Jag har trott i alla år att såhär ska saker och ting gå till och vara. Men så upptäcker man att folk gör olika fel hejvilt och påpekar gärna andra om andras fel och detta är ju tydligen normalt. Jag har ju någonstans tänkt eller förknippat att om folk gör fel eller påpekat andra om olika fel osv att det inte är ett accepterat beteende. Men som sagt så är ju detta normalt och NT tänker ju sånt händer medan vi med diagnoser försöker att oftast göra rätt. Men då ska man ju förstå att det inte finns rätt eller fel i vissa sammanhang. Och då har ju ingen sagt någonting om det. Utan alla tänker att man ska förstå det. Sedan är detta med åsikter som blandas ihop ( kognitiv dissonans?) tror det hette så, vanligt för folk med diagnoser.

Så vissa saker har man ju upptäckt väldigt sent. Ja världen är lite komplicerad ibland. För ibland ska man bara förstå saker och ibland så finns de inga fel eller rätt och ibland då finns det fel och rätt. Hur klarar man av detta spel egentligen? Jag känner ju mig rätt förvirrad när det är så jäkla mycket man ska hålla koll på haha.

Jossie94 jag förstår inte heller hur man ska vara och bete sig och vad folk normalt gör har jag också problem att förstå.
Kan jag inte avgöra vad jag förväntas göra blir jag ofta för snäll och antingen tolkar den andra det som att det går att utnyttja en eller nåt annat. Jag blir väldigt ledsen när det händer och jag jobbar på att få någon medelväg i detta.

Som när jag var plastmorsa så utgick jag från att en förälder med två småbarn är på ett visst sätt, man är duktig på ansvar och gör det som är bäst för alla inom familjen, för sina relationer och barns skull.
Jag skulle aldrig bolla mina barn med många okända personer, jag skulle inte introducera dem till nya innan att vara säker ens att detta är nåt att satsa på, jag skulle engagera mig i barnens vardag och sätta dem först, ja massor med sådana saker som man tycker är självklart jag kände liksom inte efter för utgick ifrån att dessa saker var självklara.
Det är fler saker som varit självklara och andra inte.

Jag kan liksom ha en föreställning om något som jag tror att det ska vara sedan kan den vara svårt att ändra på, eller så tar det himla långt tid, jag kan vara himla tanklös inte beräknande och slug utan tanklös som sagt. Göra ogenomtänkta saker, huvudlösa beslut. Det är väl baksidan av att inte reflektera så mycket och vara lite impulsiv, samtidigt blir man väldigt lojal och stabil står kvar hos andra när det blåser kallt.
Känner man sig sedan väldigt sviken blir man tjurig och långsint en riktig träskalle, och den sidan gillar jag inte så mycket hos mig själv men jag jobbar på det.
Vissa saker får man liksom släppa om man ska ha med folk att göra över huvud taget, man får lära sig att människor är olika och att man kanske inte får alla goda sidor hos en person.

Men jag håller med TS om att det där finliret är jättesvårt för man vill ju kunna lita på folk och samtidigt får man hålla i tankarna att inte göra det för fort.
Jag glömmer att reflektera över den andres perspektiv

Jag är TS och ingen annan har sagt något förutom du och jag i tråden.

Men det är som du säger, jag har trott att det bara är att göra saker för de som inte har diagnoser för just den anledningen att de har lättare med saker som vi med diagnoser kan ha svårigheter med. Men då kan ju NT ha svårt med saker saker också tex hur man ska hantera olika saker osv för dem tänker att det är bara att prata om saker eller att dem utgår från att man pratar om saker. De bara antar. Men eftersom jag har svårt med vissa saker tänker jag ju att de har lättare och kan hjälpa till men då blir det att de inte fattar vad jag vill ha hjälp med och så. Så det är ju en kombination av att jag tror att de har lättare med saker jag har svårt med och att de tror jag kan saker och blir förvånade att jag har svårigheter med saker.

Jag känner ju att jag liksom säger jag vill ha hjälp med detta och det kan folk ha svårt att förstå vilket för mig är jobbigt för jag förstår ju inte riktigt vad de är de inte förstår. För jag är ju tydlig. Sedan har ju de svårt att förstå att man har svårigheter och då när man säger varför man har svårt med det så fattar de inte vad problemet är eller hur de ska hjälpa till när jag klart och tydligt sagt jag vill ha hjälp med detta och gett exempel på varför jag tycker saker är jobbiga. Men då kan folk bara antagligen för de inte orkar bry sig säga att varför söker du inte jobb eller liknande. Ja jag sa ju nyss varför.... så det är mycket sånt för mig. Självklart kan jag ju missförstå saker också men jag har ju haft bilden att folk ska förstå saker men då glömmer de ju bort att jag har en diagnos osv.

Ett av dina huvudproblem är att du försöker överförenkla komplexa situationer.

Jossie94 skrev:För ibland ska man bara förstå saker och ibland så finns de inga fel eller rätt och ibland då finns det fel och rätt. Hur klarar man av detta spel egentligen? Jag känner ju mig rätt förvirrad när det är så jäkla mycket man ska hålla koll på

Det finns inga generella spelregler. Varje situation är unik. Försök inte lösa allt på en gång, försök inte sätta upp en lista med regler. Inse att livet är orättvist.

Jossie94 skrev: Men så upptäcker man att folk gör olika fel hejvilt och påpekar gärna andra om andras fel och detta är ju tydligen normalt. Jag har ju någonstans tänkt eller förknippat att om folk gör fel eller påpekat andra om olika fel osv att det inte är ett accepterat beteende.

Sluta älta saker du tycker är orättvisa. När NT tillrättavisar dig beror det förmodligen på att ditt beteende är så långt bortom normalt att de känner att de måste. Tillsägelsen är inte gratis, den är förknippad med en social kostnad.

Jossie94 skrev:De bara antar. Men eftersom jag har svårt med vissa saker tänker jag ju att de har lättare och kan hjälpa till men då blir det att de inte fattar vad jag vill ha hjälp med och så. Så det är ju en kombination av att jag tror att de har lättare med saker jag har svårt med och att de tror jag kan saker och blir förvånade att jag har svårigheter med saker.

Ingen förstår varandra fullt ut.
Folk bedömer väl också ens förmåga utifrån miljön man är i och hur man ser ut, om man har ett jobb eller inte. Vissa saker kan man ju fråga men långt ifrån alla är lämpliga att ställa frågor till, och har man autism så behöver man oftast ställa andra frågor än vad andra gör. Ibland ganska ingående frågor som andra kan tycka är obehagliga och då avstår man från att "vara till hjälp" på grund av sin integritet eller artighet.
Jag måste fundera på fler saker än andra när jag är i olika miljöer och pratar med olika personer, därför kommer det alltid uppstå nya frågor för mig och säkert fler frågor än för andra.

Folk kan undra om man är seriös eller kommer att hugga dem i ryggen om de öppnar upp sig för långa förklaringar som de anser är självklara.
Jag har fått rådet flera gånger att jag får fråga men det gäller då att man hittar en person, på en arbetsplats till exempel, som är beredd att vara lite psykologisk och förklara saker på ett öppet sätt.
Det är så med autism att man kan ha svårt att generalisera, och när man ställer en ömmande fråga kan någon vara framme med kniven och sticka till en bara för att de funnit en svag länk.

Jossie94 skrev:Sedan har ju de svårt att förstå att man har svårigheter och då när man säger varför man har svårt med det så fattar de inte vad problemet är eller hur de ska hjälpa till när jag klart och tydligt sagt jag vill ha hjälp med detta och gett exempel på varför jag tycker saker är jobbiga. Men då kan folk bara antagligen för de inte orkar bry sig säga att varför söker du inte jobb eller liknande. Ja jag sa ju nyss varför.... så det är mycket sånt för mig. Självklart kan jag ju missförstå saker också men jag har ju haft bilden att folk ska förstå saker men då glömmer de ju bort att jag har en diagnos osv.

Jag har svårt att förstå varför folk inte kan ge anpassningar så jag kan hålla med dig där, fy fasen vad man får kämpa jag är helt slut och känner att jag mår sämre för varje dag.
Jag hoppas på att få anpassad anställning som jag önskat, och efter samtal med psykolog så tyckte hon att arbetsgivaren skulle känna till mina svårigheter, det skulle vara en lösning på flera saker som jag får kämpa med. De flesta skulle nog förstå varför det skulle fungera bättre på en arbetsplats med anpassning för mig i grunden, men de tycker jag ska söka annat vanligt arbete som jag då inte får. Men väntar än.
Jag vill gärna sova mycket och inte känna mig så ledsen och arg.

Jag vet ju inte alltid hur man gör saker rätt. Jag menar ibland ska man ju veta hur man tex spelar fotboll utan att ens ha rört en boll eller som i filmer att killar oftast inte ens kan dansa och säger det rätt tydligt och då ska de fatta hur man dansar när de inte ens vet hur man dansar för folk säger bara det är bara att dansa.

Och ja vem här har inte pratat i cirklar?? Det är ju då när man har en diagnos och jag kan inte va den ändå som blandat ihop saker och ting de gör ju typ folk rätt ofta. Det kallas för missförstånd.

Jossie94 skrev:Jag vet ju inte alltid hur man gör saker rätt. Jag menar ibland ska man ju veta hur man tex spelar fotboll utan att ens ha rört en boll eller som i filmer att killar oftast inte ens kan dansa och säger det rätt tydligt och då ska de fatta hur man dansar när de inte ens vet hur man dansar för folk säger bara det är bara att dansa.

Jag håller med dig.
Att man kräver så mycket av personer med uselt arbetsminne och ihop med autism så är det omöjligt att nå upp till allas förväntningar, både mentalt och känslomässigt.

Precis och så ska man ju förstå att även de utan diagnoser också kan ha svårigheter men på en helt annan skala. Världen är rätt komplex och jag har ju inte haft den bilden för jag har ju lärt mig genom egna erfarenheter och följt hur andra gjort osv och då trott att det är så man ska göra så kommer någon annan och säger såhär gör man så då ska man ju förstå att de inte finns rätt och fel men man ska ändå förstå att det finns spelregler och så ska man förstå att vissa saker gäller beroende på olika sammanhang. Mycket att hålla koll på.

Jossie94 skrev:Och ja vem här har inte pratat i cirklar??

Bra att du fräser ifrån. Det har du helt rätt i. Det kan tjatas om samma saker i åratal, utan att det tillförs nåt nytt egentligen. Suckade nyss själv lite över en tråd där det är rundgång på frågor, svar och länkar.

Men människan är skapt så, vi har bristande självinsikt allihop, en del mer, en del mindre. Så det är inget konstigt, men kan se lite lustigt ut när nån skäller på nån annan för att göra samma sak som den själv gör.
Jag undrar om vi inom spektrumet kan vara mer så. Vi ska ju kunna ha svårt att sätta oss in i hur andra tänker och se vår egen del i hur saker blir osv.

Jossie94 skrev:Jag har trott i alla år att såhär ska saker och ting gå till och vara. Men så upptäcker man att folk gör olika fel hejvilt och påpekar gärna andra om andras fel och detta är ju tydligen normalt.

Ja, du fick lite grann svar på det här ovan. Det finns inga absoluta regler, eller inte så många iaf; man får ju inte slå nån t.ex, det brukar de flesta vara överens om.
Men sen är det lite hipp som haver. Det är olika regler i olika sammanhang. Kan vara olika regler för olika personer också. Eller beroende på vilket humör en person är på.
Det bara är så.

Det är skitsvårt och komplicerat, helt enkelt. Jag kan bete mig hyfsat, i många sammanhang kan jag klara mig utan att nån reagerar konstigt på mig. Men så har jag också haft längre tid på mig att lära mig, än du.
Jag önskar att jag hade några svar att ge dig, men det har jag inte.
Men kan säga att det var enormt lärorikt för mig att jobba i butik. Där kom man i kontakt med alla sorters människor, och var tvungen att lära sig vissa "normala" bemötanden osv. Iaktta hur kollegorna gjorde, och sen göra likadant.
Så det kan jag rekommendera, som ett sätt att träna.

Jo och det är ju det jag har gjort. Vi säger att någon lär mig tex att du ska spela detta spelet såhär. Då gör jag ju likadant som den personen eller inte exakt likadant för det är svårt. Inom filosofin fick jag lära mig att det är svårt att göra exakt likadant, det är som att baka pepparkakor och alla blir inte exakt likadana varje gång. Ibland hade man väl för låg värme i ugnen eller man kanske hade för mycket deg på en och för lite på en annan osv. Detta fick jag ju lära mig i filosofin i skolan och det exemplet med pepparkakorna sa en lärare till mig. Den läraren var väldigt bra! Och då tänker jag att då kan ju inte folk bara hoppa på en och säga att det är fel sätt för jag menar jag utgår ju från att den jag lär mig utav har koll på saker och ting. Sedan är det ju bra att vara källkritiskt men man borde ju ändå tycka att lärare ska ha koll på saker och ting. Sen är det klart att man kanske reagerar om det är något hel galet de lät ut till en och då menar jag ju typ att de säger något som ALLA tänker är fel.

Jag reagerar inte på att folk säger att det finns olika sätt att lära sig på utan mer på principen att folk menar att jag lär mig på fel sätt. Det har för mig alltid varit fel vad jag än gör. Om jag säger något typ grattis till någon så kan folk tycka att det är konstigt eller reagera negativt på det eller om jag säger att jag ska till grönan osv. Eller att om jag hade en blå jacka som fanns på stadium så kunde folk säga saker till mig för jag hade en likadan jacka som någon annan när jag inte ens visste om att personen hade den jackan. Eller på cod att folk verkar hitta på vilka regler som gäller för de tycker att någon är dålig på spelet.

Tex så försökte jag lära mig själva strategin eller hur man ska sägs. Dvs att jag lärde mig varför jag skulle göra vissa saker och innan så bara spelade jag spelet utan att tänka på varför jag skulle göra si eller så. Okej dåligt förklarat men jag spelade mest för skojs skull inte gör att bli bäst på det. Och då kommer ju folk som gör likadana fel som mig och säger sådär ska du inte göra. Lite på det sättet. Skillnaden är att jag är ju ny och de är antingen väldigt bra eller så fuskar dem svårt att säga men då blir det som att de blir accepterat att de fuskar men om jag skulle göra det så skulle det bli hysteriskt. Så ja vissa saker verkar gälla i vissa sammanhang och man ska ju fatta när dessa saker gäller och inte och dessutom så kan någon ändra på reglerna hur som helst.

Vi säger att någon säger att vi ska ha rosa på oss i skolan och alla är överens om det ’Men så har någon bestämt sig utan att kanske säga något om det och kommer med blåa kläder. Hur skulle jag då förstå att man skulle a blåa kläder idag och inte rosa som folk sa?

Nu kanske jag blandar ihop saker men hoppas att ni förstår min poäng så det är väldigt komplex och svårt att alltid veta rätt eller fel beroende på vad man lärt dig och så för man tror ju att det sättet man lärt sig på är det rätta sättet. Jag tror faktiskt att många tänker som jag att om de lär sig något så utgår man från att ens eget sätt är det som gäller. För jag eller någon annan kan ju inte säga att personen lärt sig på fel sätt för det fel sättet vi säger till dem är kanske rätt sätt för dem. Nu pratar jag inte om sådana fel som är rätt självklara som att man inte ske slå någon osv utan mer tex om jag har läst på om något ämne i skolan så kanske någon säger att nej men du ska inte tro på lärarna du ska tro på denna personen för lärarna har Inge koll. Något sådant fel.

Sedan svar till den som skrev varför det blev fel osv när jag förklarar saker så är det ju att jag bara förklarar hur jag tänker och tycker och jag förstår att folk kanske tar illa upp eller något idk. Men jag måste ju få ha mina åsikter också och jag vill inte trampa någon på tårna men jag säger bara att det är såhär jag tycker och vilka är då de som säger att jag tycker fel då? De gör ju likadana fel så det blir ju paj kastning bara men det som jag gör är att jag oftast håller tyst, jag säger ju inte att den och den gör fel utan det är folk som säger så till mig. Jag har inte det behovet att kommentera folk hur de gör fel eller inte, de orkar jag inte bry mig om sålänge det inte är sådana allvarliga fel som att någon slår någon eller så ja då tycker jag man ska agera annars tycker jag vi fortfarande verkar gå kvar på förskolan/dagis. Det blir lite dagis fasoner för det är så himla löjligt ibland.

Jossie94 skrev:Jag vet ju inte alltid hur man gör saker rätt. Jag menar ibland ska man ju veta hur man tex spelar fotboll utan att ens ha rört en boll eller som i filmer att killar oftast inte ens kan dansa och säger det rätt tydligt och då ska de fatta hur man dansar när de inte ens vet hur man dansar för folk säger bara det är bara att dansa.

Jag tror att en stor del som leder till sämre mående är att man så ofta vill göra rätt för sig, för gör man fel ja då är man oduglig och ska brinna i helvetet eller alla fall ta sin medicin så att man blir mer som folk...

Vad som är rätt och fel kn ju diskuteras och jag tror de flesta människor gör fel lite då och då.

Angående specifikt det här exemplet med dans så tror jag verkligen inte det finns några rätt eller fel här, men att man får helt enkelt ta om t. ex. tjejer hånar en för ens dansstil