser inte att felet ligger hos aspergarna själva, utan hos dem som föreslår insatserna och som gör det i ett tidigt skede som en quick fix. Många kuratorer, biståndshandläggare och arbetsförmedlare vill inte låta personerna försöka själv först, utan föreslår åtgärderna på en gång, för att de skall få mindre att göra (att försöka hjälpa aspergaren till ett riktigt jobb tar ju tid för dem) och för att låta aspergarna få slippa anstränga sig. En quick fix.
Har man en kurator eller vad det nu är som vid ett tidigt skede propsar på stödåtgärder så kan det vara väldigt svårt för en aspergare att stå emot. Så de som "inte ansträngt sig ordentligt" är kuratorerna & co, inte aspergarna själva som ofta luras in i åtgärder.
Att leva med Aspergers syndrom – SVT, seriestart sön 22 feb
Dessutom så lär ju åtgärderna påverka folk till en påtvingad passiviserad tillvaro.
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Att leva med Aspergers syndrom – SVT, seriestart sön 22 feb
Heliora skrev:Kahlokatt skrev:Det känns faktiskt som att många aspergare har åsikten att om man har sådana insatser som t.ex. kontaktperson, stödboende eller DV så är man en "dålig", "lat" och "svag" aspergare som
skall skämmas och som helt enkelt inte har ansträngt sig ordentligt.
Jag har nog skrivit saker i tråden som kanske kan tolkas åt det hållet, men jag anser inte att felet ligger hos aspergarna själva, utan hos dem som föreslår insatserna och som gör det i ett tidigt skede som en quick fix. Många kuratorer, biståndshandläggare och arbetsförmedlare vill inte låta personerna försöka själv först, utan föreslår åtgärderna på en gång, för att de skall få mindre att göra (att försöka hjälpa aspergaren till ett riktigt jobb tar ju tid för dem) och för att låta aspergarna få slippa anstränga sig. En quick fix.
Har man en kurator eller vad det nu är som vid ett tidigt skede propsar på stödåtgärder så kan det vara väldigt svårt för en aspergare att stå emot. Så de som "inte ansträngt sig ordentligt" är kuratorerna & co, inte aspergarna själva som ofta luras in i åtgärder.
-Jo. Exakt så.
Var själv en ung aspergare en gång och upplevde just det du beskriver; att bli påprackad LSS-åtgärder och hela omsorgs-fadderuttan.
Jag blev inlurad i det där träsket eftersom diagnosen var ny och ingen riktigt visste hur AS skulle tacklas.
Eftersom AS-gruppen ingick i LSS-lagstiftningen fick vi aspergare ingå i befintliga LSS- och omsorgsverksamheter.
De som inte själva varit med om det kan omöjligt förstå hur det är.
Vad det gör med en människas självbild och självkänsla.
Självklart uttrycker jag mig i kraftfulla ordalag när det gäller starka egna erfarenheter.
Eftersom jag är av kött och blod och inte nåt objektivt mekaniskt räkneverk på filosofiseminarium.
Jag blir mer än trött när folk utgår ifrån att jag är fördomsfull när jag skriver som jag gör.
När jag skriver Muppar. När jag skriver Tanter.
Grejen är att jag vet mycket mer om det jag snackar om än de som kallar mig fördomsfull.
Jag har sett omsorgsvärlden med egna ögon, jag vet hur det är att bli bemött som en mindre vetande.
Och vad det gör med en.
Därav mitt radikala motstånd mot LSS, tanter, klapp på huvudet, patronisering, omsorgsjargong, socionomer och fan och hans omsorgsmoster.
Let's face the facts:
Omsorgsbranschen är en bransch bland andra branscher.
Främst syftar den till att sysselsätta habiliterare, socionomer, assistenter med flera tanter.
Om att ge dom lön och pensionspoäng och om att upprätthålla maktroller och status quo gentemot de så kallade "brukarna".
Man blir vänligt bemött, räknas som ett ingenting och ingenting man säger eller gör spelar någon roll.
Det är ett slags vitfluffigt helvete att vistas i om man är normalbegåvad.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
Att leva med Aspergers syndrom – SVT, seriestart sön 22 feb
Sett serien, intressant. Se hur de som har diagnosen har det och tänker, se likheter och olikheter med sig själv. Måste bara undra, varför var så många av dem överviktiga? Är det vanligt bland er som har diagnosen? Förklaring?
Att leva med Aspergers syndrom – SVT, seriestart sön 22 feb
Möjliga förklaringar:
1) Man är smått socialfobisk och tycker därför inte om att gå ut och promenera, träna etc
2) Man har öht igångsättningsvårigheter, därför blir inte motionerande av
3) Man vill bara äta viss mat (som kan ge övervikt) och/el vill absolut inte äta annan nyttigare mat (t ex grönsaker el fisk)
4) Man äter mediciner som ger övervikt som biverkan
1) Man är smått socialfobisk och tycker därför inte om att gå ut och promenera, träna etc
2) Man har öht igångsättningsvårigheter, därför blir inte motionerande av
3) Man vill bara äta viss mat (som kan ge övervikt) och/el vill absolut inte äta annan nyttigare mat (t ex grönsaker el fisk)
4) Man äter mediciner som ger övervikt som biverkan
Återgå till Att leva som Aspergare