Tack Wine och tahlia för era inlägg, för de ger bara sååå mycket igenkänning!

Själv är jag också en sådan person som hälsar på "längden och tvären" (tycker att detta sätt är det "rätta" och blir stött när andra inte gör detsamma) och blir därmed ibland indragen i samtal som jag egentligen vill slippa.

Det är knepigt att vara människa och jag hoppas att du finner ditt sätt att handskas med frågeställningen, biologic!

tahlia skrev:

LordNelson skrev:Du verkar tänka mycket på det. Kanske ska du iaktta en mer avslappnad inställning till hälsningsceremonier gentemot dina grannar.

Tyckte f.ö det där var träffande nog för att trycka på igen. Tror många av oss Aspergare överlag tänker alldeles för mycket på sådana här saker, saker som egentligen inte är speciellt stora eller ens i närheten av att vara stora. Det är allt funderande som gör en trivial sak enorm och jobbig.

Jag håller med, det har jag märkt hos mig själv många gånger. Det här med att hälsa på grannar krävde en del övning, men nu känns det faktiskt ganska naturligt. Jag upptäckte att det är mindre stressande att vara den som hejar först än att vänta på att/om den andra ska hälsa och försöka få ur mig ett lämpligt svar, så nu slänger jag ur mig ett mer eller mindre glatt "Hej" så fort jag möter någon i trappen eller tvättstugan. Det går av sig själv och jag tar inte ens illa upp om personen inte svarar.

Jag hälsar aldrig om jag kan undvika det (brukar resultera i att jag står och smyger innanför lägenhetsdörren ifall jag hör att ngn är ute i trapphuset när jag ska gå ut ) och söker inte heller ögonkontakt med främlingar. Trots detta så är det vissa som envisas med att hälsa i alla fall och då jag inte tittar på dem så missar jag i regel att hälsa tillbaka, eller så går jag i min egen lilla värld och hör inte ett jota.

Har fått höra mer än en gång att jag är otrevlig som inte hälsat på arbetskamrater ute på stan och jag i min tur har blivit jätteförvånad eftersom jag inte ens sett dem.

sugrövmanövern skrev:

biologic skrev:

plåtmonster skrev:När du är hemma bör du tillåta dig att slappna av och inte vara någon till lags. Om grannen inte är kompis för att du inte hälsar så får det väl vara så?

Jo, för egentligen så kvittar det mig, jag vill inte ha någon kontakt ändå. En granne bjöd in mig på kaffe, men då blev jag panikslagen och ljög om att jag skulle åka till jobbet (fast jag var ledig den dagen). Så jag satte mig i bilen och åkte iväg ett par timmar ändå bara för att ha en undanflykt... Men jag vill vara på god fot med grannarna och inte skaffa mig ovänner.

Whoa... Klarar du verkligen av att bo så nära folk som du gör? Låter som att ditt hem blir ett fängelse på fritiden. Låter som att du skulle passa bättre i ett hus med enskilt läge.

Ja, jag valde nog fel ställe faktiskt. Trädgården är ändå ganska stor och den ger gott skydd åt två håll. Men jag tänker plantera en häck som ger insynsskydd mot gatan också... Får flytta tids nog.

Geisha skrev:Jag tycker inte att man behöver hälsa på sina grannar överhuvudtaget! Jag menar bara för att man bor i samma område så betyder det ju inte att man är vänner eller känner/tycker om varandra för det. Jag hälsar bara på kvinnan/mamman i lägenheten bredvid vår för att vara artig, och eftersom vi varit grannar så länge jag kan minnas. Hennes snorungar hälsar jag dock inte på!

Njä, men samtidigt är det en artighetsgrej. Psykologen sa att om man bor på en gata så är det kutym att hälsa om någon går förbi och man ser varandra...

Ugglan skrev:

biologic skrev:Men en del tittar bara lite snabbt och vänder sedan bort huvudet och låtsas titta på en annan grannes trädgård/pratar med varandra/kollar rakt fram och ignorerar mig. Vad fasen gör jag för fel?

Ha ha i detta land har alla asperger, nej men jag fattar och många har lite sociala svårigheter att förhålla sig till folk, nu snackar vi gemene man, jag stör mig rätt mycket på när folk inte hälsar (alltså på ställen där det är helt givet att hälsa, om man möts i en trapp i huset eller så). Många är såna att de bryr sig inte om något annat än det de är på väg till och sin mobil, allt annat är sånt som inte har med dem att göra.

Tycker att du kan greja i trädgården utan att behöva titta upp titt som tätt. Det blir ju jättejobbigt om du måste hälsa hela tiden.

Har också tänkt den tanken, haha. Alla har AS... Ja, jag har tänkt att jag inte skall titta upp så mycket, men då kanske man missar någon som man verkligen borde hälsa på? Lite svårt om man står upprätt och gräver vid tomtgränsen också...

När jag var liten så hälsade jag inte på folk. Mamma noterade detta och bad mig hälsa, så jag började hälsa på allt och alla. Även ute på stan... då såg folk rätt roade/misstänksamma/konfunderade ut eftersom jag verkligen hälsade på alla...

Ulfur skrev:Ja blä för grannar. Jag bor mitt i skogen med väldigt få långrannar enbart, men fy vad hemskt det är när någon råkar gå förbi.

Och att närmsta grannen sågade ner den jättehöga och täta granhäcken mellan våra tomter. Jag är så arg på honom! Nu måste jag se hans hus, hans fru, hans skövlade trädgård och honom själv så fort jag ska hämta posten. Ryyyys! (väldigt upprörd)

Det enda råd jag kan ge är att antingen vara jättegrad och hälsa så fort man tror att man ser en människa eller så vägrar man att hälsa på alla. Eller så blir man eremit, det ska jag bli hade jag tänkt mig.

Ja, en dag tar jag mitt pick och pack och flyttar ut i skogen som du! Vad illa att din granne sågade ned häcken. Stod den på hans tomt eller precis på gränsen? För om den var mitt på gränsen så borde ni ha kommit överens, då var det din häck också!!

LordNelson skrev:Du verkar tänka mycket på det. Kanske ska du iaktta en mer avslappnad inställning till hälsningsceremonier gentemot dina grannar.

Det är ju just den inställningen som inte finns på mitt reglage. Vad är "normalt"??

Wine: Tycker detsamma! Det hör till god ton att hälsa. Och eftersom man är som man är (överanalyserar allt) så börjar man analysera sönder varför någon inte hälsade o.s.v... Det är en förbannelse, att aldrig kunna slappna av. Helst skulle jag välja att inte hälsa, men då är jag rädd att det blir skitsnack bakom ryggen och att jag blir utfryst o.s.v. Behöver ändå vara på god fot med alla om jag skall kunna nyttja bra saker. T.ex. måste jag ta mod till mig att fråga om att få gratisvatten från sjön inkopplat (villaföreningen tillhandahåller det om man går med)...

Banzai skrev:Jag hälsar aldrig om jag kan undvika det (brukar resultera i att jag står och smyger innanför lägenhetsdörren ifall jag hör att ngn är ute i trapphuset när jag ska gå ut ) och söker inte heller ögonkontakt med främlingar. Trots detta så är det vissa som envisas med att hälsa i alla fall och då jag inte tittar på dem så missar jag i regel att hälsa tillbaka, eller så går jag i min egen lilla värld och hör inte ett jota.

Har fått höra mer än en gång att jag är otrevlig som inte hälsat på arbetskamrater ute på stan och jag i min tur har blivit jätteförvånad eftersom jag inte ens sett dem.

Åh, Banzai! Stor igenkänning! Jag missar "tillfället" att hälsa hela tiden, som sagt. Har också fått höra att jag är "otrevlig" eller går i mina egna tankar...

Bali m.fl: Tack för responsen! Skall svara mer när jag har mer tid imorgon. Nu: Sova!

Banzai skrev:Jag hälsar aldrig om jag kan undvika det (brukar resultera i att jag står och smyger innanför lägenhetsdörren ifall jag hör att ngn är ute i trapphuset när jag ska gå ut ) och söker inte heller ögonkontakt med främlingar. Trots detta så är det vissa som envisas med att hälsa i alla fall och då jag inte tittar på dem så missar jag i regel att hälsa tillbaka, eller så går jag i min egen lilla värld och hör inte ett jota.

Har fått höra mer än en gång att jag är otrevlig som inte hälsat på arbetskamrater ute på stan och jag i min tur har blivit jätteförvånad eftersom jag inte ens sett dem.

Haha, under alla år jag bott i lägenhet så har jag alltid stått i dörren och väntat tills grannarna gått ut. Gör likadant idag i huset om jag hör röster utifrån vägen - men tyvärr hör man inte alltid dem, och då är det för sent... vet inte hur jag skall bete mig när jag går ut och någon står vid vägen.

Jag har alltid haft en tendens att låta entonig när jag hälsar(säg att jag hälsar på en gammal vän jag inte träffat, nu har jag ju inga vänner men endå) så använder jag samma ton som när jag hälsar på en främling. På senare år då jag lärt mig lite mer om hur andra hälsar så har jag dock dragit till med andra tonfall där jag låter gladare... typ "Tjena tjena!" Jag hälsar oftast på grannar i början men tappar motivationen sen och det blir en allmänt stel situation... jag klarar inte av att hälsa på folk jag inte känner

biologic skrev:
Ja, en dag tar jag mitt pick och pack och flyttar ut i skogen som du! Vad illa att din granne sågade ned häcken. Stod den på hans tomt eller precis på gränsen? För om den var mitt på gränsen så borde ni ha kommit överens, då var det din häck också!!

Nepps, en väg emellan. Om den hade legat på gränsen hade jag gjort drastiska och antagligen olagliga saker med hans hus.

Men hans fru har söta katter i koppel på gården, jag glor på dem numera. Hälsar glatt på katterna men inte på tanten. Hon verkar nöjd med det för när jag hälsade i början så bara blängde hon (som jag brukar göra. Vi har en bra "jag glor på dig - du glor på mig" - relation som jag varmt rekomenderar att man kan pröva med sina grannar.

Jag hälsar men konverserar ytterst sällan, samma med kassapersonal och liknande.

Växte upp i ett (vad "vi" uppfattade som surmulet) grannskap som aldrig hälsade, de bara stod och fån-glodde på en. Det var nog först när jag flyttade hemifrån som jag lärde mig att hälsa på grannar. Ibland är de ju bra att ha, t.ex. om man skulle bli utelåst och skulle behöva låna en telefon (det har hänt, dock för länge sen).

Fast jag avbryter aldrig konversatörer (typ folk som pratar i mobil).

Ibland är det av stor betydelse att man hälsar, men får inte fram något. Man tänker att nästa gång hälsar jag, men gör det ändå inte.

Andra tillfällen hälsar man alltid, men till ingen nytta, ex v om man jobbar på ett företag med 1000 anställda, stämbanden går i ett till ingen nytta, (någon nytta kanske det har, men det känns inte så).

Ulfur skrev:

Nepps, en väg emellan. Om den hade legat på gränsen hade jag gjort drastiska och antagligen olagliga saker med hans hus.

Men hans fru har söta katter i koppel på gården, jag glor på dem numera. Hälsar glatt på katterna men inte på tanten. Hon verkar nöjd med det för när jag hälsade i början så bara blängde hon (som jag brukar göra. Vi har en bra "jag glor på dig - du glor på mig" - relation som jag varmt rekomenderar att man kan pröva med sina grannar.

Hahahahaha

I mitt hus bor det mest pensionärer, och de brukar jag kunna hälsa på om jag t.ex möter dem i hissen eller trapphuset. De gånger jag möter yngre folk, eller såna i min ålder, vågar jag av nån anledning inte hälsa Men om de säger hej först hälsar jag naturligtvis tillbaks.

Åh vad jag behövde läsa den här tråden nu!!
Vi bodde visserligen nära en väg och sommargrannar var odrägliga på förra stället, men färre folk och mindre påträngande.

När sambon fick jobb i grannstan och vi letade ställe var det fasen, trots liten utflyttningskommun, stört omöjligt att hitta nått enskilt ställe med lite åker till.
Hamnade vid en storväg, med grannar när som i ett villa samhälle. Semesterhus men ändå, tack o lov en stor syrenhäck men sonen och deras son är jätte förtjusta i varandra så det är ju liksom livat värre här. Aldrig avslappnat.

Värsta väkliptta gräsklipparbyn där alla rika nötter har åkgräsklippare, här är det ovårdat, orenoverat och blä. Skäms.

Men jag är också sån som vill hälsa på vill, vara på god fot med fot, gillar inte alls hårda och kantiga attityder, sånt skrämmer mig!
Men det tar hårt hårt på mig.
Längtar efter ett litet enskilt ställe i skogen.

Jag hälsar på en del grannar men för inga längre samtal. En del ser inte ens ut att vilja bli hälsade på, tyvärr.