För studier och arbete kräver att ens kognitiva förmågor fungerar till fullo, vilket de inte gör ifall man blivit utbränd. Du måste tänka långsiktigt här och vara medveten om att systemet bygger på att man ska klara ett 40 år långt arbetsliv, minst. Uthållighet är ledordet här. Sett med de perspektiven spelar det ingen roll om du kommer tillbaka ut på arbetsmarknaden exempelvis 3-4 senare än du från början tänkt dig. Min bedömning är att du bör sätta hälsan och välmåendet främst, för annars kommer det andra inte att fungera i längden.[/quote]

Hälsan och välmående först absolut, men att ens kognitiva förmågor måste fungera perfekt för att man ska kunna arbeta är skitsnack! Om man inte har ett extremt stressigt jobb som typ hjärnkirurg där man inte får göra, man ska kunna må dåligt på jobbet med. Hade så inte varit fallet hade jag haft sjukpension nu...
En bra arbetsplats tar hänsyn till sin personals välmående så att man ska vara fullständigt perfekt för att kunna jobba är helt uppåt väggarna...

Man kan ju börja med att söka jobb man tror att man klarar?

Och kan man ändå inte jobba då så är det nog tyvärr sjukpension som är lösningen.

Bra skrivet, tycker jag.

Fretshi skrev:För studier och arbete kräver att ens kognitiva förmågor fungerar till fullo, vilket de inte gör ifall man blivit utbränd. Du måste tänka långsiktigt här och vara medveten om att systemet bygger på att man ska klara ett 40 år långt arbetsliv, minst. Uthållighet är ledordet här. Sett med de perspektiven spelar det ingen roll om du kommer tillbaka ut på arbetsmarknaden exempelvis 3-4 senare än du från början tänkt dig. .

Nja 3-4 år utanför arbetslivet och du är lätt körd. Det är bättre att ha en fot inne och göra det du orkar när du kan det för då har du i alla fall en färsk referens att hänvisa till.

Dessutom kan du aldrig veta vad du klarar om du inte övar på det. Ibland återgår heller inte förmågorna helt utan man blir tvungen att leva med en viss nedsättning. Jag var inte riktigt utbränd men det tog ändå bra lång tid och jag var inte fullt återställd när jag var tillbaka. Det gick ganska bra ändå.

Bjäbbmonstret skrev:

Fretshi skrev:För studier och arbete kräver att ens kognitiva förmågor fungerar till fullo, vilket de inte gör ifall man blivit utbränd. Du måste tänka långsiktigt här och vara medveten om att systemet bygger på att man ska klara ett 40 år långt arbetsliv, minst. Uthållighet är ledordet här. Sett med de perspektiven spelar det ingen roll om du kommer tillbaka ut på arbetsmarknaden exempelvis 3-4 senare än du från början tänkt dig. .

Nja 3-4 år utanför arbetslivet och du är lätt körd. Det är bättre att ha en fot inne och göra det du orkar när du kan det för då har du i alla fall en färsk referens att hänvisa till.

Dessutom kan du aldrig veta vad du klarar om du inte övar på det. Ibland återgår heller inte förmågorna helt utan man blir tvungen att leva med en viss nedsättning. Jag var inte riktigt utbränd men det tog ändå bra lång tid och jag var inte fullt återställd när jag var tillbaka. Det gick ganska bra ändå.

Ja jobba deltid kanske man kan göra och jag håller med om att arbete är bra för utbrändhet.
Men ibland kanske man inte orkar arbeta och då finns dagverksamheter där man kan arbeta i sin egen takt ochöva sig på nya färdigheter.

Fretshi skrev:Ja jobba deltid kanske man kan göra och jag håller med om att arbete är bra för utbrändhet.

Nej jag tror inte alls att arbete är bra för utbrändhet. Men vill man tillbaka till arbetslivet så behöver man utsätta sig för det när man kan för annars blir man ointressant som arbetskraft.