Någon här som vet hur man får nya vänner? Jag känner mig väldigt ensam. Jag är kroniskt sjuk och spenderar mycket tid hemma. Jag går på försörjningsstöd sedan snart 10 år tillbaka. Jag har fått hjälp av mina föräldrar men det har alltid varit väldigt dysfunktionellt och det har definitivt blivit värre. Denna decembermånad har varit och är väldigt tuff. Jag vill egentligen inte förlita mig på dem men utan dem är jag ännu mer isolerad.

Ska få börja daglig verksamhet 13 januari, det känns lite svårt att hålla ut tills dess. Funderar på att testa kontaktperson också men jag vet inte om jag orkar både och. Men som det är nu så är det kanske värt att testa det också. Skulle behöva hemtjänst också tror jag, men det tar verkligen emot. Min pappa brukar alltid klaga på mitt hem så jag har jättesvårt att släppa in människor i min bostad. Känner mig så bedömd.

Hade varit skönt att ha någon vän att prata med. Det brukar ofta misslyckas för mig när jag försöker ta mig ut i olika sammanhang. Jag har så mycket social ångest så det känns som att jag blir värre och värre med åren, jag är så klumpig och fel. Försöker göra allt för att smälta in och vara trevlig men blir ändå alltid bortsorterad eftersom jag är annorlunda. Till sist orkar man nästan inte kämpa, men det är nog just det jag måste försöka.

Bor i en liten stad i Norrbotten så det finns tyvärr inga träffar här, så vitt jag vet.

Känns också som att det som är jag försvunnit litegrann i mörka tankar, ångest och depression. Livet har varit en sådan kamp från det att jag var liten. Kantat av elaka människor i maktposition. Hoppas att jag kan plocka fram mitt gamla jag på något sätt, den som var gladare och mer positiv.

Någon som har någon idé eller tankar kring att bryta ensamhet? Har ni provat på daglig verksamhet och/eller kontaktperson?

Irion skrev:Känns också som att det som är jag försvunnit litegrann i mörka tankar, ångest och depression.

Jag tänker inte dra klyschan "du är inte ensam", för du ÄR självklart ensam i upplevelsen av att vara du! Men tillvaron har ändå i det långa loppet en märklig förmåga att förvåna en och att vända upp-och-ner på saker och ting (till det bättre och till det sämre). Så "håll ut" är väl ändå mitt bästa tips (hur fånigt det än låter)!

Jag har träffat flera vänner via daglig verksamhet.

Dock trivs jag bäst för mig själv, men jag måste komma ut ett par timmar om dagen o träffa lite folk, o det gör jag på min DV. Annars återupptog jag kontakten med ett par gamla klasskamrater från högstadiet runt 2010, o vi brukar umgås på midsommar, nyår, samt ha lite grillfester eller gå ut o äta middag tillsammans. Vidare har jag lärt känna o umgås med nya vänner som jag träffat gemensamt via dom.

Sen har jag träffat en del vänner via nätet, tyvärr har två av de närmaste dött, alldeles för tidigt, som jag träffade via Flashback. Sen känner jag några från tiden jag höll på med droger, men det gör jag inte längre, men en del av de har också blivit rena o sköter sig.

Btw Richard, så tycker jag att det är väldigt kul att du är kvar här efter nästan 20 år (6:e registrerade medlemmen, dagen efter sidan kom upp)! Själv gör jag nu mer mest sporadiska nedslag, men jag sympatiserar med din dedikation! För min egen del är det 14 år sedan nu!

Ja, jag gillar forumet. Hittade det strax efter jag fick min diagnos. Men diskussionsforum via webben är tydligen inte så "inne" idag. Det är typ TikTok o Snapchat o sånt som gäller för unga idag.

Jag själv började kommunicera i diverse röstkanaler på discord när jag var som ensammast (cirka fem år sedan). Även om dessa inte gjorde mig fullt så glad som bra konversationer i verkliga livet, så hjälpte de mig en hel del. Det var verkligen underbart att få prata med någon, även om ljudkvaliteten var sämre än i verkligheten och jag inte kände av de andra personernas närhet osv.


De har också en hel de fördelar (gillar man inte personen/personerna man pratar med så kan man bara byta till en annan röstkanal) och vill man avsluta ett samtal så går det väldigt snabbt och smärtfritt att göra kontra vad som kan vara fallet i verkliga livet.


Jag förstår dock att detta alternativ inte är för alla, säkert inte ens majoriteten av alla på denna server, men just in case.

Jag kan själv tänka mig att prata med dig en timme i veckan (vilken app vi använder spelar ingen roll) fram till att din dagliga verksamhet börjar. Du får vara precis hur ointressant och osäker som helst, jag lovar att jag inte kommer lämna samtalet eller vara taskig mot dig eller något sånt.

Hör av dig om du vill ha tips på discord-servrar eller om intresse finns för samtal annars önskar jag dig stort lycka till med allt!

Freddy Dreadful skrev:

Irion skrev:Känns också som att det som är jag försvunnit litegrann i mörka tankar, ångest och depression.

Jag tänker inte dra klyschan "du är inte ensam", för du ÄR självklart ensam i upplevelsen av att vara du! Men tillvaron har ändå i det långa loppet en märklig förmåga att förvåna en och att vända upp-och-ner på saker och ting (till det bättre och till det sämre). Så "håll ut" är väl ändå mitt bästa tips (hur fånigt det än låter)!

Jag tycker att det låter som ett väldigt bra tips. Det är lätt att känna sig ensam tycker jag, det är som att alla andra har personer att umgås med. Men så är det nog inte när man tänker efter.

Richard skrev:Jag har träffat flera vänner via daglig verksamhet.

Dock trivs jag bäst för mig själv, men jag måste komma ut ett par timmar om dagen o träffa lite folk, o det gör jag på min DV. Annars återupptog jag kontakten med ett par gamla klasskamrater från högstadiet runt 2010, o vi brukar umgås på midsommar, nyår, samt ha lite grillfester eller gå ut o äta middag tillsammans. Vidare har jag lärt känna o umgås med nya vänner som jag träffat gemensamt via dom.

Sen har jag träffat en del vänner via nätet, tyvärr har två av de närmaste dött, alldeles för tidigt, som jag träffade via Flashback. Sen känner jag några från tiden jag höll på med droger, men det gör jag inte längre, men en del av de har också blivit rena o sköter sig.

Det låter positivt i alla fall. Hoppas att jag hittar några vänner också. Det låter verkligen fint att du fick kontakt med gamla klasskompisar, och att kunna umgås under högtider. Då kan det ju vara värst att vara ensam. Jag hade ett kompisgäng på gymnasiet men allt har runnit ut i sanden med åren. Ångrar att jag inte var mer social då för det fanns fina människor i min klass, men jag var extremt blyg så höll mig mest till mitt lilla gäng.

Jag känner igen det där att trivas bäst för sig själv, så är det med mig också. Jag behöver mycket ensamtid. Men ändå få en dos av umgänge ibland. Sammanhang. Det är nog en balansgång det där, för om jag tvingar mig och det blir för mycket brukar jag må sämre.

Vad sorgligt att de gick bort, beklagar sorgen. Det måste vara tufft. Livet är orättvist ibland. Känns ju extra fel när någon yngre dör.

straphanger skrev:Jag själv började kommunicera i diverse röstkanaler på discord när jag var som ensammast (cirka fem år sedan). Även om dessa inte gjorde mig fullt så glad som bra konversationer i verkliga livet, så hjälpte de mig en hel del. Det var verkligen underbart att få prata med någon, även om ljudkvaliteten var sämre än i verkligheten och jag inte kände av de andra personernas närhet osv.


De har också en hel de fördelar (gillar man inte personen/personerna man pratar med så kan man bara byta till en annan röstkanal) och vill man avsluta ett samtal så går det väldigt snabbt och smärtfritt att göra kontra vad som kan vara fallet i verkliga livet.


Jag förstår dock att detta alternativ inte är för alla, säkert inte ens majoriteten av alla på denna server, men just in case.

Jag kan själv tänka mig att prata med dig en timme i veckan (vilken app vi använder spelar ingen roll) fram till att din dagliga verksamhet börjar. Du får vara precis hur ointressant och osäker som helst, jag lovar att jag inte kommer lämna samtalet eller vara taskig mot dig eller något sånt.

Hör av dig om du vill ha tips på discord-servrar eller om intresse finns för samtal annars önskar jag dig stort lycka till med allt!

Vad bra att du hittade något som funkade för dig. Jag har hört en del prata väldigt positivt om Discord.

Måste erkänna att röstsamtal är jättejobbigt för mig. Jag har jättesvårt för att många chatt-appar har uppringnings-funktion och att jag ska råka trycka på den. Det har också hänt några gånger, då får jag panik och stänger av telefonen. Jag har faktiskt mardrömmar om det ibland också, att jag råkar ringa upp någon jag chattar med. Det låter superkonstigt nu när skriver om det. Men av någon anledning tycker jag att det är jättejobbigt.

Dock blev jag jätteglad när jag läste ditt svar för det är fint att erbjuda det. Jag förväntar mig inte riktigt att det finns människor som är så snälla. Jag kommer förhoppningsvis att klara mig tills dagliga verksamheten börjar. Det känns som att det kan gå lite hur som helst med julen, min familj är så knepig...

Irion skrev:
Vad bra att du hittade något som funkade för dig. Jag har hört en del prata väldigt positivt om Discord.

Måste erkänna att röstsamtal är jättejobbigt för mig. Jag har jättesvårt för att många chatt-appar har uppringnings-funktion och att jag ska råka trycka på den. Det har också hänt några gånger, då får jag panik och stänger av telefonen. Jag har faktiskt mardrömmar om det ibland också, att jag råkar ringa upp någon jag chattar med. Det låter superkonstigt nu när skriver om det. Men av någon anledning tycker jag att det är jättejobbigt.

Dock blev jag jätteglad när jag läste ditt svar för det är fint att erbjuda det. Jag förväntar mig inte riktigt att det finns människor som är så snälla. Jag kommer förhoppningsvis att klara mig tills dagliga verksamheten börjar. Det känns som att det kan gå lite hur som helst med julen, min familj är så knepig...

Okej, känn dig välkommen att skriva till mig antingen här eller i DMs om du tycker att julen känns för jobbig och du vill textchatta med någon (och inte har så högt ställda krav på vem ). Jag ska försöka kika in här med (o)jämna mellanrum. Annars önskar jag dig en god (eller åtminstone uthärdlig) jul

Röstsamtal är nog inget för mig, men jag lärde känna en väninna som hela tiden skickade inspelade röstmeddelanden på Messenger, istället för att skriva. Men visst, det kan kännas mer närmare om man talar med någon.

Börjar gärna med att skriva några rader, sen kan man höras lite på telefon (gärna som videosamtal), sen ses nånstans utomhus. Så har jag lärt känna folk över nätet.