Jag har alltid varit duktig på allt språkligt, lärde mig läsa som fyraåring och har aldrig haft problem med att förstå liknelser eller ordspråk. Däremot, har jag märkt, är det svårt för mig att förstå sådant som är underförstått. Jag kommer bara på ett exempel nu, men det är nog så talande.

I gymnasiet läste vi Ernest Hemingways novell Berg som vita elefanter, ett samtal mellan en man och en kvinna någonstans i Östafrika (har jag för mig). När vi hade läst klart, skulle vi diskutera vad de egentligen hade pratat om. Jag förstod inte alls, utan fick det till att kvinnan skulle utföra någon sorts terrordåd. ALLA andra hade förstått - hon skulle helt enkelt göra abort! Jag hade inte kunnat förstå det, trots att mannen i berättelsen säger något i stil med "en enkel operation". Jag tolkade operation som "uppdrag".
Jag känner mig otroligt korkad när jag inte förstår sådant här. Ibland kan filmer vara helt obegripliga för mig för att jag inte hänger med i alla turer och dessutom har svårt att skilja folk åt. Minns att jag började gråta av frustration när jag såg Den engelske patienten på bio för att jag inte hängde med ett dugg i historien.

Är det fler än jag som har problem med det här? Hur kan man öva på att förstå det underförstådda bättre?

Men är det inte det som är aspergares svårigheter? Att läsa mellan raderna, förstå folk och att "föra sig rätt".

Jag lärde mig något spännande nyligen.

Jag vet att naturligt språk har syntax och semantik. Men även pragmatiskt uppför sig språket, vilka saker som nu tillhör detta.

Läs på wiki.

Jag är intresserad av området. Tolkning av naturligt språk.

edit: stavfel

notwoodstock skrev:Jag lärde mig något spännande nyligen.

Jag vet att naturligt språk har syntax och semantik. Men även pragmatiskt uppför sig språket, vilka saker som nu tillhör detta.

Läs på wiki.

Jag är intresserad av området. Tolkning av naturligt språk.

edit: stavfel

Jag antar att naturligspråk är kontra planeradspråk? Det finns nog kurser om du vill studera det eller böcker.

Kentarou skrev:

notwoodstock skrev:Jag lärde mig något spännande nyligen.

Jag vet att naturligt språk har syntax och semantik. Men även pragmatiskt uppför sig språket, vilka saker som nu tillhör detta.

Läs på wiki.

Jag är intresserad av området. Tolkning av naturligt språk.

edit: stavfel

Jag antar att naturligspråk är kontra planeradspråk? Det finns nog kurser om du vill studera det eller böcker.

Planeradspråk?

Jag lärde mig saker för datorområdet - "parsning"/parsing av programmeringsspråk t.ex. Där har man metaspråk, BNF t.ex för att beskriva språkets syntax. Beskrivning av semantiken har jag inte sysslat så mycket med.

För några år sen undervisade jag åk 6 i svenska. Då skulle jag lära eleverna att läsa mellan raderna. I klassen fanns fyra elever med asperger/autism. För dem (och resten av klassen) förklarade jag det som att man gör en analys av det man läser, ungefär som ett matematikproblem.

Ett väldigt enkelt exempel: "Små färgklickar har dykt upp här och där. Fåglarna kvittrar och jag känner mig lycklig." Mellan raderna (underförstått) "läser" man att det är vår. Färgklickar som har dykt upp+fågelkvitter=vår. 1+1=2. Efter den förklaringen lyckades tre av fyra aspieelever klara uppgifterna jag gav dem. Det är såklart mycket enklare att göra de här "beräkningarna" när man läser eftersom man kan pausa och tänka efter när man behöver. För mig är det svårare i sociala sammanhang. Ju fler människor desto svårare att hinna med. Vissa filmer är helt omöjliga, jag förstår ingenting om jag inte backar filmen och tittar på samma scen igen. Det handlar väl om att den här processen går automatiskt och omedvetet hos NT personer medan många med AS/autism måste göra det medvetet. Förutom att det är svårare tar det också väldigt mycket mer energi.
På https://www.lektioner.se kan man hitta en massa övningar, tyvärr bara på grundskolenivå.

Ett roligt sätt att öva på samma tema (dvs det Solblomma tar upp) är att läsa Haiku, där tvingas med associera och byta kontext. Just att plötsligt byta kontext är något som autister kan ha svårt med.

Ibland när jag löser problem eller läser en text försöker jag ta ett steg tillbaka, lite som när man målar en tavla. Och betraktar helheten. Hur passar de olika delarna ihop? Vad är den röda tråden? Vad är viktigt? Går det att sammanfatta i några korta punkter? Vilka svagheter föreligger?

Jag är en "duktig" läsare, dock suger jag på det underförstådda och därigenom blir jag en värdelös läsare då budskapet ofta går förlorat. Men att läsa snabbt och minnas konkreta fakta är jag ganska bra på.

Jag tror det bästa sättet är att lära sig genom exempel, leta efter nåt som funkar för dig. Och VARJE GÅNG du missar nån poäng så fundera på det tills det klarnar eller fråga någon. Gör det till en vana att aldrig bara ge upp och gå vidare. Tvingar du dig att reda ut sånt här hela tiden blir du rätt van vid det och det går lättare och lättare.

antor skrev:Jag tror det bästa sättet är att lära sig genom exempel, leta efter nåt som funkar för dig. Och VARJE GÅNG du missar nån poäng så fundera på det tills det klarnar eller fråga någon. Gör det till en vana att aldrig bara ge upp och gå vidare. Tvingar du dig att reda ut sånt här hela tiden blir du rätt van vid det och det går lättare och lättare.

Den strategin har jag haft hela mitt liv men det är svårt ändå då situationer och folks språk varierar mycket. Det gör att i alla fall jag blir stressad, utmattad och fryser fast när missförstånden blir för många. Det värsta är när folk blir arga på mig för att jag inte responderar som de förväntar sig

Kahlokatt skrev:Är det fler än jag som har problem med det här? Hur kan man öva på att förstå det underförstådda bättre?

En del ska ju prompt tala i gåtor, om de försöker vara clever eller vad det beror på vet jag inte, men när sådana besserwisser typer dyker upp så säger jag ofta, "tala ur skägget så en utvecklingsstörd idiot som jag begriper", då brukar de sluta med sådant jobbigt tal...

Jo, det kan vara knepigt. Jag tror jag klarar sånt ganska bra ändå - jag har däremot svårare med att misstänka något när folk påstår annat, dvs. jag räknar inte med lögner.

Men det här, med att folk pratar runt något och aldrig nämner vad det är för något, jag vet vad du menar. Det finns ju ganska mycket i litteratur - och även i t.ex. sångtexter.

Jag tror jag läste mycket sånt och vande mig. Jag gillade också att försöka lista ut betydelsen av sång-texter och dikter. Så jag tror man kan träna på det. Ju mer sånt man läser, desto bättre blir man på att analysera vad betydelsen är. Det är som att utreda ett brott - man samlar på indicier. Där kan Aspergern också vara en fördel - om man nämligen lätt ser dessa små tecken på att författaren menar något särskilt där. Då är det bara att samla ihop dem och kolla om de kanske alla tyder på en och samma sak.

Några saker jag kommer på som kan vara lämpliga att träna på:

https://sv.wikipedia.org/wiki/I_v%C3%A4 ... 3%A5_Godot

eller Bob Dylans låt "a hard rain's a gonna fall" (finns säkert andra låtar också som funkar).

Jag brukar ha svårt att tolka en del sångtexter. Joni Mitchell är ett undantag, men jag misstänker skarpt att hon också har Asperger (och det handlar inte om önsketänkande, hon är verkligen aspig).

Vi hade också Berg som vita elefanter, fattade direkt, däremot en NT-tjej fattade ingenting.

Vet inte riktigt mönstret i vad jag fattar och inte. Kan ha väldigt lätt att läsa mellan raderna.

Men i andra sammanhang fattar jag ingenting och missar det helt.

Kahlokatt skrev:Jag brukar ha svårt att tolka en del sångtexter. Joni Mitchell är ett undantag, men jag misstänker skarpt att hon också har Asperger (och det handlar inte om önsketänkande, hon är verkligen aspig).

Det kan hända. Har du läst Kafka? Också väldigt aspigt.

Men det enda jag kan komma på som konkret råd vore, som sagt, att sköta det som en brottsutredning - samla på indicier och kolla om de pekar på samma håll/sak. Och ju mer man läser desto mer känner man igen kännetecken på att det är något.... lurt. Att det kanske inte är som det verkar först.

Jag minns att vi hade något prov i engelska, i början av gymnasiet. Och vi fick en text och frågor till den. Och den handlade om ett par som träffar en äldre kvinna som hela tiden berömmer dem vilket fint par de är. Men i slutet, i allra sista meningen stod det att de (paret) "gick sina skilda vägar". Inget mer. Man tycker kanske att det inte kan vara nåt stort, annars hade det väl tagit mer plats. Men jag tänkte: Det måste ju stå där av en anledning. Om det bara vore att den ena går till affären och den andra går hem så länge, så hade man inte skrivit det. Det betyder förstås att de separerar. Och det är en stor grej. Och många av mina klasskamrater hade nog missat det. Om inte jag hade gjort en kommentar så att de förstod...

Det kan ibland också handla om att se mönster. Är det något som avviker? Det måste ju finnas en anledning att det står där i så fall.

Jag har inga minnen alls från skoltiden angående sådant här läsande. Antagligen för att jag inte deltog tillräckligt på lektionerna, utan mest var störig eller skolkade.

MEN... det får mig att tänka på en av de små filmer som jag fick se på under utredningen. Kanske är det en standardfilm som ni har fått se med, vilket gör det hela bättre eftersom det då finns en gemensam refferens. Den stoppade ett antal gånger och det kom en fråga med fyra val. Det val som förekom mest frekvent hos en testgrupp var det som ansågs som mest rätt.

Iaf: filmen handlade om fyra personer. Två män och två kvinnor (det talades inte om eller fanns indikationer på att de spelade personer med annat kön än det fysiska (spelade säger jag eftersom det var skådespelare)), en av kvinnorna skulle ha fest eller förfest hemma hos sig. Om jag minns rätt så kände hon den andra kvinnan och den ena mannen. Den andra mannen var vän till någon av de andra. Han stötte rätt mycket på den ena kvinnan och ville antagligen ligga; det var min tolkning av den filmen.

Jag hade inte ett enda 'rätt' svar när vi gick igenom vad jag hade svarat. Inte ett enda.... Jag fick många tankar om hur andra fungerar och om hur jag fungerar och tänker. För mig var det helt uppenbart vilket beteende personerna hade. Uppenbarligen var det inte alls uppenbart för referensgruppen (vilka bestod av neurotypiker om jag minns rätt). Det kan kanske bero på att de är hämmade i sina tankar? Jag vill hellre tro det än att jag inte kan tolka en situation som jag ser som helt uppenbar när jag ser den utifrån.

Till detta kanske skall nämnas att jag är helt otroligt dålig på att läsa mellan raderna i realtid. Jag kan förstå och se saker efteråt som jag inte förstod i stunden. till exempel så skulle jag och en tjej jag var intresserad av gå på bio, men den hade stängt. Då föreslog hon att vi skulle åka hem till henne och dricka te. Jag tolkade naturligtvis det som att vi skulle hem till henne och dricka te. Det var inte alls det som hon föreslog. Det var väl inte alls en tråkig överraskning när det visade sig att hon tänkte vi skulle ha sex, inte dricka te. Men det är fortfarande helt främmande för mig att tro något annat än det som personen säger. Skulle samma erbjudande komma idag, så skulle jag fortfarande vara helt säker på att det är dricka te det handlar om, inget annat underliggande som jag inte kan läsa av...

Det här ska ju vara en så typiskt aspig grej. Det är en av de saker som gjort att jag haft svårt att känna igen mig i beskrivningen autism. Jag har jättebra ordförråd. Jag förstår när saker sägs mellan raderna.

Med tiden har jag väl kommit på exempel när jag inte fattat vad folk menat för att de uttryckt sig indirekt. Jo. Mer än vad andra gör? Svårt att säga.

Den psykolog jag gick hos ett tag menar att ju smartare en autist är, desto mer av det här lär den sig. Det tar dock mer tid än för andra. Man lär in det på ett annat sätt.

Har hon rätt? Jag vet inte.

Solblomma skrev:För några år sen undervisade jag åk 6 i svenska. Då skulle jag lära eleverna att läsa mellan raderna. I klassen fanns fyra elever med asperger/autism. För dem (och resten av klassen) förklarade jag det som att man gör en analys av det man läser, ungefär som ett matematikproblem.

Ett väldigt enkelt exempel: "Små färgklickar har dykt upp här och där. Fåglarna kvittrar och jag känner mig lycklig." Mellan raderna (underförstått) "läser" man att det är vår. Färgklickar som har dykt upp+fågelkvitter=vår. 1+1=2. Efter den förklaringen lyckades tre av fyra aspieelever klara uppgifterna jag gav dem. Det är såklart mycket enklare att göra de här "beräkningarna" när man läser eftersom man kan pausa och tänka efter när man behöver. För mig är det svårare i sociala sammanhang. Ju fler människor desto svårare att hinna med. Vissa filmer är helt omöjliga, jag förstår ingenting om jag inte backar filmen och tittar på samma scen igen. Det handlar väl om att den här processen går automatiskt och omedvetet hos NT personer medan många med AS/autism måste göra det medvetet. Förutom att det är svårare tar det också väldigt mycket mer energi.
På https://www.lektioner.se kan man hitta en massa övningar, tyvärr bara på grundskolenivå.

Ska jag erkänna fattade jag inte ditt exempel innan jag läste förklaringen. Jag tänkte färgklickar som målarfärg och fattade inte vad utspälld färg hade med fåglar att göra. Så jag missade sambandet helt och att färg inte bara är färg som man målar med utan att saker kan ha olika färger och beskrivas så.

Får vi med autism förklarat något på vårt sätt, då kan vi förstå det bättre än neurotypiker. Men neurotypiker använder språket fel och skriver/pratar på ett inkorrekt sätt i mycket, då får vi svårt att förstå, eftersom de inte stämmer.

Teagirl skrev:

Solblomma skrev:Ett väldigt enkelt exempel: "Små färgklickar har dykt upp här och där. Fåglarna kvittrar och jag känner mig lycklig." Mellan raderna (underförstått) "läser" man att det är vår. Färgklickar som har dykt upp+fågelkvitter=vår. 1+1=2.

Ska jag erkänna fattade jag inte ditt exempel innan jag läste förklaringen. Jag tänkte färgklickar som målarfärg och fattade inte vad utspälld färg hade med fåglar att göra. Så jag missade sambandet helt och att färg inte bara är färg som man målar med utan att saker kan ha olika färger och beskrivas så.

+1
Tänkte att en konstnär är i sin ateljé som ligger nånstans där det finns mycket fåglar, fönstren står öppna och hen hör fåglarna utanför, och att hen är lycklig pga det och kanske bara allmänt på gott humör.
Kopplade inte alls till vår.

Det där problemet har jag ofta, åt båda hållen. Vad var och en läser in mellan raderna/associerar till beror mycket på ens personliga referenser. Därför kan det bli precis hur fel som helst. Har t.o.m. hamnat riktigt illa i klistret ibland, pga det.