kullan skrev:

KrigarSjäl skrev:Kan vi få höra nåt annat nån gång??

Troligen inte. För den typ av Asperger light du pratar om vill ingen outa sig med. Den som har ett jobb ingen LSS - åtgärd eller ingen kontakt med Hab vill inte komma ut ur garderoben. Så även om SVT via Kunskapskanalen skulle vilja göra en dokumentär om din typ av aspergare så får de inga att visa upp. Ingen vill medverka. spelar ingen som helst roll hur programmet utformas för man vill inte helt enkelt inte komma ut.

Nja, det finns en internationell neurodiversitetsrörelse på nätet...samt en del som lägger ut bra grejer på youtube.

Men visst är det knepigt att vara öppen med sin diagnos nu när det råder så många missförstånd och svartmålningar.

Det känns faktiskt som att många aspergare har åsikten att om man har sådana insatser som t.ex. kontaktperson, stödboende eller DV så är man en "dålig", "lat" och "svag" aspergare som
skall skämmas och som helt enkelt inte har ansträngt sig ordentligt.
Har vi verkligen inte kommit längre än så? Som om inte livet som aspergare kan vara tillräckligt jobbigt! Inte fan behöver man få veta att ANDRA aspergare dessutom ser en som dålig, lat och svag.

Kahlokatt skrev:Det känns faktiskt som att många aspergare har åsikten att om man har sådana insatser som t.ex. kontaktperson, stödboende eller DV så är man en "dålig", "lat" och "svag" aspergare som
skall skämmas och som helt enkelt inte har ansträngt sig ordentligt.
Har vi verkligen inte kommit längre än så? Som om inte livet som aspergare kan vara tillräckligt jobbigt! Inte fan behöver man få veta att ANDRA aspergare dessutom ser en som dålig, lat och svag.

Det är väl denna elitism som man kan se bl.a. på detta forum, trots att en aspergerdiagnos faktiskt innebär att man har ett funktionshinder så verkar det som att det på många knappt ens märks att de faktiskt har ett funktionshinder.

jag tycker egentligen oavsett hur man analyserar programmet som helhet känns det som teaterledaren har en attityd som i bästa fall/om jag tolkar det i sitt positivaste sken kan förklaras med åldersskillnaden /ses som att åldersskillnaden får henne att behandla dom unga vuxna deltagarna så som hon eventuellt skulle prata till bete sig mot andra i den åldern eller sina egna ungar då de var/är/kommer bli(?) lika gamla, dock så är man då enligt mig inte redo för uppdraget dv ledare och jag funderar på hur lite det krävs för att få kalla sig terapeut som hon tydligen gör.

då en förälder och en ca 20 ådrigt dotter/son har ett jämnare förhållande än en DV eller praktik drivare/chef (så som jag iaf föreställer mig ) så kan 20 ådringen säga ifrån till sin pappa/mamma med kort å gott meningen "men leg ner nu" vilket kanske är svårare i DV sammanhanget, jag kan iof ha helt fel här ofc.

i sitt negativaste sken handlar det om fördomar mot deltagarnas diagnos "såhär ska man prata med AS diagnostiserade" och attityden är medveten avsiktligt och en del av det som hon ser som en del av sin terapeutiska agerande. eller så klart något mittemellan allt detta.

Kahlokatt skrev:Det känns faktiskt som att många aspergare har åsikten att om man har sådana insatser som t.ex. kontaktperson, stödboende eller DV så är man en "dålig", "lat" och "svag" aspergare

Den åsikten finner jag faktiskt inte grund för. Har du exempel?

Wine skrev:så verkar det som att det på många knappt ens märks att de faktiskt har ett funktionshinder.

Det märks på olika sätt, inte nödvändligtvis på ett sätt som märks utåt.

Kahlokatt skrev:Det känns faktiskt som att många aspergare har åsikten att om man har sådana insatser som t.ex. kontaktperson, stödboende eller DV så är man en "dålig", "lat" och "svag" aspergare som
skall skämmas och som helt enkelt inte har ansträngt sig ordentligt.

De tankarna finns inte hos mig i alla fall. Däremot vill man ju va representerad själv också med problem och färdigheter som mer liknar ens egna.

Det blir oerhört svårt för allmänheten att bilda sig en uppfattning om bredden på aspergerspektrat om det med stor övervikt bara berättas om personer vars liv till stor del är beroende av kontaktperson, stödboende eller DV. Det är inte detsamma som att de personerna är sämre utan det handlar om att få ut en förståelse för att det finns andra personer med andra förutsättningar.

Alien skrev:Nu tycker jag ni bara gnäller och letar fel.

Här sitter du och nästan fråntar folks känslor. Tycker man är något är dåligt och fel så tycker man väl det. Var och en har rätt till egna åsikter.

Alien skrev:Varje gång det görs ett program el en film om aspergare så är det samma klagovisor: De visar fel aspergare, de visar inte den stora mångfalden, de visar inte de mest högfungerande. Och som skrivits förut; de mest högfungerande har för mycket att förlora på att outa sig, och varför skulle det öht vara intressant för SVT att göra ett program om dem?

Min kritik gäller mest att det var ett omsorgspersperspektiv rakt igenom, föräldrar och personal som pratar OM deltagarna, och ofta med underlägset språk eller klapp-på-huvudet. Jag vill ju ha en serie som handlar om personerna i sig, där personerna själva får komma till tals och berätta. Att prata OM istället för TILL någon är ju bland det respektlösaste som finns. Att dessutom på TV få se hur personerna blir behandlade som barn eller närmast utvecklingsstörda är ju lika illa.

Min andra krikt är ju att serien inte är respresentativ för gruppen aspergare eftersom de valt de mest lågfungerande. Jag tror säkert det hade gått att få med en bredare grupp. Alla är inte inkognito med sin diagnos, vi har ju flera som bloggar om AS t ex och som har skrivit böcker om det. Vi har ju Lotta Abrahamsson som ju är ute och föreläser och Torbjörn bl a, så nu skulle det gå att få ihop folk från andra delen av spektrumet. I värsta fall kan man också maskera ansiktet och förställa rösten i TV som man ju gör ibland när någon inte vili visa sig i bild.

Heliora skrev:Min andra krikt är ju att serien inte är respresentativ för gruppen aspergare eftersom de valt de mest lågfungerande.

De mest lågfungerande håller jag nog inte med om. De verkar fungera rätt bra ändå.

plåtmonster skrev:

Wine skrev:så verkar det som att det på många knappt ens märks att de faktiskt har ett funktionshinder.

Det märks på olika sätt, inte nödvändligtvis på ett sätt som märks utåt.

Men det är väl klart att det måste märkas även utåt? Kanke inte alltid så tydligt men ändå? Att någon som man bara har ytlig kontakt med inte märker något, så kan det ju vara men det vore ju konstigt om inte de människor man har regelbunden och närmare kontakt med märker någonting? Det finns ju i alla fall en orsak till varför man anses vara i behov av en diagnos, att man har en kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

Alien skrev:Nu tycker jag ni bara gnäller och letar fel.

Nu tycker jag du missförstår.

Alien skrev:Prof Gillberg hade möjligen kunnat prata om vad AS innebär. Men nu valde SVT att visa nio unga aspergares erfarenheter och tankar via ett teaterprojekt. Det kanske inte var ett rent faktaprogram SVT ville visa utan människorna? Själv skulle jag tyckt det var intressant att se ett program om den senaste forskningen om autism, men då hade det inte blivit en serie i tre delar utan ett inslag i t ex Vetenskapens värld.

Jag menade att endast filma personerna och vad de gör, samt att de berättar om sig personligen, utan någon förklaring om vad aspergers innebär - det är inte speciellt upplysande och bildande för den majoritet av svenska folket som faktiskt har väldigt liten kunskap om vad aspergers innebär. De ser ett antal ungdomar som har/haft det svårt och behöver hjälp, men det finns många ungdomar som har/haft det svårt och behöver hjälp.

Jag håller också med dem som menar att själva "tilltalet" i serien är ovärdigt. Även då man visar de medverkandes styrkor och intressen är det nästan på ett lite nedlåtande sätt.

Man kan göra ett program om personer som har/haft det svårt och får hjälp, och ändå göra det med respekt för de personerna.

Edit: Det om att kramas var mer en personlig reaktion än en kritik mot tv-serien; jag trodde det framgick.

Kahlokatt skrev:Det känns faktiskt som att många aspergare har åsikten att om man har sådana insatser som t.ex. kontaktperson, stödboende eller DV så är man en "dålig", "lat" och "svag" aspergare som skall skämmas och som helt enkelt inte har ansträngt sig ordentligt.

-Verkligen inte.

När jag skriver negativt om att aspies är på DV är syftet uteslutande samhällskritik.

Sen kanske jag skriver klumpigt ibland, för snabbt eller i ett visst tonläge som gör att jag blir missförstådd...

Ja KS, du borde nog skärpa dig i det avseendet. Det låter faktiskt ganska ofta som om man gör fel för att man tar emot hjälp. Jag förstår din inställning dock och jag anser också att man inte ska ge sådan hjälp som förminskar människan.

Nu kan jag bara döma TV-programmet av det lilla jag såg, men om folk skulle tala till mig på det viset så¨skulle de nog sluta ganska omgående, eftersom jag skulle titta på dem som om de blivit tokiga. Dock får jag ofta motsatta inställningen, att jag ska klara allt det praktiska eftersom jag inte är "dum i huvudet" och uppenbart socialt ganska "normal". Själv fattar jag inte hur social begåvning ska få mig bättre på att damma och diska.

kiddie skrev:Själv fattar jag inte hur social begåvning ska få mig bättre på att damma och diska.

De utgår från hur de själva fungerar. Sedan saknar väl gruppen i fråga rationell analysförmåga

Jag är medveten om att mitt svar kommer sent men jag har inte haft tid att skriva förrän nu.

Heliora skrev:

Kristofer skrev:Jag tror att mycket av den kritik som Heliora skriver är en fråga om ålder och samtid. De som porträtteras i programmet är unga vuxna på väg ut i livet. Många unga vuxna idag, oavsett diagnoser eller ej, har en fas i livet där man inte är helt klar över sitt yrkesliv eller sin studieinriktning. Då kan det nog vara vanligt att delta i någon slags kortare verksamhet/program/åtgärd och samtidigt kanske inte heller har hunnit skaffa sig en egen bostad. Man har alltså inte ännu hunnit forma det mer självständiga vuxenlivet.

Jag förstår inte riktigt hur du menar här. Att det är normalt för ungdomar att ha daglig verksamhet innan man hunnit skaffa sig ett riktigt jobb? Att det är normalt att bo på en gruppbostad innan man hunnit få sig en "egen bostad"?

Vad jag menar är att det kanske inte alltid är ovanligt att man inte har fått ordning på sin studieinriktning eller sitt yrkesliv under det tidiga vuxenlivet. Då kanske man deltar i någon form av program/åtgärder eller dyl. I de här fallen tillkommer ju också AS som ytterligare en aspekt. Då kanske det blir en annan typ verksamheter som man deltar i. Sedan tror och hoppas jag givetvis inte att det ska vara något livslångt eller hämmande för de som deltar.

Då det gäller bostadsfrågor tänkte jag närmast på de deltagare som fortfarande bodde hemma.

Kristofer skrev:Var det lättare för aspergare förr? Var det ett problem att diagnosverktyget saknades? De unga vuxna i programmet kanske inte har större hjälpbehov än vi som fick diagnos i vuxen ålder. Vi kanske bara lever i en omvärld som idag ställer andra krav. Eller var det förr ett helvetiskt arbete med att utarbeta strategier för att klara sig själv?

Heliora skrev:Jag tror snarare att man förut var tvungen att klara saker som man nu kan få hjälp med, att man var tvungen att anstränga sig och kämpa för saker. Nu erbjuder man folk med diagnos allehanda olika hjälpinsatser, bara för att de finns, och för att de med diagnos skall få det lättare och slippa anstränga sig. Men att "få det lättare" har en viss baksida också. Man blir osjälvständig och lär sig inte att klara sig själv.

Givetvis är det ett problem om man får för mycket hjälp. Det är enligt mitt sätt att se det samma sak som att få felaktig hjälp. Men. Det är inte alltid som det är speciellt lyckat att utarbeta egna strategier. Det har jag själv fått erfara. Det är en svår avvägning det där och man får här inte heller glömma bort att man också utvecklas. Med den egna utvecklingen varierar - och förhoppningsvis - minskar behovet av hjälp.

Heliora skrev:När jag förut berättade för min kurator om svårigheter med att få jobb så var det första hon föreslog daglig verksamhet eller lönebidrag. En quick fix liksom. För att jag skulle slippa behöva anstränga mig. Och när jag berättade om att jag har få vänner så var det naturligtvis kontaktperson hon först föreslog, inte om hur man kan skaffa vänner på vanligt sätt. Återigen för att jag skulle slippa behöva anstränga mig.

Tyvärr så kan en del av de här arbetsmarknadsåtgärderna vara förödande. Det ligger nog till stor del hur de är utformade. Samtidigt så kan inga kuratorer, arbetsförmedlare etc. ge oss en anställning eller diktera villkoren på arbetsmarknaden. De kan inte erbjuda dig något annat än det som de föreslog. På den reguljära arbetsmarknaden får vi verka på precis samma villkor som andra arbetstagare. Det kan bli ett problem, tyvärr. Fast ofta tycker jag att vettigare åtgärder skulle behövas. Åtgärder med tydligare mål och som i någon form är kvalitetssäkrade.

Vänner kan de ju inte heller fixa fram.

Möjligtvis är jag negativ. Jag har börjat se framtiden för aspergare som något allt svårare. Samhällsutvecklingen går emot oss. Det samhälle som nu håller på att växa fram kommer förmodligen innebära att allt fler kommer ha behov av hjälp för att klara sig genom livet. Själv är jag nuförtiden ytterst tveksam till om jag kommer klara av att arbeta de 30-35 år som med nuvarande pensionsålder återstår till min pension. Jag håller redan på att försöka överleva i arbetslivet månad för månad. I kombination med att jag redan har hunnit med att vara sjukskriven för stress- och utmattningsrelaterad problematik fyra gånger så har jag en dålig känsla inför det.

kiddie skrev:[...] jag anser också att man inte ska ge sådan hjälp som förminskar människan.

Alla hjälp man måste be om och alla andra slags beroenden av andra människor förminskar människan.
Sen är det upp till var och en att besluta om det är värt det - om olägenheterna med att vara beroende av någon uppvägs av de olägenheter man slipper när man får hjälp med något.
EDIT: det mesta i livet fungerar på det sättet.

För mig är det sällan så, mest på grund av att jag inte kan få hjälp med de värsta olägenheterna.

kiddie skrev:Ja KS, du borde nog skärpa dig i det avseendet. Det låter faktiskt ganska ofta som om man gör fel för att man tar emot hjälp. Jag förstår din inställning dock och jag anser också att man inte ska ge sådan hjälp som förminskar människan.

-Jag är en mänska med blod och temperament, inte nåt kalkylerande räkneverk.

Det jag skriver är alltid spontant.
Det passar mig och är dessutom en del i min litteratursyn.

Det jag kan göra är att reparera misstag efteråt.

Kristofer skrev:Jag håller redan på att försöka överleva i arbetslivet månad för månad.

Inom vilket yrke?

plåtmonster skrev:

Heliora skrev:Min andra krikt är ju att serien inte är respresentativ för gruppen aspergare eftersom de valt de mest lågfungerande.

De mest lågfungerande håller jag nog inte med om. De verkar fungera rätt bra ändå.

Nej det var att gå för långt kände jag med.

Gäller även att hålla i minne att Aspergare inte sällan framstår som något annat än vad de är kapabla till.

nallen skrev:

kiddie skrev:[...] jag anser också att man inte ska ge sådan hjälp som förminskar människan.

Alla hjälp man måste be om och alla andra slags beroenden av andra människor förminskar människan.
Sen är det upp till var och en att besluta om det är värt det - om olägenheterna med att vara beroende av någon uppvägs av de olägenheter man slipper när man får hjälp med något.
EDIT: det mesta i livet fungerar på det sättet.

Orelaterat till ämnet - Jag tyckte detta var väldigt klokt sagt.
Det ska jag komma ihåg.

Beroenden av andra människor förminskar. Det håller jag med om. Och det är i stort sett alltid en vinst kontra kostnads övervägande eller om det är akut.

We stand on the shoulders of giants - även om Aspergare gärna vill tro något annat.

Bra serie.

Jättebra serie tycker jag hittills. Modigt av deltagarna att ställa upp. Intressant och roligt att se för mig som inte riktigt känner någon annan så väl som har asperger. Väldigt positivt att få se riktiga människor med diagnosen. Dessutom handlar serien om just de här personerna som är deltagare i denna teater, inte om att informera om asperger generellt. Visst?

Tycker inte heller att teaterledaren behandlar deltagarna på något fel sätt (tror bara hon är en människa som har mänskliga känslor kanske, plus att de deltagande är yngre än hon själv?). Hade verkligen önskat att jag haft det stödet och förståelsen när jag var i deras ålder, eller gärna ännu tidigare.

Intressant att se hur andra med denna diagnos är och fungerar. Tycker inte alls att de i serien ger en negativ bild av diagnosen (som en del här tyvärr verkar tycka?). Vet också att det finns de med asperger som har mycket mer hinder i vardagen än de här. Även om jag själv har ett 'riktigt' arbete ser jag att en del av dem fungerar bättre när det gäller andra saker. Vi är väl bra på olika saker?

De i serien har fått sin diagnos relativt tidigt i livet, vilket bör öka chanserna till utveckling och insikt vilket är positivt förstås. Finns de med mycket mindre insikt och sämre chanser till utveckling.

Önskar en sådan här serie sänts på TV när jag var lite yngre. Tror denna serie är positiv för många med asperger. Sedan finns det de som tycker att ett funktionshinder inte betyder att man bör vara hindrad alls. Konstigt, de har kanske haft väldig tur med vilka hinder denna diagnos medfört för just dem.

I del 3 så nämner tjejen med vitt hår att den värsta ensamheten är att vara med i en grupp men ändå vara ensam för att ingen förstår varför man fungerar som man gör. Tycker det är en intressant kommentar.

Augusti skrev:Sedan finns det de som tycker att ett funktionshinder inte betyder att man bör vara hindrad alls.

Snarare hinder på vissa områden. Det man kan göra är att göra något med det man är bra på.