spike3 skrev:Spajk3

Jag menar att det är väldigt viktigt att det inte blir "diagnosinflation" i begreppet AS, ("att snubben så fort han sticker in huvudet i patientlucka sas inte får diagnosen AS"). Problemen måste vara specifika, ha dignitet (annorlund/avvikande BARA, räcker inte med detta synsätt). Självklart finns inget säkert eller rätt beträffande detta dock, och Brors Duktig synpunkter rimmar bra med ICD-10. Förväxling med tex dystymi (kronisk depression), ADD eller en ångeststörning från barndomen kan utgöra ett problem. Specialintressen finns ibland hos NT, för övrigt med samma intensitet som hos AS. (Självklart utgör även AS besvär även variation över ett kontinum).

När jag utreddes, togs depression, ADD och annat med i beräkningarna.
Vad som var dåligt, var i så fall att de lyssnade dåligt på vad jag SADE och gick mer på testet (men diagnosresultatet blev detsamma i alla fall).
Det finns mycket att ifrågasätta när det gäller att låta testresultat bestämma. Jag tror på djupgående intervjuer i stället. Jag hade båda två, men fick intrycket av att testet vägde tyngre.

spike3 skrev:Mer: "Annorlunda" indikerar alltså inget speciellt utifrån ett psykiatriskt perspektiv. En massa eftertraktade personer är annorlunda, det kan alltså peka på egenskaper som verkligen kan gagna individen. En forskare ex. på KTH (som har eller inte har AS) är garanterat annorlunda tex en expedit på ICA. Skulle de placeras brevid varandra på en middag är risken stor att de inte skulle ha så mkt gemensamt att prata om.

Om personen är annorlunda men fungerar i sitt sammanhang, och det visar sig vara asperger, så är det enligt mig rätt att ge personen diagnos. Om situationen är så att den personen inte hindras i vardag, arbete och socialt, så behöver den inget stöd (för tillfället) men den är ju ändå en aspergare.
Inte bara för att personen är annorlunda, utan för att den är annorlunda på det sätt som aspergare är annorlunda.

spike3 skrev:För övrigt får jag lite intrycket att ni har en massa betänkligheter bara för att ni inte är intresserade av att tex snacka skit, ungefär med "grannen vid sopptunnan", eller tex med brevbäraren. Socialt umgänge måste in i en kontext som handlar om gemensamma engagemang och intressen primärt. De flesta NTare (som inte är "gråa medelsvensson) är makalöst ointresserade av att dösncka (mer än korta fraser) bara för snackets skull.

När en NT säger att den inte gillar att snacka skit, så kan det den gillar att prata om, vara skit för mig i alla fall.
Det är en flytande gräns för vad som är tomt prat.
När jag småpratar med andra aspergare, så blir det helt annorlunda. Vi går in på detaljer o.s.v. samt styr ofta ämnena på ett speciellt sätt som inte NT gör. Det är också en aspekt.

"Vi" kan associera på ett sätt som NT inte gör, vilket gör småpratet smidigare aspergare till aspergare, än när man pratar med en NT som associerar på ett annat sätt. (Generellt nu då alltså.)

spike3 skrev:Beträffande kompensatoriska strategier är det självklart så att det finns en gräns för vad som kan uppnås. AS kan då betraktas som personens "akilleshäl" som utgör den sårbarhet individer besitter vilket kan orsaka relaps av symtom vid påfrestningar (inte minst över tid) som man ska ha respekt för. Jag tror att det bästa är att utveckla en nisch med de specifika talanger/egenskaper man har och att detta speciellt gäller AS. Vad tror ni?

Ja, det tror jag också.
Väldigt mycket håller jag med om det.
Jag skulle ha kommit fram till det i mina tonår, i stället för nyss.
Jag är nu inte bara hindrad av AS, utan även av något slag av utmattningsproblematik (ME? PTSD? Eftersviter av Borrelia eller om det är kronisk Borrelia? Ständigt pågående akut utbrändhet?).
Tyvärr förstod jag inte alls varför jag var annorlunda när jag var yngre, jag trodde att det bara var någon detalj som saknades. Och jag trodde att allt skulle bli normalt vid en viss ålder eller så (många sade så).

Jag skulle också ha vetat att jag inte skulle ha inriktat mig på det som var mitt specialintresse för stunden. Jag byter intresse rätt som det är, och jag kan även ha djupdykningar i något jag undrar, bara några dagar. Det kan vara förrädiskt för en som inte kan "se sig i en annan situation än den den är i".
Nu vet jag att jag skulle ha letat efter "den röda tråden" i mina intressen (t.ex. statistik eller att "meka"), samt lärt mig mer om vad YRKENA innebar och inte bara "roliga ämnen att studera".
En del av mina utbildningar passar bättre för att utöva som hobby/intresse, men jag förstod inte skillnaden, och det verkade inte de som skulle hjälpa mig heller, att göra. De frågade alltid vad jag gillade att göra.

spike3 skrev: Mer: "Annorlunda" indikerar alltså inget speciellt utifrån ett psykiatriskt perspektiv. En massa eftertraktade personer är annorlunda, det kan alltså peka på egenskaper som verkligen kan gagna individen. En forskare ex. på KTH (som har eller inte har AS) är garanterat annorlunda tex en expedit på ICA. Skulle de placeras brevid varandra på en middag är risken stor att de inte skulle ha så mkt gemensamt att prata om..

Här tror jag faktiskt du har fördomar. Man kan vara kolossalt "vanlig" och tråkig även som forskare, iaf har jag träffat flera såna. Och man kan vara spännande i sitt tankesätt och sina fritidsintressen och ha ett trist brödjobb, för att man inte kom in på universitetet eller bara valde den vägen.

spike3 skrev:För övrigt får jag lite intrycket att ni har en massa betänkligheter bara för att ni inte är intresserade av att tex snacka skit, ungefär med "grannen vid sopptunnan", eller tex med brevbäraren. Socialt umgänge måste in i en kontext som handlar om gemensamma engagemang och intressen primärt. De flesta NTare (som inte är "gråa medelsvensson) är makalöst ointresserade av att dösncka (mer än korta fraser) bara för snackets skull. .

Här tror jag rätt och slätt du har fel. Och vad är "de flesta NTare" om inte grå medelsvensson. Eller snarare, vad ÄR gråa medelsvensson? Definiera please!

Är det helt enkelt inte så att de flesta MÄNNISKOR är ganska så gråa vanliga, med små korn av guld, i mer eller mindre grad? Vare sig de är NT eller har nåt npf?

hmm, hur gick det här till, vid de tillfällen jag läst era två inlägg (alfapetsmamma och spike3) har jag tyckt att var o en givit en korrekt bild av det ni pratat om - men de går ju stick i stäv med varandra!

Personligen vill jag gärna prata med alla jag råkar på om jag inte har något annat o göra men det funkar ju inte riktigt.
Ibland gör jag det ändå och ibland går det bra och ibland blir det pannkaka av alltihop och den jag pratar med undrar om jag flyttat från mars någon av de senaste dagarna.

Har en tanke om att viljan att prata med alla inte går ihop med AS iofs.

Spajk3
Svar till Alfapetsmamman: Det verkar som du missar konceptet i vad jag menar genom att peka på enskilda ord. Det är ju självklart att en forskare kan vara tråkig, och att en fabriksarbetare som arbetat på ett löpande band i 20 år KAN vara mer intressant, men sannolikheten för det är faktiskt mindre. Det hänger kort samman med att kognition tränas på ett helt annat sätt hos en forskare. Hjärnan är plastisk vilket innebär att tankeskärpan tränas med tiden (neurontillväxt nämligen), och efter flera år märks verkligen resultat. En forskare har alltså större sannolikhet till bra "hjärngympa" med avseende detta. En person som argumenterar mot detta, med invändningen det finns bla, bla....tycker jag missar hela poängen med att det är viktigt med kontinuerlig intellektuell stimulans. (En grå medelsvenson är självklart en nedsättande etikett, som jag inte skulle använda officiellt, men jag tar mig sådana friheter på ett dylikt forum). En grå medelsvenson, är tyvärr mkt vanligt bland NT och kan symbolisera de personer som missat chansen till god utbildning och kontinuerlig vettig intellektuell stimulans. En analogi kan göras med en person som inte vårdar sin fysik. En person som aldrig motionerar fysiskt och som mestadeles käkar chips framför TV på kvällarna riskerar med tiden diabetes, högt blodtryck, metabolt syndrom osv.

Spajk3

Svar till Bror Duktig som skriver: "Om personen är annorlunda men fungerar i sitt sammanhang, och det visar sig vara asperger, så är det enligt mig rätt att ge personen diagnos. Om situationen är så att den personen inte hindras i vardag, arbete och socialt, så behöver den inget stöd (för tillfället) men den är ju ändå en aspergare.
Inte bara för att personen är annorlunda, utan för att den är annorlunda på det sätt som aspergare är annorlunda.

Kommentar: Som sagt är hela den här frågeställningen extremt komplex, det kan tom vara korrrekt som Bror duktig skriver, fast kriteriet enligt DSM-IV, signifikant funktionsnedsättning har man då skippat. DSM-IV undviker emellertid diagnosinflation, "AS sas till både höger och vänster".

Svar till Bror Duktig som skriver: "När en NT säger att den inte gillar att snacka skit, så kan det den gillar att prata om, vara skit för mig i alla fall.
Det är en flytande gräns för vad som är tomt prat.
När jag småpratar med andra aspergare, så blir det helt annorlunda. Vi går in på detaljer o.s.v. samt styr ofta ämnena på ett speciellt sätt som inte NT gör. Det är också en aspekt.
"Vi" kan associera på ett sätt som NT inte gör, vilket gör småpratet smidigare aspergare till aspergare, än när man pratar med en NT som associerar på ett annat sätt. (Generellt nu då alltså.)

Kommentar: Intressant, det ska jag komma ihåg.

spike3 skrev:Svar till Alfapetsmamman: Det verkar som du missar konceptet i vad jag menar genom att peka på enskilda ord.

Försöker du antyda att jag bokstavstolkade dig?? Läs om läs bättre. Fullt så aspig är jag inte...

Jag tycker du låter som en än större intelligenssnobb än jag (och då är det fan illa tycker jag, för jag är det verkligen) och dessutom som nån som är mer intresserad av status eller hierarkier än vad jag finner attraktivt hos en person.

DET är väldigt NT-igt, att vara intresserad av titlar osv alltså. Mycket mer NT än att vara grå medelsvensson.

Man kan vara intressant utan att ha hjärngympat med kärnfysik eller nationalekonomi. Man kan vara tråkig så klockorna går baklänges fast man har ett intellekt skarpt som en rakkniv.

Det är inte så jädra svartvitt att man är intressant för att man är bright. Är du aspigt binär där, eller är du så ung att du inte greppat det än kanske?

Allt det här får mig mer och mer att undra över dina bevekelsegrunder för att vara här, och tala om för oss hur saker är alternativt mjölka oss på våra åsikter.

Säljer du månne uppgifterna till en firma som satsar på en aspie-marknad eller vad? <--- obs, jag skojar, om det inte framgick.

spike3 skrev:Kommentar: Som sagt är hela den här frågeställningen extremt komplex, det kan tom vara korrrekt som Bror duktig skriver, fast kriteriet enligt DSM-IV, signifikant funktionsnedsättning har man då skippat. DSM-IV undviker emellertid diagnosinflation, "AS sas till både höger och vänster".

Men kan man inte ha en funktionsnedsättning, även om den inte är handikappande?

En blind som inte är handikappad av sin blindhet, är ju ändå funktionsnedsatt. Ingen skulle komma på att ens yttra "du är inte blind, för du har inget handikapp av hur dina ögon fungerar". (Ytterlighet, jag vet...)

Jag vet dock inte exakt vad det står i DSM, om det står funktionsnedsättning eller handikapp, eller hur de två orden exakt definieras.

Spajk 3

Svar till Alfapetsmamman: Ingen är ju felfri eller hur. (Skämt).

Intressant det där som du påpekar om snobb. I NT är det ju vanligt som fan med snobberi, även om gäntelagen i Sverige är speciell. Tänk den i Sverige som skulle åka runt i en ny Rolls-Rocye. De flesta här skulle ju titta snett på det. Nere i Europa förknippas det istället på ett positivt sätt med framgång osv.

Skulle vara intressant att hura dina synpunkter om just snobberi bland AS relaterat till status och prylar. Känner du till ngr AS som knallar runt tex i svindyra Armanikläder. (Ej skämt).

Självpsykologin är en psykoanalytisk utvecklingslinje, där psykiatrikern Heinz Kohut (1913-1981) är klart läsvärd som jag ser det. Enligt självpsykologin utvecklas ambitioner och ideal i samspel med viktiga personer under barndomen, sk självobjekt vilka tjänar som förebilder. Begreppet empati lyfts fram. Om viktiga förebilder upprepat sviker barnet i väsentliga avseenden uppstår problem i personlighetsutvecklingen, exempelvis med utvecklandet av kompensatoriska grandiosa föreställningar (patologisk narcissism). Med den sunda narcissismen menas att barnet utvecklar en sund tilltro till sig själv och sin ambitionsnivå som senare fyller en vägledande funktion i relationer, arbete/karriär osv.

Ha det så gott.

Spajk3

Kommentar till Bror Duktig. Kriteriet C är ett sk generalkriterium, som alltså måste vara uppfyllt för att AS ska gälla. Obs dock att i Sverige gäller ICD-10 och där finns inte detta krav! ICD-10 beskriver alltså "det ungefär som du gör".

Diagnoskriterier för Asperger syndrom (DSM-IV)

A. Kvalitativt nedsatt förmåga till social interaktion, vilket visar sig på minst två av följande sätt:
1. Påtagligt bristande förmåga att använda varierade ickeverbala beteenden såsom ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester som ett led i den sociala interaktionen.
2. Oförmåga att etablera kamratrelationer som är adekvata för utvecklingsnivån.
3. Brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra (t ex visar inte, tar inte med sig eller uppmärksammar inte andra på sådant som är av intresse).
4. Brist på social eller emotionell ömsesidighet.

B. Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter vilket tar sig minst ett av följande uttryck:
1. Omfattande fixering vid ett eller flera sterotypa och begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering.
2. Oflexibel fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer.
3. Sterotypa och upprepade motoriska maner (tex vifta eller vrida händerna eller fingrarna, komplicerade rörelser med hela kroppen).
4. Enträgen fascination inför delar av saker.

C. Störningen orsakar kliniskt signifikant nedsättning avfunktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

D. Ingen kliniskt signifikant försening av den allmänna språkutvecklingen
(t ex enstaka ord vid två års ålder, kommunikativa fraser vid tre års ålder).

E. Ingen kliniskt signifikant försening av den kognitiva utvecklingen eller i utvecklingen av åldersadekvata vardagliga färdigheter, adaptivt beteende (utöver social interaktion) och nyfikenhet på omgivningen i barndomen.

F. Kriterierna för någon annan specifik genomgripande störning i utvecklingen eller för schizofreni är inte uppfyllda.

Spike3: Min åsikt är att det är fel att det kriteriet är med. Att det borde tas bort.
Måhända är det där för att det ska förstås att det inte handlar om en liten avvikelse, men faktum kvarstår ändå - att det finns de med ganska kraftig asperger, som ändå klarar arbete, det sociala de själva vill o.s.v.
Och så finns det de som har mindre uttalade AS, men som befinner sig i en situation där de är mer handikappade.

Bror Duktig skrev:Spike3: Min åsikt är att det är fel att det kriteriet är med. Att det borde tas bort.
Måhända är det där för att det ska förstås att det inte handlar om en liten avvikelse, men faktum kvarstår ändå - att det finns de med ganska kraftig asperger, som ändå klarar arbete, det sociala de själva vill o.s.v.
Och så finns det de som har mindre uttalade AS, men som befinner sig i en situation där de är mer handikappade.

Just C har jag för mig att min utredande psykolog kommenterade i mitt fall att man KAN ha hamnat på exakt rätt arbetsplats där man möts i sitt jag och att det fungerar.