Jag har aspergers syndrom. I morse blev sonen sur och bråkig då han upptäckte att de skulle ut trots att det regnade. Han hade åkt bil till dagis så han hade inte på sig galonisar eller stövlar. När jag skulle klä på honom det vägrade han totalt. Detta är väldigt jobbigt för mig!

Jag blev ställd. Tog en stund innan jag kom på att be om hjälp. Fröken tog över. Jag frågade om hon skulle klara detta för då storgrät sonen. Men hon sa att det var lugnt.

Känner mig värdelös som inte klarar av sådant själv. Någon som känner igen sig?

vallesmamma skrev:Jag har aspergers syndrom. I morse blev sonen sur och bråkig då han upptäckte att de skulle ut trots att det regnade. Han hade åkt bil till dagis så han hade inte på sig galonisar eller stövlar. När jag skulle klä på honom det vägrade han totalt. Detta är väldigt jobbigt för mig!

Jag blev ställd. Tog en stund innan jag kom på att be om hjälp. Fröken tog över. Jag frågade om hon skulle klara detta för då storgrät sonen. Men hon sa att det var lugnt.

Känner mig värdelös som inte klarar av sådant själv. Någon som känner igen sig?

Ja jag tycker också det är svårt. Men en liten tröst kan vara att det är svårt för de flesta föräldrar. Kanske att vi låser oss i huvudet lite lättare, och intr vet hur vi ska hantera det. Men en förskollärare/dagisfröken är ju faktiskt van och sköter tusentals på och avklädningar per år. Att hon tyckte det var lättare kanske inte är så konstigt.. du behöver inte känna dig som en dålig förälder pga det.

Det har ingenting med din Asperger att göra, många barn har perioder då de krånglar, men det brukar fungera mycket bättre med någon annan än föräldrarna i det läget.

Med andra ord, oroa dig inte, de på dagis har sett det hur många gånger som helst och är enormt vana att hantera liknande situationer.

Tack

I bland måste man anpassa sig efter sitvatione och inte vara för fyrkantig i det man gör.

Miche skrev:Det har ingenting med din Asperger att göra, många barn har perioder då de krånglar, men det brukar fungera mycket bättre med någon annan än föräldrarna i det läget.

Det är en standardsituation som alla föräldrar hamnar i, förr eller senare . Periodvis duger helt enkelt inte mamma/pappa.

Tonårsungar är väl ett paradexempel. Många gånger lyssnar de på vem som helst förutom sina föräldrar.
Mina råd och tips har emellanåt varit fullständigt urlöjliga men när en omtyckt lärare sagt samma sak har de lyssnat.

@vallesmamma: Oroa dig inte. Det är inte ovanligt och det lär hända igen.
Jag brukar försöka se det som en del av frigörelseprocessen.

det brukade ta min mor mellan en halv och en hel timme att få på mig kläderna...

Fenren skrev:det brukade ta min mor mellan en halv och en hel timme att få på mig kläderna...

+1

Jag skrek och grät jätteofta när ytterkläderna skulle tas på. Trosorna hamnade snett, eller så åkte det ena byxbenet upp lite längre än det andra osv. Fruktansvärt obehagligt. Symmetri, tack!

vallesmamma skrev:Jag har aspergers syndrom. I morse blev sonen sur och bråkig då han upptäckte att de skulle ut trots att det regnade. Han hade åkt bil till dagis så han hade inte på sig galonisar eller stövlar. När jag skulle klä på honom det vägrade han totalt. Detta är väldigt jobbigt för mig!

Jag blev ställd. Tog en stund innan jag kom på att be om hjälp. Fröken tog över. Jag frågade om hon skulle klara detta för då storgrät sonen. Men hon sa att det var lugnt.

Känner mig värdelös som inte klarar av sådant själv. Någon som känner igen sig?

Att känna sig värdelös är det normala tillståndet när man är förälder tror jag

Nej, så illa är det kanske inte men jag tror att alla förälder, både med och utan AS, råkar ut för jobbiga konflikter med sina barn ibland/ofta. Och att saker funkar bättre på dagis än med mamma/pappa hör nog också till vanligheterna.

När en av mina söner var i treårsåldern så sa hans dagisfröken att hon tyckte att han var så duktig att klä av och på sig ytterkläderna själv när de skulle ut. Han klarade allt mycket bättre än de andra treåringarna sa hon. Jag blev helt paff för hemma var det alltid skrik, vrål och allmänt krångel när jag skulle klä på honom och att han skulle klä på sig SJÄLV, det fanns bara inte på kartan - han vägrade att ens försöka.... (och jag tror INTE att det beror på att jag har AS, jag tror att det är helt normalt att barn är "lättsammare" på dagis än hemma).

vallesmamma skrev:Jag har aspergers syndrom. I morse blev sonen sur och bråkig då han upptäckte att de skulle ut trots att det regnade. Han hade åkt bil till dagis så han hade inte på sig galonisar eller stövlar. När jag skulle klä på honom det vägrade han totalt. Detta är väldigt jobbigt för mig!

Jag blev ställd. Tog en stund innan jag kom på att be om hjälp. Fröken tog över. Jag frågade om hon skulle klara detta för då storgrät sonen. Men hon sa att det var lugnt.

Känner mig värdelös som inte klarar av sådant själv. Någon som känner igen sig?

Kallas trotsålder. Alla föräldrar får uppleva barnen hålla på så. Inget med ditt funktionshinder eller din förmåga att vara förälder att göra. Barn är bara sådana.

Om du tycker det är jobbigt nu, vänta tills den viljestarka tonåringen kommer...