KrigarSjäl skrev:

Sheyen skrev:

KrigarSjäl skrev:Filmen är alltså propaganda och inte information.

Japp. Men så är det ju alltid när det gäller partier. Partier vill påverka och det gör de med olika metoder. Man vill visa en poäng och det måste jag faktiskt säga att SD lyckades med (läs mitt inlägg ovan).

Det SD gör är att komma med enkla lösningar på svåra problem och att vinkla allting efter främlingsfientlighet/rasism. Det är såna glasögon de ser världen igenom och deras historia är högst tveksam.

Man kan bara vara SD-sympatisör om man tycker att nynazism är en bagatell.

Finns några böcker om partiet på adlibris, jag länkar gärna vid intresse.
Vill du snacka i pm går det också bra.

Sveriges Radio skrev:Jag har bara sett liknande scener på film tidigare, från Afrika. Desperata händer som sträcker sig mot ett lastbilsflak för att inte bli utan när maten kastas ut.
Och här är det inte ens mat, utan vatten, kartonger med dricksvatten på flaska.
– Varför tar du bilder på det här, det är ovärdigt, du får inte visa upp oss så här, säger två tonåringar.
26 000 människor trängs här i sandiga tält. Ett fint lager av damm täcker ansiktet på nästan alla barn.
Och alla kan berätta om ormar och skorpioner som de fångat.
- - -
Under tiden vädjar Jordanien till omvärlden om hjälp. 700 miljoner dollar behövs, säger man, för att klara av flyktingströmmen från grannlandet Syrien.

SvD skrev:Efter att 28 000 människor flytt det senaste våldsutbrottet mellan buddhister och muslimer i den burmesiska delstaten Rakhine, har flyktinglägren runt delstatens huvudstad Sittwe fyllts till bristningsgränsen, uppger FN:s flyktingorgan UNHCR.

Minst 89 människor har dödats och tusentals hus bränts ner sedan den 21 oktober.

Mat, vatten och mediciner börjar nu bli bristvaror i flyktinglägren, som redan huserar 75 000 flyktingar efter våldsutbrott tidigare i år.

Sydsvenskan skrev:Mat, mat, mumlar Hawa Ibrahims barn under den sex dagar långa resan med olika minibussar och på lastbilsflak, i de farliga gränstrakterna mellan Somalia och Kenya.

- Mat, mat.

Den trettioåriga fyrabarnsmamman Hawa Ibrahim blir förtvivlad där hon sitter, med barnen tätt, tätt omkring sig. Vad ska hon svara?

Hawa Ibrahim har mässling, hög feber och en skrällande hosta. Hon har inga pengar och ingen mat. Hennes barn är små, mellan tre och sju. De svälter. Sockrat te är det enda familjen kan få på resan.
- - -
I många år har Hawa Ibrahims släkt varit herdar och lantbrukare utanför Dinsor i Somalia. De har vallat oxar, kor och getter. Odlat bönor och majs.

Trakten plågas av strider mellan islamistiska al-Shabaab och annan milis. Tusentals människor har dödats de senaste åren. Milismän har attackerat den lokala läkarstationen som drivs av Läkare utan gränser.

Det var svårt att leva med våldet omkring sig, tyckte Hawa Ibrahim. Att torkan förstörde skördarna var en katastrof. Och så, för tio månader sedan, började djuren dö.

I åtta månader svalt familjen. Sen gick det inte längre. Hawa Ibrahim kunde se att barnen liksom krympte ihop, fast de borde ha växt.

Hawa Ibrahim tog barnen och gav sig av. Hennes make stannade för att ta hand om de få getter som fortfarande är vid liv. Kanske överlever djuren om regnen kommer. Kanske kan han sälja dem och komma efter resten av familjen.

Till slut kommer de fram. Till flyktinglägret Dadaab, med fler invånare än Malmö och Lund tillsammans.

Dadaablägret uppfördes för tjugo år sedan, tänkt att ta emot 90 000 flyktingar.

Vid årsskiftet bodde 300 000 i lägret.

Sen kommer de till ett rum där ett rosa lakan hängts för ingången. Vi får inte följa med. Därinne frågar kvinnlig personal Hawa Ibrahim om hon har blivit våldtagen eller utsatts för andra övergrepp.

Hon stannar därinne ett tag och jag tänker på de rapporter jag sett om att al-Shabaab-milisen, som kontrollerar stora delar av Somalia, har förbjudit kvinnor att bära BH. Bysthållare är ett dekadent västerländskt påfund, anser al-Shabaab. En del kvinnor som kommer till lägret berättar att de blivit grundligt visiterade av milismän som velat känna efter om de bär BH.

När jag försöker fråga folk i lägret om al-Shabaab blir de nervösa. En hjälparbetare i tjugoårsåldern, själv flykting som vuxit upp i lägret, svarar undvikande på mina frågor om al-Shabaabs närvaro i lägret och om organisationen rekryterar här.

Alien skrev:Mer om hur det är i flyktingläger:

SvD skrev:Efter att 28 000 människor flytt det senaste våldsutbrottet mellan buddhister och muslimer i den burmesiska delstaten Rakhine, har flyktinglägren runt delstatens huvudstad Sittwe fyllts till bristningsgränsen, uppger FN:s flyktingorgan UNHCR.

Minst 89 människor har dödats och tusentals hus bränts ner sedan den 21 oktober.

Mat, vatten och mediciner börjar nu bli bristvaror i flyktinglägren, som redan huserar 75 000 flyktingar efter våldsutbrott tidigare i år.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/burma ... 629146.svd

Att fly från svält, är det samma sak som att vare "ekonomisk flykting"? Antagligen.

Sydsvenskan skrev:Mat, mat, mumlar Hawa Ibrahims barn under den sex dagar långa resan med olika minibussar och på lastbilsflak, i de farliga gränstrakterna mellan Somalia och Kenya.

- Mat, mat.

Den trettioåriga fyrabarnsmamman Hawa Ibrahim blir förtvivlad där hon sitter, med barnen tätt, tätt omkring sig. Vad ska hon svara?

Hawa Ibrahim har mässling, hög feber och en skrällande hosta. Hon har inga pengar och ingen mat. Hennes barn är små, mellan tre och sju. De svälter. Sockrat te är det enda familjen kan få på resan.
- - -
I många år har Hawa Ibrahims släkt varit herdar och lantbrukare utanför Dinsor i Somalia. De har vallat oxar, kor och getter. Odlat bönor och majs.

Trakten plågas av strider mellan islamistiska al-Shabaab och annan milis. Tusentals människor har dödats de senaste åren. Milismän har attackerat den lokala läkarstationen som drivs av Läkare utan gränser.

Det var svårt att leva med våldet omkring sig, tyckte Hawa Ibrahim. Att torkan förstörde skördarna var en katastrof. Och så, för tio månader sedan, började djuren dö.

I åtta månader svalt familjen. Sen gick det inte längre. Hawa Ibrahim kunde se att barnen liksom krympte ihop, fast de borde ha växt.

Hawa Ibrahim tog barnen och gav sig av. Hennes make stannade för att ta hand om de få getter som fortfarande är vid liv. Kanske överlever djuren om regnen kommer. Kanske kan han sälja dem och komma efter resten av familjen.

Till slut kommer de fram. Till flyktinglägret Dadaab, med fler invånare än Malmö och Lund tillsammans.

Dadaablägret uppfördes för tjugo år sedan, tänkt att ta emot 90 000 flyktingar.

Vid årsskiftet bodde 300 000 i lägret.

http://www.sydsvenskan.se/varlden/en-va ... ch-hunger/

I flyktinglägret får de mat och sjukvård. Men är de säkra där?

Sen kommer de till ett rum där ett rosa lakan hängts för ingången. Vi får inte följa med. Därinne frågar kvinnlig personal Hawa Ibrahim om hon har blivit våldtagen eller utsatts för andra övergrepp.

Hon stannar därinne ett tag och jag tänker på de rapporter jag sett om att al-Shabaab-milisen, som kontrollerar stora delar av Somalia, har förbjudit kvinnor att bära BH. Bysthållare är ett dekadent västerländskt påfund, anser al-Shabaab. En del kvinnor som kommer till lägret berättar att de blivit grundligt visiterade av milismän som velat känna efter om de bär BH.

När jag försöker fråga folk i lägret om al-Shabaab blir de nervösa. En hjälparbetare i tjugoårsåldern, själv flykting som vuxit upp i lägret, svarar undvikande på mina frågor om al-Shabaabs närvaro i lägret och om organisationen rekryterar här.

atoms skrev:Men skandalerna kommer, var så säker. De har inte ett eller två lik i garderoben, snarare en massgrav.