Spajk3

Agendan är från allra första inlägget till nu att sätta parantes på "kognitiv empati" och lyfta fram den "affektiv empatin", dvs förstå att empati i huvudsak handlar om affekter (=emotioner) och känslor. ToM och empati är snarlika som begrepp som vissa av er skarpsinigt observerat. Empati betonar dock i första hand affekter och känslor, kogniton i andra hand. ToM har många diffusa inslag och betonar istället i första hand kognition, i andra hand affekter/känslor, därav beteckningar som belief, att i mångt och mycket kunna räkna ut problem utifrån intellektuella perspektiv etc. Det är bla därför som ToM som FÖRKLARING till symtomkriterier i ICD-10, social interaktionsbegränsning passar dåligt för AS, som jag ser det. Pemer förväxlar helt klart symtombeskrivningen enligt kriterierna, som är mkt ytliga till sin karaktär, och orsakerna till besvären. ToM används alltså flitigt av massor av författare som förklaringsgrund (ej diagnoskriterier) i sociala sammanhang. (Andra författare vevar runt olika begrepp som central koherens, brister i exekutiva funktioner, i automatisering och generalisering tillsammans med ToM när de vill förklara problemen. De senare kan mena att frågeställningen om orsaken till dessa symtomkriterier "är så komplexa att det kräver förklaringsmodeller på flera plan". Med det synsättet tycker jag att man i praktiken har backat bort från ambitionen om att på ett vettigt sätt förklara orsakerna. Det här är dock inte helt säkert fel och då har Pemer en poäng, i och med att orsaken till symtomen så att säga "sprids". Pemer förnekar dock att det finns brist i empatin generellet sett hos AS, vilket inte på något sätt har stöd bland forskare i branschen. De flesta lutar sig dock på ToM som den mest centrala mekanismen och menar därmed att bristen fra är av kognitiv karaktär. Jag har ingen lust att hänga ut vilka dessa författare är. Personligen tror jag att brister i empati (ej ToM) är så centralt att; om empatin är god så finns ej fog för diagnosen AS. Däremot är empatibrist ej specifikt för just för AS som alltså uppvisas vid en rad psykiatriska störningar, bla därför är det inte intressant som kriterie för diagnosen, hänger ni med? A. Damasio som är en världsauktoritet i hjärnforskning har även skrivit poulära böcker som kan förstås av icke fackmän. Hans senaste bok: som finns på svenska "Descartes misstag" tror jag alltså kan förtydliga vad jag argumenterar för. De som lutar sig på ToM (och därmed kognitiv empati) tycker jag kort sagt ligger minst tio år efter i tiden.

ToM tror jag används av författare och föreläsare slentrianmässigt, i vissa fall av "smidiga diplomatiska" skäl, ibland pga av okunskap. Är det mindre stigmatiserande att ha en kognitiv brist jmf med en affektiv brist, vad tycker ni? (Ordet "mind" har dessutom inte ens en vettig svensk översättning). Personer med AS har som jag ser det solklart mindre problem med kognition/intellektuella uppgifter. De presterar bra i IQ test osv, men har mer problem med att regler och integrera affekter/ känslor. "Hög empati" kan didaktiskt särskiljas från "god empati" Det första brukar beskrivas med att intensiva "ketchup" konsekvenser i affekt/känsloyttringar uppstår. För få eller för mkt känslor helt enkelt; översympati, för låg eller intensiv glädje, (häftiga skratt) /rädsla, (ångest) /ilska, (aggressionsyttringar) eller nedstämdhet, (depression). Bristande kogniton, eller avvikande kognitiv profil tror jag hänger samman med att känslor och fra affekter inte i tillräckligt grad modulerat och selekterat relevant kogniton (återigen i huvudsak). För AS är det ju ofta svårt att samtidigt uppleva olika affekter (tex ilska och rädsla). Hänger ni med?

AS är smarta, ofta intellektuella och har avancerade tankemönster på många sätt. Logiskt tänkande i sig hindrar inte manipulativa drag om så önskas. Därmed kan personer med AS självklart luras/ljuga, om de vill. En alltför "rakt på sak attityd socialt" skapar hos NT olika problem med tex genanseaktioner som gör att man intuitivt backar från detta.

Mer jordnära i forumet är de ovanstående frågorna 1-3, från mitt förra inlägg som jag gärna skulle vilja höra era synpunkter på.

Mycket intressant, du är definitivt påläst i det här ämnet. Det har du naturligtvis förstått att jag inte är, utan mest talar från praktisk erfarenhet från mig själv och de många aspergare jag träffat. Jag kan väl säga som så i alla fall att jag inte ska förneka *en brist i empatin generellt vid AS*. Men i praktiken verkar det ju mest av allt ojämnt fördelat, och handla om problem med regleringen.

(hej hej, jag är lite nygammal här kan man kanske säga, får presentera mig vidare annan gång)

jag låtsas aldrig vara intresserad av det andra säger. däremot finner jag ofta vad andra säger intresant. dessutom har jag svårt att hålla röd tråd i samtal och att följa en persons berättelse... alltså om en person endast pratar, är det svårt för mig att hänga med. samma sak om flera pratar samtidigt, då hör jag ljud - inte ord och förstår därmed inget, känns det som.

Intressant med uppdelningen av kognitiv och affektiv empati men vart leder det? Om empatin "förstås" men inte upplevs vart ändrar man på något alls.

Jag är trött och har halvbråttom - men - det jag tror är att den allmänna betydelsen av empati, är det som ställer till det.

När folk i allmänhet kallar någon för empatilös, så menar de oftast något helt annat än vad det skulle vara om man studerar en ordbok/lexikon.

Det blandas vilt mellan empati och sympati. Inte heller jag visste skillnaden förrän för några år sedan. Och ändå är det fortfarande svårt att definitivt skilja begreppen åt.

Bra förklaring om skillnaden på ToM och empati Spajk.
Jag tycker det förklara rätt bra.

En del menar att psykopater brister i empati, medan andra menar att de måste ha mycket bra empati (om de ska bli skickliga manipulerande), men brister i sympati.
Viss manipulation kan dock säkert även läras in av en t.ex. aspergare. Det kan ibland handla om rena logiska resonemang.

Men har en aspergare brister i empati, eller bara annorlunda empati? Vissa autister förstår sig mycket bra på djur, får känslor för saker och växter (det senare vet jag inte om det är mest empati eller sympati).

Jag vet att jag har annorlunda empati jämfört med andra. Men jag vet inte exakt hur. Jag gör ofta misstaget att relatera till mig själv för att förstå, ofta i ett ljudligt resonemang.
Andra verkar använda sin empati till att passa in i en grupp. De upptäcker snabbare vem de ska läsa av, sortera vad som är viktigt - och anpassa sig efter. Samtidigt missar de den som skulle behöva dem.
Medan jag snabbare upptäcker en person som hamnar utanför en grupp, och då har mycket svårt att inte fokusera på det. Kanske för att jag har mer erfarenhet av att vara utanför själv.

Snurrigt resonemang kanske. Det är inte så väldigt lätt att skilja på alla begrepp när man ska beskriva komplexa beteenden och känslor.

Jag tror att jag använder logiskt tänkande för att förstå folk. Och teoretiskt kan det fungera rätt bra, medan det IRL fungerar mycket sämre.
På en sida som heter autismforum.se så står det att autister/aspergare med normal till hög IQ, ofta klarar ToM-test bra. Det sade även min utredande psykolog - och han tillade att det kan bero på logisk tänkande eller att personen helt enkelt läser mycket tecknade serier.

Spike, vad skulle du då vilja sätta för diagnos på en person med AS-diagnos, som har god empati enligt modellen på föregående sida. Om den nu har problem med affektregleringen och en massa annat som hör till AS eller npf?

Och så två små grejer. Om du vill vara mer användarvänlig och läsbar, styckeindela dina inlägg lite mer. Det gör väldigt stor skillnad i läsbarhet.

Vidare stavas det parentes med e. När du nu skriver så ymnigt och kanske vill ha ut på annat håll (vad vet jag) så gör det ett mycket vederhäftigare intryck att inte stava fel. I min värld i alla fall...

[quote="missbutterfly"]Brukar ni andra någonsin låtsas vara intresserad av vad andra gör/ säger/ vill för att "hålla en konversation"?

Jag brukar dela upp mitt liv i 2 delar: den mkt livliga delen när jag var yngre och mer eller mindre agerade som ett rovdjur med bara en massa instinkter och utan konsekvenshandlande(upp till 14 år), och den överanalyserande delen (från 15-23 år). I den senare delen/fasen av av mitt liv började jag komma till insikt om hur den "sociala spelarenan" fungerade och då tappade jag allt i intresse i att försöka hålla igång ett "kall-prat", ville egentligen bara vända på klacken och gå därifrån...vilket jag fortfarande gör varje gång men jag tvingar mig dock kvar där tills det är över.

Jag måste bara fråga er som läser och diskutera i denna tråden om empatiförmågan indirekt är nödvändig för att känna någon form av kärlek till en annan människa? När jag var i tonåren så kände jag av min bristande empatiförmåga men jag upplevde i alla fall 2 stora kärlekar under den perioden. Idag är jag 23 år och min empatiförmåga är nästan helt borta och dessutom är jag inte i närheten av känslorna i kroppen jag hade under tonåren, kan det vara så att man kan tappa lite empatiförmåga med åren som går och därmed indirekt förmågan att uppleva kärlek?

Sorry om jag går in för mkt på vad jag känner, men jag kan ju inte heller diskutera detta med mina kompisar eller mina föräldrar: dom skulle nog tycka att man var för konstig då och kanske säga upp kontakten hehe

Spajk 3

Lämnar fler svar på inläggen senare, då jag är trött nu.

Bara en sak som Bror Duktig nämner och som pekar på den paradox jag försökt beskriva från början, nämligen detta:

Personer med AS har problem med ToM enligt många författare. Teorierna i den här sfären (kognitva utgångspunkter) går ungefär ut på att personer med AS "inte klarar av att tänka som en NT".

Om Albert Einstein hade AS som flera av dessa författare även påstår så återstår nästa fråga. Hur skulle Einstein klara ett ToM test?

Det är svårt att hålla sig för skratt, som jag ser det. Hur skulle ett av mänsklighetens största genier överhuvudtaget betrakta ett sådant test?

För säkerhets skull brukar de flesta författare därför flinka in kommentarer som "vissa personer med AS-speciellt de väldigt begåvade, ej har problem med att lösa ToM".

Den sista ursäkten är ett sk rävhål där eventuella fel i teorin hänvisas till "individuella undantag". "Jorå, för övrigt är teorin fantastiskt vägledande osv".

Spajk3
Personer med AS beskrivs ju ha problem med att förstå/uttrycka ömsesidig kärlek. Tycker ofta att AS personen uppvisar för lite eller för mycket kärlek, dvs att vettiga nyanser i upplevelserna därvidlag saknas.

Hos NT kan ju detta även vara fallet utan att det klassas som avvikande. Av alla känslor är nog kärlek en av de svårare att förstå, alltså även för NT. Många helt friska och sunda NT greppar alltså inte riktigt denna känsla.

Bror Duktig skrev:En del menar att psykopater brister i empati, medan andra menar att de måste ha mycket bra empati (om de ska bli skickliga manipulerande), men brister i sympati.
Viss manipulation kan dock säkert även läras in av en t.ex. aspergare. Det kan ibland handla om rena logiska resonemang.

Måste kommentera det. Man kan dela in psykopater i 2 grupper (finns olika indelningar).

Grupp 1: Född utan en/flera delar av hjärnan och KAN INTE känna empati. De blir ofta grovt kriminella.

Grupp 2: De är födda MED empati och kan känna empati men deras hårda uppväxt/liv har gjort att dom kan utsätta andra för vad som helst eftersom "det hände ju dom!". De gör mot andra det som gjordes mot dom. Dessa psykopater upplevs som charmiga och empatiska när de i själva verket är den värsta formen av rovdjur på jorden.
(tyvärr misstänker jag att jag innefattas i denna kategorin)

Empati för mig är logiska resonemang mest eller kanske helt. Skrämmande att ens tänka på... bläh.

zeidon skrev:

Bror Duktig skrev:En del menar att psykopater brister i empati, medan andra menar att de måste ha mycket bra empati (om de ska bli skickliga manipulerande), men brister i sympati.
Viss manipulation kan dock säkert även läras in av en t.ex. aspergare. Det kan ibland handla om rena logiska resonemang.

Måste kommentera det. Man kan dela in psykopater i 2 grupper (finns olika indelningar).

Grupp 1: Född utan en/flera delar av hjärnan och KAN INTE känna empati. De blir ofta grovt kriminella.

Grupp 2: De är födda MED empati och kan känna empati men deras hårda uppväxt/liv har gjort att dom kan utsätta andra för vad som helst eftersom "det hände ju dom!". De gör mot andra det som gjordes mot dom. Dessa psykopater upplevs som charmiga och empatiska när de i själva verket är den värsta formen av rovdjur på jorden.
(tyvärr misstänker jag att jag innefattas i denna kategorin)

Empati för mig är logiska resonemang mest eller kanske helt. Skrämmande att ens tänka på... bläh.

Det var intressant. Var har du hört/läst detta? Jag har aldrig hört det förut. Om du vet någon internetsida som tar upp detta, så länka gärna.
Men det kan ju förklara varför psykopater kan beskrivas som varandras motsatser av olika personer.
(Jag tycker f.ö. att det låter som en helt rimlig indelning.)

Detta kan också förklara den förvirring jag har känt när vissa psykopater beskriver sig själva. Det har liksom inte stämt med information jag har hört och läst, när personerna har beskrivit sig själva.
Samt att det ju tydligen finns aspergare med psykopatiska drag eller som lär sig viss manipulation. Det finns ju en del som menar att detta inte kan existera ihop.

Bror Duktig skrev:Det var intressant. Var har du hört/läst detta? Jag har aldrig hört det förut. Om du vet någon internetsida som tar upp detta, så länka gärna.
Men det kan ju förklara varför psykopater kan beskrivas som varandras motsatser av olika personer.
(Jag tycker f.ö. att det låter som en helt rimlig indelning.)

Detta kan också förklara den förvirring jag har känt när vissa psykopater beskriver sig själva. Det har liksom inte stämt med information jag har hört och läst, när personerna har beskrivit sig själva.
Samt att det ju tydligen finns aspergare med psykopatiska drag eller som lär sig viss manipulation. Det finns ju en del som menar att detta inte kan existera ihop.

Jag hörde det på Discovery Channel tror jag. De tog George Bush som exempel på psykopat i "Grupp 2".

Jag har tyvärr diagnostiserats med AS med "psykopatiska drag".
AS + Paranoid personlighetsstörning med psykopatiska drag.

Mitt liv har varit "tufft" så jag antar jag utsätter andra för det jag blivit utsatt utan att reflektera över det så mycket. Jag vill verkligen vara en bra "människa". Men jag tror inte jag är det. Tyvärr.

Jag kan manipulera... det blir som att spela shack. Samma slags logiska resonemang... Avskyr den sidan hos mig. Svårt att acceptera man är ett monster. Fast man ska vara modig och erkänna för sig själv vad man är.

Spajk3
kort inlägg nu med antydning till svar på DIProgans mkt viktiga fråga, (kan återkomma med mer detaljer senare):

1. Ha insikt och respekt för att bristen är av fra känslomässig karaktär vilket alltså visar sig i sociala sammanhang. Studera därför affekter och känslor i sociala situationer ngr timmar/dag. In vivo träning, dvs i verkliga situationer är alltid bäst. (Alla dataträningsprogram, terapier osv kan vara acceptabla komplement, men primärt måste personen in i en social kontext). Förståelsen för känslor kan sannolikt tränas, åtminstone för vissa med AS, men tänk på att det tar tiotals år! (Även NT måste träna sig många år för att fungera socialt).

2. Ha en vettig förebild (en person i din närhet som fungerar som din "mentor", även om vederbörande inte vet det). Personer som är uppenbart elaka betraktas "lite stillsamt och lugnt som luft, de ignoreras".

3. Utnyttja den kognitiva styrkan men inse samtidigt att det socialt samspel inte i första hand styrs av logik eller ens sunt fönuft. Förnuftiga resonemang dämpar knappt alls starka känslor. (Bla därför är Kognitiv beteende terapi, KBT, makalöst överreklamerat. Sanningen om KBT, som jag ser det, är att KBT endast är verksamt på tämligen harmlösa ångesttillstånd och vid mildare depressioner hos för övrigt helt friska NT personer! OBS: KBT biter alltså aldrig på lite svårare psykiska störningar, kan återkomma om detta med hur mkt detaljer som helst).

4. Ständigt träna sig i att neutralisera för starka känslor tex genom att fokusera på ett VETTIGT specialintresse. Intresse i sig aktiveras från djupt liggande strukturer i hjärnans belöningssystem och skapar känslor av, mening, välbehag, lust, samt neutraliserar rädsla (ångest), ilska och nedstämhet. Mest optimalt är att utnyttja ett expertområde så att NT söker detta kunnande ex. i data, språk/översättare, matematik, kommunikation, biologi, musik, konst osv. NT ska alltså söka och åtrå ert expertkunnande. Ni skapar en nisch. Observera att NT oftast accepterar AS om de är skickliga i sitt fält. Ni vet, lite avvikande/udda stil osv skiter NT i om ni är jävligt skickliga för övrigt och dessutom undviker konflikter. OBS: Ge fan i konflikter på arbetsplatsen, låt det bero. Fokusera på arbetsuppgifterna. Arbetsgivare avskyr NT personer som skapar intriger osv. Arbetsgivare avskyr även NT som fikar för länge och snackar för mkt skit överlag. Arbetsgivare vill ha folk som ARBETAR och som inte ägnar sig åt ovidkommande skitsnack. Om expertkunnandet är för smalt och inte har något kommersiell intresse ( hos en person tex i 30 års åldern) finns däremot ett stort problem.

zeidon skrev:

Bror Duktig skrev:Det var intressant. Var har du hört/läst detta? Jag har aldrig hört det förut. Om du vet någon internetsida som tar upp detta, så länka gärna.
Men det kan ju förklara varför psykopater kan beskrivas som varandras motsatser av olika personer.
(Jag tycker f.ö. att det låter som en helt rimlig indelning.)

Detta kan också förklara den förvirring jag har känt när vissa psykopater beskriver sig själva. Det har liksom inte stämt med information jag har hört och läst, när personerna har beskrivit sig själva.
Samt att det ju tydligen finns aspergare med psykopatiska drag eller som lär sig viss manipulation. Det finns ju en del som menar att detta inte kan existera ihop.

Jag hörde det på Discovery Channel tror jag. De tog George Bush som exempel på psykopat i "Grupp 2".

Jag har tyvärr diagnostiserats med AS med "psykopatiska drag".
AS + Paranoid personlighetsstörning med psykopatiska drag.

Mitt liv har varit "tufft" så jag antar jag utsätter andra för det jag blivit utsatt utan att reflektera över det så mycket. Jag vill verkligen vara en bra "människa". Men jag tror inte jag är det. Tyvärr.

Jag kan manipulera... det blir som att spela shack. Samma slags logiska resonemang... Avskyr den sidan hos mig. Svårt att acceptera man är ett monster. Fast man ska vara modig och erkänna för sig själv vad man är.

Som barn så lär man sig att manipulera sina föräldrar, som aspergerian så ser man andra manipulera sina föräldrar och man kopierar det beteendet, sen kan man fortsätta med dessa känslospel ända tills man träffar någon som vet vad man håller på med. Det är inte alls så att vara manipulativ är ett rent psykotiskt drag, alla barn manipulerar sina föräldrar, medvetet och omedvetet...

och med det så kan ju det resultera i att en person med nedsatt social förmåga fortsätter med sitt barnsliga beteende längre än neurotypiska skulle, då det inte uppkom på ett normalt sätt utan är ett kopierat beteende. Jag tror inte att man ska vara så snabb att anmärka sig själv som psykotisk för att psykiskt sjuka personer tror alltid att dom är 100% friska och att det inte är något fel med och vad dom gör, och Zeidon du har under ett flertal gånger anmärkt att du är en psykopat, det är det sista som en psykopat skulle göra, du lever helt enkelt kvar i vissa barndoms beteenden... : )

Sen ska du inte ta alla diagnoser för givet, då jag själv har blivit feldiagnotiserad, alla system har sina hål, du trillade troligtvis bara in i ett hål av otur, för du passar inte in i en psykopats ramar, tyvärr.

Det är jobbigt att låtsas intresserad av andra för det är så svårt att komma ihåg vad de säger när man har frågat dem något man ger blanka faen i.

spike3 skrev:Spajk3
kort inlägg nu med antydning till svar på DIProgans mkt viktiga fråga, (kan återkomma med mer detaljer senare):

1. Ha .......
2. Ha en .......

3. Utnyttja ..........
4. Ständigt träna .......

Nyfiken hur du kommit fram till dessa slutsatser och vad du grundar dom på?

Har du diagnos själv?

Spajk 3

Nej jag har ingen diagnos själv.

Allt skrivande kommer helt spontant ur skallen och är ett resultat av många års studier i dessa ämnen. Jag summerar bara mina intryck åsikter och erfarenheter. Har inget intressa av att hålla på referera enstaka meningar eller ens påståenden. Uppfattar att man på ett dylikt forum kan få uttrycka sig sas fritt. Du vet, i prestigefyllda sammanhang ska man referera mkt, väga allt på skål innan det publiceras, det ska korrekturläsas, skrivas om osv. Ibland vill man bara slappna av från detta och istället babbla. Jag tillåter mig att vara aningen provakativ, men försöker ge tillbaka så mkt som möjligt, bla från ett NT perspektiv. Samtidigt har många av er intressanta erfarenheter som jag gärna tar med mig.

spike3 skrev:Spajk 3

Nej jag har ingen diagnos själv.

Allt skrivande kommer helt spontant ur skallen och är ett resultat av många års studier i dessa ämnen. Jag summerar bara mina intryck åsikter och erfarenheter. Har inget intressa av att hålla på referera enstaka meningar eller ens påståenden. Uppfattar att man på ett dylikt forum kan få uttrycka sig sas fritt. Du vet, i prestigefyllda sammanhang ska man referera mkt, väga allt på skål innan det publiceras, det ska korrekturläsas, skrivas om osv. Ibland vill man bara slappna av från detta och istället babbla. Jag tillåter mig att vara aningen provakativ, men försöker ge tillbaka så mkt som möjligt, bla från ett NT perspektiv. Samtidigt har många av er intressanta erfarenheter som jag gärna tar med mig.

Menar du att du har som yrke efter många års studier att arbeta med personer ur dessa grupper?

Stria skrev:Sen ska du inte ta alla diagnoser för givet, då jag själv har blivit feldiagnotiserad, alla system har sina hål, du trillade troligtvis bara in i ett hål av otur, för du passar inte in i en psykopats ramar, tyvärr.

Sjysst sagt. Jag önskar verkligen att jag inte är psykopat.

Spajk3

zeidons indelning av psykopatgrupper 1, 2 på dylikt sätt hittar man ej i seriös psykiatrisk litteratur.

zeidons beskrivninga av att traumatisk uppväxt (svek, misshandel osv) kan generera liknande uppföranden mot andra senare i livet är däremot korrekt. Detta brukar beskrivas som ett av Freuds viktigaste bidrag (kallas repetionstvång), och härstammar alltså från psykoanalysen.

Psykopatens beteende klassas som empatistört. Förvisso har bror duktig rätt i att detta har debatterats mkt av specialister. Men den gängse uppfattningen är ändock att psykopaten empatistörning primärt handlar om en oförmåga att känslomässigt bli engagerad i andras upplevelser. Enkelt uttryckt skiter de alltså i andra om det kan gynna dem själva. De har en mycket dålig förmåga att förutsäga konsekvenser på sikt, samtidigt övervärderar de sin förmåga och är märkvärdigt orädda (våghalsiga). Det här beskrivs ibland riktigt bra i filmer, tex med Robert de Niro.

Prognosen för en psykopat är extremt dålig. Återfallsrisken i våldsbrott är extremt hög. Många dör i slagsmål, kriminella uppgörelser, missbruk eller hamnar bakom lås och bom för alltid. Om de överlever 50 års strecket brukar de dock "tappa stinget", med avseende kriminalitet.

Att Gerog Bush skulle ha psykopati är naturligtvis fullständigt nonsens, (oavsett vad man tycker om han som politiker). Däremot hade tex Stalin ganska säker en psykopatistörning. Stalin hade även ett kroniskt vanföreställningssyndrom, kronisk paranoia).

Jag har ju tidigare skrivit att AS plus psykopati kan förekomma hos en och samma person. Jag vill dock poängtera att detta är mycket ovanligt. (Det är mycket vanligare med AS plus patologisk narcissism eller AS och rättshaveristiska problem). Hos de få personer som ändå har denna symtomkombination uppvisas alltså vissa AS symtom+ vissa psykopatisymtom, tillräckligt så att båda diagnoserna ställs. Det kan tex röra sig om specialintressen som vapen, fascination av att tom mörda folk hos uddda personer som samtidigt gillar att manipulera och bedra/utföra kriminella handlingar. De brukar till slut hamna inom rättspsykiatrin, vilket är bra.

Ett sätt att se på sambandet AS+psykopati är utifrån det faktum att kombinationen AS+ADHD är vanligt. ADHD ökar nämligen risken för psykopati: Det har visat sig mycket vanligt att barn med ADHD av kombinerad typ utvecklar vad som kallas uppförandestörning (conduct disorder, CD) =beteendestörning; med aggressivitet och bristande social anpassning tex aggressivt verbalt eller fysiskt våldspräglat beteende mot människor och djur, handlingar som kan orsaka skador på annans egendom, opålitligt beteende, stölder och andra allvarliga norm- eller regelbrott. Om sådana problem börjar redan före tonåren är de mycket ofta förenade med ADHD och har då visats ha en allvarlig prognos. Olydnad, trots och raseriutbrott i barnaåren utvecklas till mer allvarliga problem som t.ex. aggressivitet, skolk, knytning till asociala gäng och efterhand stölder, droger och missbruk. Om problemen upptäcks och behandlas tidigt är möjligheterna till hjälp ibland ganska goda. Däremot har det visat sig vara svårt att lyckas med behandlingen av tonåringar med långdragna sociala problem, ungefär som zeidon beskriver det. Bland barn med både ADHD och uppförandestörning är det vanligare med familjesociala problem än hos barn med endast ADHD. Familjerna är oftare splittrade, lever i social isolering och bor oftare i bostadsområden där många andra ungdomar har sociala problem. ADHD + Uppförandestörning innebär således starkt ökad risk för asocialt, aggressivt beteende och substansmissbruk. En stor del av dessa patienter utvecklar antisocial personlighetsstörning, (ungefär samma sak som psykopati).

Empatistörningen hos psykopater är ofta tidigt framträdande. Det är dock inte samma typ av empatistörning som man ser vid AS som är mindre kapabla att förstå hur andra personer tänker och känner. Empatistörningen innebär hos psykopater snarare en oförmåga att beröras emotionellt av andra, och att leva sig in i andra människors känslor och behov. De saknar medkänsla (compassion). Som barn uppfattas de därför som hänsynslösa, de tar stor plats i barngrupperna och är oresonligt svartsjuka om andra får uppmärksamhet. Okänsligheten för andras smärta gör att de kan plåga både djur och kamrater utan samvetskval. De knyter an snabbt och icke-selektivt till främlingar så länge nyhetens behag finns där, men är oförmögna till en stark attachment till vårdnadshavaren. De bedömer människor och situationer schablonmässigt och i grova kategorier. Psykopater har ofta en förmåga att manipulera personer för egen vinning skull. Många av de människor som de möter karakteriserar de som godtrogna och dumma i och med att de blir charmade och manipulerade till att göra vad de vill. Några karakteriserar de som fiender som kan styras i rätt riktning genom hot eller fysisk misshandel.

Behandling saknas. De flesta psykopater döms idag till fängelse. Om ett nytt behandlingsprogram för psykopater ska tas fram bör det enligt inte i någon större utsträckning försöka utveckla psykopaters empatiförmåga eller samvete. Ökad empati används nämligen hos en psykopat till att än mer utnyttja och lura andra personer. Psykopater är för det mesta fullständig nöjda med sig själva och känner därför inte något behov av behandling.

Spajk3

Vill vara anonym.

spike3 skrev:zeidons indelning av psykopatgrupper 1, 2 på dylikt sätt hittar man ej i seriös psykiatrisk litteratur.

Vill bara säg att det inte är min indelning. Det var nåt jag hörde på Discovery Channel. Om det verkligen stämmer har jag inte hunnit ta ställning till.

spike3 skrev:Att Gerog Bush skulle ha psykopati är naturligtvis fullständigt nonsens, (oavsett vad man tycker om han som politiker). Däremot hade tex Stalin ganska säker en psykopatistörning. Stalin hade även ett kroniskt vanföreställningssyndrom, kronisk paranoia).

Kan mycket väl tänka mig att George Bush är psykopat. Inte nog med analysdata att själv ta ställning till det. Det var vad dom sa på Discovery Channel.

Många personer i ledarställningar har kommit dit de är genom att de är just psykopater.

Stalin växte upp på en kristen internatskola (eller gick där och läste till präst) där han angav kompisar till lärare när de bröt mot regler. Själv verkade han inte bryta mot dom i "tidig ålder".
När det gäller Stalins "paranoia" så stämmer det. Men som en "objektiv datamaskin" beundrar jag hans intelligenta lösningar. Finns det en fiende i en grupp på 1.000.000 människor. Vill man ha den död så slå ihjäl hela klumpen. Intelligent. Men troligtvis psykopatiskt. Jag själv beundrar Stalins förmåga. Inte många som har den. Jag avskyr däremot kommunism. Och ja jag kan vara totalt okänslig som en sjuk jävla äcklig monstruös maskin.
Har själv paranoid personlighetsstörning så jag vet lite hur Stalin tänkte.
Tur det inte finns så många sjuka svin som jag i världen.

Det finns en uppgift.
Hitt lösningen på uppgiften.
Lös den.

Dör 1 miljon så dör en miljon. Vet att om jag inkluderades i "1 miljon" skulle typ ingen bry sig ett skit. Därför skulle jag ärligt talat inte bry mig ett piss heller.

spike3 skrev:Spajk3

Vill vara anonym.

Förstår om du vill vara anonym MEN med tanke på att du yttrar dig med en yrkeskunnigs säkerhet och attityd så är min raka fråga om du är påläst som privatperson eller yrkesutövare i någon form inom neuropsykiatri?

Vill tillägga att om det i en krigssituation om 10-30 år uppkommer en situation där en viss del av en befolkning gjort "uppror" eller stöddat sig på annat sätt, så är jag beredd att "utradera" hela massan om det behövs.

Då måste jag såklart tagit mig upp i den hierarki som finns då, som leder landet.

Så jag är fullt kapabel till massavrättningar. Det är jag tvärsäker på. Men endast i krigssituationer. Nån får offra sig och göra skitgörat ibland.

Och detta lär aldrig hända.

Har en grupp i Sverige i åtanke nu tex som jag iakttar noggrant. Denna grupp kan behöva disciplineras senare. Tyvärr.

Ibland måste man ta till ytterligheter för att försvara statsskicket. Tyvärr finns det krig. Och kommer alltid att finnas. Sorgligt men sant.

KANSKE HAR KOLLAT FÖR MYCKET PÅ KRIGSFILMER. JAG MEMORERAR JU ALLT. SEN KAN JAG UNGEFÄR ALLT OM HISTORIA. OCH VI LEVER JU ÅR 2009 OCH INTE ÅR 1200. SÅ JAG BORDE NOG FUNDERA ÖVER MIN INSTÄLLNING. HUR STOR IDIOT ÄR JAG?

(och återgien ja jag är en sjuk jävla sadistisk idiot. och alla som vill be mig gå och hänga mig. jaja ska tänka på det. var lunga!)