Har du lätt för att bli förstådd av din omgivning?
Jag verkar ha lätt för att bli missförstådd ibland då
jag diskuterar saker och ting med folk.

Sen är man lite svag av sig så man tar nästan illa vid sig
om folk inte förstår riktigt vad man säger.

Jag har märkt det förut också med folk man står nära.
Vissa har man lätt att diskutera saker och ting med
och andra är det lätt att folk missförstå en.

Jo, lätt hänt att det blir missförstånd, speciellt med folk man inte känner så bra.
Sen finns det vissa typer som bara letar efter tillfällen att slå mot folk som är annorlunda, dessa bör undvikas in i det längsta.
Annars är det väl bara att va tålmodig, berätta om sin AS och förklara, vi förstår saker på olika sätt.

Jag blir konstant missförstådd och förstår inte alls människor jag inte känner, det är därför jag undviker folk. Blev riktigt deprimerad när jag fick bekräftat att jag hade Aspergers, det betydde bara att jag inte kunde vara normal och alla relationer jag haft med folk har varit en annorlunda relation.

Jag kan ibland bli missförstådd, särskilt av människor jag inte känner. Jag tror att detta kan bero på att när jag talar med någon så stämmer inte alltid mitt kroppsspråk och mimik överens med vad jag förmedlar. När jag är allvarligt kan jag se glad ut. När jag är neutral kan jag verka arg och när jag är glad kan jag se oberörd ut.

Sedan ett bra tag har jag förstått att jag blir missförstådd. När jag var yngre förstod jag inte ens att jag blev det. Så det går framåt...

kiddie skrev:Sedan ett bra tag har jag förstått att jag blir missförstådd. När jag var yngre förstod jag inte ens att jag blev det. Så det går framåt...

Viktigare än att förstå är att förstå att man inte förstår.

dotssquare skrev:Jag blir konstant missförstådd och förstår inte alls människor jag inte känner, det är därför jag undviker folk. Blev riktigt deprimerad när jag fick bekräftat att jag hade Aspergers, det betydde bara att jag inte kunde vara normal och alla relationer jag haft med folk har varit en annorlunda relation.

Inget att deppa över, det är inte fel att vara annorlunda. Se det positivt istället, nu har du ju en förklaring på varför du funkar på annorlunda sätt jämfört med NT. Att vara "normal" är heller inget att sträva efter utan det gäller att förstärka sina positiva sidor och försöka kontrollera dom negativa.

I det hela söker vi alltid efter det annorlunda, det "konstiga" i naturen men som jag förstått det så misslyckas vi att förena något så simpelt som förståelsen av det "enkla" med det "komplexa", intellektet och därmed kollektivet förstår inte hur man hanterar det.

Jag kan inte, i det stora hela, förstå hur jag hamnat i den sitution som jag för tillfället är i.

Känner igen den där känslan av att inte förstå varför man är där man är och den man är.
Mitt enda tips är att försöka fokusera på sånt man gillar i livet och skita i det man inte gillar.

Nu för tiden känner jag att jag vill skapa en bra relation till
folk jag har o göra med, jag är säkert också en sån som folk kan
ha svart för att förstå ibland - t.o.m. en psykolog sa det för 8
år sen, det fick mig att tänka till lite extra sen.

Om den jag pratar med kan tänka matematiskt kring språk så brukar jag inte bli missförstådd. Problem blir det när vissa anpassar sitt svar till HUR jag säger något och inte lyssnar på VAD jag säger. Det brukar resultera i att jag pratar ännu mer matematiskt korrekt så att det blir ännu lättare att förstå (i min värld) vilket får många (som inte är vana tänkare) att inte orka lyssna eller helt enkelt inte förstå vad jag pratar om. Jag har större problem med att förstå andra som inte pratar matematiskt korrekt. Typ som när en journalist frågade mig: Tycker du att stockholmsstad tar väl hand om sina ungdomar och äldre?
Mitt svar blev: Väl i förhållande till vad? Till till exempel Kongo? I så fall är mitt svar: JA!
Och vad är att väl ta hand om någon? Definition?
Jag har en känsla av att NT förstår mig bättre än vad jag förstår NT.